Florenz - ständigt i nya skepnader


Den är ju ädelfemtiotal, dekoren "Florenz" från tyska Bay. På Myrorna i Norrköping
såg jag för första gången "Florenz" som kuvertaskfat. Njurformade sådana - och visste ni att
1950-talet på tyska kallas "Nierentischzeitalter" (de njurformade bordens tid)? Ja, det visste
ni väl, eftersom jag har nämnt det förut.

 
Till vänster min egen Florenz, av vastypen "Schwangere Luise", till höger
en stor golvvas som finns på Nostalgicum i Göteborg.


De här vackra delarna i serien plåtade jag i Wanjas Vardagsrums monter
på antik & konstmässan i Österbybruk förra hösten. Jag skulle kunna samla
på "Florenz" men nöjer mig med min vas, och att samla bilder på de olika
delarna. Så kan man också göra. Eller hur?

Arbetets museum, än en gång


God morgon, måndag! Kanske stämplade du in  tidigt i morse och sitter nu på pinnstolen
i fabrikens lunchrum, dricker en vichyvatten och längtar till lördag. Precis som textilarbetarna
i Strykjärnet i Norrköping en gång i tiden. Numera inhyser den gamla fabriken Arbetets museum,
ett av mina favoritmuseer. I helgen såg jag utställningen "Industriland - när
Sverige blev modernt"
för tredje eller fjärde gången.

 
 
På löpande bandet visas föremål från 1930-tal till 1980-tal. Klassiker och klassiska
formgivare från 1950-talet: Arthur Percys kanna och skål "Räffla" (är det väl?) för Gullaskruf,
Bengt Orups glasservis för Johansfors och Marianne Westmans "Picknick" för Rörstrand.
Och så nytryckta "Picknick"-handduken i museibutiken. Kanske är jag sist
att köpa den, men nu har jag en i alla fall!"


En gång i tiden arbetade jag i Norrköping. Min cykel på Holmbrogränd,
i början av 1990-talet. Strykjärnets gula fasad i bakgrunden.

Trevlig fortsättning på veckan!

En isig advent


Jag är litet i oifas med julen i år, har inte hunnit börja adventspynta och har inte
fyndat några julsaker på loppis. Men jag skulle gärna vilja ha den här snygga
adventsljusstaken. Det är ur ISI-serien, formgiven av Lennart Andersson för Gullaskruf
i slutet av 1950-talet.
I den här intressanta tråden om ISI på forumet Precisensan.com
ser ni den i rött och grönt. Ja, ni ser alla varianter av ISI som finns, tror jag.

Glad advent!

Vilken 50-talslook skulle du välja?


Hemmets Veckotidnings omslag på 1950-talet var smått fantastiska. Om jag skulle satsa
på en 50-talslook så blev det den här.


De klarröda läppstiftens tid. Och vilken busvass pälskrage!


Julrött...


... och vinterfriskt!


Kanske kan halsduk med huva bli modärnt igen?


En fascinerande hårfärg.

1940-tal. Ett litet intermezzo på spårvagnen.

Visst är de fina, omslagen? Vilken look skulle du välja?

Norrköping nästa


Megaloppishelg i Solnahallen, och då lyckas jag minsann alltid planera någonting på annan ort.
I dag rullar bilen mot Norrköping för en helg där. Ett besök på Café Broadway (bilden) kan det bli,
det brukar det bli när jag är i stan. Kanske går det att lura med Rutger på loppis, i så fall
finns den totala retroguiden över Östergötland att läsa hos En Sakletares Bekännelser.

Trevlig helg!




Danska tilbud från gästskribenten

I söndags skrev Sune Riishede ett gästinlägg om europeiska mönsterzoner. Han driver hobbybutiken
Retro-Garagen i jylländska staden Brædstrup, och i dag visar jag några saker därifrån. OBS! att han inte
säljer via nätet. Han håller låga priser, men de gäller just vid butiksbesök. Men jag tyckte ändå
att det kunde vara kul att visa litet danska saker. Först några delar ur Jens Harald Quistgårds "Relief"
for Kronjyden. Visst är det en rolig servis?

Keramik från 1960-talet signerad Edno, som man inte vet vem det var. En gåta,
precis som "min" Edmund! Stort fat och liten skål.

"Keramik-reliefen från 60-talet är osignerad, men har allt det bästa
från den periodens keramikdesign", skriver Sune.
Jag tycker att den har litet samma känsla som Erik Höglunds
stämplade glasgrejer. 1960-talscool.

Trevlig helg
,alla  svenskar, danskar, amerikaner och andra FJ-läsare.
Lycka till i fyndjakten där ni går på loppisar eller besöker antikbodar!

PS.
"Tilbud" betyder på danska "erbjudande".

Gowe Aeterna - tyska 50-talsbestick


De här besticken hittade jag på loppis förra året, men jag har inte visat dem på bloggen.
Jag tycker att de är väldigt snygga. De är märkta Gowe Aeterna. Jag la ut dem på forumet
Precisensan.com men fick inget svar på min fråga om ursprung.  Googlade också,
men hittade inget.


Men när jag nu söker igen så hittar jag tyska, något äldre,
silverbestick här. Det verkar som om Gowe var tillverkaren,
och Aeterna är bestickens namn? Jag får också upp diverse
fältbestick från en för Tyskland mindre smickrande tid.
Har vi någon Gowe-expert bland FJ:s läsare?
UPPDATERING: Ja! Det har vi. Läs Arnes kommentar.
Här ett äldre inlägg om 50-talsbestick.

De där lamporna med flaskfot...


... och gärna då med bast lindad runt flaskan... vilket år blev de plötsligt poppis
att ställa i sommarstugan? Var det 1956? Eller 1958? Man anar att det börjats åka charter
till sydliga länder, man anar att det druckits vin och parlats litet stapplande italiano?
Jag hittade den här med blekgul plastbandsskärm, med band som kan vara original,
på Hamnladan i Norrtälje för 50 pix.


Och den här har funnits på landet sedan... 1959? Trådskärm och flaska.
Lampan trivs bra där bredvid fatet från SMF, Schrammberger Majolikafabrik,
Svante Skogh-skrivbordet.


Årets retroklapp?


God morgon, måndag! Hörrni, nu är det dags att skriva önskelista. Så att tomten har gott
om tid att uppfylla våra önskningar. Här är boken som toppar min lista:


Och jag tippar att den blir Årets julklapp
i retrokretsar. Svenska serviser 1950-75,
av Michél Carlsson och Urban Orzolek.
Den verkar genomarbetad, och har
Rörstrands "Bimbo" som omslagsbild.
Bara en sådan sak.

Vad toppar din önskelista?

Trevlig fortsättning på veckan!

Europas tre mönsterzoner (gästinlägg)


I dag lämnar jag över ordet till Sune Riishede från Danmark, som jag fick kontakt med efter att
ha läst hans essä om norska formgivaren Inger Waage. Sune har en hobby-business, Retro-garagen.
Hans gästinlägg handlar om 1950-talstextilier och hur mönstren kan delas upp i tre europeiska zoner:
"Jag har valt tre exempel för att de säger något generellt om 1950-talets textilia mönster (och även design
i övrigt) från de olika europeiska zonerna. Detta är mina egna observationer, så ta det inte som
en vetenskaplig sanning."


ENGLAND/SKANDINAVIEN - TECKNINGSKONST. 
De bästa engelska
och svenska textilierna (och porslinet också) kännetecknas av fint tecknade,
stiliserade motiv och klara lysande färger. 


I förhållande till de andra europeiska stilarterna är mönsterteckningen
långt viktigare i den engelska/skandinaviska och stilen mer driven.
Så även om färg används originellt och effektivt så ser jag färgerna som sekundära.
Exempel: Brittiska formgivaren Terence Conran´s dekor "Checkers" för Midwinter (bilden)
och svenska Marianne Westmans servis "Picknick".


MELLANEUROPA - EXPRESSIVT, VILT.
Här är det mer målat än tecknat. Färgen har huvudrollen, penseldragen är breda
och nyanserna mörkare - svart, senapsgult, buteljgrönt, bordeaux etc.


Det "vilda" kommer också till uttryck i keramiken,
och ännu mer på 1960-talet med "fat lava".
(Foto: Tusen Vaser)


SYDEUROPA - DEKORATIVT.
Jag tänker här särskilt
på italiensk design, som jag ser som mer "pyntad"
och ornamenterad. I de här länderna var 1950-talets uppgörelse med tidigare formideal 
mindre radikal.


Keramiken från den här tiden kan likna konditorivaror, vilket är tjusigt i sig.


Detta är självfallet en fullständig generalisering. Där finns en hel del
korsbefruktning. Till exempel Inger Waages konstflintgods från 1950-talet,
som färg- och uttrycksmässigt är mer "mellaneuropeiskt",  vilket illustreras
i min essä om henne. Och mellaneuropeiska tallrikar är inte alls "vilda",
utan till och med diskretare och mer fintecknade än de engelska och svenska
- vilket ju knappast styrker tesen i mitt inlägg...

En pdf med Sune Riishedes essä om Inger Waage hittar du om du googlar
på hans namn och Waages.

Semmeltiden närmar sig med Blixtens hastighet


Trivsamt, eller hur? Vi befinner oss en trappa ned på Blixtens Café i Hallstavik
i norra Roslagen. Fiket är i gatuplanet, men jag snokade mig förstås ner till hörnan med
de fina 1940-50-talsfåtöljerna.


Vilken skönhet!

 

Utanför Hallstavik är Blixtens känt för två saker. Sina mycket goda semlor (som
utsetts till kommunens bästa i semmeltest), och samlingen med kaffekvarnar.


De hänger, står och skymtar fram överallt i kafélokalen.


Dagsnoteringen, förra lördagen, var 353. Här finns stora,
små, gamla, inte så gamla, mycket gamla, svenska
och utländska kaffekvarnar.


Pelarbord och blekgrön plysch är aldrig fel. Den här dagen var leveransen av bröd försenad,
så jag kan inte uttala mig om kvaliteten på bullar och bakelser. Men semlorna har jag ätit,
och de var finfina. Det blir återbesök i januari!

PS. 32 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, 
hittar du under kategorin Kaféer.

När "stålborstat" inte ens var påtänkt


Det där äppeltyget hade jag kunnat svära på var ett 1960-70-talsmönster. Men bilden är
ur en Allt i Hemmet från sent 1950-tal. Bord med Perstorpsplatta. brödburk och klassiskt
speceriskåp.  UPPDATERING: Äppelgardinerna eller rättare sagt tyget är från 1958 och heter
"Pomona". Designat av Lena Trädgårdhl-Eklund, berättar Gila i en kommentar.


Den här bilden - ursäkta oskärpan - är från tidigt 1960-tal. Sjuan-stolar, hushållsassistent,
Tickareglar, kastrull med rött lock, specerihylla av väggmodell. Det osar trivsel, jag kan inte
se mig mätt på 1950- och tidiga 1960-talskök. 


Sneda köksskåp, trappstegspall - och står det inte några
Blå Eld-tallrikar där i diskstället?
UPPDATERING: Man lär sig hela tiden nya saker. Fläderblom
uppmärksammar mig på skåpet på väggen - som är ett
knäckebrödsschatull. Bara ordet är ju fantastiskt.

Trevlig helg!

Tokig i 50-talsmönster!


Ja, så är det. Därför snokar jag till exempel längst ner i en loppiskorg med dukar för att
jag fått en skymt av en hushållsrulle lindad med en remsa mönstrad plast. Antagligen rullade en husmor
på 1950-talet en duk kring rullen, för att duken inte skulle skrynkla i linneskåpet.
Jag tar loss plasten och beundrar mönstret. Lägger upp 10 pix.
Tänker: Det här blir en glad bild på bloggen.
Så: Enjoy! Alla ni som liksom jag älskar 1950-talets färg och form.

Från Hallstavik till Casablanca via Älmsta


Låt mig presentera: Servisen Casablanca, av Arthur Percy för Karlskrona porslinsfabrik.
De stod där, kanna och sex kaffe/moccakoppar hos retrobutiken Second Half i Älmsta,
några mil norr om Norrtälje. Mitt sällskap H slog till och hemförde Casablanca,
ett fynd för inalles 320 kronor.


Hos Second Half fanns även den här snygga Junghans-klockan...


... och ett par tyska vaser. I butiken salufördes även fårskinnsfällar, och de
här två vaserna skulle ju faktiskt matcha en fäll perfekt.


Den lilla orten Älmsta har, som jag nämnt tidigare, tre retro/antikbutiker. Min absoluta
favorit är Kajsa Adelöw, som alltid har vackra och roliga saker, snyggt presenterade.
Slagbordet från slutet av 1800-talet var en riktig goding.


Tv:n är en Tesla från 1975, modellen heter "Plastik". Kul inredninsgdetalj i ett 70-talsretrohem.


Byrån föll jag litet för. Snygg, rymlig och facilt pris. 1 800 pix.


Här blev det köp! Skålen längst fram kan man tro är från Duka eller Ikea,
men det är Wilhelm Kåges klassiker "De mjuka formernas servis",
formgiven 1938 och lanserad 1940. Man ser oftast delar ur den servisen
med grårandig dekor, det känns kul att ha en helvit skål. 115 pix.


Sista stoppet i Älmsta gjorde vi hos Älmsta Antik & kuriosa, där jag tog bilderna
i förra inlägget. Den här polska servisen är litet kul, tycker jag. Kolla kannans pip!
Kwiat på polska betyder blomma, vet jag, och det passar ju till den dekoren.
Kwiatogal då? Någon?


Men första stoppet på lördagsrundan gjordes ända uppe
i Hallstavik, där det var loppis i Folkets hus. Där la jag
rabarber på kakburken, 80 kronor, och två hemvirkade
grytlappar, 10 pix/styck. Burken förvarar nu servetter,
ljus och småplock - så ett "onödigt" loppisinköp är därmed
rättfärdigat!

Singlar med stil


Grammofonskivor! Loppis/antikrundan i lördags gjordes i Hallstavik och Älmsta. Hos
Älmsta Antik & kuriosa fanns denna tyska LP som jag misstänker är en danskurs?
Jag plåtade plattan för dess vackra konvoluts skull och glömde kolla baksidan.
Bilden tillägnas Tusse.


I samma butik fanns några fina singelalbum från, uppskattningsvis, första
hälften av 1960-talet. Ordet "Apfel" längst ner antyder att vi även här befinner
oss på tysktalande territorium. Oklart vad "Susl/Susi" på lykstolpen betyder.
Tusse?

Mer bilder från rundan visas i morgon!
Stay tuned...

Mina termosar


God morgon, måndag! Spinner vidare på gårdagens
inlägg om termosar och visar min egen blygsamma samling.
Längst bak en termos från Ge-Hå Bakelitindustri AB i Ängelholm.
Därefter en kanna märkt G. Rosendahl, Falkenberg, Sweden.
Sedan omärkt flätad klassiker. Liggande, mattermos
från Termoverken i Jönköping.
Använder jag dem? Näe... de står bara på en hylla i köket
på landet och ser trevliga ut. Jag vill ha en röd Kokhett mattermos
också, den skulle passa med de här fyra.

Trevlig fortsättning på veckan!
Vilken termos vill du ha?

Termosar - mer än kokhett


Tv-kannan, mattermosen, den flätade 50-talaren. Alla finns de på Thermos Museum i Delsbo.
Och ett antal hundra varianter till. I dag blir det ett bildsvep från Bengt-Olof Olssons museum,
inrymt i gamla häktet i Delsbo, Hälsingland. Häng med!


Vi börjar i den amerikanska cellen. Termosens, eller isoleringskannans, princip bygger på skotten
James Dewars uppfinning från 1874. Men det var ett tyskt företag som utvecklade idén i början av förra
seklet och det är också efter det företagets namn, Thermos AG, som kannan fått sitt namn. 
Fast amerikanerna har gjort några av de snyggaste termosarna, tycker jag.


...som de här från 1930-talet.


... eller den här. Modell 549, från The American Thermos Bottle Company. En kanna formgiven
1929 av den amerikanske industridesignern Henry Dreyfuss


Prästens termos, med stilfull mugg för nattvard vid sjukbäddar.


En termos till varje amerikansk arbetare som byggde jeepar, bomber och ubåtar.


Visst ser de ut som skyskrapor?


Precis som vi retrobloggare går igång på 1950-talsannonser från Gustavsberg
eller Ikea blir Bengt-Olof nöjd när han hittar termosannonser från tiden.
Här görs reklam för en termos... 


... som står på hyllan mittemot.
Men nu lämnar vi Amerika, och beger oss hemåt.


Den mest packade cellen är den på första bilden, som jag plåtade genom
spegelkulan i taket. Här finns de svenska termosarna.


Och där finns naturligtvis en hel rad "Kokhettt", den räfflade klassikern
från AB Termoverken i Jönköping.



Den känner man ju också igen, men jag har glömt namn och tillverkare.


June, också från Jönköping.


Två mattermosar till från June. Snygga!


De här påminner om Carl-Arne Bregers "Signatur", men även här har jag missat att anteckna.
Info kommer.


Några godingar från härliga Skaraplast. Mattermosarnas namn är "Rast".


Något senare termosar från Mullsjö.


Reklamtermos från Konsum.


Vi tar en paus. Sedan fortsätter vi till det blandat internationella rummet!


Här är det fullt och blandat. Engelska, tyska, österrikiska, schweiziska, italienska och indiska
termosar. Bland annat.


Tea for two in a thermos? Här har vi ett gäng britter.

 

  
Längst upp till höger, The Chiltern Jug i keramik, från Acme Vaccum Flask Co.
Mitten och bilden nere till vänster, strandtermos från italienska Theos.
Nere till höger: fälttermos, brittisk eller tysk.


Brittiska souvenirtermosar. Två till minne av drottning Elizabeths kröning 1953, den i mitten
från Prins Charles och Lady Dianas bröllop 1981.


En indisk dubbeltermos!


Ett par tyskar, från Isola.


Ständigt nya termosar att sortera in.


Thermos Museum i Delsbo har fasta öppettider på sommaren,
på vintern får man ringa och höra om det passar att komma
på besök. På museets hemsida hittar du info, och där länkas
till fyra youtube-filmer från samlingarna.

Längtar efter filmen om Stig-Helmers 1950-tal


Åhhh, vad kul att det blir en film om Stig-Helmer som ung. Filminspelningen pågår
och på Söder rensas stadsbilden från trafikskyltar och annat som tillkommit sedan 1958.
Det året var Stig-Helmer 20 år och i reportaget från Radio Stockholm får vi veta att han
blr kär i en flicka som är med i Frälsningsarmén. Är vi förvånade?
Lyssna på inslaget här.

(Filmen har premiär juldagen 2011, det är ruskigt att hålla oss kombinerade 1950-tals-
och Stig-Helmer-fans på halster så länge.)

Loppismys!


Fredag igen, snart helg alltså och dags för... loppismys. Jag hoppas plöja ett par Norrtäljeloppisar.
Den här lilla byrån är det senaste som jag ville ha på en loppis men avstod.
Den stod hos Läkarmissionen i Johannelund.

Trevlig loppishelg!
Vilka loppisar ska du svepa i helgen?

Blad till blandservisen


Min blandservis "Mix" har fått  två nya delar. "Blad" heter Rörtsrandskopparna längst fram.
Köpte dem för 75 pix/st hos Mormors prylar i Norrtälje. Okay pris, tycker jag, de är i fint skick.


Gemensamt för "Mix" koppar är att de har en röd rand.
Längst fram "Solros" från Gefle, 1959. Den med en "rand" av rutor är
"Ruta", Gefle, troligen Helmer Ringström. Ovanpå en Rörstrandkopp, modell VB,
och den med en skymtande blå rand nedtill är Rörstrands "Bimbo".
Både "Bimbo" och "Blad" är också modell VB.

Snart kan jag ha kafferep!

Sommardrömmer


God morgon, onsdag! I snöslaskets november drömmer jag om sommar.
ABC-flickan Dora i sin blommiga klänning får illustrera längtan till en annan årstid.
Hon stod hos Mormors prylar i Norrtälje. Pris: 7 500 kronor. De är dyra,
ABC-flickorna med klänning i chromotryck.

All fired up about Fire-King


Nu är vi långt ifrån Gefle. Ni ser glaskoppen "Swirl" ur den eldfasta serien "Fire-King",
från amerikanska glastillverkaren Anchor Hocking. Det är sällan man ser (märkt) amerikanskt
glas, men "Swirl" hittade jag på Hamnladan i Norrtälje. Den fick följa med hem, eftersom jag
just fått en bok av en amerikansk vän och ville se om koppen märkt "Fire-King Oven Ware"
fanns med. Och det gjorde den alltså.


"Collectible glassware" ska göra mig litet kunnig om amerikanskt
glas från 1940-60, hade jag tänkt. Om "Swirl" vet jag nu att servisen som kom
1950 finns i ljusblått, rosa, elfenben och i min kopps färg - "Anchorwhite". Den vita är
den senast lanserade av färgerna, och guldkant fick den först mot slutet av 1950-talet.
Jag hittar min kopp på nätet, begärt pris fyra dollar. Jag gav fem pix.


En dockservis ur serien "Moderntone" från Hazel Atlas Glass Company. För den lilla
värdinnan, en "Sierra"-servis precis som mammas. När jag läst boken, googlat runt på
termer som "depression glass" och lyckats hitta mer amerikanskt glas på loppisar så återkommer
jag med ett inlägg om amerikanskt glas.
Åh, visst är det roligt när en ny värld öppnar sig? När ens ögon spanar in nya saker i loppisvrårna.
När man ser skillnader (i det här fallet färgerna, många ljumma pasteller långt från svenska
ideal) och samband (räknar med att upptäcka likheter mellan brittiskt och amerikanskt
porslin och glas). Eller hur?

PS.
Under kategorin Utblick hittar du fler inlägg om porslin, möbler
med mera från andra länder.

Fik med femtiotalsfiness


God morgon, måndag! Ännu en ny vecka har börjat, med chans att upptäcka
fina gamla fik. Finess heter kaféet vid Brommaplan som en FJ-läsare tipsade om
för länge sedan men som jag först nu kom ihåg att besöka.


Kaféet öppnade 1950. Inredningen med de stiliga stolarna och mosaikborden är från 1957.
Det var inredningsarkitekten Marianne von Münchow som stod för kompositionen.
En googling på hennes namn visar att hon bland annat jobbade hos Carl Malmsten.


Stolarna börjar bli slitna och svåra att reparera, berättade
en av kaféägarna. De här två stolarna har originalklädseln kvar.


Fondväggens tapet skulle också vara från 1950-talet, uppgavs det. Men det är troligen
fel, eftersom en FJ-läsare sett en likadan i en gillestuga...


Glasbetongvägg ger alltid extrapoäng.


Rara annonser.


Finess grundades 1950 av två bröder. Även i dag är det två bröder som driver fiket.
hemsidan gör man reklam för sin blandsemla, som folk uppges köa för under
semmeltider. Vi kom vid stängningsdags och hann därför inte testa bakverken.


Men det blev en god krans i påse, och återbesök när
blandsemlans tid kommer. Loggan - vilken finess!

Trevlig fortsättning på veckan!
PS. 31 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, 
hittar du alltså under kategorin Kaféer.

Litet krubb före bion, lördagskväll 1956


Stig: "Morsan, få vigga några spänn, ska bjussa Gittan på en rulle i kväll?"
Mamma: "Men Stig, du är ju arbetslös nu när Afton-Tidningen lagt ner. Har du redan glömt,
du jobbade ju sista skiftet i morse? Nu måste du hålla i slantarna."
Stig: "Äsch, en annan har ju redan fått löfte om plats som sjas nere på mjölkaffärn. Ingen fara, morsan!
E middan klar snart?"
Mamma: "Du kan börja ta potatis, jag ska bara ställa fram skalfatet. Men - pojke lilla, sitter du
och askar i Erkerskålen!"
Stig: "Äsch, den där larviga byttan. Emalj - det lattjar man ju med i slöjden! Men morsan, tallriken
e busvass - va e de för nåt?!"
Mamma: "Åh, vad skoj att du tycker det, Stig. Jag köpte faktiskt sex stycken i bosättningsaffären
i dag, för pengarna jag tjänat på att sy. Tallriken har ett namn också, förstår du. Tellus heter den och
kommer från Gefle Porslinsfabrik... jaja... du får väl låna till bion då.
Vad vill Gittan se, tror du?"
Stig: "Men det är väl klart som korvspad! Mannen som var lagen, såklart!"


(Det fiktiva samtal mellan fd typograflärlingen Stig och hans mor tänker jag mig ägde rum i köket i deras
enrummare i Gubbängen, vid middagstid den 3 november 1956.)

I dag är det Dukningsdag! JJ på Form55 har uppmanat oss andra retrobloggare att göra en dukning
för en person, med retroporslin, -bestick och -tillbehör men utan mat.
Uppmärksamma läsare kommer dock att påpeka att mjölkglaset på bilden är från senare tid än 1956.
Men... man tager vad man haver. Det är ju bara en lek.

Fler, litet mer ambitiösa dukningar:
Form55, Middag och Frukost
Porslinsbloggen, fiskmiddag och vickning
Ljuva Femtiotal, middag och Kaffe och kaka
Stajnich, Retrodukning och Retrodukning nr 2
Gilas grotta, Retrodukning
Clinens Ljuva Femtiotal, 3 olika sätt att retroduka bordet
Porslinan - Retrodukning - middag och efterrätt
Ljuva Femtiotal - Retrodukning del 1 - middag och Retrodukning del 2 - kaffe och kaka
Jag, en loppista - Loppisdukning

Inte bara 1950-tal


År 1899 trycktes förstaupplagan av "Ett hem" av Carl Larsson. Mitt exemplar är ett nytryck
från 1990-talet, och fanns hos Läkarmissionen i Johannelund för 25 pix. Den innehåller ett 10-tal
bilder. Ljuvligt.
Nej, allt är inte 1950-tal i mitt liv. Jag gillar bland annat jugend, funkis och 1970-tals-happy också.
Och - jag är alltså svag för Carl Larssons Sundborn. Eller ska vi säga Karin Larssons? Hon skapade ju
till stor del det hem som han målade av. Jag har varit på Sundborn två gånger, och kommer att göra
fler besök. Pelargonrummet! Karins broderade textilier! Färgskalan, och ljuset!
Kannan med de gröna ränderna, som jag hittade på samma loppis för 40 pix, 
tycker jag matchar C.L. fint.

Vad gillar du, utöver det som är din "huvudstil"?

Sherlock Holmes och en studie i rutigt


Svanen med hjul, kontorsstolsversionen, är inte helt vanlig. Just nu finns den hos
danska Arkitekt Möbler, för 10 000 danska kronor. Jag tänkte direkt "Sherlock Holmes"
när jag såg bilden.


Ni ser ju? Deerstalkerns mönster, pipan i beige - om det hade
varit 1959 istället för 1800-tal så hade Sherlock slagit till
på en rutig Svanen.
(Foto: Wikimedia Commons)


Kanske gick mina tankar i de här banorna
eftersom jag förliden helg läste Mats Gellerfelts
underhållande reportage om Sherlock i SvD?
Här finns det att läsa.

Litet solgult i det novembergrå


Kolla vilket busvasst badrumsskåp! Har aldrig sett den här varianten, med sneda skåp.
Det fanns hos "Mormors prylar" i Norrtälje. Det ska vara från 1955, enligt butiken, som
fått uppgiften att  det satts upp i ett badrum det året. Pris: 850 kronor.


Svedbergs - aha, det var svenskt också.
De brukar ju vara italienska, de där gula
badrumsskåpen från 1950-60-talen.


En frisörstol, någon?


Här övervägde jag köp, för fotens skull. Skulel bli så
snygg ihop med en vinröd skärm. Men - skulle jag sy en ny skärm?
Ha! Knappast. 150 pix kostade lampan.
Dagens fynd var ett par fina koppar, Rörstrands "Blad", röd, för 75 pix/styck,
till min blandservis. Bild kommer i senare inlägg.


Gjorde som vanligt även ett svep hos Hamnladan, loppisladan i hamnen.
Var är tändsticksaskar när man behöver dem? För det var måttligt begåvat att
plåta de här Höganäsburkarna utan något att jämföra storleken mot.
De här är nämligen mycket större, cirka 10 cm höga, än kryddvarianterna
i samma serie. 30 pix/styck är väl ett fynd för den som samlar?
Jag lät dem stå kvar.

Looking into the past


Stora torget, Norrtälje. Seklen smälter samman. Flickorna från 1900-talets början
försöker fästa blicken på fotografen som strängt sagt åt dem att stå alldeles stilla. Men de kan
inte låta bli att snegla på flickan från framtiden i de lustiga kläderna. Och hon, hon tyckte precis
att hon såg några tjejer i Madickenkläder skymta förbi i ögonvrån - men det var ju inbillning. 


Stadt är sig likt, utanpå i alla fall, när vykortet skrivet den 28 februari 1934 mixas med
fotot från den 2 november 2010. Denna gråa tisdag leker jag "Looking into the past",
inspirerad av Flickrgruppen med just det namnet. 


Looking into the past går ut på att mixa en bild från förr med en nutida, där motivet är
en miljö som förändrats. Roligast, tycker jag,  är exemplen där man håller upp det gamla kortet
mot nuvarande gatubild. Men det var inte helt rätt. Passningen är jag rätt nöjd med när det gäller 
torgbilden, men skärpan lämnar en del övrigt att önska...
På Flickr finns massor av roliga varianter. 1920-talspojkarna framför ett hyreshus
är en av mina favoriter. Jag ska själv bläddra i pappas gamla fotoalbum och leta fram
gamla bilder hemifrån gården och göra "Looking into" the past" av.  
 

Stadsbilder hittar man ju lätt i vykortslådorna hos antikvariat och på loppisar.
Sedan är det bara att ställa sig med kamera i en hand och upphållet kort i den andra. Men ja,
folk glodde, det gjorde de. Fast reaktionerna kan vara olika. Torgmadamen till höger på den här bilden
stirrar oförblommerat på fotografen...


... medan kvinnan med cykel i samma hörn av bilden år 2010 vänder bort
ansiktet och hastar iväg.

Have fun!

Emaljtavla (?) av Carl-Arne Breger


Spånga, lördag eftermiddag. Hos "Monkan och P-A" hängde en tavla som mitt sällskap H
och jag föll för vid första ögonkastet. Sedan föll jag ännu mer, när jag såg signaturen Breger -55.
Jo, tavlan i emalj är signerad formgivaren som ritade den där vattenkannan ni vet (annars kan ni titta
på nästnästa bild), den fyrkantiga hinken och smöraskarna med bygel - alla i plast.
Det blev impulsköp.


Handlaren visste inte om ramen var original, men väl hemma så konstaterades
att emaljplattan har sex hål för fästen och att ramen bara är fäst i fyra av dem.
Fururamen kom kanske dit på 70-talet?
Och så googlade jag... och hittade ingenstans uppgifter om tavlor av Breger. Däremot
nämns i ett par gamla artiklar att han på 1950-talet gjorde emaljbord. Min teori är därför
att detta är en bordsskiva i emalj som ramats in.
Eller är det ändå... en sällsynt tavla av Breger?
Vad tror/vet ni?


Och här till vänster på sideboardet står då Bregers berömda vattenkanna. Mattan är
en Marianne Richter. Den orangea lampan en Asea Skandia. Snygg dukning med
Stig Lindbergs "Prunus", jag blev särskilt förtjust i det stora fatet som jag inte sett tidigare.


Busvassa stolar! Formgivna för Bodafors av två danskar,
som jag inte antecknade namnen på och därför glömde,
i min exaltion över Bregern. Jag gillar när det är dukat och fint
ärrangerat i antikbutiker. Monkan & P-A:s hemsida här
Spånga är värt en utflykt, för här finns också en stor S:t Erikshjälpen-loppis....


... där det emellertid inte blev något inköp denna gång.
Om Karlskronakoppen "Blåbär", dekor Barbro Löfgren-Örtendahl,
saknat nagg på fatets kant så hade jag gett 40 pix.
Nu: Hutlöst. Men man brukar hitta saker här, tror bara
att det var grundligt rensat två timmar efter öppning
en lördag.


Spånga har också ett konditori
med väldigt goda potatisbakelser...


... och en pizzeria som tagit sitt namn efter Gerds konditori, som förr låg i lokalen.
Och dessutom behållit neonskylten från tiden. Snyggt!


Skyltskåpet är kvar också.

Så kommer du hit: Pendeltåg mot Kungsängen,
station Spånga. Eller med buss från omgivande förorter,
förstås.

En riktig pudding till fåtölj


God morgon, måndag! Det är sällan som jag ser nyretro som jag verkligen
vill ha. Men den här fåtöljen hos Stalands - ja, den är jag småkär i.
Höstrusk, kopp thé, god bok, P2 i bakgrunden etc etc.
3 295 kronor kostar "puddingen". Eller Wasa, som den egentligen heter.
Fast jag skulle vilja att benen var i mörkt trä.

Trevlig fortsättning på veckan!