Empire-Amelie säger det bäst (gästinlägg)
Min vän Empire-Amelie (Anneli) beskriver "jakten" så bra i en lång kommentar att jag gör
ett gästinlägg av den. Jag vill att fler läser än om den ligger under ett av mina egna inlägg.
I går blev jag nämligen varse företeelsen kollektivblogg och tyckte det lät sympatiskt.
Nu kör vi Annelis text, litet lång men va sjutton.
Hon skriver så bra!
(Bilden: Anneli och jag var barn under Perstorpsplattans och de blå köksluckornas tid)
Anneli:
"DET SOM ÄR KUL MED ATT INTRESSERA SIG FÖR TEX. 50-TAL - som denna bloggskriverska
(ja det är en hon) eller som jag då, som hellre, av någon underlig anledning (eftersom jag inte är tät),
vill börja gräva djupare och plötsligt blir namnad som empire-amelie på denna blogg bla. för att jag under
vår månatliga antikrunda helt hysteriskt köper Rörstrands "Svart Sverige" i halvdant skick (det är ju 1800-tal
för fan!) för mina näst sista slantar, de båda kannorna går inte ens att använda - ÄR (nu till saken!)
SJÄLVA JAKTEN PÅ FÖREMÅL SOM PASSAR IHOP.
Att leta efter just "den" grejen som passar in i en helhet som man skapar själv. Det är hur kul som helst!!
För mig handlar det inte längre om att spara gamla grejer bara för att det är gammalt och inte nytt, det blir
bara rörigt till slut (om man inte målar allt i vitt, vilket jag inte vill, hatar shabby chic!) - utan det handlar om
att iscensätta ett hem som motsvarar den bild jag har inom mig´, som har växt till sig. Man kanske har blivit
inspirerad av en bok eller en film. Eller en historisk miljö. Och man tänker varje gång; det här gillar jag!
Så här vill jag bo! Det här vill jag ha! Fan vad coolt! Efter ett tag vill jag ha likadant, fast på mitt eget sätt förstås!
(Libby: Den här emmafåtöljen fick Anneli och jag fick hennes fina original-
Stringhylla när vi bytte)
Hemma hos mig vill jag bli inspirerad till nya kreativa projekt, inte bara koppla av, som de flesta
verkar vilja idag. Därför har jag inte behov av stimulifattig miljö med fria ytor och spa-liknande
inredning samt dessa obligatoriska vita väggar. Det får jag nog av på jobbet (psykavdelning).
Fy vad trist! Hemma vill jag bli glad! Denna bloggsida förmedlar detta. Glädje över tingen och dess
historia. Att leta efter speciella saker, alltså inte vilka saker som helst. En lampa, ja, men den ska vara,
förutom 50-tal, just den jag drömt om, den som passar in hemma med resten och då duger inget annat.
Men ibland måste man ju göra kompromisser innan "den rätte" dyker upp. Då byter man ut det man har.
Man kanske aldrig blir nöjd men till slut börjar det åtminstone likna något, ens hem alltså, man har då
en fast grund att utgå ifrån. Sen letar man vidare. Och under tiden har man kul. Det ska bli spännande
att besöka Libbys begynnande 50-tals lya snart.
(Libby: Det här badrumsskåpet kan Anneli tänka sig i sitt hem, vet jag. Och jag förstår det,
för empirebadrum verkar jobbigt. Vad var morgontoiletten? Lite puder i håruppsättningen
och lite dåtida raggartvätt vid kommoden? Hehe.)
Apropå "svanen"
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/borja-spara-snart-slapps-1-958-svanen.html
eller ska vi säga den "fula ankungen" så är frågan; passar den könlösa svanstolen
ihop med möbler från 1800-talet? Låt oss säga en stilig chiffonjé i mahogny. Är det en hit? Ja det
bestämmer man själv. Men för min del så går det bort, det blir för oskönt på något sätt (läs; fult). Däremot
gillar jag moderna lampor till det 1800-talistiska. Tex. en röd PH-lampa är fin (50-tal?) eller 30-tals funkis
eller till och med 2000-tal, gärna i favoritfärgen svart. Alltså det som står på golvet bör passa ihop, det som
svävar i luften får vara kaxiga utropstecken i rummet jämte datorer och annat som påminner om att jag
lever i modern tid.
Man behöver inte gömma stereon i ett skåp tycker jag. Så stilbrytning är jag inte emot. Sen ovanpå detta
har man ju sina egna personliga prylar av varierad art. Det som är gulligt, trist, osmakligt, töntigt,
mormors, etc. you name it! Men gillar man sina ägodelar så brukar det ändå passa ihop i slutändan,
oavsett årtionde eller århundrade, om man inte är helt färgblind."
Anneli
(Libby: En riktig PJÄS, en tung soffa som Anneli och jag spanade in på Kupan under vår
antikrunda på Söder häromleden. Vi tyckte båda att den var häftig, men den skulle nog
inte passa in i något av våra hem.)
skriven
”Mitt begynnade empire-badrum har numera ett svart duschdraperi i textil. En bra början och väldigt snyggt faktiskt, även om det är på gränsen till halvporrigt. Jag låter den vara lite för lång så den släpar i golvet. Jag har vitt kakel på väggarna som är helt ok, någonstans kan man väl ha vitt utan att bli anklagad för att vara shabby-chic idiot (förlåt alla shabby-chic fantaster). Däremot den ljusblåa (rys!) kakelbården är på intet sätt acceptabel. Har hittat kakeldekor i dov guldfärg på nätet, som ska inhandlas snart. Vidare kommer jag att byta ut toasitsen mot en sits i trä som är mörkt mahognyfärgad naturligtvis. Vad annars! Tyvärr köpte jag aldrig det fina badrumskåpet i svart och gult som Libby fotade på antikmässan. Den hade passat alldeles utmärkt både stil- och färgmässigt trots 50-tals plast eller vad det nu är. Den är stram, trots lite runda former, med de rätta färgerna som jag gillar. Men nu har jag ett vanligt modernt badrumsskåp i vit plåt med svängspegel, den duger den med, man behöver inte alltid köpa något, den ska målas om i guld eller gult, samt svart naturligtvis.
På golvet blir det en orientaliskt mönstrad matta i RÖTT! Det blir chict. Hela 1800-talet är tillåtet hemma hos mig, även om Empire/Karl-Johan är en klar favorit, men det är inga billiga grejer, så man får använda fantasin, som är minst lika roligt, ledordet är ju att ha kul. Toaborsten i trä har jag lagt i en kopparbunke som kommer från köket. Kopparbunkar i kök är så tråkigt, så vanligt, men som toaborsthållare kommer den halvtrista kopparmojjen till sin rätt! Bort med locket bara och ner med borsten. Vad mer? Jo, jag kommer att satsa på lejongula frottéhandukar, men den färgen är svår att hitta i affärerna, då man ofta föredrar kalla färger i badrummen som blått, blått och blått. Undrar nu hur mycket jag måste jobba i jul för att ha råd med detta, men lite har jag ju redan och om man inte har för bråttom så behöver det inte bli så dyrt. Framtida resultat; ett stramt maskulint badrum, inte en fransk skabbig (shabby) madonnastaty i sikte. Hell no!”