Hemma hos Empire-Amelie
Min väninna Empire-Amelie håller på att förvandla sin tvårummare till 1800-talsvåning. Nu kommer
vi in halvvägs i handlingen. Vår hjältinna har ännu inte målat vardagsrummet chokladbrunt och köket
oljegrönt, men en stor del av hennes bohag är på plats. Apollobysten köpte hon på den första
av våra gemensamma antikrundor, förrförra hösten.
Tänka er väggarna djupt chokladbruna. Ah, elegant murrighet. Den svarta genombrutna
gardinen får mig att associera till brittiska drottning Victoria.
Ljusstakarna - är de äkta empire, frågar E-A Femtiotalsjaktens kunniga läsare...
... eftersom hon tycker att undersidan känns som betong?
Fåtöljen, en 1930-talare, har följt med E-A sedan decennier.
Golvlampan är 1960-tal, trodde antikhandlaren som sålde den.
Kopparna köpta på Afrodite antik är 1800-tal, förmodligen franska.
Fårskinnsbjörnen Aloyisus fick Empire-Amelei på sin ettårsdag. Han sitter i min gamla soffa,
som var helt fel i 50-talslyan men som passar fint hos E-A. Emma-stolen bytte E-A
till sig av mig, mot en Stringhylla som nu pryder lyan.
Empire-Amelie är en 1800-talsdam som ofta sitter i sin fåtölj och läser.
Och så dricker hon afternoon tea, förstås.
En 1800-talsdam målar också, samlar på porslin (Rörstrands "Svart Sverige")
och broderar (svartstick).
Och ibland lägger hon "livspusslet". Stolen vid skrivbordet är i empirestil, det vill säga
är nog inte äkta empire. På kaféet Vetekatten finns likadana. Lampan på skrivbordet är 1930-tal,
gissar E-A. På fönsterbrädan: kolorerat foto av hennes mor på bröllopsdagen.
Tavlan är en inramad tapetbit, möjligen 1970-talstapet.
"Järmpäronet" är ett lod, lampan med skärm i blank svart
plast ett loppisfynd och present från E-A:s syster Syltan.
Ännu ett loppisfynd från Syltan. E-A och jag är anglofiler, träffades
Ännu ett loppisfynd från Syltan. E-A och jag är anglofiler, träffades
Hemma hos Empire-Amelie ser man alltid några vackra tyger draperade
över en stol eller liggandes ovanpå en chiffonjé.
över en stol eller liggandes ovanpå en chiffonjé.
Patchouliesamlingen. Eller är det opium? Badrummet håller på att omvandlas,
fler bilder därifrån nästa gång när all mahogny och de grova linnehanddukarna
är på plats.
är på plats.
Kaffekannan i mässing är engelskt 1800-tal, ett Traderafynd för 16 kronor.
Ljusstakar i empirestil. Lyran är en klassisk empiresymbol. Köksbordet har
vit damastduk, naturligtvis.
vit damastduk, naturligtvis.
Ibland tar empiredamen ett äpple ur specerilådan, skalar
det sakta, sakta och intar det i små bitar - med ett tankfullt uttryck.
Vi tar adjö av Aloysius och Empire-Amelie för denna gång.
När väggarna är målade tittar vi in igen.
Första inlägget från Empire-Amelies våning:
skriven
Hej, det är jag som är Syltan! :-D
Min blogg ligger nere, men besök gärna min hemsida istället! ;-)
Och syster E-A; jag kvistar över närsomhelst det passar och kastar upp lite färg på dina väggar!
Innan du ångrar dig med färgvalet - igen ... :-D
Jag visste inte att Aloysius är tillv. av fårskinn!
Min nalle Nallen är ju av lite simplare material ...
och mindre ... och sötare!