Nä, nu blommar det!
Va! Räckte det inte med den där g-klaven från 1970-talet? Nu kommer här blommor i omisskännlig
1970-talsstil också... Vart är Femtiotalsjakten på väg?
Nej, 1970-talet är inte mitt favoritdecennium, vad gäller
estetik. Men när jag hittade mammas badpåse i en garderob
på landet blev jag glad. Man blir ju det, av de där färgglada
sjuttiotalarna. Så bagen får hänga med ner på bryggan i sommar!
Rosor i Risinge
Själv har jag för mycket att göra just nu, och hinner inte ta någon tur till Norduppland.
Men för er som planerar en söndagsutflykt i den regionen: Nu har Risingeboden öppnat för säsongen!
Risingeboden ligger på Risinge gård utanför Gimo och är ett av mina favorithäng, vet trogna läsare
av FJ. Där hittar man alltid fina (och prisvärda) saker. Och ibland spektakulära.
Gunilla som har butiken mejlade på begäran en bild på något ur utbudet nu i säsongsstarten.
Kolla in fatet till vänster. Det är "Solros", Lillemor Mannerheim, Gefle. Ni känner igen mönstret från
tekopparna man ser ibland. Men jag har aldrig tidigare sett fatet.
Tallrikarna i Helmer Ringströms dekor "Dorothy" (till höger) är också värda
resan (20 pix/st...).
För er 60-70-talare... Längst fram en ensemble i grön terylene, klänning
och kappa, det svenska märket Magna, strl 42. Min favorit på bilden är
det hemsydda förklädet med brun/gula blommor.
Risingebodens öppettider: Alla söndagar fram till midsommar 11.00 -16.00.
Därefter även lördagar samma tid + de dagar då öppetskylten är uppsatt
- eller någon ringer.
PS. Naturligtvis fikar ni i Östhammar när ni ändå är i krokarna.
På Dagnys Hörna.
Blogginlägget som slog an en ton
Retrobloggen Gamla Konsum visade nyligen en vägg med g-klavar från Bergdala
glasbruk. Bara någon dag senare såg jag den här blå på en loppis och drabbades
av ett sug. Jag vill också ha en sådan där vägg! Än så länge har den inga släktingar,
men trivs bra ihop med en tysk vas i samma intensiva blå färg.
Jag hittar nästan ingenting skrivet om Bergdalaklavarna, bara en artikel
i Smålandsposten. Där finns bild på en skylt från Bergdala med texten "Harrys G-Klav".
Harry Brandelius hette formgivaren bakom klavarna.
Bergdala gjorde även namn i glas samma stil. Jag minns att min systerson hade sitt
namn över dörren till pojkrummet. Då var det 1980-tal.
Men visst är Harrys G-klavar 70-tal?
Svårt hitta kompisar till Corint
Lina från Norrbotten har en efterlysning:
"Jag försöker med ljus och lykta hitta kompisar till min fina lilla karott "Corint" av Antita Nylund, Jie.
Det går inte så bra. Inga Tradera-auktioner, inget på Blocket. Jag bor i Norrbotten så utbudet
av vintagebutiker är inte jättestort.
Har du några tips?"
Om någon har "Corint"-delar till salu eller har sett några, mejla mig (Eli)
på femtiotalsjakten@gmail.com så vidarebfordrar jag mejlet till Lina.
Har du en miljon över? Rädda Rio-Bio!
Neonskylten är från 1939, året då Rio-Bio invigdes i den lilla bruksorten Skutskärs nyuppförda
Föreningen jagar pengar på alla håll och kanter,
Hälsning från en överlevare (Den blå del III)
Det finns fåtöljer, och så finns det Den blå. Jag har redan ägnat två inlägg åt denna överlevare.
Jag fick Den blå för flera år sedan när den skulle slängas. Här berättade jag om hur först soffan Belle och
därefter den färgstarkare, yngre och tjusigare Söndagsfåtöljen hotade Den blås existens i förra lyan.
Men Den blå bet sig fast i ett hörn.
När Rutger och jag sedan flyttade ihop tänkte jag låta Den blå åka till tippen.
Men då krävde Rutger att fåtöljen skulle få följa med till vår gemensamma lägenhet.
"Tills vidare i alla fall". 
Och nu när vi skulle göra om i gästrummen på landet
- vem höll sig då framme och påpekade sin egen förträfflighet?
Jo, Den blå naturligtvis. Som anade att hans tid var på väg
att rinna ut hemma i lägenheten.
Den blå har till och med fått beundrarpost.
En av Femtiotalsjaktens läsare hörde nyligen av sig
och undrade om Den blå fanns kvar, och om fåtöljen
i så fall var till salu.
Fantastiskt, eller hur?
Servetter med dekor - tidstypisk duknings minsta detalj (gästinlägg)
Sune, min danske nätvän som bidragit med flera tidigare gästinlägg, är tillbaka med ett otippat
ämne. Dekorer på pappersservetter, 1950-70-tal. Fantastiskt intressant, tycker jag. Den här
1960-talsservetten med gårdsmotiv är min absoluta favorit. Vilken är din? Häng med!
Nu lämnar jag ordet till Sune:
Er livet for kort til at samle papir-servietter? Det var det ikke dengang disse servietter er fra...
så når jeg checker landskabet for retro-ting sker det at jeg finder en plastpose med en hel serviet-samling
stoppet ned, levninger fra en afdød tante eller mor, som ikke kunne få sig selv til at smide dem ud.
De sidste jeg fandt var proppet så usensitivt ned i posen at jeg måtte stryge dem med mit dampstrygejern.
Hvilket livet jo også er for kort til...med mindre man er en retro-nørd i pensionistalderen... :o)
(Servetterna på bilden är 1950-tal)
Papir-servietternes design har fulgt udviklingen fra 1950-1980 i tekstil- og porcelæns-dekor-design,
ofte meget veldesignet eller tegnet med stor humor, men så godt som aldrig med en signatur.
Hvem er designet servietten med de stiliserede blomster (till höger) som minder om Marianne Westman
og Berit Ternell (specielt hendes "Fleur"-service designet for engelske T.G. Green)?
Hvem har tegnet de tusinder af forskellige designs?
"Fleur", av Berit Ternell för T.G. Green.
Servietternes alder beregner jeg udfra tegnestilen, papirkvaliteten og farvetryk-teknikken. 50'er
servietterne er nemmest at lokalisere når de er i tidens "new look"-stil, naturstiliseringer, halvabstrakte.
De er trykt på meget tyndt, "fattigt", uabsorberende papir, ofte med tunget kant. Ligesom tidens typiske
dekor med trykt stregtegning i bunden og 1-2 farver trykt oveni. 
I 60'erne er papiret fortsat tyndt, men flere farver kommer til. Jeg har ikke rigtig gode eksempler
på 60'er "design-stil", så jeg viser lidt jule-og påske-servietter der er typiske for tiden.
Mer 60-tal.
Och ännu mer.
Fra slutningen af 60'erne bliver papiret tykkere, absorberende og i takt med hippie- og Panton-æraen
bliver der lukket totalt op for farveorgier og det cirkulære formsprog.
Mange af mine servietter har påtrykt "Made in Denmark", så jeg går ud fra at hvert land har sine
egne serviet-traditioner. Hvem ved noget om serviet-dekor-designere?
Jeg hører gerne...
God fornøjelse!
Sune, Retrogaragen, Brædstrup, Danmark
PS. Ja, vad vet ni om servettdesign under retrodecennierna? Sune vill gärna höra, och jag också.
Jag hade faktiskt inte tänkt så mycket på pappersservetten som konstform och samlarobjekt
innan Sune skickade mig de här bilderna.
Har du gjort inlägg om servetter?
Länka i en kommentar så lägger jag in länken här!
/Eli
Fem våningar amerikansk antik och retro
Ett sista stort svep från New York-resan i mars kommer här. Alla bilder är från femvåningarsäventyret
Horseman Antiques på Atlantic Avneue, Brooklyn. Jag fick ta hur mycket bilder som helst,
men tyvärr fanns ingen personal förutom vid ingången och det fattades infolappar på föremålen.
Därför lider det här inlägget brist på information.
Kommentera om ni har kunskap om sakerna jag visar!
Girafferna fyllde nästan en vånings höjd.
Charmig gungstol och en lampa som jag såg fler av i samma stil.
"De är 1960-tal", fick jag i alla fall ur en av gubbsen vid ingången.
Visst ser den här ut som om den brinner?
En liknande bordslampa såg jag på en svensk mässa i vinter.
Direkt från Hollywood? Regissörsstolarna var fina.
Drömmen om ett diner-set lever.
Bulligt, gulligt.
Den klädhängaren gjordes inte i går!
Charmig stol.
Kräver sitt rum.
Liten och nätt.
Tja?
Det mesta på de fem välfyllda våningarna var från mitten av förra seklet. Men tunnorna kanske
hade bott på samma skola som klädhängarna?
Den är kul, eller hur?
Jag gillade tyget, och det låga stuket.
Högst upp, med utsikt över Atlantic Avenue. Skönt med litet ljus efter att ha rotat runt
på dunklare våningsplan.
Kolla benen!
Skojigt bord.
En blomlampa.
Och en lampa till, i form av vikingaskepp.
Stolarna och kistorna stod utanför grannbutiken, där plåtning var förbjuden.
Den gamla Porschen - wow....
En ganska hemsk lampa - ny eller gammal?
Den här har Rutger ett ont öga till. Jag tyckte den var så ful att den var snygg
när jag köpte den på loppis. Nu tycker även jag att den inte tillför vårt hem
så värst mycket...
Men innan den prismärks och åker ner
i sälja på loppis-låda: Vad är det för lampa,
och är den ny eller gammal?
Vet ni?
Loppisgodis
En snabb liten raid på Returskänken i Norrtälje i fredags gav ett trevligt resultat. Den här söta
burken som innehållit brittiskt godis kostade bara två pix. Ett sött fynd!
Vad har vi här? Ett ställ för någonting, men vad?
Den kostade 20 pix. Jag köpte den mest för att jag inte orkade
plåta i affären.
Svart solid plast och trä. Den känns för hög för ketchup och sådant?
En ljusstake från Christers keramik i Mariestad, som var i gång från slutet av 1940-talet
till början av 1970-talet. 20 pix.
Finns det några Christer-samlare där ute?
Medicinlådan är jättefin...
... eller kan bli om jag putsar mässingsbeslaget och oljar lådans trä.
Aktiebolaget Wilhelm Becker, Stockholm, var kunglig hofleverantör.
Gott om plats för tinkturer och sårpulver.
Min hipstamatiska familj och jag (bloggutmaning)
Tittar igenom fotoalbum från 1960-talet. Hittar bilder som är så hipstamatic att datorn vrider
sig av retrotrendighet. Här är året 1966 och pappa har köpt ny kamera. Mamma tar en bild,
pappas min avslöjar att han ser att den kommer att bli suddig. Men... trappstegspallen... vaxduken...
50-talsgardinerna (vi var ett decennium efter), en affisch med spännande nya ostsorter...
fina små kaffekoppar... så här såg det ut när det begav sig.
Samma ostaffisch, men annan vaxduk. Morfar jobbade på vår lilla gård, och åt med oss.
På bilden läser han Norrtelje Tidning-Roslagens Tidning, som den hette då. Är det en stor Erkerskål
med bruna bönor där på bordet? Mamma har med all sannolikhet själv sytt 60-talstoppen hon bär.
Svamphandduken - en klassiker av känd textilformgivare, har jag för mig.
Morfar & jag. Konstigt att jag ser dyster ut, jag älskade min morfar. När jag var några år
äldre än så här spelade vi alltid femkort efter middagen.
Ännu en prickig köksgardin!
Favorit i repris. Den här bilden har jag visat en gång förut. Ljusblå köksluckor, tickor,
grytunderlägg i form av träklump med perstorpsyta, diskbänk med balja och en hushållsassistent
som väntar på att bli diskad.
Här har gardinen flyttat till andra köksfönstret, tror jag. Där vi hade en helt fantastisk
rullgardin i sådan där tunn sladdrig 50-talsplast, om jag minns rätt. Mamma bär blå
städrock i något härlig konstfiber. Min kusin förundras över hur många bilder min far tar i köket.
En bloggutmaning till er retrobloggare (och andra bloggare) som också har familjefoton
med tidstypiska detaljer från 1950-70-tal: Dela med er!
Berätta om du gör ett inlägg så länkar jag.
LÄNKAR:
Retroschmetro visar tidsypiska familjefoton.
Larsson har etiketten Far och mor, med bland annat Far i Don Draper-hatt.
Kerstin Kokk visar Foton från förr.
Min bättre hälft - och husets herre...
Min bättre hälft, Rutger, såg till att vi fick ett sideboard. Det är han som kollar nätauktionerna.
Titta! sa han en kvart före budgivningens sluttid. Jag tittade på sideboardet och sedan tittade vi
på varandra. Ja! DET skulle vi ha!
Det senaste numret (1/12) av Hus & Hem Retro innehåller
en stor genomgång av sideboards (de kallar i en text möbeln
för någonting i stil med "retrofolkets altare", välfunnet).
Vi visste att vårt var av Nils Jonsson för Troeds-Bjärnum.
I "Retro" fick vi namnet också, "Cortina".
Nils Jonsson verkar ha formgivit sideboards på löpande band. Men vårt är hans finaste, förstås :-)
Bra djup, man får in massor. Mari Simmulsone "Indonesiskan" är också införskaffad av Rutger - här
är hon så nyinflyttad att hon inte hunnit ta bort prislappen.
Medan jag rotar bland femkronorsfynden på loppisarna letar Rutger sakerna
som ger vårt hem lite stil. Stolarna hittade han hos Nordlings Antik.
De är ritade av Kai Kristiansen och trivs bra ihop med slagbordet i teak.
Lampan och Lars Norrman-tavlan följde med Rutger när vi flyttade ihop.
Musikmöbeln som skymtar var det faktiskt jag som hittade.
Rutger samlar på Anita Nylunds "Our little town", som jag döpt exportversionen av "Vår lilla stad"
till. Jag skrev om dem här. Ja, Rutger är sannerligen min bättre hälft. Men husets herre? Ånej...
... honom har ni här. Han heter Holger (efter den gamle
skådisen Holger Löwenadler) och möter oss i hallen, med
en ogillande blick om jag kommer hem med alltför
simpla fynd.
Har DU en bättre hälft (eller sämre)?
Tredje tobaksburken - ni vet vad det betyder...
Har inte rökt en cig sedan i oktober. Men är svårt begiven på tobaksburkar från 1950-60-talen.
Med dagens loppisinköp har jag tre, vilket betyder att jag gått över gränsen och börjat samla.
Jag identifierar burken hos Grödinge Antik & design: Den är av Mari Simmulsen, Upsala-Ekeby
för Turitz & Co (Epa-varuhusen). 100 pix. Ett mininagg.
Fatet är naggat men lyste så glatt mot mig. Och det var "loppisskylt vid vägen-
säsongspremiär" för mig i dag. Tre skyltar mellan Rimbo och Sigtuna. Näst bästa vårtecknet,
efter tussilago Glädjeyran över att se loppisskyltar igen fick mig att pynta upp 25 pix för fatet,
som är märkt under med Gustavsbergs studiohand i rött samt med ett kort streck.
Torde betyda att det är Stig Lindbergs design? Känner igen motivet/stilen men tycker bara
att fatet är litet klumpigt målat och inte med Stickans elegans.
Någon som vet?
I morgon åker vi!
Rosa kaffekanna och en katt som ser mer uppstoppad än levande ut.
Men påskkäringen på omslaget till Fick-Journalen 1954 hade i alla fall en attans
snygg klänning.
Glad Påsk!
Över 1 000 unika - DET var inget skämt!
Anders Borg: Därför inför vi en loppisskatt
UPPDATERING: OBS! Detta inlägg var Femtiotalsjaktens aprilskämt 2012.
Ja, ni har väl läst det på dagens DN Debatt redan. Finansminister Anders Borgs beslut att
införa en loppisskatt, från den 1 juli i år. "En svart sektor som alltför länge romantiserats", skriver
han och menar att loppisar inte ska ses som ett folknöje utan som en "skadlig hämsko på annan
konsumtion". Det vill säga: Loppistrenden gör att vi handlar för litet nyproducerade saker, och då
skapas färre jobb.
(Fotot på Anders Borg: Janwikifoto/Wikimedia Commons)
Den nya skatten, på 22 procent, ska betalas av alla som under ett år
sålt på loppis för en sammanlagd summa på mer än 200 kronor.
"Det kan tyckas som ett lågt belopp, men här om dagen träffade jag en ung
arbetslös tvåbarnsmor från Norrland som berättade att hon inrett ett helt
vardagsrum för 175 kronor, genom att handla second-hand", skriver Borg
och kommer sedan till slutklämmen i debattartikeln:
"Kanske hade hon inte varit arbetslös utan haft en anställning på till exempel
ett stolföretag om inte loppisdumpningen av möbelpriser slagit undan benen
på sådant företagande."
Tja, vad säger man? I dag är den den 1 april - sälj av så mycket du
bara kan före den 1 juli?
PS. Aprilskämten från 2011 och 2010.
