"She was born in '32, and was she ever pretty..."

Det är en regnig julidag, och vi ska strax få uppleva poesi. På Kyrkö mosse utanför Ryd i Småland
finns bilkyrkogården som minner om Åke Danielssons halvsekellånga verksamhet vid kanten
av torvmossen. Från början av 1940-talet till slutet av 1980-talet drev han bilskrot här.
 
Det svenska bilundret sover en stilla sömn. Många av bilarna från forna decennier har ännu
kvar sina karakteristiska drag. Andra sjunker allt längre ner i jorden...
 
... och håller på att tas tillbaka av naturen. Och det är meningen. Bilarna ska få vara ifred,
inget ska plockas eller röras här.
 
Färgstarka - fortfarande. Plastkablar i klara färger lyser här och var i vraken. Och den här
Saabdörrens tyg vägrar gråna.
 
Vad är säte, vad är natur...
 
Vi var inte ensamma i Åkes värld. En tysk familj smög runt och pekade på gamla Mercedesar,
folkor och andra av "deras" bilsilhuetter. Stugan i bakgrunden var Åkes hem.
 
Så mycken svunnen skönhet, så många gamla trotjänare.
Vi gnolade på Beach Boys "Ballad Of Ole Betsy":
"She was born in '32, and was she ever pretty
She rode a freight train west,  all the way from Detroit city
Betsy's seen more places than I'll ever hope to  see
Betsy's been more loyal than any friend could be"

Kärlek till bilar, kärleksbevis bland bilar.
 
"Betsy was a lady and that she will  remain
Betsy took some  beatings but she never once complained"

Det var ju nyss.
 
Litet för sig själv.
 
Den allra sista kvällsrusningen.
 
 
Plötsligt - ett piano. Kanske spelas här sent om nätterna, när alla besökare tagit sina
levande bilar och rullat iväg? Kanske viskas hest de sista raderna om Betsy fram ur
rostiga strupar...?
 
"She may be rusted iron, but to me she's  solid gold
And I just can't  hold the tears back 'cause Betsy's growing old"

Mannen på bilden har tagit de bästa av bilderna
i inlägget. Och introducerat mig för The Beach Boys.
 Vi lämnar
Kyrkö mosse, vandrar
tillbaka till parkeringen längs ett pärlband
av däck. Läs mer om Åke Danielsson
och bilkyrkogården på Samlaren.org.
Och till sist, här kommer Betsy...
 

Om ni lyssnar noga mot slutet hörs suset av granarna på Kyrkö mosse...
 

Om jag hade pengar.... (uppdaterad, fler Saab-bilder)


... skulle jag lägga ett bud på Ursaaben. Den ingår, tillsammans med alla andra vackra
gamla saabar på museet i Trollhättan, i Saabs konkursbo och är därför till salu.
I morgon fredag går budgivningstiden ut. Vi får hoppas att en seriös köpare håller ihop
samlingen och räddar det här kulturarvet. Nu när jag inte har råd.
Fakta/Ursaaben: Prototyp byggd i Linköping 1946-47. DKW-motor. Har gått 8 502 mil.
Endast en ägare (Saab).


Vilken bil på museet skulle du vilja äga? Kanske de här Saab 96-tvillingarna? Eller...


... en litet yngra 96:a? Annars finns min favorit, utöver Ursaaben....


... Saab 95 herrgårdsvagn. Den sportigare väljer förstås att lägga ett bud på...


... klassikern Saab Sonett. Sist i detta bildsvep, men en av de stligare bilarna i samlingen:


... en Saab 93. Bromsarna behöver fixas, men annars en "fin bil", läser jag på www.konkursboet.se,
där alla bilar med beskrivning finns under rubriken Allmän information, Bilder Saabs Bilmuseum.
(Foto: Samtliga bilder i inlägget publicerade med tillstånd av konkursboet)

PS. Nu skirver TT-ELA att Nationalmuseum är intresserade av Ursaaben. Även andra bilar
kan vara av intresse för museet, skriver tidningen. Eftersom de ju är ett stycke
svensk designhistoria.

PPS. Lyckligt slut! Bilarna blir kvar på museet. Trollhättans kommun, Saab AB (försvarskoncernen)
och Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond la ihop sina bud, sammanlagt 28 miljoner
kronor och räddade på så sätt samlingen.

Busvassaste bilkudden


Den här fanns på Antikvärldens dag i lördags och busvassare bilkudde har jag aldrig skådat.


Äkta galon, gissar jag att materialet var. 

Trevlig helg!

American Car Show som vykort


När är Norrtälje som snyggast? Jo, den lördag i juli då American Car Show äger rum. Senast jag
letade vykort över Norrtälje/Roslagen så var det samma gamla Stora torget med rådhuset och
tecknad skärgårdsgubbe. Vore inte något sådant här litet roligare?


Stan kunde fås att se ut som motorstaden nummer ett. Byggnaden bakom parasollerna är
för övrigt mitt favorithäng i "Norrtan", loppisen Hamnladan. Nu kör jag på med litet fler bilder
från årets American Car Show. För att vara en femtiotalsblogg så har FJ oroväckande
sällan bilinlägg. Så när jag nu ändå tog en massa bilder i går...


Vi börjar med 3 x Buick.


Jag älskar de där "blupparna" som Buick har på sidorna. Vad kallas de? Finns det ett ord för dem?
UPPDATERING: Peter som har bloggen K-Retro upplyser om att de kallas portholes (hyttventiler).
Kolla in hans blogg, till exempel här litet Buick-historia.


En till som plåtade Buick.


"Bluppar"!


Och nu kommer ett gäng bilder på bilar jag tycker är vackra, men där jag inte skrev upp
märke och modell. Kunniga FJ-läsare får gärna komplettera med den informationen.










Även dagarna före och efter bilutställningen förskönar den staden med omnejd. Man vrider nacken
ur led ute på vägarna, och drömmer om en egen amerikanare.

Stay tuned... det KAN fortfarande bli en eller annan bild till från ACS.....

Glada raggare och dollargrin i Norrtälje


Ni ser så coola ut, får jag ta en bild till min femtiotalsblogg? frågade jag grabbarna som såg ut
som äkta gamla  raggare. Det fick jag. Killen längst till höger är bilens ägare...


... och då förstår man ju att han har all anledning att se nöjd ut. Hans Thunderbird var en av
bilarna som ställdes ut på American Car Show i Norrtälje i dag.


Men aj, vad har hänt här? Pojken med slangbellan instucken i byxorna gråter översiggivet.
Gårdens slitna bil har packat ihop in the middle of nowhere och pappa har vandrat iväg till närmaste
farm efter hjälp.

 
"Ah, them hillbillies and their good for nuthin´ wrecks", muttrar förbipasserande
som ser halmen och dryckeskaggen på flaket. Ingen stannar. Pojken gråter ännu mer.


Så det är klart att vi la våra Publikens röst på nummer 643,
för att den lilla scenen med pojkdockan satte igång fantasin.


Fast här kan nog vinnaren vara. Han hade byggt en husvagn, i retrostil efter egen ritning.


Alla ville titta på den söta vagnen.


Och ställa frågor. "Jag slutade räkna vid 400 timmar", svarade husvagnsbyggaren
på min fråga om hur lång tid det tagit, "och jag blev klar i onsdags". Han körde 20 mil
till American Car Show (i sin Fiat 500 från 1965, som väger 500 kilo och får dra 400 kilo)
och övernattade i sin husvagn på utställningsområdet.


Vagnen är nu till salu. Men det måste vara en köparen med rätta känslan,
annars stannar husvagnen hos killen som byggt den. Retrovagnen var utrustad med allt
man kan behöva - som resegrammofon, picknickväska samt fiskespö med gäddrag
från tiden. Intresserad av att köpa den? Mejla metalmansweden@gmail.com


Vad hände mer då? Jo, man fikade. Jag har aldrig sett så många picknickbord tidigare.


Man kom från Åland.


Norrtäljes silor har aldrig sett så New Jersey ut.




Om man inte förstått varför det heter dollargrin så förstod man det nu.


Fenor!




... och snygga baklyktor.


Och en del bilar har ögonlock.


En turkos pick-up truck ska Rutger och jag ha när vi blir antikhandlare. Två drömmar i en.


Annars är det här min typ. Den här Cadillacen var nog min favorit av alla bilar i dag. Jag gillar
de där bulliga modellerna från 1940-talet. Exempel: Buick Roadmaster från slutet av 1940-talet,
som jag tyvärr inte såg något exemplar av i dag. 


Bra där!


Även veterantraktorföreningen var på plats. Tips: Om du inte besökt deras Veterantraktorernas
dag vid Färsna gård, gör det i år! Den 13 augusti, programmet hittar du här.
Jag gjorde ett inlägg därifrån härom året, här är det.


Rutger tog också en massa bilder på American Car Show. Det här är en.
Jag tjatar nu om att han ska göra ett gästinlägg. Vi får se...

Jag hittade 1955


God morgon måndag! H55-utställningen ägde rum, L M Ericsson lanserade Ericofonen/Kobran
och det första Domusvaruhuset öppnade. Och så är året 1955 är snyggt grafiskt också.
Jag hittade de gamla registreringsskyltsiffrorna i en korg hos Loppman, som jag skrev om
i går. Fem pix styck. Tyvärr var 2:orna slut, annars hade jag tänkt "skriva" 2010 också...
Här ett gammalt inlägg om 1950- och 1960-talens registreringsskyltar.

Trevlig fortsättning på veckan!

Det var då, det


Då var framtiden Saabs. Amerika var imponerat. Annons från 1957.


Min barndoms bil. Vi hade diverse begagnade röda Saabar, och en beige.
Jag drömmer fortfarande om att äga en Saab 95, herrgårdsvagn.
Annons från 1960.


Då var det 1960 års julklapp. I år kan allt ta slut vid nyår.

Så pimpar jag min bil


Vad gör man om man önskar sig en bil från 1950-60-talet, men inte kan
mecka? Jo, man pimpar sin lilla Toyota så att den ska se äldre ut! Jag hämtade ut
bilen för bara några veckor sedan. Med rutig filt och en skum kudde som egentligen
är värmekudde så ser åtminstone baksätet redan äldre ut!

 
 
Varvmätaren (varför har man en sådan?) ser ju faktiskt litet "retro" ut.
Och så kartor från 1930-40-talet, nöjesläsning i form av "Teknikens Värld"
för passagerarna plus busvass musik.


Roslagsbanan går till Norrtälje, Vätöbron ligger många decennier bort, och har man
ens färja (F) till Yxlan och Blidö? Sydväst om Norrtälje hittar ni byn Libby, som faktiskt inte
har et dugg med mig att göra. Gamla kartor är kul.


Bara att köra! Fast... var ligger närmaste mack?


Körkortet är med, i min mammas gamla fodral från
tidigt 1950-tal.


Men det finns mer att göra i retrofieringen
av bilen! En broderad bilkudde står på listan,
liksom en vas med plastblomma till instrumentbrädan.
Den här nytillverkade fanns hos Flowers-Up!, men jag är
på jakt efter en äkta svensk plastvas med blomma,
helst liljekonvalj. Kanske Grandprix63 eller Larsson
har koll på var jag ska leta? Och kan ge fler tips på hur man
pimpar en ny bil tillbaka till 1950-talet?

Och nu vill jag veta... är det bara jag som... nej, visst
är ni väl fler som retropimpar era bilar?
Hur?

Var står Saaben?


God morgon, måndag! Åh, om det ändå kunde lanseras en retro-Saab.
Den hösteleganta annonsen med sin fräcka allitteration tillägnas Larsson,
som har en hel kategori kallad "Kvinnlig fägring" på sin blogg.
En fråga: Var fanns neonväggen, var är bilden tagen?

Trevlig fortsättning på veckan!

UPPDATERING: Platsen är identifierad av Klas, som skrev en kommentar:
"Bilden är tagen på Drottningtorget i Trollhättan. Den enda neonskylten som är
kvar är Nyströms som jag tror är ägare av fastigheten. Hörnet Torggatan och
Drottninggatan kallas Nyströms hörna."

Heta bilar från 1950-talet


Det är en het sommardag 1959. Nej, det är det inte. Vi befinner oss fortfarande på 
Veterantraktorernas dag i Färsna utanför Norrtälje, 2009, och nu har kameran och jag vandrat iväg 
till bilavdelningen. Vackra, vackra Volvobilar.


Denna Austin är i alla fall från 1950, berättade infolappen på vindrutan. 
Gräddgul och galant. Skaffaren: "Austin Atlantic. En flirt med den amerikanska
marknaden med svepande linjeföring."


Det ursprungliga Midnattssolsrallyt kördes 1950
och det sista 1964, läser jag på Midnattssolsrallyt.com 
där det finns sköna bilder från rallyna. År 2006 återupptogs 
rallyt. Deltagande bilar måste vara årsmodell 1975
eller äldre.

Det var kanske inte bättre förr, men det var vackrare, skrev någon
bloggkollega (Det kan ha varit Grandprix63.) Ja, sannerligen.
Austin inifrån.


Ford Fairlane ´56.


Chevrolet Bel Air ´55.


Chevrolet Impala '59.



Volvo PV 444. Vilken interiör tycker ni är snyggast? Jag lutar nog åt Bel Air.
(Bonustips: Tusse har bild på instrumentbrädan i en Volga, med genomskinlig
hastighetsmätare.)


Nere på stan, efteråt. Den där grå skulle man inte vilja se komma rullande emot sig
i en mörk gränd en kuslig natt...


... eller hur? 
Gangsterkärran är en Chrysler från 1940, berättar Grandprix63. Han hjälpte
också till med årsmodeller på de första bilarna i inlägget (jag hade glömt
skriva upp dem när jag plåtade). Tack!

Motordrömmar


På ett gärde en bit utanför Norrtälje står Ford Anglian och är femtiotalssöt. Den är till salu...


... och den är överkomlig. Besiktad och körklar! Jag börjar drömma. Men undrar
hur länge den skulle  rulla innan det första felet dök upp. Nej, ska man ha
gamla bilar ska man kunna göra mer än att fylla på spolarvätska.


På sidan står det Bergengrens. Googlar det. Verkar ha funnits en Fordbutik
i Ulvsunda som hette Bergengrens. Var det vanligt att butiken satte sitt
firmanamn på bilarna så här? (UPPDATERING: Nej, svarar Grandprix63
i kommentar)


Mopederna står utanför en loppis någonstans i Roslagen (ägaren ville inte att jag skriver ut exakt var). 
Mopeden till höger är en Puch. Fin även om sadeln inte kan vara original? Den till vänster glömde
jag kolla märke på, för  jag började även här att drömma, om Puchen. Har ju haft en Puch en gång.
Jag skrev om mina moppar här.


Puchen hade ett Koppartransmärke.
7 500 kronor stod det på prislappen. För mycket.


Kul bakparti - och är det en liten dragkrok?
(UPPDATERING: Ja, det är det, för att dra cykelkärra, berättar
 Peter i kommentar). Mopeden kostade 7 000 kronor.

Oss bil-kvinnor emellan


Våren kom i år också. Och drömmen om en ny bil vaknar till liv. Här kommer ett litet
annonsplock från åren 1958-59. Bilkunniga läsare uppmanas kommentera!


Oss bil-kvinnor emellan - är du nöjd med din bil? Hm. Jag skulle gärna vilja ha en
Saab 93 eller Volvo PV544 - fast nyproducerad. Läs min lösning på bilindustrikrisen här.


När jag var barn fanns det gott om Taunusar på vägarna. Jag tyckte,
och tycker, att de var fina. Var det bra bilar? Ni som kan sådant.


Opel Rekord rullade det också en mängd av på vägarna. Och Opel Kapitän?


Mercedes var en lyxbil. Man såg inte många på byvägarna. Men en bättre
bemedlad klasskamrats familj ägde en sådan. Jag var imponerad av 
bilens bulliga front. I Östergötland var det de rika slättbönderna som
körde Mercedes, säger Femtiotalsmannen.


En östgötabonde i full fart? Ånej, kolla registreringsskylten! En stockholmare.
Jag har skrivit om gamla tiders registreringsskyltar här.


Amazonerna blir alltmer sällsynta
på vägarna. Kördes de slut
som blöjraggarbilar på 1970- och 1980-talen?


"Har du nya 4-växlade lådan på din PV544?"
"Skriv upp det - med den är jag vägarnas konung!"

Nå, vilken är finaste retrobilen - vad tycker, ni bil-kvinnor och bil-män?
Här ser ni den jag vill ha:


Foto: Förlag Håkan Eriksson

Jämna veckor Saab, udda Volvo


Råkade gå förbi butiken Lilla Amanda i Gamla stan i går. Det brukar bara sluta på ett sätt.
Jag kommer ut med en leksak. Till mig själv. Jag hade redan nyckleringen med en vinröd
Volvo PV. Nu fick jag syn på ur-Saaben, design Sixten Sason.


Vad gör man? Jo, man byter nyckelring varje vecka. Saab jämna veckor,
Volvo udda.


Volvon, från ett tidigare inlägg.

Åhhh, svenska nostalgifrimärken

I dag släpper Posten nya frimärken. Gissa vem som hänger på låset och köper in ett
mindre lager av häftet "Kultbilar"? Här ser ni två av motiven, en Folkabubbla och Volvo PV444.
Övriga bilar i häftet är Volvo Amazon, Citroëns Paddan, Ford Mustang och Cadillac
Cupé de Ville. Viggo Mörck heter han som gjort gravyren. Snyggt!

Bubblan kommer från Jönköpings län, ser man på registreringsskyltens F. Läs mer
om gamla registreringsskyltar i tidigare inlägg här.

Amerikanska Posten gav också ut ett trevligt retrohäfte nyligen, med "jänkare" från 1950-talet.
Titta på de frimärkena i tidigare inlägg här.

Tanka litet 1950-talsreklam! (helgtips)


Nä, inte är  reklampumpen från 1950-talet. Men den får dispens av två skäl.
1) Den är från Norrtälje, fyndad i Hamnladan, ett av mina stamställen.
2) Den har sällskap av en PV.
3) Den fångar din blick så att du läser det här inlägget, och hittar ett roligt helgtips:
Koppla av med lite reklamfilm mellan julbestyren i helgen...


I den här reklamfilmen för Caltex ser vi en PV med precis samma
färg som den på min nyckelring. Någon som kallar sig Josephzohn har lagt upp
fler fantastiskt underhållande reklamfilmer från 1950-talet på Youtube. Bland annat
Mazetti (med Owe Thörnqvist), Hudsonstrumpan och Fyffes bananer.

Tack för tipset om reklamfilmen, Monet!

Analys: Retrorecept kan rädda Saab och Volvo


"Grön teknologi" - bra. Men av de 28 miljarderna som regeringens krispaket för svensk
bilindustri innehåller ska tre gå till forskning och utveckling - ännu bättre. Det vill säga
om pengarna används till att utveckla en retrolinje, Swedish Classic Cars.
Tänk er följande bilar i nyproduktion.
Volvo:
Pv:n, Amazonen och P1800. Saab: "Djungektrumman" Saab 96, Sonetten...


... och herrgårdsvagnen Saab 95. Vi är många som drömmer om att äga en av
vår barndoms bilar, men som inte kan mecka och därför skyr allt vad veteranfordon
heter. Men en nyproducerad Saab 95 - åhhh, ingen bil i världen skulle bräda den.


Och sedan har vi ju den fantastiska futuristiska skapelsen "ur-saaben", den
första bilprototypen från flygplansfabriken Saab. Design: Sixten Sason.
Den enda riktiga retrobilen hittills, Chryslers överreklamerade PT Cruiser, skulle
backa in i garaget fort som ögat, och gömma sig under en gammal filt, om
ur-saaben kom körande.


Så, vad väntar ni på, GM och Ford? Titta så den ler, Saaben på Arbetets museum
i Norrköping, vid tanken på att få återuppstå som miljöbil!
Det är dags för ett joint venture. Kör igång!

Bilderna:
PV 544 som nyckelring, Playsam. Finns att köpa bland annat
hos Liten Amanda i Gamla stan, Sthlm, 105 kronor. Även i midnattsblått.
Saab 95: Vykort, Förlag Håkan Eriksson.
Ur-saaben: Foto: Ballista/Wikipedia.
Saab 96: ingår i utställningen Industriland - när Sverige blev modernt.

När bilen avslöjade var vi bodde


Minns ni när man kunde se på registreringsnumret varifrån bilen framför en kom?
Så var det fram till 1972-73. Då byttes de gamla länsbokstäverna ut mot dagens
anonyma kombinationer.
"Många av oss tycker att införandet av det så kallade ABC-numret är bland det
tristaste som drabbat svensk trafikmiljö." Så skriver Ola By Bilbärgning på sin hemsida
 - och jag håller med.
Skyltarna på bilden har pappa sparat sedan tiden då det begav sig...


... och jag minns själv "BA 15430", registreringsnúmret på en av alla Saabar
 vi hade under 1960- och 1970-talen. BA betydde att vår bil var registrerad
i Stockholms län. A, AA och AB var Stockholm stad, B,BA och BB var Stockholms
län. Här  kan du läsa mer registreringsskylthistoria, och se listan över alla länsbokstäver.
(Vykort: Förlag Håkan Eriksson)

       
Fordonsinnehavaren fick plocka ihop sin skylt själv. När man fått sig tilldelad ett registrerings-
nummer gick man till bensinmacken och köpte en aluminiumplåt och siffror och bokstäver
i svart plast. Pyssligt!

"Det var "finare" med ett L än den "sydliga provinsen M"
Så tyckte Monet (bilden) och hennes nordskånska omgivning.
"Dubbelarschlen"
Femtiotalsmannen avslöjar vad man i hans hemlän Östergötland kallade stockholmare (AA).
"Klyktattare"
Öknamn för bilister från Västernorrlands län (Y).  Wikipedia om klyktattarna: Epitetet sägs
ha sitt upphov i semesterfirande, bruksarbetande medelpadsbors besök hos lantbrukarsläktingar
i Jämtland, för vilka sommaren inte var ledighet utan hårt arbete med skörden.
"Och glad var man att det inte stod A, det var ju det värsta, de var man nästan lite rädd för."
Bloggbesökare Åsa om skrämmande farkoster.

Har du minnen från den gamla goda registreringsskylttiden? Skriv en kommentar!

Fem jänkare från 1950-talet


Det är inte bara svenska Posten som kan det här med trevliga retrofrimärken.
 US Postal Services kan, de också. Det här häftet med  "classic cars" från 1950-talet
är så fint att jag bad en amerikansk vän skriva några rader om varje modell:


1959 Cadillac Eldorado. The ultimate muscle car. Driven proudly with attitiude in the land of white cars: Florida, as well as by Texas oilmen, made suddenly rich by "Black Gold."  No longer seen every day or in  great numbers but admired overseas at auto shows in places like Åland and Norrtälje, Sweden. 
One is more likely to come across one of these convertibles in Sweden and other European countries than in the USA. The Fins and Chrome era  is now featured on a series of USA stamps. And those automobiles are always a favorite of films throughout the 1950s and 70s.The Eldorado, the icon of that era gave a comfortable ride in a solid machine that took up nearly all of its side of the road. It could only be passed with care and... admiration.     


1957 Pontiac Safari Wagon.  A bright star in the galaxy of hot-running automobiles of the 1950s. The Safari Station Wagon could carry a  den of Cub Scouts and was regarded as spiffy with its splashes of chrome from stem to stern.  Its peppy engine gave it distance over its General Motors' sister station wagons from the Buick and Chevrolet divisions. The class of the must-have stationwagon crowd of the Mid-50s.

 
1957 Chrysler 300c. A bomb of a car with a 300 hp engine that held high speeds with ease.  The engine patterned after airplane engines of Hermi origin was explosive in acceleration. The design was less spirited than its racy Italian designed predecessors of the mid 1950s and lasted only a short time on the market.  A road hog at the head of the crowd in straightaway speed.
 

1957 Studebaker Golden Hawk was perhaps too much "in your face" design for the lower end of the market. After years of producing a bland automobile of which it was hard to distinguish the front from the rear unless you owned one, the auto maker finally burst forth with the hardtop Golden Hawk in an attempt to gain stature along side of the Detroit swifties. But the change, although welcomed by many loyal to the Studebaker Marque was too much all at once.
In the end, it was the end of a distinguished company and except for its trucks, Studebaker disappeared soon after the Golden Hawk although there was some revival in 1962 with the sleek Avanti, which was truly a different story from the Golden Hawk.   


1957 Lincoln Premier Swift in appearance it performed up to its looks.  It exuded confidence
 and set the pace for the more aerodynamic automobiles  beginning to come out of Detroit
toward the end of the 1950s.  

Rolig sida att titta på är också The New York Times Collectible Cars. De har en årlig tävling.
På www.nyt.com man titta på läsarnas/tävlingsdeltagarnas bilder och deras stories om sina bilar.
Enjoy!

Plötsliga skönhetsupplevelser på landet


Denna Chrysler rullade ut från fabriken 1947. I går stod den där utanför pizzerian occh skänkte
alla som passerade en skönhetsupplevelse. Snyggt parkerad framför anslagstvala,
en underskattad informationskälla.


Därhemma tog jag ett varv med kamera och sökarögon. Hittade två Gunillaburkar. Den ena stod
i garaget bland andra burkar som jobbar, dvs förvarar pappas prylar&skrot. Den andra bor
i matkällaren och är full med gamal fröpåsar. Där får de stå kvar, och bara vara snygga.


Då: 10 kg Äkta mandelmassa. Nu: Gamla trädgårdsfröer.