Gott Nytt År, alla FJ-läsare!


Som traditionen bjuder. Även i år önskar Femtiotalsjakten Gott Nytt År med bild på en
sparkstötting. De faluröda byggnaderna är loge, lider och fd traktorgarage på vår lilla gård.
Sparken har varit med sedan 1950-talet eller tidigare. Numera duger den mest som
huvudrollsinnehavare i Årets nyårsbild.
Gott Nytt År! önskar jag er alla, med denna bild och en kavalkad bakåt.


Nyårsafton 2011. Barmark. Så sparkens gröna kamrat plåtades uppe på
gamla sädesmagasinet.
 
Nyårsafton 2010. Snö. Mjölkkannan agerar side-kick åt sparken.
 
Nyårsafton 2009. Snö.Termosen är packad i den gamla ryggsäcken.
 
Nyårsafton 2008. Blankis på sjön.
 
Än en gång: Gott Nytt År! 
Låt 2013 bli ett år fyllt av kärlek, skratt och inhämtande av mycken ny kunskap.
 

Årets 5 busvassaste

ÅRETS RETROBLOGG. Retrofolk
Drygt 100 retrobloggar fanns det senast jag gjorde en uppskattning. Men först i höstas dök
det upp en med tidningskänsla. På retrofolk.se kan vi läsa retronyheter, tips, tester (missa för guds skull
inte inlägget "Prunus vinnare i kraschtest av kaffekoppar") och bäst av allt:
Intervjuer med kändisar och doldisar i retrovärlden.

Jag gjorde en kort mejlintervju med Mikael Söderlind, mannen bakom Retrofolk.se.
Vi börjar med den klassiska frågan som alla segrare får. Hur känns det?
Det känns fantastiskt roligt med tanke på att det är Retrofolks första pris. Har förresten aldrig tänkt
på att en sajt av det här slaget kan få ett pris. Finns det kanske fler priser där ute att plocka hem?:)
Vad var bäst 2012?
Det bästa som hände 2012 var att Retrofolk samlade ihop nära 300 gillar på Facebook på relativt kort tid,
och det trots att Facebooksidan inte fanns med från starten i oktober. Jag hoppas självklart på betydligt flera gillare eftersom Facebook är en bra kanal för att informera om saker som händer på sajten.
Vad önskar du dig av 2013?
2013 önskar jag först och främst att Retrofolks läsarskara ökar i lika snabb takt som tidigare. Jag önskar
också att läsarna hör av sig med fler artikelidéer. Alla idéer är välkomna, stort som smått.

Femtiotalsjakten önskar Retrofolk ett rungande Lycka till! Och önskar sig en lång intervju
med den påstått medieskygga Marianne Westman.
(Tidigare vinnare av FJ:s utmärkelse Årets blogg: 2011: Allt det gamla goda. 2009: Miriams kafferep)
 
 
ÅRETS DRAMASERIE. "Torka adrig tårar utan handskar".
Passar detta på en glättig retrobloggs lista över 2012? Ja. Man får vara allvarlig ibland också.
1980-talet var inte bara axelvaddar, Prince och finansvalpar med "nalle". Plötsligt mindes vi som var med
en annan sida av det glammiga decenniet. "Torka aldrig tårar..." skildrar ett 80-tal där Stockholm
var mörkare, där informationsaffischer i t-banan skrämde i princip alla som någon gång haft sex
till att gå och hiv-testa sig - och där många av oss hade en arbetskamrat eller vän som gick bort
alldeles för ung. Jonas Gardell gav oss årets vackraste, sorgligaste, roligaste och mest upprörande
berättelse och en bit ur vår nutidshistoria.
(Foto: Peter Cederling/SVT)
 


ÅRETS MUSEUM. Hallwylska museet, Sthlm
Tillsammans med min väninna Empire-Amelie besökte jag nu i december
för första gången 1890-talspalatset Hallwylska. Det som fick oss att äntligen
gå dit var utställningen med kläder från tv-serien "Downton Abbey". Dräkterna var
fina, men själva palatset med sitt bevarade överdåd av allt från tapeter och möbler
till porslin var den allra största behållningen.
"Dräkter från Downton" pågår till och med den 20 januari.
Don´t miss!
(Foto: Erik Lernestål/Hallwylska)

 


ÅRETS BUTIK. Tid & Rum, Årsta
Många är vi som när drömmen om att öppna en antik- eller retrobutik. Lika många är vi
nog som inser vilket hårt arbete det är. Utmärkelsen Årets butik går till Maria som driver
Tid & Rum i Årsta. Med nytänkande kring evenemang i butik och showroom, och närvaro i sociala
medier, framstår hon som den moderna handlare man antagligen måste vara för att lyckas
som ny i branschen.

 


ÅRETS AVSLÖJANDE. Hus & Hem Retro: "Vinterstad" heter "Julköping".
Jag har inte hämtat mig än. Duken som vi alla känt som "Vinterstad", men innerst inne
kanske förstått att något Traderaproffs döpt, visade sig ha ett namn.
Ett riktigt 50-talsnamn.
Stort.
 
PS. En lista till blir det. Mina roligaste retrostunder 2012.
Stay tuned...

God Jul!

Den gamla julbelysningen till granen fungerar inte längre. Men kartongen
är fortfarande fin. Med denna detaljbild av locket önskar jag alla
Femtiotalsjaktens läsare en riktigt
God Jul!

Årets 5 finaste fynd

Det går inte längre att göra fynd på loppisar, hävdades det sommaren 2012 i en DN-krönika.
Vi loppisfantaster bara log. Den som har kunskap och passion kommer alltid att göra fynd.
Flickan med resväskan (Huvudsta loppis, 120 kronor) faller in under passionskategorin.
Var annars än på loppisar eller auktion hittar man ett föremål med så mycket känsla och fina
detaljer för dryga hundralappen? Nej, hon är inget "finföremål" - men hon är fin. 
 

Här har vi ett av årets finfynd. Två OPE-fåtöljer av Ingemar Thillmark i teak och förmodligen
buffelskinn. Jag ropade in paret för 460 kronor på auktion i grannbyn. De ger karaktär
åt sovrummet på landet nu. I inlägget från i somras ser ni detaljbilder.
 

De bästa loppisfynden är för mig saker som gör mig glad,
och som genast tar plats i vårt hem som om de alltid bott där.
Paraplystället från 1962 hittade jag på den årilga antikloppisen
på Knektplatsen i Rättvik. Nu står det i vår hall och håller
ordning på paraplyerna. Det är värt varje krona av de 250 som jag gav.
 

Fynd kan också vara något som inte alla andra har. "Skaraskåpet", Skaraplasts svar på
det femtio gånger vanligare "Redaskåpet,"  fanns i en antikbutik på Österlen. Runt 500 kronor
har jag för mig att det kostade.
 
Till sist, det fynd som gjorde mig gladast 2013.
Taisto Kaasinens pelikan, Upsala-Ekeby, hade
jäg sneglat på många gånger i antikbutiker och på mässor.
Med prislappar på flera tusen kronor fick det dock stanna
vid sneglande. Men så en dag i juni...
 
... när den plötsligt stod där på Huvudsta loppis
( för övrigt ett av mina bästa fyndställen detta år)
förstod jag att pelikanen skulle bli min.
På prislappen läste jag 150 kronor.
Jag fick nästan andnöd. Höll krampaktigt (se bilden)
i keramikfågeln ifall någon skulle försöka ta den ifrån mig.
Och log precis så här fånigt resten av den dagen...
 
PS. Nästa "Årets"-lista innehåller bland annat
"Årets Blogg" och "Årets Avslöjande".
Stay tuned...
  
 

 

Ett julkort kan se ut hur som helst

Allt kan bli julkort. Trasiga dukar, tidningar från tiden. Ett exemplar av "Julpost"
från 1957 innehöll inte så mycket läsning att den motiverade en plats i retroarkivet.
Men omslaget blev ett fint julkort. Jag klistrade upp det på en bit kartong.
 
Kanske har även du litet för många gamla veckotidningar
liggande i en dammande hög? Klipp till, gör julkort!
Eller, så här i sista minuten, låt kortet
bli en nyårshälsning.
 
PS. Fler ljuvliga Hemmets Veckotidning-omslag
 
 
 
 

Blå, blå juldukar

Det är något speciellt med blå juldukar. De är så typiskt 1950-60-tal och passar
så fint i ett 50-talsinspirerat hem. Jag låter sällan en blå julduk bli kvar på loppisen.
De små, enkla som här kostar oftast inte mer än en femma, trots att de kan vara
signerade Maud eller någon annan poppis textilkonstnär från tiden.
 
Årets nyförvärv till köksbordet har mintgrönt i sig. Den matchar vår teservis "Luxor".
 
Den här helt oanvända med en bullig grön fågel är ett annat av höstens fynd.
 
Signatur: Bowa. De finaste dukarna, de som är i nästan nyskick, nänns jag inte använda.
Dem samlar jag bara på.
 
Som små glada garntomtar.
 
Tidigare har jag bara samlat på tryckta juldukar. Men i år har även
några broderade fått följa med hem. Jag tänker så här:
Nytryck är lätta att göra, eller att rita nyretrodukar i 50-talsstil.
Men...
 
... broderade dukar förutsätter handarbete. Hur många sitter nu, och i framtiden,
med sådant här pyssel? Kvinnorna födda på 1930-talet är den sista generationen
som lade korsstygn efter korsstygn, år efter år, och skapade en skatt av
broderade dukar. Dags att börja samla!
 
Signatur: Jobs. Det här är egentligen en bonad. Men de tre vise männen får hänga med
i det här inlägget.
 
Till sist, förstås: Juldukarnas julduk. "Vinterstad" som vi kände den innan senaste numret av
Hus&Hem Retro kom ut och Kajsa Nordström själv berättade om sin duk från 1957 - "Julköping".
Jag hade en till, ett vrak, som jag gjorde julkort av.
 
Här visade jag upp mina första blå juldukar för några år sedan.
det här inlägget från december i fjol ses förra årets favoritduk till vardagsrumsbordet.
Och jag är rätt säker på att dagens inlägg inte blir Femtiotalsjaktens sista om blå juldukar...
 
PS Och här visar Porslinan upp ett par riktiga godbitar i blått. Missa inte!
 
 

Same procedure as last year

Glad lucia! Som traditionen bjuder på Femtiotalsjakten
är det de rara barnen i röda skor som lussar för FJ:s läsare.

Det är glasgranarnas år i år

Ännu en gran i massivt glas har letat sig ut till fönsterbrädan på landet.
Den nya djupgröna står i förgrunden. Damen som sålde den hade röjt ur sin
och makens sommarstuga, som de köpte för om det var 40 eller 50 år sedan.
Bevisligen en retrogran, alltså. Baktill finns plats för ett värmeljus.

Och vinnarna är...

Vinnaren av ett julkort gjort av bitar ur "Julköping" blev...  två vinnare.
Det var nämligen bara två som förstod/genomförde uppgiften fullt ut :-)
och då tyckte jag att båda kan få ett kort.
Larsson och Porslinochnostalgi både kommenterade
och länkade från sin blogg till tävlingsinlägget på min.
Larsson får kortet "Flicka på släde" som han önskat sig.
Porslinochnostalgi får välja ett av de andra fyra korten.
Mejla mig era adresser på femtiotalsjakten@gmail.com
så dyker korten upp under veckan.
God jul!
(Och tack också till er andra som kommenterade!)
 
PS. Larsson visar för övrigt den coolaste reklamen för julhandel
som jag någonsin sett. Kolla här.

Vi har det finaste paret till badrumsdörren

Jag har berättat om jakten på ett par i mässing till badrumsdörren, senast
här, där jag visade det traditionella paret. I går kom så ett paket från Gunilla
som har Risingeboden i Gimo och som kan fixa det mesta från 1950-talet.
Ett mässingspar! Och inte det vanliga, utan ett ännu charmigare.
De har suttit i ett 50-talshus. Snart sitter de i en 50-talslägennhet.
Visst är de underbara?

Här kommer julkort från Julköping - du kan vinna ett!

Vad gör man när duken "Julköping", Kajsa Nordströms klassiker från 1957, inte ser ut
så här - utan både är urblekt med fula fläckar och har stora revor efter en misslyckad maskintvätt? 
Håll i er nu... Klarar ni att höra svaret?
 
Jag klippte sönder duken!
 
... och gjorde 11 julkort av bitarna. 
Sex av korten skickas till retrogänget som jag var på loppisturné med i sommar.
Och ett kort kan bli ditt.
Här kommer julkorten, noggrant utvalda efter person:
 
Var skulle dukens katt hamna, om inte hos Porslinan? Men se upp, den ser lömsk ut,
akta alla retrofåglarna där hemma!
 
PORSLINSBLOGGEN
Det ska böjas i tid. Två barn står först i kön till second hand-butiken när
dess grindar slås upp. Till en man vars ättelägg skolas till att bli loppisfantaster. 
 
ALLTDETGAMLAGODA
Till en framstående ruinromantiker. Klart den gamla kyrkan ska till gamla Skåne!
 
SKAFFAREN & BALDER
Tyvärr var dukens pudel svårt skadad, annars hade den biten varit given.
Som tröst får handlaren och hans hund två motiv. Snögubben är Balders.
 
50-TALS KERAMIK
Till en sportig norrländska¨- flickan med skidorna, så klart.
  
Till gängets kräsnaste samlare: Stjärnan
från dukens mittparti, och...
 
... naturligtvis det hörn av duken där Kajsa Nordströms signatur finns.
 
TILL DIG?
Ett av de fem korten här nedan lottar jag ut bland er andra retrobloggare.
1. Flicka på släde.
 
 2. Pojke vid grind.
 
3. Flicka med två hus.
 
4. Pojke med snöboll.
 
5. Hus med litet flicka.
 
Berätta i en kommentar vilket kort du vill ha och varför,
och länka på din blogg till det här inlägget så är du med utlottningen.
Vinnaren dras nästa söndag, den 9 december.
 
PS. "Julköping???" undrar alla som ännu inte läst det senaste numret av "Hus & HemRetro".
Heter inte den här duken "Vinterstad", så kallas den ju i alla Tradera-auktioner? Nej, tydligen
heter den "Julköping".
Så nu vet vi det!
(Och den här och inläggets första bild är foton på min hela och nästan
helt fläckfria "Julköping".)