Oss bil-kvinnor emellan


Våren kom i år också. Och drömmen om en ny bil vaknar till liv. Här kommer ett litet
annonsplock från åren 1958-59. Bilkunniga läsare uppmanas kommentera!


Oss bil-kvinnor emellan - är du nöjd med din bil? Hm. Jag skulle gärna vilja ha en
Saab 93 eller Volvo PV544 - fast nyproducerad. Läs min lösning på bilindustrikrisen här.


När jag var barn fanns det gott om Taunusar på vägarna. Jag tyckte,
och tycker, att de var fina. Var det bra bilar? Ni som kan sådant.


Opel Rekord rullade det också en mängd av på vägarna. Och Opel Kapitän?


Mercedes var en lyxbil. Man såg inte många på byvägarna. Men en bättre
bemedlad klasskamrats familj ägde en sådan. Jag var imponerad av 
bilens bulliga front. I Östergötland var det de rika slättbönderna som
körde Mercedes, säger Femtiotalsmannen.


En östgötabonde i full fart? Ånej, kolla registreringsskylten! En stockholmare.
Jag har skrivit om gamla tiders registreringsskyltar här.


Amazonerna blir alltmer sällsynta på vägarna. Kördes de slut
som blöjraggarbilar på 1970- och 1980-talen?


"Har du nya 4-växlade lådan på din PV544?"
"Skriv upp det - med den är jag vägarnas konung!"

Nå, vilken är finaste retrobilen - vad tycker, ni bil-kvinnor och bil-män?
Här ser ni den jag vill ha:


Foto: Förlag Håkan Eriksson
1 Monet:

skriven

Mycket retrokänsla blir det ju. Uppvuxen med Saabar av olika modeller, min pappa jobbade där så vi fick tidigt de nya modellerna och pappa provkörde vissa av dem.



Jag blir illamående av bara bilderna. Båda föräldrarna storrökte som man gjorde då. I bilen med mycket smal fönsterspringa öppen. I baksätet där man inte såg ett skit, satt djupt nersjunkna fyra små flickor i åldrarna 3-15 år. Plus en tax.



Vi spydde alla i omgångar, taxen också. Före varje bilresa på slingrig Riksetta som det hette då fick man Fernet Branca på sockerbit men inte hjälpte det. Så Saab går helt bort för mig trots att jag borde vara lojal mot märket. "Putterburk" kallade min pappa tvåtaktarna.



För några år sedan var jag på bilmuseum. Där stod en grön Saab av tidigt märke. Jag blev så illamående att jag var tvungen att gå ut ur lokalen!



Men min mamma körde kvinnorally med dom och vann nästan jämt!



Volvo har jag alltid tyckt var ful - spelar ingen roll vilken modell och vilket år.



Opel Rekord, samma modell du visar hade min dåvarande man och jag på sextiotalet. Vi körde ända till Paris med den!



Min fyrtiotalsman tycker förstås att Mercorna är finast, han har själv renoverat några stycken.

2 mimi:

skriven

Jag har faktiskt lite samma upplevelser som Monet. Slingriga vägar, tobaksrök och spyor. Min farsa hade en Mercury som åk på 50-60-talet. Minns inte mycket av den, men har fått höra talas desto mera....Sen blev han en volvo-man, den minns jag bättre. Blå farmarmodell med register ECC-75, sånt onödigt finns i min hjärna, även grannens registernummer finns kvar.

3 Larsson:

skriven

Jag gillar nog Taunusen bäst pga av sin amerikanska utstrålning. Hade själv en sådan en gång runt 1972 och visst, det var en bra bil...

4 tusse:

skriven

Jag väljer nog Saaben, för den påminner mest om min gamla DKW - med tvåtaktsmotor och rattväxel. Men jag föredrar nog ändå 93F med framhängda dörrar.

5 Staffan H:

skriven

Mina föräldrar skaffade inte bil förrän 1968, så för mig består barndomens bilminne av mormors Volvo Amazon av 1959 års modell lackerad i mörkblått med vitt tak. Vita däcksidor var ju ett måste på den tiden och i min då begränsade värld var den bilen det mest eleganta jag kunde tänka mig i bilväg.



Barndomens bilminnen är inte bara bilmärke och bilmodell; det är också en doft av bensin, olja, gummi och textil. Den där speciella bildoften, du vet.



Det är också ljudminnen. Volvos motorer behöll länge och väl sitt speciella symaskinstickande läte, även om det blev tystare i takt med utvecklingen från den B16B-motor jag var van vid. Andra minnen är ljudet av en bromspedal som släpps upp och klirret av ringar mot den tidens hårda bakelitrattar.



De andra bilarna som presenteras här i inlägget kommer jag också ihåg. "Bullmercan" minns jag förstås, men vad jag på senare tid fått reda på var att motorerna i dem var i svagaste laget i förhållande till bilens storlek och tyngd. Själv tyckte jag att "fenmercan" från 60-talet var ursnygg.



Ford Taunus har jag inga andra minnen av än att den var vanligt förekommande i den tidens bilpark. Däremot minns jag att systermodellen Ford Zephyr ofta stod vid vägkanten varma dagar med en ångkvast ur kylarna. Om det minnet innebär att de bilarna var benägna att koka eller inte har jag ingen koll på.



Avslutningsvis hade min farbror en Saab 95 ett tag. Bilar var något han verkligen gillade, men jag vill ha det till att den Saaben var en bland alla bilar han haft som han verkligen gillade.

Kommentera här: