femtiotalsjakten

Höj blicken! Den här vackra hyllan kompositionen finns hos Framtids Antiken på Surbrunnsgatan, Sthlm.

Åhhh, julgranskulor från 1950-talet. Eller åtminstone 1960-talet. Vingens återbruksaffär
i Råsunda öppnade sin julmarknad i går, det vill säga de började plocka fram julsaker.
Jag var sen, men av någon outgrundlig anledning hade ingen norpat kartongen med
julkulorna.


Jag gav 30 pix, och det var ett fynd. Originalkartong
(UPPATERING: Ja, från Åhlén och Holm) med prislappen kvar
och - bedårande julkulor. Tunna, i fint skick, i färger
med gammaldags lyster.

... vägrad medlemskap i Lottakåren, nekad krita i snabbköpet, pekad finger åt på spårvagnen.
Hade jag blivit om jag varit husmor på 1950-talet och ställt fram adventsljusstaken redan
i mitten av november. 
Allt var inte bättre förr.

Handduken "Året om" av Ingrid Carling gav jag 50 kronor för på loppis nyligen. 

God morgon, måndag! I helgen kom jag mig äntligen för att skapa en blogroll. Insåg då
hur många roliga och intressanta bloggar jag följer. Ni hittar dem alla nere till höger under Länkar.
Gemensamt för de flesta är Retro all the way, baby! och kontinuerliga uppdateringar.

Husmoderns köksalmanack är en favorit. Jag samlar på almanackorna,
läser dem och läser av tidsandan genom dem. I dag ska ni få se mina 50-talsalmanackor.
Vi börjar med 1953, den äldsta i min ägo. Ovanligt nog finns en man med i bilden.
Annars är det mamma och ett eller två barn, och senare, på 1960-talet,
ibland en ensam husmor.


Ett tidstypiskt tips i boken är "Chefen med fru på middag".
"Inte gå in för något i ögonfallande överdåd - då kanske högst densamme anser den
till hälften utlovade löneförhöjningen onödig - men inte heller bjuda på en så enkel och tråkig
middag att gästerna kommer på misshumör."
Det blev buljong med smörgås till förrätt, boeuf à la mode till huvdrätt
och aprikossufflé till dessert.


Det är 1954 och det vispas i likadana förkläden. Man gillade att matcha, även 1955.


Här får vi lära oss att putsa fönster. Med tidningspapper, något jag själv
provade nyligen - och som till min förvåning gjorde fönstren renare
än någonsin tidigare. 


Hemvävt 1956, lite arty 1957 med Mondrianinspirerad duk.


1958 och 1959 hade almanackan tecknade omslag. 1958 fyllde Husmoderns köksalmanack
25 år. Jag hoppas någon gång hitta almanackor från 1930- och 1940-talen. Har ni sett några?


Almanackan har alltid varit med sin tid. I slutet av 1950-talet bjöds recept
på pizza och annonserades det för spaghetti. Man hade börjat resa utomlands
och ville laga den italienska maten man ätit, kanske på Capri?

 
 
Åh, vad jag gillar illustrationerna till månadernas startsidor.

Husmoderns köksalmanack kommer fortfarande ut, fast numera heter den bara
"Köksalmanack". Den speglar ännu tidens trender. Ur almanackan 2010, som nu finns ute:
Färdiga matkassar som levereras till dörren, hemmaspa, besök på ett gårdsmejeri, 
Plura Jonsson minns sin barndoms mat.
Om 50 år kan en retrobloggare läsa den Köksalmanackan och göra ett inlägg
om det tidiga 2000-talets trender. "Kommer ni ihåg hemmaspat? Åh, vilken nostalgitripp!"

 

Det har handlat alldeles för litet om toilettbord, toalettbord, sminkbord, eller vad du vill kalla
möbeln, här på Femtiotalsjakten. Det tar vi igen i dag! Först ut ett trevligt litet bord som står hos
Funkisboden och väntar på en köpare. Det visar att sminkbord kan funka som skrivbord också.
Visst är det snyggt mot det röda elementet?


"Detta är Strings enkla och billiga lösning av toalettbordsfrågan."
Femina, 1957. Ja, säg det som inte finns i String! De små gavlarna
kostade 4:85 kronor styck.


Alla gjorde toalettbord. Yngve Ekströms bord för Emmaboda
möbelfabrik var "marknadens bästa och billigaste, i teak och
naturell bok". Kostade 195 kronor.


Teakbord av arkitekt Ove Feuk för NK. Rymliga sidofack
och nedfällbar spegel. Kostade 395 kronor.


Perstorsplatta, färgglada gardiner (är det inte Viola
Gråsten vi ser igen?) och lurvig vit matta. Ett läsarbidrag
i "toalettbordsnumret" av Femina.


"Gör det själv-bord" med rynkad kappa och rysch kring
spegeln i samma tyg (två blå nyanser på vit botten) från Svenskt Tenn.
Ur Lena Larssons och Elias Svedbergs bok "Heminredning" från 1955.
Där får vi tips, som direkt diskvalifícerar det bordet:
- Ett toalettbord ska inte bara vara som en krokan, det ska ge god och
tillräckligt stor, väl belyst spegelmöjlighet.
- Toalettbestyren är ganska dammande, puder lägger sig som ett moln
över omgivningen. Undvik därför alltför tygrik toalettbordsutstyrsel eller
en långhårig mattyp.


Tillbaka till i dag. Eller, nu på måndag. Då går detta bord med spegel
och pall på auktion hos Metropol. Startbud 300 kronor. (Känns mer som ett
skrivbord med spegel?)
Sminkbord från 1950-talet är ganska lätta att få tag i till rimliga priser.
Det producerades uppenbarligen många bord, och det är ju inte en möbel som
alla känner sig bekväma med i ett modernt sovrum.


Men det här skulle vara litet roligt i blå gästrummet på landet.
Toalettbord i rokokostil, 1900-tal. Under klubban i morgon
söndag på Kolonn. Utrop 600 kronor.


Ibland ser man en spegeldel ensam på loppis. Den här fanns i Loppisgallerian
i Sundbyberg.


Nå, så till frågan: Vilket toilettbord passar just er?

Längtar till London. Längtar efter att promenera på Hampstead Heath, efter att gå på
puben The Holly Bush där de om vintern eldar med kol i den öppna spisen, längtar efter
att sitta på ett kafé med en bunt kilotunga söndagstidningar. Längtar till februari-mars
då allt detta ska bli verklighet. 

 
Jag planerar nämligen en femdagars intensiv ensamresa
till London. Då ska jag förkovra mig i brittisk "retro modern".
Gå på museer som Museum of Domestic Design & Architecture
och se den här utställningen. Kanske finns Melaware-kopparna
med i utställningen...


... eller kanske porslinsföretaget Midwinters melaminserie.
Båda bilderna kommer från Retrowow, en sajt jag kan rekommendera
om man är nyfiken på brittisk retro.


Och så blir det loppisar och alla relevanta retrobutiker jag kan hitta
och hinner med. Där hoppas jag hitta allt från gamla exemplar av tidskriften
"Practical householder" till tyger av Lucienne Day. Du som har koll på
retro-London, tipsa mig om ställen att besöka!

Det är skönt att drömma sig bort i november.
Vad drömmer DU om?

Trevlig helg!

Det är vackert, höstmörkret. Särskilt när det lyses upp av neon (i staden) eller
av stjärnklart (på landet). Odenplan har en bilskola med stil.

Hoho! En nattuggla fångad i ficklampans sken. Jag gillar de där gamla platta rundade
lamporna, som mer ser  ut som en plunta än som en ficklampa. Den här är av fabrikatet JEAB.


Jag hittade den på loppisen i Kalmar härförleden. Den gjordes i blått,
rött och grönt, berättade försäljaren. Företaget JEAB verkade i Kalmartrakten.
Kanske Tusse vet mer?
Fler snajdiga gamla ficklampor visas här.

Det här är ett Äkta Loppisfynd. Skattkistan hittade jag på Loppisgallerian i Sundbyberg,
i den lilla butiken precis till höger om ingången. Ingen nyckel, och ett av gångjärnen är borta,
därav priset 10 pix. Men den är vacker och har nu hedersplatsen på sekretären.
Ljusstaken kostade också 10 pix.


Men jag började loppisrundan hos Kupan i Råsunda.
Hittade två gardinlängder av det här tyget för 30 pix.
Någon som känner igen tyget?


Du kan få en hel servis för bara några hundralappar, som det står i tipsrutan till varenda
loppisartikel. Damerna på Röda korset hade dukat fint med en Rörstrandsservis.
250 kronor för hela servisen.


Vacker, eller hur? Men är det någon som verkligen
köper en hel gammal servis? Till sommarstugan, kanske?


Efter en stärkande långpromenad var jag framme i Sundbyberg och källarloppisen.
Det första som fångade min blick var krydd- och speceriburkarna från Jie. Solgula! Jag har
två av hängvarianten (längst bak till höger, här utan lock) men hade inte sett den smala
sockerburken och kardemummaditon förr. Fina, men dyra.


Vi har ju konstaterat att man behöver solgult i november.
Finfin kopp, men glömde kolla under. Räknar med att
någon bloggläsare identifierar!


Om jag hade ett skafferi (hade det i en vindsvåning i Norrköping en gång, ljuva minnen)
så skulle jag förköpa mig på burkar. Nu får de liksom inte plats någonstans. Tur kanske.


Fyndläge! Den solgula brödburken från JH Fabrikerna Sävsjö hade skrapmärke
fram, och ett litet långt bak, men var annars i fint skick. Bara 30 pix skulle
de ha. Men jag har redan två brödburkar - och man KAN bara inte börja
samla på brödburkar.


Sätt i pappskivan med små bilder, titta in i Viewmastern och se bilderna
i 3D! Skivorna som hör till innehöll bland annat bilder på flygplan och pingviner.
Spännande! 125 pix.


Hemma igen. En necessär med Revlonmärke följde med från Sumpan
för att bli förvaringsplats för diverse vantar och halsdukar. De vinröda
sammetshandskarna med leopardbräm hittade jag på en loppis i Norrtälje.
Nej, jag använder dem inte, de är prydnad.


Två små väskor som hör till necessären vilar på hallbordet
i väntan på uppgift.


Ljusstaken är märkt Design C A Breger. Tänkte att den ska lysa upp
ett av köksfönstren på landet. Jag gav 120 kronor, vilket ju inte är loppispris,
men tja, jag gillar den skarpt. Om den inte hade gammal el så skulle den få
stanna i lyan.

Lila på 1950-talsvis. Bilden hittade jag i en Femina från 1955, i ett reportage om att
sätta färg på sitt hem. Överkasten är Viola Gråsten. Den assymetriska gouachen målad av
Åke Hassbjer. "Undra på att rammakaren skakade på huvudet!", står det i bildtexten.
Jag tycker bara att det är så snyggt, så 1950-tal, alltihop.

PS. Vem vet var jag kan få tag på mörk fanérväv till väggen runt min säng?

Bloggläsaren Stina vet var skåpet ska stå! Hon hörde av sig efter inlägget där jag
berättade att jag köpt ett dockskåp. Jag bad om ett gästinlägg, och lämnar nu över ordet till Stina:
I dag visar jag mitt skåp som är inrett i 50/60-talsstil,  som en inspirationskälla för er
andra som är intresserade och kanske väcker det ett nytt intresse hos någon? Jag köpte dockskåpet
i somras på en antik/kuriosamarknad. Damen jag köpte det av, hade fått det i 5-årspresent 1944
och det var tydligen begagnat redan då. Det är av trä, har tre våningar, charmigt målade originalgolv
och härliga originaltapeter som andas 30/40-tal.
 

I huset bor en präst, som ännu inte har något namn! Men prästutstyrsel
har han, jag har sytt hans kläder. Han har en fru som är inköpt på en
antik/kuriosamarknad. Hon är enligt säljaren gjord av en dansk
dockmakare på 50-talet. Är hon inte lik Edith Piaf?
Paret har även en inneboende, en tjej i tonåren.
 

Köket är inrett i rött, blått och vitt. Såklart måste jag som är design-intresserad ha röda
Sjuan-stolar, tillverkade av Brio, i mitt dockskåp. Jag har sytt gardinerna och draperiet.
 

Det enda rummet som inte är inrett i 50/60-talsstil är matsalen som
kanske är gustaviansk, eller vad säger ni? Kungen och Silvia pryder väggen.
 

I det stora vardagsrummet finns både soffhörna med radiogrammofon och soffhörna
med TV. Alla möbler i skåpet är begagnade från tiden och mestadels från svenska
dockskåpsjätten Lundby.
 

Här sitter prästen och prästfrun vid TV:n. Prästfrun sitter i en röd Ägget-fåtölj
från Brio. Den öppna spisen värmer i höstmörkret.
 

Teak är ju nostalgins träslag så prästparets sovrum har sänggavlar, byrå och stol i teak.
Här kan de slappna av i blått, rött och orange. Jag har sytt alla textilier.
 

Tonårstjejen är som sagt inneboende i huset, och som andra tonåringar så har hon idoler
på väggarna! Hon lyssnar på skivor och läser böcker i sin turkosa Svanen-fåtölj från Brio.
Idolerna här, är som ni ser Michael Landon och Paul Anka! 
 
TRE TIPS NÄR DU INREDER DITT DOCKSKÅP
Skalan. Skalan är viktig, när du ska köpa saker. Lundby-dockskåpen är i skala 1:18. Passande skala
att inreda är därför 1:18 eller 1:16, som också funkar. Se upp så du inte köper för stora saker! I många
webshoppar säljs engelska eller amerikanska möbler som ofta är i skala 1:12 eller 1:14, vilket är för stort
för Lundby-dockskåpen.


Affischerna. Jag kollar i tidningar, till exempel Elle Interiör, Sköna Hem,
Allt i Hemmet. Ur dem klipper jag sen ut allt som passar att sätta i dockskåpet.
I Antikvärlden och Antik&Auktion finns köp&sälj-sidorna långt bak i tidningen, där folk
säljer bland annat tavlor, tryck och emaljskyltar! Bilderna av objekten passar utmärkt
att klippa ut och hänga i dockskåpet.


Roliga detaljer hos webbshopparna. Vissa av dem har riktigt trevliga tillbehör
av olika slag, som glas, porslin, toalettartiklar, livsmedel. Vetemjölspåsen på bilden 
går på en tjuga. Men möblerna brukar vara i 1800-talsstil, typ engelsk eller amerikansk stil.
Mörkt trä, klädda möbler eller vitt, vitt, vitt.
- Dockhus.se
- Mini-shoppen
- Skalaminimal
- Minimissmattasant
- Swedish Dollshouses

Hoppas att ni tyckte det var trevligt med en titt i mitt nostalgidockskåp!
Och kommentera gärna!
Stina

Vasateaterns kafé, en eftermiddag i november. Vid årsskiftet stänger teatern eftersom
fastigheten på Vasagatan renoveras för att bli hotell. Det är osäkert om teatern kan flytta
tillbaka, läste jag i SvD och DN. Kaféet ska ha originalinredning från 1950-talet, snappade
jag upp i en av artiklarna. Så jag bad att få ta en titt och bilder till Femtiotalsjakten.
Visst fick jag det.


De tände upp för mig. Kaféet öppnar annars en timme före föreställning, och endast
för teaterbesökarna.  


Imposant bardisk.


Originalinredning, till stor del. Men soffan vill jag nog placera i ett senare
decennium. Fint ändå.


Stolsits.


Ser ni de uppklädda teaterbesökarna? Hör ni det förväntansfulla sorlet över ett glas champagne
i kaféet? Decennium efter decennium...


Väggmålningarna gjordes 1956, av Harald Garmland, som var scenograf
på Vasan en kort period.


Luckor i min allmänbildning gör att jag inte kan identifiera pjäsen
som detta motiv är hämtat ur...


... eller detta. Någon som kan?


Nu släcker vi. Knapparna finns i det fiffigt inmålade skåpet.


På vägen ut passerar vi den mer modesta "Göstas bar".


En vacker postlåda på väggen mitt emot kassorna.


Oklart alltså vad som händer med teatern från 1886.
Men väggmålningarna och en stor del av lokalerna får inte
röras, också detta enligt artiklarna i SvD och DN.
Läs mer där, och håll tummarna för att det inte blir ännu
ett konferenscenter i lokalerna.

Vilken lutning, kompassen snurrar. Här är Silva-brickan, en klassiker som jag inte förrän
nyligen visste vad den hette. Den fanns i alla lunchkantiner och skolbespisningar före plastbrickans intåg,
och kanske faktiskt finns kvar här och var? Jag köpte brickan hos Retrorummet i Norrtälje, och hittade
annonsen i en Damernas Värld från 1952.


Tänk om man kunde resa i tiden (Porslinsbloggen har varit inne på den tanken tidigare)
och gå in i en bosättningsaffär på  1950-talet! Här skönjer vi Kockums mjölkflaskor och Lindells
vågar i bakgrunden. Silva-brickan fanns i en rad modeller. Jag gissar att min är yngre än dessa.


Stoppar mot diskmedel! AB Bröderna Kjellström står
som annonsens avsändare. 1933 etablerades Bröderna Kjellström och
Instrumentverken "grundat på varumärket Silva och uppfinningen
av den första vätskefyllda kompassen" berättar Silvas hemsida,
där brickorna tyvärr inte nämns.
Synd på en sådan klassiker!