Ett påskkort betyder så mycket

Allt var inte bättre förr, men påsk- och julkorten var det definitivt. Påsken är ett ypperligt
tillfälle att skicka ett kort, ett riktigt papperskort, till vänner och bekanta.
Själv skickar jag förstås kort från tiden.När jag ser kort från 1940-50-talen, den här konstartens
finaste period, på loppis så hugger jag dem direkt. Och så köper jag resten hos Enebybergs
antikbod (där korten på bilden är inhandlade).
 

Åh, dessa vackra japanska kaffekoppar!

Än får de stå kvar, men det kan bara var en tidsfråga innan vackra japanska kaffeserviser
som denna blir något som alla ska ha. Servisen med silkeshägrar fanns hos Myrorna på
Adolf Fredriks kyrkogata i Sthlm för ett tag sedan. 25-35 kr/del skulle de ha.
Att servisen är japansk och från 1915 eller litet senare och att fåglarna är silkeshägrar, berättade
Nicklas som har bloggen Antikmonologen när jag lade ut bild på Instagram.
(Ni bör för övrigt kolla in hans blogg. Man lär sig massor och får ta del av den enda granskningen
av fusket inom antikvärlden.)
 
I går var det dags igen. Lysande i orange stod de här japanska kopparna med fat
hos Huvudsta loppis. Några av faten hade Import stämplat undertill, och de är antagligen
från omkring 1960. Sex eller om det var sju koppar med fat, 40 pix/st.
Instagrambilderna gör dem tyvärr inte rättvisa. De små vita knopparna såg ut som nyduttad
sockerkristyr.

Vad tror ni? Kunde inte några utsökta japanska koppar vara roliga att bjuda på kaffe i,
som omväxling till de svenska retroklassikerna?


 

Loppisen som handlade om handlare

I helgen anordnade Kistamässan "sportlovsloppis". Men den (=jag) som hoppats fynda hos
"vanligt folk som hyr ett bord och rensar hemmet på sådant de inte visste var eftertraktade
retroprylar" insåg snabbt att loppisen dominerades av antikhandlare och hobbyhandlare.
Det här okända men fantastiska tyget fyndade jag i alla fall. Hela tyg-Sverige verkar leta info
om det. Kanske vet du vem som formgett och för vilken textilfabrik?

Tyger och vintage var det ganska gott om på loppisen. Örngotten
tillverkades av Borås.
 
Och stolar omklädda i snyggt tyg fanns det också.
 
Loppisens mest instagrammade lampa? 350 pix är ju inget loppispris, men ett bra pris
för en fin lampa.
 
Planschen var en riktig goding, också till bra pris. 200 pix och då fanns det motiv
på baksidan också.
 
De här mjölkflaskorna är jag svag för. Men vi har redan ett par. Och jag
köper numera nästan ingenting på loppisar, eftersom jag fortfarande säljer av
sådant jag samlat på mig under åren och inte har plats med.
För mig gäller inte en in, en ut, utan snarare tjugo ut, en in....

Fast tyger tar ju inte¨så stor plats. Inbillar jag mig,
eftersom det fortfarande får plats fler i tyggarderoben.
Så det här slank också med hem. Även detta är ett
okänt tyg men andas design.
 
Mycket burkar fanns det till salu, liksom på alla mässor och loppisar.
Och detta var som sagt mer retromässa än loppis. Före öppningsdags
var det nästan parodiskt. Antikhandlare, som hyrt en billig plats för att rensa lagren
på enklare grejer som inte passar i butiken eller på finmässor, handlade av
hobbyhandlarna medan de packade upp.

Miniatyrer. Kanske nästa samlarområde för mig och andra retromänniskor som har slut
på utrymme? De här hade varken Gunnar Nylund eller Berndt Friberg som upphovsman
men var fina ändå. Särskilt den högra.
Men - även de fick vara kvar.