femtiotalsjakten

Aldrig har jag trivts så bra på ett hotellrum som här. Under vår bilsemester i södra Sverige hann

H och jag med två 50-talsrum. Först det på Scandic i  Värnamo. Sedan detta, på Laholms stadshotell. 
"Retrohotellet" i Laholm har inrett "årtalsrum" från decenniet då hotellet öppnade,1880, och fram till nu.
Vi valde förstås 1950-talsrummet....

 

Ett ljust och rymligt rum. En skön komposition i blått.

 

Välkomnande. Jo, teve fanns bevisligen. Modern, men placerad så att vi hade

kunnat dra för en gardin om vi velat gömma den.

 

Bara möbler från tiden. Ett skrivbord som gjort för retrobloggare.

 

Två 50-60-talssängar har fogats ihop till dubbelsäng.

 

 

 Åh, omsorgen i detaljerna! Vackra lampor. Nyproducerade gammaldags
kontakter och strömbrytare. Och läsning för 50-talets alla vänner.

 

 
Två udda snyggingar till sänglampor. Extrakuddar i ett skåp med
hjärtformad nyckel. Svärmorstunga i fönstret, förstås.

 

Den andra i paret "Fanett". Bakom den smala dörren finns badrummet.

 

... där man hållit inredningen enkel och
hyfsat tidlös. Det svartrutiga golvet ger

50-talskänsla.

 

Och vad står i fönstret om inte en kanna med Helmer RIngströms svåröverkomliga
dekor "Runa". Jag kippade efter andan av upphetsning - jag har ännu inget i den
dekoren (jag har drygt 40 av hans cirka 60 dekorer). Hade aldrig ens sett "Runa"

i verkligheten.

 

Innan vi gick ut på stan och åt en bit mat bad jag portieren ringa
och kolla med hotellägaren: Kunde jag få köpa kannan?

 

Jag närde en liten förhoppning. Det här var ju det första hotell
jag stött på¨som hade loppis.

 

Man kunde slå till på läsning om Alice Babs, bland annat. Men - kannan?
Nej. Jag är fortfarande, två veckor senare, litet putt. Men uppskattar samtidigt

att 50-talsrummet innehåller ett riktigt fint exemplar av en Helmer-dekor.

 

När vi kom tillbaka var det skymning. Sängarna såg inbjudande ut.

 

Fåtöljen hade somnat, snarkade lätt.

 

Blå skyming.

 

Blå Elvis.

 

Dags att släcka lampan.

 

Vi sov gott.

 

Nästa morgon hade jag svårt att lämna rummet. Här skulle jag kunna bo. Känslan var densamma
som i min förra lägenhet, 50-talslyan. Jag tog på mig min prickiga blus och försökte smälta in

i soffan - men H upptäckte mig och släpade med mig ner till utcheckning.

 

 

PS. Men innan vi åkte fick jag komma in och ta bilder

i några andra rum. Så det blir ytterligare

ett inlägg från detta underbara hotell.