Nu säljer museet ut 1950-talet


Men - vad har vi här då? Jo, fladdermusfåtöljer, en radiogrammofon, Stig Lindberg-porslin,
husgeråd, vaser, tyger. Med mera, med mera. Alltihop ingick i Sundbybergs museums 50-talsutställning,
som jag skrev om här. Nu har utställningen plockats ner och det mesta av föremålen som ingick
ligger och väntar på att säljas ut...



... till oss 50-talsfantaster. Museet hade kunnat deala iväg allting till någon
antikhandlare, för det är fina grejer. Men så blir det alltså inte.
I stället kan DU fynda här. Och stödja ett fint litet, ideellt drivet, museum.
 
Tid: Lördagen den 12 november kl 10-16.
Plats: Sundbybergs museum, Fredsgatan 4, Sundbyberg.
Övrigt: Kaffe och varmkorv till självkostnadspris!


PS. Till er från landsorten tillresta som ämnar besöka Retromässan
i Münchenbryggeriet på Söder den helgen: Ett tips är att börja lördagen
på museet i Sumpan kl 10.00 och sedan bege sig till mässan
medelst pendeltåg. Museet ligger cirka sju minuters gångväg
från pendeltågsstationen Sundbyberg, varifrån ni åker
till Södra station. Från Södra station promenad 15 minuter
till Münchenbryggeriet.
(Om ni inte fastnar i "Sumpan"... Se min retroguide
för Sthlm + Sundbyberg från förra året som funkar ännu.)

Nämen - en bloggutmärkelse! Som skickas vidare....


Jag har fått ett bloggutmärkelse, en "Liebster Blog"av Barbabok.
Tackar ödmjukast och blir lika glad som Doris Day ser ut här. Som alltid
med bloggutmärkelser så är de villkorade. Fem utmärkelser ska jag
skicka vidare, enligt reglerna.


Här är reglerna:
1. Klistra in awarden (ovan) på din blogg.
2. Tacka den som gett dig awarden och länka till henne eller honom.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken vidare till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Men jag bryter mot en av reglerna. Jag skickar utmärkelsen
bara till en mottagare:
Forumet Retroforum, dit jag skickar alla vidare som mejlar hit till Femtiotalsjakten
med bilder på föremål och frågar "Vet du vad det här är?" (Alltså när jag inte vet vad det är
på bilden.) På Retroforum får man alltid ett vänligt bemötande, och ofta snabbt ett korrekt svar,
av forumets kunniga medlemmar.
Missa inte, ni som ännu inte hittat dit.
(Och så ger jag Retroforum tillåtelse att bryta mot alla reglerna och helt enkelt
bara ta emot utmärkelsen.)

Kända och okända ljuslyktor


Små röda och gröna ljuslyktor blir aldrig kvar på en loppis som jag besöker.
Så med tiden har det blivit några stycken. De här hade vi i mitt barndomshem,
men jag vet fortfarande inte vilket glasbruk de kommer från. Lindshammar
är det vanligaste tipset, men inte belagt.


Jag tycker att de är väldigt vackra både upplysta av
värmeljus om kvällen och i dagsljus.


Och så tycker jag om ljuslyktor i godisfärger. Reijmyres "Solöga" finns
i fler färger än dessa, bland annat en vacker turkosblå (se den hos Porslinan).


En klassiker. Arthur Percys "Reffla", Gullaskruf. Finns i ytterligare två gröna
nyanser. Ljusstakar i "Reffla"-serien har jag inte, men det har 50-talskeramik,
kolla in dem, de är ljuvligt vackra. Lyktorna däremot ser inte så mycket ut för världen
i dagsljus, ger rent av ett litet klumpigt intryck. Men...


... tända blir de så här anslående. I vardagsrumsfönstret lyser de upp
höstkvällen tillsammans med "Solöga".


Mer godiskänsla. Reijmyres "Pärlan" gör sig också fint både i dagsljus och tända.
Formgivare? Som med massor av annat från Reijmyre påstås "Pärlan" ofta
vara Monica Bratts skapelse. Stämmer det?


Ljusstakarna "LA" av Lennart Andersson, Gullaskruf, samlar jag också på.


Och sedan finns det ljuslyktor som egentligen inte är ljuslyktor.
Enliigt flera trovärdiga källor på nätet är detta ett blomglas av William Stenberg,
i serien "Ring", 1930-tal. Se ett par blå hos Porslinsbloggen.


Lindshammar, litet samma känsla som i lyktorna på första bilderna. Det här är inte
heller en ljuslykta egentligen, utan ett glas. Men den får umgås med ljuslyktorna.
Kompisarna på bilden är från Reijmyre.


Östgötarna ville ha en egen bild också.


Är inte de här underbara? Tunga, runda, skönt mörkgröna. Har tyvärr
ingen aning om godingarnas ursprung.


Här en 70-talare (tror jag). "Sunflower", av Göran Wärff, Kosta Boda.
Hos Letaretro finns en auktionsbild med fler solblommor i olika
storlekar och modeller.


"LA" igen. Till och med stapelbar, så praktiskt!

Vilken är din favoritlykta bland alla semiantika
skönheter från svenska glasbruk? Om du har gjort inlägg
om ljuslyktor/ljusstakar, berätta i en kommentar så länkar
jag härifrån.

En ljus och trevlig helg tillönskar jag er!

Fler ljuslyktor:
Bruna murriga 70-talare hos Teak och Orkidéer.
Reijmyrelyktan med ofärgad fot, med Rädda barnen-gravyr hos Kerstin Kokk.

Snygga roliga Riksettan


Extra! Extra! Nytt nummer ute nu, av min favorittidskrift "Riksettan". Redaktionen har överträffat
sig själv den här gången, tidningen är fullspäckad med läsglädje. Och man har rotat fram ett underbart
bildreportage från det klassiska motellet Gyllene Ratten. Året var 1956.


Alltid lika snygga omslag.


Bloggbonus! En av skribenterna i nya numret är välkända
bloggaren Grandprix63, som visar mackbilder. Kul!

"Riksettan" kommer ut med två nummer om året.
Sajten uppdateras hela tiden, den hittar du här.
Där kan man läsa och kommentera chefredaktören
Jörgen Perssons blogg, tävla och beställa gamla nummer.
Och även hitta Femtiotalsjakten,
under rubriken Nyheter från världen.
Bara en så´n sak....

Här ett tidigare inlägg om Riksettan.

Loppisfynden som lyser upp


God morgon, måndag! I veckan ska jag ta bilder av min samling med ljuslyktor, tänkte jag.
De tre "Pärlan" från Reijmyre som glittrar fint på musikmöbeln från Scantic har många
kompisar. Ofta kostar fina ljuslyktor och ljusstakar inte mer än en femma eller tia
på loppis. Det blir lätt en samling då...
Trevlig fortsättning på veckan!

Antikvärldens reportage satt fint


Det var en rolig dag då och en rolig dag i dag - när nya numret av "Antikvärlden" damp ned,
med reportage från Antikvärldens dag i Solnahallen. Rutgers och mitt bord, där Bengt Ruda-fåtöljen
fick agera blickfång, är inledningsbild. Rutger skymtar bakom bordet i sin BP-tröja. Helt rätt att dra
stort på den bilden, säger jag i egenskap av gammal redigerare :-) 


Eventuella nya läsare som hittat hit genom att Femtiotalsjakten
nämns i bildtexten hälsar jag hjärtligt välkomna.
Här hittar ni ett inlägg med "Best of Femtiotalsjakten".


Och mitt blogginlägg från Antikvärldens dag hittar du här.

Alla tiders Hjorthagen


Nimrodsgatan, Hjorthagen, Sthlm. Här bodde jag under perioder hos en vän när 1990-talet
var ungt. En solig eftermiddag 20 år senare tar jag buss 55 till mina gamla jaktmarker...



Allt är som jag minns det, fast litet finare. Trappuppgångens väggar har fått
en otippad orange färg. Pelargoner stod det i fönstren redan då, undrar om det
är samma person som fortfarande pysslar och gör trappen trivsam? Längs husets 
väggar är det mer piffat nu. Blommor i krukor, och små bord och stolar utanför
flera av portarna.


Jag minns att det redan på min tid fanns skyltar som berättade Hjorthagens historia.
Här var jaktmark och hjorthägn och först de sista åren på 1800-talet blev det bostadsområde,
för arbetare. Då öppnade Värtahamnen och Värtagasverket och strax därpå Värtaverket.


"Tegeltravarna" kallas de två röda tegelhusen byggda på 1910-20-talen på Artemisgatan (bilden)
och Nimrodsgatan. Jag har bott i båda. Ännu en vän flyttade hit, och jag lånade ibland hennes lya.
Dusch i källaren var det då, men jag gissar att det inte är så längre.


Hjorthagen är inramat av osköna miljöer som Värtahamnen,
Ropsten, ett ställverksområde och schaktningsplatsen Storängsbotten.
Men när man går av bussen sedan den slingrat sig uppför
höjden, eller när man kommer ut från tunnelbanan, möts man av skönhet.
Grindhalvan som ger ett skuggmönster i gatan....


... har en maka som på sin sida fått målade blommor och blader.
Grinden i järnsmide är formgiven av Matts Jungstedt.


Och Hjorthagens andra tunnelbaneingång har fantastiska väggar i grågrönt.
Jag hade gissat 1950-tal, men Ropstens station invigdes 1967.


På vägen till spärren passerar man lustiga inbyggda skyltlådor. I den här beskrivs planerna för
stadsutvecklingsprojektet Norra Djurgårdsstaden, där norra Hjorthagen med det gamla gasverksområdet
ingår. Bland annat ska gasklockorna bli bostäder och konsthall.
Läs mer här.


Men vad är detta? Medborgarhusets skylt känner jag igen. Men Folkkulturcentrum?
Med kafé! Och någonting om makrobiotisk mat - det här skulle min väninna Empire-Amelie,
som bodde i Hjorthagen på 1990-talet även hon, gilla.


Jag går in och möts välkomnande. Visst går det bra att titta runt. Jag tar trappan ner
till källarvåningen och gör sällskap med det här gänget. Huset rymmer salar och rum, och det är
tydligt att här händer det många grejer. Från en av salarna hörs musik, det är lunchmusiksalong.


Folkkulturcentrums sajt kan du se deras digra program, där mycket är gratis.
Till exempel filmvisningar och prova-på-porträttmålning.


Mosaiken med fiskare, bonde och damer i livsmedelsbutik pryder väggen bredvid Coop.
Vem gjorde den, och när? Jag hittar ingen info. Stilen säger 1950-tal.


Hjorthagen har två gammaldags neonskyltar. Frisör och Tobak. Coop, före detta
Konsum, har mosaikpelare som berättar att butiken bör ha invigts på 1950-talet.


Skulpturen "Epigram" av Elisabet Sivard uppfördes på Jägmästaregatan 2001. En katt springer förbi
och ser rädd ut, och jag tycker plötsligt att skulpturens armar sträcker sig efter mig. Plåtar den bakifrån,
för säkerhets skull.


I Hjorthagen verkar portkodslåsen fortfarande lysa med sin frånvaro.
Härligt att kunna smyga in i trappuppgångar och titta.


Jägmästaregatan. Mycket vackert.


Hjorthagen är som en provkarta på bostadsarkitektur
från förra seklets fem första decennier. Nu befinner vi oss i Abessinien,
det kulturminnesmärkta funkisområdet med smalhus.


Här byggdes 600 lägenheter mellan 1934 och 1937, berättar skylten. Namnet
Abessinien fick området efter det pågående kriget mellan Italien och Abessinien
(Etiopien). Oredan jämfördes med krigshärden (man kan ju föreställa sig hur rörigt det
måste ha varit att flytta in i de först byggda husen medan de övriga byggdes). 


Raderna av likadana, vita eller ljusgröna, hus ger ett nästan sterilt intryck.


Och där en gång horder av barn sprang omkring och husmödrar handlade i butikslängorna
är det tyst och stilla en fredagseftermiddag i oktober.


I de gamla butikslokalerna bor företag.


Men om husen ligger strama på rad så är naturen runt omkring nästan vild.
Här finns buskage, oländiga slänter och stigar, och någon har till och med
skapat ett eget trädgårdsland bakom huset.


Myrorna i Hjorthagen måste vara Stockholmsområdets mest avsides belägna.
Men butiken på Kolargatan är en kär gammal bekant. Här hängde Empire-Amelie
och jag då second-hand-butiker av äldre medborgare fortfarande kallades lumpbod.
Pumpen är - ja, vadå? En leksak, eller ett föremål från en pub?


Jag får ingen klarhet i den frågan. Ser mig
om istället...




Roliga äggkoppar i trä, en Tjerneld-radio, en Steningekruka och Arthur Percys
servis "Tibet". Även hos Myrorna samsas 1900-talsdecennierna fint i Hjorthagen.


Jag hittar en såskopp med Helmer Ringström-dekor.
"Solbritt".


Till 1960- eller 70-talsnecessären hörde
också ett tandborstmuggsfodral som jag först
tar för pennfodral. Wow.


Jag promenerar tillbaka till "centrum" och tar buss 55 in till stan.
Slänger en nostalgisk blick på biblioteksskylten. Därinne lånade jag travar
med böcker, på den tiden jag bodde här - i alla tiders Hjorthagen.


Under kategorin
 Stadsvandring på mitt sätt 
hittar du fler reportage. Bland annat från superaktuella
Västertorp (bilden).

Bloggpauser - 103 poäng


För första gången har en annan fritidssysselsättning fått mig att nedprioritera bloggen.
Det här roliga retrospelet gör att det blir litet glesare mellan inläggen.
Retro? Jo, 1954 kom det amerikanska spelet Scrabble till Sverige. Fast här döptes spelet till Alfapet.
Nu heter det Wordfeud, finns i mobilen och upptar alldeles för mycket av min vakna tid.
Men åhhhhh, så roligt det är.
Eller hur?

Nytt och fräscht kan också kännas bra


Ja, ny och fräsch retro menar jag förstås - vad trodde ni? Vår "Luxor"-servis trivs på brickan
från Toodeloo. Formpressad björk, svensk tillverkning, 390 pix. Toodeloo, som också gör
bland annat plastmattor och kuddar som passar in i ett hem med nyretro är en av utställarna
Designmarknad STHLM på Färgfabriken i helgen. Brickan finns i fyra färgställningar.


Plastbandslampor ger ett ljuvligt sken. Men lampor från tiden kan otända
i dagsljus se litet sunkiga ut. Cecilia Åhlén som driver Stringlampan använder
sig av gamla stommar och fräscha originalband när hon skapar sina plastbandslampor.
Lampskärmarna på bilderna heter Torvald (700 pix) och Lille Conny (400 pix).
Bra reportage om Cecilia och hennes lamptillverkning hittar du här på svd.se.


Vackra underlägg kan man inte få för många av - och de är
en perfekt present till retromänniskor. Det här i turkos och brunt
från Modigh finns också i två andra retrorätta färgställningar.
Säljs på Signerat, 199 pix.

Trevlig helg!




Helmers Marta


Geflemästaren Helmer Ringströms mest kända och älskade dekorer är från 1950-talet. "Ruter", "Kryss",
"Dorothy" och "Campanula" är några av klassikerna. Men min favoritformgivare Helmer gjorde
till och med 1970-talet vackert. Dekoren "Marta" från 1977, en av hans sista, namngav han
efter sin hustru. De två kopparna hittade jag på Antik & Kuriosa i Kista.
Stillsamt fina, eller hur?


NYHET!
Nu hittar du alla tidigare inlägg om Helmer Ringström
under kategorin med hans namn (i menyn till höger).
Titta och njut av hans vackra porslinsdekorer.
"Stina" i gult och de andra faten på bilden är
också de 70-talare.

Det har flyttat in en dansös


Hon är ett loppisfynd för 10 pix, men har attityd som en prima ballerina. Hon tar över
hela lägenheten....


... utmanar Upsala-Ekeby-kvinnan...


... gör sig rolig över "Luxor"-gräddkannans former...


... ställer sig helt frågande till varför nya skärbrädan, som ju bara är
en "Picknick"-kopia, skulle vara det intressantaste i den här bilden...


... och står i vägen på köksbordet.
Men... visst är hon värd några applåder?

De vann textiltrycken av Lars Nyman


Nej, ingen har för avsikt att "piffa upp sin pinnstol" i höst. Men åh, så många andra roliga
och intressanta inredningsplaner som deltagarna i utlottningen av Lars Nymans textiltryck
berättar om. Allt från att pussla ihop flera decennier i en 1930-talslägenhet till att tillverka
lampor av Upsala-Ekebykrukor. Ni som inte läst kommentarerna - gör det!


Och vinnarna är: Tanten på auktion, Vicky Sue och Åsa.
Tanten på auktion vinner alla tre trycken,
Vicky Sue och Åsa varsitt. Mejla mig era adresser till
femtiotalsjakten@gmail.com så kommer textiltrycken.
Det vill jag också att Alexandra gör. Du skrev en kommentar
som jag hann läsa men sedan råkade stryka istället för att publicera.
Det blir ett extrapris till dig.

Tack till alla er som delade med er
av era inredningsplaner - och lycka till!






Ett fynd för er som gillar 80-talet


... eller är det en 90-talare? De här utrymmeskrävande golvlamporna som jag minns att folk hade
bredvid sina skinnsoffor för något decennium sedan har i alla fall kommit i ropet igen.
Det här exemplaret fanns på Pingstkyrkans loppis i Görla, Norrtälje i dag för 750 kronor.
Fint skick, fungerar.


Har för mig att prislappen senast jag
såg en sådan här (har de ett namn?) 
i en antikbutik i Sthlm visade flera
tusenlappar mer än 750 pix.

Tre decennier i stuga från 1960-talet (gästinlägg: Morten P)


Det kom ett brev till Femtiotalsjakten:
Hej Eli! Här kommer lite bilder från sommarstugan vi köpte i våras. Den ligger på Rådmansö
utanför Norrtälje och är byggd 1963. I området finns mängder av liknande hus, så kallade
"Roslagslängor". Damen vi köpte av hade tänkt slänga alla husgeråd, så vi fick ta över
möbler, porslin och verktyg. Vi flyttade i stort sett rakt in.


Stolarna har nog hängt med sedan huset byggdes?
Känns ganska 60-tal tycker jag.


Grönt är ett genomgående tema i huset. Massor av saker är gröna. Härligt.
Sjögrästapeten från slutet av 1970-talet har åldrats med värdighet.




Handtagen med ekträ på innerdörrarna är klockrena tidsmarkörer och ger fin
karaktär åt rummen. All el är original. Köket är det enda rum som tycks vara helt
original från 1963. Tapet från föräldrasovrummet. Grönt är skönt.



Tidigare ägare har tagit väl hand om huset i alla år. Det är inte mycket
som är speciellt slitet.


Så mycket mer "vattenkran, formulär 1a" kan det inte bli. Inget krångel här inte.


Vi tog tacksamt emot alla möbler i huset som en gåva från förra ägaren.
Soffor med den här klädseln hade vi nog inte köpt själva. Men det funkar jättebra
som en del i helheten.


Den barockt korallröda kannan är ett av sommarens
5-kronorsfynd på loppisar runt om på Rådmansö.



I skåpen fanns travar med 50-talsporslin från Upsala-Ekeby. Pigg, Neptun
och Kryss som passar bra tillsammans. (Detta Neptun-exemplar utgör Elis
generösa ersättning för detta gästinlägg).


Det blir väl knappast mer 1970-tal än så här? Brunt ska det vara.


Ganska brutalmönstrad matta möter besökaren i entrén.


Vackrare än så här blir inte duschdraperiet från 1978.


Det är tur att hela stugan har en så väl sammanhållen inredning, för annars hade
nog gardinerna hängt löst. Men nu tycker vi att de är fina och passar i huset.


Mönstrat glas är också en fin tidsmarkör.


Det tog några veckor innan vi gillade den här tapeten. Dessvärre måste jag
meddela att den matchande lila nålfiltsmattan numera är utslängd


Min fru tycker att vi borde skippat den här bilden, man ser ju
att trappan är trasig. Men så är det med gamla hus, det är en del
av charmen. Nästa sommar kanske vi snickrar en ny.
Dörren lackade jag i somras med sju tunna lager hård lack.


I böcker om fritidshus från 60-talet hittar vi förklaringar till hur man tänkte
med olika delar av huset och trädgården. Argument för att bevara i stället för
att göra om.

Det var mitt lilla bidrag till din charmiga blogg.
Morten P, Rådmansö

Fiskade upp litet turkost


I går gjorde jag en riktigt lyckad loppisrunda Råsunda-Sundbyberg. Hos Vingens återbruk
fanns Argentaskålen med fiskmotiv för 25 kronor. Den matchas av bokomslaget till J.Y. Costeaus
"Den tysta världen", 10 pix, och förstås av tidningshyllan i rotting med blåturkosa band, 50 pix
hos Kupan i Råsunda.


Argenta är inte riktigt min grej, men för 25 pix kan man ju inte låta firren
stå där och kippa efter luft alldeles ensam. Två nagg, en på kanten och en
på skålens fot förklarar priset, men syns knappt så här. Numret är 1094,
för den Argentaintresserade.

De följde med oss hem från mässan


Jag visste inte... men Rutger hade spanat in henne på nätet. I över en månad.
Så stod hon där på Antik & kuriosa-mässan i Kista i helgen. Rutger presenterade oss
för varandra.


Och det slutade med att hon följde med hem, och intog vårt sideboard,
"Indonesiskan" av Mari Simmulson, Upsala-Ekeby. Jag tycker att hon är cool,
posen kunde lika gärna vara en modebloggares. 2 900 kr kostade det att göra
sideboardet så här mycket snyggare. Cromo Antik & Design hade "Indonesiskan".


Med hem följde också Slagbordet i Teak, som knuffade ut Bastanta Ekbordet från fönsterplatsen
i vardagsrummet.


Slagbordet i Teak hittade vi hos Edenwind Antiques & Design,
för 3 400 kronor. Det ser litet ut, men ger utfällt gott om plats
för sex personer. Nu börjar jakten på stolar till bordet...


Ännu en ljuslykta till min samling. Design Christer Sjögren, Lindshammar,
cirka 1967. Enligt handlaren i Cederqvist Antik & Vins monter där föremålen
var föredömligt märkta med info om namn, formgivare och år. Det är på så vis
man lär sig mer - tack! 120 pix fick jag betala för att få Ljuslyktan att
hänga på hem till Solna.


Början till en tradition? Den Mintgröna Mattan var sista inköpet
på mässan, hos Bo Hallberg. Även förra hösten var det där vi
handlade det sista innan vi stapplade hem, den gången ett bord
till hallen. 100 pix pyntade jag för Den Mintgröna, och förmanade
sedan Rutger som gick där med sin svíndyra figurin under armen:
Nästa gång är det du som håller dig på mattan!

NYHET! Nu har jag samlat alla mina inlägg från Antik & kuriosa i Kista,
Antikmässan i Älvsjö, Retromässan i Münchenbryggeriet med flera mässor
under kategorin Mässreportage (till höger i spalten hittar du kategorier).
Där finns inlägg från hösten 2008 och framåt.

33 bilder från Antik & Kuriosa


Nu kör vi! Här kommer 33bider från höstupplagan 2011 av Antik & Kuriosa på Kistamässan.
Trender i år: Mycket mer retro, mindre antikt. Mycket porslin och prylar, färre
möbler. De möbler man såg var i princip borden som sakerna stod på och en
och annan stol eller pall. Leva Antikt & Modernt hade i alla fall en godbit,
två Arka-stolar med tillhörande bord. Fint!


Leva hade också ett par hjärtans söta småbord.


Design Bröderna Miller, Bankaryd och 2 100 kronorstår det på lappen. Det bordet hade jag inte
sett förut. Missade att skriva upp monternummer, så är det med fler bilder i inlägget. Antikhandlare
som läser inlägget och känner igen sina saker, ge er till känna i en kommentar så uppdaterar jag
med info att bilden är tagen i er monter.


Ett rart litet, för mig okänt, bord utan prismärkning.


Ett superkänt litet bord, "Lövet". 1 800 hos Edenwind Antiques & Desgn.


Hos Edenwind fick jag syn på bordet som Rutger och jag letat efter. Ett slagbord i teak
med rätta nätta måtten. 3 400 kronor blev slutpriset och nu när jag sitter och skriver detta
vid bordet så känner jag att det var värt varenda krona. (Bättre bild dyker upp i kommande inlägg.)


Och åhhh, så mycket 50-tal det fanns att titta på, känna på, fundera på om
det skulle passa där hemma. Stringhyllan har hyllplan av Perstorpsplatta.
Bordets volang är en gardinkappa. Grytan är en Sarpaneva.


Marianne Westmans "Picknick" var med i Antikvärldens utställning "20 svenska
favoritserviser". Den snyggaste karotten jag sett i "Picknick".

 

Ljuvlig gardinvåd, 175 kr hos Östh Hem & Kuriosa (åh, om det funnits två!),
lampa som både kan hängas på väggen och ställas på bord, Lillebil Sköld, 500 kr,
låda till leksaksaffären, Framtidsantiken.


Busvasst bord och tyg.


Hink, Carl-Arne Breger. Smala ljus. Och galgar i galon.
Galgarna syntes litet här och var på mässan.


Alla var där! På bloggträffen träffade jag bloggarna Leta Retro, Porslinan, Dollybirdretro,
Kerstin Kokk, Porslinsbloggen och form55. De flesta har mässrapporter som du får upp
om du klickar på deras namn. Sedan såg jag Tommy Steel också, och...


.... den frejdiga Bjäreflickan och....


... Pall Mall-kvinnan. Hon hängde hos killen på Framtidsantiken.
Det var gott om reklamaffischer för allt mellan sylt och motorolja
på årets mässa.


De glamorösa 20-talsflickorna prydde den största vintagemontern.


Undrar om någon vid namnet Gustafsson köpte reklamskylten för Gustafssons charkvaror?
Lampor fanns det också en hel del.


Och lampfötter. Här i en av mässans mer arbetade montrar (ge mig namnet, någon som kommer ihåg!).
Annars var det inte de stajlade montrarnas mässa, jag saknade litet snyggställen, faktiskt.


Här kunde man gräva fram en 70-talslampa. 280 kr/st. Kändes som förberett
för prutning ner till 250 kr.


Men det fanns en och annan spatiös finmonter. Gammel Farfars Antik hade järngrinden/sänggaveln.


Rutger funderar på att bli en man som bär hatt på sin person.


Jag har inte sett så här mycket av Upsala-Ekeby-doldisen Taisto Kaasinen
på någon tidigare mässa. Hans "klumpiga" stil är speciell och allt är inte lätt att
tycka om. Snyggaste Kaasinen var fruktfatet som fanns hos Cederqvist Antik & Vin.


Orval hade handdukar, oanvända med etiketten kvar. Underbara.


Stjärnlinne!


Korrens Kuriosa har alltid roliga saker till bra pris. Den här gången bland annat
Pallas-koppar med fat för 60 pix. De hamnade hos två fellow bloggers.


Också hos Korrens kuriosa.


En ny bekantskap var Fröjel Retro & Design. De hade mycket fint...


En stringhylla full med servisen "Astra"...


... en "Spisa Ribb"-hylla....


... mässans roligaste handduk, amerikansk...


... och en Luxuslampa som hade passat perfekt i vårt kök om den haft en annan
färg än gult.


Tack för i dag, slut för i dag. Och nu får vi vänta på nästa Antik & Kuriosa tills en bit efter nyår 
(då jag har skickat de här korten från Östh Hem & Kuriosa). Men det är bara drygt en månad
till nästa mässa i Sthlm. Retromässan, den 11-13 november. Kanske ses vi där?

PS. Jo, vi köpte några saker till på mässan, utöver teakbordet.
De dyker upp här, stay tuned....

Roligast på Kistamässan


... tyckte jag att det här tygtrycket av Ken Scott från slutet av 1950-talet var. Det fanns
hos Cederqvist Antik & Vin.


Man känner ju igen stilen, men jag hade inget namn.
Nu ska jag läsa på om Ken Scott.


Hela väggen var för övrigt kul.


Den snygga spegeln fanns hos Fröjel Retro & Design. Det blev många roliga timmar på mässan,
med en bloggträff och flera fynd. Men jag drabbades av mäsströtthet och nöjer mig med det här
lilla inlägget i dag. I morgon kommer det mera.
Stay tuned...