Hemma hos... mig själv


Jag kom på att jag ju gjort Hemma hos-reportage hos andra - men aldrig hos mig själv.
Så häromdagen när jag städat, och solen sken in genom nystrukna (nåja) gardiner,
tog jag fram kameran. Eftersom jag berättat om nästan allting på bilderna i tidigare inlägg
så länkar jag till de inläggen. Här ser ni soffan Belle, som döptes av en FJ-läsare. Den turkosa kudden
köpte jag hos Iris Mode i Tierp, den rektangulära hos Antikt o Design i Orrefors. Den vita
stolen kommer från Risingeboden. Radion är en äkta Clas Ohlson.


Välkomna in! I min lilla hall står ett bord som kanske är
från Bodafors. Spegeln var ett av mina första 50-talsinköp,
den hittade jag hos Magazin 13 på Roslagsgatan.


För mig som är uppvuxen i ett bonnkök är köket det viktigaste rummet. Jag älskar mina gardiner,
som jag köpte hos Framtids Antiken, Surbrunnsgatan, Sthlm. Duken är en gardin fyndad
på en Älvsjömässa. Lampan är ny, men i samma stil som till exempel Aseas strutformade
kökslampor från 1950-talet. Stolarna är Ilmarin Tapiovaaras Fanett, märkta Edsbyverken 1962.
Bordet har Perstorpsplatta.


Visst funkar Stringhylla med furuhyllor fint i ett ljust kök? Jag hade planer
på en röd pocket-String först, men så såg jag den här. Husmoderns
köksalmanack
samlar jag på, nu saknas bara en från 1950-talet (minns
just nu inte vilket år). Sedan gillar jag liksom många andra retrobloggare
att göra små stilleben. Här är rödvita gruppen!


Har man inte gröna fingrar köper man en plastpelargon.


På Perstorplattebänken blir det ständigt högar. Just nu bor Köksalmanackorna där.
Radion köpte jag för många år sedan, nyretro at its best. Den fina norska
keramiktavlan matchar gardinerna, goda grannar på landet presentade mig
med den i somras.

En 60-talsflaska? tänkte jag när jag "fyndade" den röda på loppis.
Vänliga FJ-läsare upplyste mig om att det var en Blossa glögg-flaska från senare år.
Ljuslyktorna är dock 1950-60-tal, ursprung litet oklart. Jag frågade i det här inlägget.
Fruktskålen tycker jag ändå är ett fynd. Hyfsat ovanliga "Furuvik", Berit Ternell för Gefle,
ett nagg, 30 pix.


Ovanför Perstorpbänken har jag höga köksskåp. Huset byggdes 1937, skåpen kan vara
från dess eller möjligen från en renovering på 1950-talet. Inuti: Vad någon trodde var en
loppishylla, när jag visade hyllbårder i ett tidigare inlägg. Hm. Jo. Ibland undrar
jag själv. På nedre hyllan ser ni bland annat ett stort "Vardag"-fat, en liggande "Bimbo"-kopp,
och en "Tellus"-såssnipa, en "Carmen"- snäcka och en "Flora"-äggkopp. Övre hyllan härbärgerar
"Regina"-koppar, dito "mon Amie", en "Blå eld"-äggkopp och litet annat.



Gamla kökshanddukar med monogram, helst "E", går inte säkra för mig.
Jag kan bara inte låta bli dem på loppisarna. Skärbrädan är ett fynd från
en "privatvisning" inför att ett hem skulle säljas på loppis. Burkarna på kylen
är Jies "Tulpan"-serie.

Ovanför spisen har den vackra burken från Ericsson & Rabenius tagit plats.
Kaffekannan är Kockums - och jag lyckades aldrig bli fena på kokkaffe, som jag
hade ambitioner med i det här inlägget. Prickig grytlapp, Åhléns.

 
Varje 50-talshem bör ha en trappstegspall. Och en kaffekorg. Och en
brödburk. Här syns litet av köksskåpen, som dock borde vara ljusblå.
Och ha Tickareglar istället för plastknoppar. Blunda!


Nej, hörrni, nu har vi varit länge i köket. Vi går ut i hallen igen.


Men vi slänger ett öga tillbaka in i köket, för att se de två skåp som
fått Tickareglar. Som bestickställ på diskbänken använder jag två
Gefle-kannor.


Hallens två garderober har gamla fína nycklar.


Låt mig presentera: Rummet. Bordet är en Edmund, och vem Edmund var, är fortfarande
ett mysterium. Ryan är jag trött på, är trött på ryor överhuvudtaget. Dammsamlare.
Gardinerna fanns i den låda med 50-talsgardiner som jag fick av en snäll hotellägare.
Klockan på väggen är en Åhléns-kopia av George Nelsons "Ball clock".


Och vad har vi här? Jo, Ikeabokhyllan "Tema" från 1955. Och Den Blå Fåtöljen, som
vägrar flytta ut. Sängen, som är helt modern, skymtar med rutigt påslakan nere till vänster.
 

Här på hyllan utspelade sig Vasernas Krig, men med lyckligt slut. Lampan kallar
jag "Fellingsbro", efter fyndplatsen. Vasen närmast är en oljeflaska från
brittiska Hornsea. Tapeten är en originaltapet från 1950-talet, här berättade
jag om hur jag hittade den.


Inte så mycket 1950-tal på balkongen. Men en Svärmors tunga, typisk
50-talskrukväxt, skymtar.


Vi vänder oss om och tittar upp i taket, på en 50-talslampa (närmast)
och en 60-talare från Epa (längst bort).


Nedanför 60-talaren har jag min sekretär. Här börjar man, trots att det är nystädat, se
anhopningen av saker. Den rosasvarta plastbandsburken borde inte ens få vara med på bild.
Men... "Loppisbråte har blivit ett sätt att leva", som vi heminredningsintresserade travesterar rubriken
till DN Bostads redan klassiska vindsvåningsreportage. Stolen är hemifrån, 1940-50-tal.
Sängbordet utgörs av en pall. På sekretären EWÅ-lampan, en favorit.


Notera "tidskriftshyllan" längst till höger, bredvid sekretären. Den hyllan klarar att man gör
en Dagobertstapel, livsfarligt, jag bara lägger dit bok efter bok, tidning efter tidning.
Tv-tranorna ska bli fler, en rad med åtta-tio i olika storlekar, tänkte jag. Byrån är ett
auktionsfynd för 50 pix.


Inte färdig. Badrummet har inte blivit mer 1950-tal än svart toasits
och ett retromönstrat duschdraperi. Fast dörren har ju lås med gammal nyckel, förstås.
(Nej, jag har inte testat att låsa...)


Men skulle det bli kö, finns det i alla fall en stol.


Ett annat projekt som inte är avslutat: Kornischen.
Den står i ett hörn tillsammans med retrotyget från senaste
Kistamässan och väntar... Kobran är en present från en gammal
arbetskamrat.


Till sist, om jag skulle sammanfatta känslan jag är ute efter i min inredning
- här är den. Jag vill bli glad när jag kommer hem. Det blir jag av roliga
mönster och plast i glada färger.

Och nu utmanar jag alla andra retrobloggare!
Gör ett "Hemma hos mig själv"-inlägg.
Så länkar vi till varandra.
UPPDATERING:
AnnaLovesMe visar kopparlampor och annat retrofint i "Hemma Hos Oss".

Femtiotalsjakten proudly presents: Hemma hos JJ (gästinlägg)


Denna söndag är det jag som får äran att visa bilder från mitt hem. Det har inte alltid sett ut så här.
För fem år sedan gick det knappt att komma fram i lägenheten pga en massa samlingar som tog plats.
Jag samlade Coca-Colaprylar, gamla flaskor, tändsticksaskar, reklamaskfat med mera med mera.
Till sist bestämde jag mig för att sälja av de flesta av mina samlingar (samlar fortfarande vykort och hotelletiketter) och satsa pengarna i fina möbler och prylar, huvudsakligen tillverkade mellan 1953-1959.
Jag hade köpt en del innan men nu satsade jag mer. När Retroforum startade så lade jag mer tid och pengar på att förvandla min lägenhet till ett snyggt hem - enligt mig - och var den förste där som lade ut
bilder på sitt hem. (På andra forum var det mest antikt och så fort det dök upp något retro så blev det klagomål att det inte var antikt.)
Prylarna har jag köpt på mässor, auktion, Tradera, i antikaffärer men mycket även på loppis.
Fortfarande så flyttar jag runt saker, köper till och ställer undan sådant som jag tröttnar på, så hemmet
förändras ständigt.


Den fina soffan från Trensums möbelfabrik heter Capri och tillverkades mellan 1958-1963 (ev något år till). Formgivaren Johannes Andersen har även gjort bordet Smiling table från 1957, men det tillverkades i Danmark. Egentligen vill jag byta ut det mot det ovala bordet med metallben som är gjord för soffan. Ljusstakarna på soffbordet är också danska och duken är Stig Lindbergs "Pottery" i nytryck. Golvlampans designer Alf Svenssom har gjort många fina saker och är klart underskattad, även om denna verkar vara inspirerad av en liknade finsk lampa. Bergboms har tillverkat den i alla fall.
Taklampan är den magnifika Kotten som gjordes åt en dansk restaurang 1958 men tillverkas än. Denna är dock en tidig modell - det ser man på att de senare är upphängda i tre metalltrådar men i denna finns den i sladden. Detta är den största storleken på 84 cm.


Detta är min finaste (och dyraste) möbel. Ett sideboard av dansken Arne Vodder i massiv teak.
Denna modell kallad Credenza kom 1957 och är hela 250 cm lång. Något år senare fick den ben av metall. De två svarta skjutluckorna är vändbara och är i teak på baksidan. Jag har även sett varianter med en svart och en vit lucka samt med en gul och en vit.
Den stora tyska ljusstaken i krom på vänster sida är uppbyggd av moduler och heter Nagel, modell S22.
I mitten står ett antal skålar från Rörstrand vid namn Entré som tillverkades mellan 1957-60. Jag skulle vilja byta ut den största mot en likadan fast röd som är den ovanligaste färgen.
Bordslampan på högersidan är av okänd tillverkning, men är troligtvis svensk - kanske av ASEA.
Väggklockan ”Asterisk” av George Nelson från 1950 är nytillverkad men välgjord. Tavlan är en egen konstruktion. 


Denna servis tillverkades mellan 1955 och 1962, men redan 1944 gjorde Stig Lindberg tallrikarna
och uppläggningsfaten. Han kallade dem LA där L står för Lindberg och A att det var hans första servisformer. 1953 kom servisen Pastella och bland delarna hittar man kryddströarna och dubbelkannan ur ST-delarna.
Två år senare lagom till H55-mässan tog man LA- och ST-delarna och lade på enfärgade dekorer och kallade denna servis för Colorado. I början fanns turkosa, gula och väldigt kort rosa delar, men efter några år moderniserades färgerna till limegrönt, ljusblått och mörkgrönt. Svart har alltid funnits och även vitt ett tag.
Jag vill ha en servis med enbart svart, limegrönt och vitt. Lockskålarna är enligt pappren löksoppskålar och troligtvis de ovanligaste delarna.


I vitrinskåpet har jag samlat några stengodsföremål av diverse formgivare. Vissa vet jag ingenting
om men jag har köpt dem eftersom jag gillar formerna och glasyrerna. Litografin ovanpå är en typisk
Lennart Rodhe och isbjörnen i teak är omärkt och helt okänd för mig.
Men de båtformade skålana till vänster om de tre pärmarna är märkta SS i botten och detta står för
Stig Sandberg. Bregers klassiska vattekanna står där för tillfället och till vänster om den tre föremål
ur Selecta-serien av Bernt Friberg.
Att uppslagsverket är formgivet av Stig Lindberg vet säkert många, men
konstlexikonet i grönt med vita och svarta streck är nog mer okänt av Olle Eksell.


Vinkylaren i teak på lådan är av den danske designern Jens Quistgaard och det finns även en större champagnekylare. Under denna en serie vaser av Erik Palmquist - jag tror att jag har alla storlekar.
Dessa finns även i bland annat blått och grått.
Skrivbordslampan är en gammal industrilampa från 30-talet av fabrikat PeFeGe.
Stolen är formgiven av Arne Jacobsen för en skola i Köpenhamn runt 1955 och är en variant av Myran.
Danska är även de fyra soldaterna i trä - egentligen leksaker från Kay Bojesen, mest känd för sina apor
men som har gjort många olika föremål.


I det andra vitrinskåpet har jag en massa små Fugaskålar i olika färger och former. De gröna är
klart ovanligast. Transistorradion är en Philips från 1957 och bredvid den tre vaser från Elme glasbruk. På tidningshyllan har jag ställt FORM-tidningarna med de snyggaste omslagen. Längst upp till höger står en Pungovas av Lindberg och en svart Coloraskål av Palmquist - en färg som man sällan ser i denna serie.
Vit är också ovanlig. Lindberg har även gjort den ljusblåa vasen ur serien Reptil.
 

Paret Eames gungstol RAR från 1950 är en klassiker, men som nästan alltid är underredet nytillverkat
– sitsen är däremot betydligt äldre. På bordet ”Frisco” av Folke Olsson står Upsala-Ekebys snyggaste serie ”Pronto” som gjordes endast 1958-59. I serien ingår nio olika delar och jag har sju. De två saknade delarna har samma form som den största vasen men är mindre än denna. Formgivare är Ingrid Atterberg.
Lampan är av samma fabrikat som den på sideboardet. Litografin på väggen är av Lennart Rodhe
och från 1973. De vita metallskålarna på golvet är finska och designade av Kaj Franck 1957 – kanske
har han kikat lite på Krenitskålarna… 
 

Stig Lindbergs svartvita Dominoserie är en favorit som kom lagom till H55-mässan 1955. Jag hade tänkt
att skaffa alla olika svartvita utom de med reklam på. Så tre fattas – en hög cylindrisk, en klotrund och den svåraste – en konisk med trekanter på (få se om jag lyckas skaffa den, de andra två är nog inga problem). Teakstatyn är troligen dansk men den fina skålen till vänster är svensk – tillverkad i Vetlanda.


Det började med ett lila glas för en femma på loppis. Jag visste då inte något om det, men jag tyckte
att det var snyggt så jag började leta efter fler. Efter ett tag så fick jag reda på att glaset kom från Johansfors glasbruk och att det var Bengt Orup som var skaparen. 1953 släpptes de på marknaden och har nu blivit populära och ganska dyra. Serien heter Party.
Det finns en mängd olika delar – jag saknar bl a shaker och minst tre olika glastyper. Svarta glas är ovanliga och vasen har jag inte sett någon mer av förutom den jag har. En svart karaff hade inte suttit fel! 
 

Här var det danskt för hela slanten! Både satsborden i teak och Krenitskålarna är dansktillverkade på 50-talet. Herbert Krenschel började tillverka de typiska metallskålarna redan 1953 och har kopierats friskt sedan dess. Ibland är de märkta i botten och ibland inte, men originalen känns mer gedigna än kopiorna som oftast är lättare och av sämre kvalitet.
De finns i många olika storlekar och färger, men de vita och gula är klart ovanligare än de turkosa
och röda, som är den vanligaste färgen. Någon gång i framtiden vill jag ha en riktigt stor skål också. 


Hur ser det ut i köket då undrar kanske någon? Där behövs bytas kakel, tapeter och bättras färg. Dessutom har jag inte fått tag på något snyggt matbord än, men här är i alla fall en bild på saker som skall in i köket sedan.
Stolarna har jag fyra av och de är designade av dansken Vilhelm Wohlert - mest känd för att ha ritat husen till Louisiana konstmuseum i Danmark. Jag har sett någon gång att stolen kallas för Louisianastolen. De är från 1957 förresten. Lampan är en PH snöboll som är ritad 1958 men tillverkad senare, och de tillverkas än. Den röda grytan på den vänstra stolen är finsk och ritad av Timo Sarpaneva 1960. Jag tänkte skaffa en svart sådan också.
George Nelsons "ball clock" är designad redan 1948, men denna är ganska ny. De danska pepparkvarnarna av olika storlek tänkte jag fylla med svart-, vit, och rosepeppar och den största med grovsalt. Våffeljärnet är formgivet i slutet av 50-talet av Sixten Sason - mest känd för formgivare av Hasselbladskameran och de äldsta Saab-bilarna.
Ett par vaser ur serien Negro från Upsala-Ekeby finns även med på bilden. Zebrakopparna känner väl de flesta igen. Jag har några assietter i serien också men skulle gärna vilja komplettera med tekanna, gräddkanna och sockerskål.
 

Översta lådan i sideboardet är full av bestick med namn Focus de luxe som lanserades
på H55-utställningen 1955. Folke Arström som är mannen bakom formen hade faktiskt med sig
de första tillverkade i fickan och lade ut dem i montern just när de första besökarna strömmade in.
Handtagen som är i nylon och inte bakelit som de ibland felaktigt beskrivs som finns i tre olika färger.
Förutom svart även i vinrött och grått. Jag satsar endast på svart och har ännu inte köpt soppsleven.
Många är fyndade på loppis för 5-10 kr/st – i fina antikaffärer kostar de desto mer!


Osthyveln på fat av okänt ursprung.


Hallbyrån är liksom sideboardet av Arne Vodder, troligtvis från sent 50-tal. Spegeln däremot är svensk, men de passar bra ihop med linjerna på ramen och lådorna. Bordslampan vet jag ingenting om,
men den är knappast så gammal som den ser ut (30-tal) utan verkar vara ungefär 50-tal den också. Skärmen däremot är helt ny.
De svarta vaserna har jag valt för att matcha lampfotens form och skärmens färg. En röd kobratelefon
känns självklar på byrån.
/JJ


PS från Libby:
Tack, JJ, för att vi fått titta in i ditt fantastiska hem och därmed lära oss nya saker!
Jag vill bara tillägga att jag tycker att gardinerna, i Olle Eksells mönster Margret Rose, är ljuvliga.
Nu lämnar jag över till JJ att svara på kommentarer!

Läsarbilder: Hemma hos Kjelle


Det kom ett mejl från Kjelle, en av Femtiotalsjaktens läsare, med en bild
på hans hall. Busvasst, tyckte jag och frågade om jag fick publicera den
som "läsarbild". Sedan fick jag loss litet fler bilder också. Kjelle har
samlat 1950-60-talssaker i ett antal år med finfint resultat.
Enjoy!

 
 
Kjelle: En likadan figurin som den på första bilden står i Stig-Helmers rum
i "Sällskapsresan 2".




Kjelle: Jag har även ett "nördrum", enligt kompisar, där jukebox, filmaffischer,
kobratelefoner, VM-58 samling med mera huserar. Med andra ord sådant som
gör tillvaron roligare. Åsa-Nisse-affischen är från 1960.


Kjelle: Någon som vet något om den här lampan? Den var
det första jag köpte och den ska vara dansk och kallas
"pingvin" enligt affären. Tryckt "Loholt 35 " undertill.


Attans snygg hallbyrå och komposition, tycker Femtiotalsjakten,
och tackar Kjelle för att han ville visa oss bilder!



Hemma hos Empire-Amelie


Min väninna Empire-Amelie håller på att förvandla sin tvårummare till 1800-talsvåning. Nu kommer
vi in halvvägs i handlingen. Vår hjältinna har ännu inte målat vardagsrummet chokladbrunt och köket 
oljegrönt, men en stor del av hennes bohag är på plats. Apollobysten köpte hon på den första
av våra gemensamma antikrundor, förrförra hösten.


Tänka er väggarna djupt chokladbruna. Ah, elegant murrighet. Den svarta genombrutna
gardinen får mig att associera till brittiska drottning Victoria.
 

Ljusstakarna - är de äkta empire, frågar E-A Femtiotalsjaktens kunniga läsare...


... eftersom hon tycker att undersidan känns som betong?


Fåtöljen, en 1930-talare, har följt med E-A sedan decennier. 
Golvlampan är 1960-tal, trodde antikhandlaren som sålde den.


Kopparna köpta på Afrodite antik är 1800-tal, förmodligen franska.


Fårskinnsbjörnen Aloyisus fick Empire-Amelei på sin ettårsdag. Han sitter i min gamla soffa,
som var helt fel i 50-talslyan men som passar fint hos E-A. Emma-stolen bytte E-A
till sig av mig, mot en Stringhylla som nu pryder lyan.


Empire-Amelie är en 1800-talsdam som ofta sitter i sin fåtölj och läser.


Och så dricker hon afternoon tea, förstås.

 
En 1800-talsdam målar också, samlar på porslin (Rörstrands "Svart Sverige")
och broderar (svartstick).


Och ibland lägger hon "livspusslet". Stolen vid skrivbordet är i empirestil, det vill säga
är nog inte äkta empire. På kaféet Vetekatten finns likadana. Lampan på skrivbordet är 1930-tal,
gissar E-A. På fönsterbrädan: kolorerat foto av hennes mor på bröllopsdagen.


Tavlan är en inramad tapetbit, möjligen 1970-talstapet.
"Järmpäronet" är ett lod, lampan med skärm i blank svart
plast ett loppisfynd och present från E-A:s syster Syltan.


Ännu ett loppisfynd från Syltan. E-A och jag är anglofiler, träffades
för snart 30 år sedan då vi var au pairer i London.

Hemma hos Empire-Amelie ser man alltid några vackra tyger draperade
över en stol eller liggandes ovanpå en chiffonjé.


Patchouliesamlingen. Eller är det opium? Badrummet håller på att omvandlas,
fler bilder därifrån nästa gång när all mahogny och de grova linnehanddukarna
är på plats.


Kaffekannan i mässing är engelskt 1800-tal, ett Traderafynd för 16 kronor.
Ljusstakar i empirestil. Lyran är en klassisk empiresymbol. Köksbordet har
vit damastduk, naturligtvis.


Ibland tar empiredamen ett äpple ur specerilådan, skalar
det sakta, sakta och intar det i små bitar - med ett tankfullt uttryck.

Vi tar adjö av Aloysius och Empire-Amelie för denna gång.
När väggarna är målade tittar vi in igen.

Första inlägget från Empire-Amelies våning:

Snart tar empiren över...


En empirestol har intagit 1950-talsköket. Och det är bara början. Min väninna Empire-Amelie
flyttade i dag in i tvårummaren från 1957. Hon gillar bänkskivan i djupt vinrött lika mycket
som jag. Den passar så bra in i hennes 1800-talsstil.
Själv slängde jag långa avundsjuka blickar på väggen mittemot stolen. Den hade jag tapetserat
i en mönstrad fondtapet (som den här), sedan ställt en pinnsoffa där - framför köksbordet.


Jaha ja, en lampskärm i svart och guld. Där det borde stå en
brödburk från Nilsjohan och en transistorradio!


Köket har ett mycket vackert element. Jag hade inte sett
den modellen tidigare.


Även denna, i kaklet inbyggda, tvålkopp var ny för oss alla som deltog i flytten. Jag har sett  
liknande i 1950-talsbadrum, men det här är ovanför diskbänken! Vår teori är att originalkaklet
var blått, och när man renoverade sparade man kakelplattan med tvålkoppen.
Kan det stämma? Någon bloggläsare som bott i ett kök med tvålkopp i kaklet?


Speceriskåp. I plast, men dock.


Jag tog ut lådorna och tittade, naturligtvis.
Reda lyx, naturligtvis.


Lägenhetens vackraste dörrar, in till vardagsrummet,
som också har lägenhetens vackraste golv. Parkett.


En klassiker.


I sovrummet finns garderoberna med finfina lås.


En rejäl klädkammare har hon fått också, människan!
Skämt åsido. Jag är inte avundsjuk, jag tycker väldigt mycket om min lägenhet
från 1938. Och det är en lättare match att göra 1950-talslya av den än att göra
empirevåning av den här lägenheten. Men min estetiskt begåvade vän EA kommer
att lyckas, det vet jag. To be continued...

Hemma hos Rune och Marie


50-talssaker i en skön färgskala, stilfullt mixade med moderna möbler. Rune och Marie
lät mig titta in i deras hemtrevliga hus, och ta bilder för att visa Femtiotalsjaktens läsare.
Vi börjar med en runda i vardagsrummet. En komposition i rött och svart.


Fladdermusfåtöljen har en fotpall, och kolla - en stående Stringhylla!
Jag vill också ha en sådan. Vill inte ni?


Taklampan, de rektangulära tavlorna på väggen
- åh, det var så snyggt hos Rune och Marie!


Klassiskt stringblombord. Med Levande livet och annan relevant
läsning i hyllan.

´
Tittgodis! Fruktknivar och de där coola kryddställen. Fem gånger
så snygga som samling!


Vad vore 1950-talet utan sina rådjur!
Här i järn på teak. Marie letar efter fler,
de är rätt ovanliga.


Men nu byter vi rum! En matplats med stil. "Ryor överallt", sa Marie litet
urskuldande när vi gick husesyn. "Ryor överallt, härligt!" , säger jag.


Jaha, så har det skapats ett nytt habegär hos mig. Kornischer! Se så vackert gardinerna
faller, se så snyggt det är med kornischer i vackert trä. På tredje bilden ovanifrån ser ni en
kornisch med inbyggd belysning.


Se på den lampan, vilken stil! Marie har inte lyckats härleda
den, men man ser ju att det är god design. Någon som känner
igen lampan och kan berätta om tillverkare/designer?

 
Litet 50-tal för barnbarnet. Om man vänder på pallen kan man åka på den!


En trappa upp. Tjusigt golv, tjusig stol.


Och katten sover ståndsmässigt under en byrå med nitad
grå galon.


"Har du sett en pigtittare i teak någon gång?" frågade Marie.
Nej, det hade jag inte. Den är kul, eller hur?

 
Snygg klocka I.


Snygg klocka II.




En liten del av Runes bilsamling.


Och Marie samlar norsk väggkeramik.
Den här tavlan är från Halden.


Vi avslutar med ytterligare en bild från det härliga vardagsrummet.
Snyggt med en enkel modern soffa till allt 1950-tal, tycker jag.
Stort tack till er, Rune och Marie för att jag fick ta bilder till Femtiotalsjakten!

Mer hemma hos: Hos Syltan & Saabmannen del I, del II och del III.

Syltans sötaste saker


Ni har ju varit på hemma hos-reportage hos Syltan och Saabmannen, del I och del II.
Men de hade ju så mycket saker, och man kan ju inte göra inlägg långa som ösregn. Så jag
sparade några grejer till ett bonus-hemma hos. Jag kallar det för "Syltans sötaste saker",
men jag tror att en del av dem kanske är Saabmannens också.
Vi börjar med en burk, fyndad på loppis.


... och fortsätter på det tacksamma temat Barn och djur...


... gulligt, bara gulligt.


Jag föll pladask för tyget med de söta fåglarna.


Fler fåglar. Hos Syltan och Saabmannen ser man här och var på väggarna
en tyvärr bortglömd inredningsdetalj - pappersbonaden.


Sötsaker, men se upp...


... kolla bäst före-datumet!


Smörgåslåda med två plan. Det var stil på matlådorna förr.


... för att inte tala om termosarna. Titta på den vänstra
termosens lock, vilken vacker form!


En dockvagn från 1950-talet - förvaringsplats med finess.


Vi avslutar med ett par vacka koppar, från Arabia.

Det här var sista delen i Hemma hos Syltan och Saabmannen.
För den här gången.
Kolla in Syltans blogg här.

Hemma hos Syltan och Saabmannen (del II)


Att hälsa på hos Syltan & Saabmannen var en ljus idé. Jag gick omkring i timmar,
kamerabatteriet fick laddas om under middagen. Förra söndagen visade jag bilder från
nedervåningen. Nu går vi en trappa upp, och därefter ner i källaren!
Saabmannen om den stora lampan:
"Den kommer från min mormor och är designad på Sigvard Bernadottes designkontor, vet
dock inte om det är han själv som gjort den. Citat från boken Designprinsen:
 " Taklampan TR13 i Rotoflexplast för Malmöföretaget Bergboms tillverkad 1960."


Okej, jag har mixtrat litet med färgerna. Men det blev ju så snyggt med
rosa toner till vågen och toalettrullhållaren i pistagegrönt.

 
Vi tar en nummerlapp, och snart är det
Empire-Amelies (Syltans syster) och min  tur att titta
på kläder från 1950-talet.


Klänningarna hade Saabmannens mamma och moster,
som är födda 1944 och 1946.


En sparkdräkt (?) i 1950-talsmönster finns också.


En tjusig negligé från tiden! Ärvd av Saabmannens mormor.
Modärna Camilla Thulin-rosor under.


Överallt små samlingar av saker. Vackra askar, kartonger och stämplar....


... eller väskor och skrin.


Innan vi går två våningar ner, till källaren säger vi hej till giraffen från Steiff.
Hundra pix på loppis gav Syltan och tyckte att det var ganska mycket tills hon
visade den för en antikhandlare som sa 10 000. Giraffen är helt olekt, och har 
Steiffs Knopf im Ohr-originallapp i behåll.


Vi passerar hallen, med detta söta fack för post och papper.


Åhhh, S&S har satt in glasbetong i tvättrummet. DET kallar jag stil.


Nytt blått  skåp i gammal stil, från Ikea. Allt annat på bilden (minus handduken)
är från andra decennier.
(Bonusinfo: Här tipsar jag om Ikeakatalogen genom tiderna.)

 
HJÄLP TILL ATT IDENTIFIERA! En dammsugare och - ja, vadå för något?
S&S som annars har koll på det mesta vet inte vad den här hinken användes
till. Öppningen framtill ser ut som en liten pip. Långa skåror på sidorna.


En dammsugare av märket Hoover. I Storbritannnien blev märket ett verb.
Att dammsuga heter "to hoover". Man kan säga "to vacuum-clean" också...


... men för de gamla au pairerna Empire-Amelie
och Libby finns bara "to hoover".


En friluftservis för 4 personer. Design: Huset Bernadottes klarast lysande stjärna, Sigvard
Bernadotte, ihop med kompanjonen Acton Bjørn, för Husqvarna.
Ja, snart är det vår och sommar och dags för en tur med bilen...

 
... med bältet på, naturligtvis. En del reklam från 1950-talet är verkligen
pang på, som här, Räddningskårens säkerhetsbälte.


Oj, klockan är redan halv åtta. Hej och tack för den här gången,
Syltan & Saabmannen. Och ja tack till inbjudan att komma tillbaka
i sommar, och fika i Stringhammocken!


Kanske  blir det en tur i en Saab också?


PS. Jag tror att jag gör ett litet inlägg till från S&S
under veckan, med små söta saker jag såg
på väggar och hyllor. Stay tuned...
Och här finns Syltans blogg!

Hemma hos Syltan och Saabmannen (del I)


Empire-Amelie bjöd in sig och mig till hennes syster Syltan och Syltans man Saabmannen.
De och deras barn bor i ett hus byggt 1964. Amelie trodde att jag skulle hitta en del till min
blogg där. Och om jag gjorde!
(Gardinerna hittade Saabmannen på en loppismarknad för 300 kronor, lampan fyndades
för 10 kronor...)


Det började redan utanför. Har ni sett en sådan här ringknapp? Det hade
inte jag. Och få andra heller, berättade Syltan, folk brukar knacka istället för
att ringa (dra den lilla spaken från läge 1 till 2).


Första skönhetsupplevelsen, i trappan upp från hallen.


Och rådjuren i köksfönstret är Syltans stolthet.
Loppisfynd, de stod tillsammans på en hylla
på loppisen och har fått fortsätta vara tillsammans.


I köket hos Syltan och Saabmannen upptäcker man hela tiden nya saker...

 

Köksredskap från förr, och den gamla pålitliga hushållsassistenten.


Och skåpen - skattgömmor.  "Syrran och hennes man har rätt mycket gamla
grejer", sa Empire-Amelie före besöket. Årets understatement.
Mina vänner, den här orgien har bara börjat...


Vi kan gå in i vardagsrummet ett slag. Fladdermusfåtölj, musikmöbel med högtalare
i mitten och ett skåp som Syltan målat vackert .


Knatter, knatter från skrivmaskinen. Lampan ler.Stockholmstavlor på väggarna.


Stockholm-Motala! Radion har bra ljud - och kolla här...


... den har fjärrkontroll! En Grundig Dirigent.
Sprache - när du lyssnar på tal. Orch, Solo och Jazz ger ökad
diskant eller bas, välj efter musiken du lyssnar på.


Och se där, där står en tv designad av Stig Lindberg,
tidigt 1960-tal.


En Lisa Larsson-hund vaktar rummets äldsta radio.


Söt 1950-talslampa. Men vad är den matchande röda prydnaden
på väggen, undrar både värdparet och jag. Vet du?


Åhhh, franska Rivieran!


Telefonen kostade 80 pix på loppis, och fungerar perfekt. Notisblock till förstås,
att skriva ned meddelanden på. Kanske kommer det ett rikssamtal!


Ut i hallen igen, där hänger spegeln som avslöjar ännu en
vacker vas i trappan. Men vi stannar på första våningen ett tag till.


Klart de har ett sådant där badrumsskåp som alla vi 50-talsfantaster
vill ha. Fast... det är från 1961.


Shantung Talcum bor granne med en kavat figur.


Läsning av främsta slag, Riksettan vilar i tidningsstället.


Gördel på tub. Amerikas bäst säljande!


Men låt oss gå in i köket igen. Syltan håller på och lagar middag, och...


... åhhh, hon har dukat med H55-besticket Focus de Luxe, designat av
Folke Arström för Gense till Den Stora Utställningen! Arvegods, med originalask
(glömde plåta den, det får bli nästa gång, för asken var ju också snygg, naturligtvis).
Porslinet är Rörstrands Karneval.


Salt- och pepparströare med stil.

  

Och överallt, ö  v e r a l l t, något vackert. Stig Lindbergs Karneval
(namnmatchning med servisen) under 1950-talsklockan.
Och ett av många mosaikbord. Och en gul Gefle med blå plastkompis.


Men det har blivit kväll, och dags att åka hem.
Beundrar först hemstickade vintage-vantar på hallväggen


Nästa söndag blir det Hemma hos Syltan & Saabmannen (del II)
här på Femtiotalsjakten. Då går vi ner och säger åååh! över alla
spännande grejer i källarvåningen och spanar in vackra ting 
på  övervåningen.
Stay tuned!
Och - kolla in Syltans egen blogg.

Tack, Syltan och Saabmannen, för er gästfrihet!
(Saabmannen kallar vi så för att han vet allt om gamla saabar,
har flera egna plus en massa saabiana, mer om det en annan gång)