"Vill du skriva i min poesibok?"


På 1950-talet hade man poesiböcker, där skolkamrater, vänner och familj skrev.
Enligt min väninna Monet som lät mig läsa hennes poesibok från 1956 (bilderna) var det
statusbringande om många skrev i ens bok. Och inga ihoprafsade rader på rasten!
Boken togs med hem och lämnades tillbaka nästa dag, med prydligt präntad vers
och ibland teckning eller bokmärke därtill.
Kanske ska vi ta upp traditionen, i vuxenversion? Ta med en poesibok (finns de att
köpa nuförtiden?) till jobbet och be arbetskamraterna skalda några rader?


"... bjuder mig på mjölk och kräm..."
1 Åsas kompis:

skriven

"Sist i boken vill jag stå, främst bland vännerna ändå." Finns den med?

2 Libby:

skriven

Jag har mejlat Monet och frågat, så att hon kan kolla!

3 Monet:

skriven

Sistasidan i poesiboken är avporträtterad och skickad! Klart den klassikern fanns med. Om jag inte minns fel så slogs man om att få skriva just där. Enklast kanske?



Libby, jag har kollat, poesiboken täcker en stor del av 1950-talet. Första dikten är från 1953 och den sista från 1957. Så det var en långvarig tradition!

4 Monet:

skriven

Här kommer några andra favoriter ur mitt album. Just idag är det grå himmel i Provence och kanske hjälper då detta:



"Var glad, som sparven kvittrar

också en mulen dag: ont lynne förbittrar,

men glädjen ger behag"



Detta är en skånsk poesibok vilket framgår av följande vers:



"Uppå en backe gingo två höns

Den ena var Monica

den andra var Jöns"



Och nästa rader är mina favoriter eftersom pågen Nils J. som skrev dem var en av mina första förälskelser:



"Hallå alla grabbar

kom och köp lotter

första pris är

Nordquists dotter".



Stolt man blev! Och det är en verkligt konstig känsla att sitta nyinflyttad i sydfrankrike och läsa gamla poesialbum, brev och dagböcker från femtiotalet. Men vad gör man inte för Libby!

5 Inger Maryissa:

skriven

Oj, så mysigt att se denna poesibok, och bladet ur den.

Jag hade själv ett par sådana böcker på 50- och 60 talet, och jag tror jag har dom kvar.

Så kanske det blir ett inlägg om dem hos mig också.



Och precis som du skriver så det som skrevs i dem var inga ihoprafsade rader på rasten,

utan man tog boken hem och gjorde något fint och prydligt skrivet med en vers och även teckningar eller ett bokmärke.

De var verkligen mysiga.





6 anneli:

skriven

"En kopp te löser alla problem-

för stunden"



skaldat av amelie från bergvägen

Kommentera här: