Empire-Amelies guldfynd (gästinlägg)
Jag och Libby är goda vänner sedan London 1980, då vi jobbade som
au-pair flickor hos den engelska överklassen. Vi hade god smak redan då.
Som medelålders flickor anno 2008 har vi samtidigt, fast på varsitt håll,
kommit på att antikviteter och design är värt att ägna resten av sitt liv åt.
Bara en sån sak att vi träffas en gång i månaden, istället för att det går ett helt
år mellan gångerna, är värt alla mina impulsköp.
Vi är lite olika Libby och jag, men vi funkar bra ihop. Hon vet mer vad hon vill ha,
ganska kräsen faktiskt (jo!) och jag har istället femtioelva olika idéer och har lite
svårt att fokusera på vad jag egentligen gillar. Lätt för impulsköp he, he...
Jo, mitt specialintresse är empire men det finns ju så mycket mer! Hela
1800-talet och allt som är engelskt och orientaliskt och... STOPP!"
Detta är gårdagens impulsköp som jag fortfarande inte har ångrat måste jag säga.
Inhandlat på London W8 och ska sprayas i GULD vid första bästa tillfälle.
Plats; i mitt kommande empire-badrum förstås:
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/empire-amelie-sager-det-bast-gastinlagg.html#comment
Pris: minns ej...
(Libbys anm: Den är silver nu, men jag har lyckats göra den guldfärgad på bilden...)
Fortfarande kvar på London W8 ser jag detta fantastiska skrivbord i skyltfönstret
på Odengatan. Den har drag av empire tycker jag mig se. Inne i butiken finns även en ball
stol av samme designer, Mark Brazier-Jones.
Jag får en broschyr att ta med hem, där visas det ännu fler coola möbler som jag
kan tänka mig, men det är bara att glömma. Elton John m fl är kunder hos denne
hippa möbeldesigner.
Men som inspirationskälla är det toppen. Hans grejer finns förstås på nätet,
http://www.brazier-jones.com/ Kolla på möbler som heter "Angel chair" och "Dragon table" etc.
Kanske inte för var mans hem, det är för brutalt, men roligt att det finns!!
Slutligen är vi inne hos Alvar Aalto på Sibyllegatan. Jag tror jag somnar för det
är FÖR mycket stilrena möbler utan humor. Jag får en deprimerande känsla inombords
och vill bara ut ur affären, men Libby har hittat något i ljusblått och jag är kvar för att visa
att jag är vidsynt och tar hennes intressen på allvar.
Men så ser jag en guldlampa som lyser upp bland allt det vita, och jag blir glad igen.
Här ser Ni den på bild; en sorts massiv strålkastare som inte går att missa. Tar stor plats men
är ändå diskret på något sätt. Passar hemma hos mig där jag helst vill ha moderna lampor.
Hej från mig för den här gången. Vi kanske ses igen
nästa månad när Libby och jag gör en ny antikrunda,
om jag får skriva här igen.
PS från Libby: Klart Amelie dyker upp igen som gästskribent.
Bilderna på oss högst upp i inlägget är från Dingwalls vid Camden Lock, 1980.
Där hängde vi på marknaden om lördagarna och spenderade våra knapra au pair-löner.
Jag bodde i posha Hampstead, NW3, och Amelie i coolare Camden Town, NW1.
skriven
Jag bodde faktiskt i Regents Park, några hus från Roger Moore! Men ok Camden town, som jag älskade, började på andra sidan gatan, bara några steg från min grind. För övrigt så är musikstället Dingwalls rivet och hela området har blivit en enda megastor läskig loppmarknad för turister har jag hört. Hoppas det finns några genuina antikaffärer kvar.