Mon Amie-chock


God morgon, måndag! Marianne Westmans "Mon Amie" är den mest romantiska av alla serviser,
tycker jag. På Antikmässan förra helgen fanns ett helt bord med "Mon Amie". Skönhetschock!
Mina favoritdelar i servisen är den runda koppen (närmast) och de söta äggkopparna med "Marianne
Westman-prickar". Vilken är din favorit?

Trevlig fortsättning på veckan!

Där stod de och väntade på Mr Darcy...


Där stod de, 1800-talsdamerna, på en loppis i Sundbyberg och väntade på Mr Darcy.
I stället kom jag och enlevererade dem hem till min hylla.


De är bokstöd, fylllda med en sandblandning och därför stadiga - trots att de vill
ge intryck av att vara fragila varelser som nyttjar luktsalt i trängda lägen.
Här står de och tisslar och tasslar om en av de stiliga männen som står där borta i hörnet.
Han har ännu inte skrivit upp sig på deras danskort.



Jag tycker att de har så fina uttryck, och minerna är litet olika beroende på vinkel.
Har ingen aning om ålder eller ursprung. Enda ledtråden är siffrorna 806
på ena sidan av stöden. Kanske någon FJ-läsare vet mer om Mr Darcys
beundrarinnor?

UPPDATERING: H har ju helt rätt i sin kommentar att klänningarnas snitt snarare
antyder en väntan på Rhett Butler än på Mr Darcy.

Puh - jag fick behålla fatet!


Jag hade i uppdrag på Antikmässan att kolla efter utställaren från en tidigare mässa som då hade
en massa tulpanburkar från Jie. Inga burkar syntes till, men mot slutet av dagen såg jag ett tulpanfat i rött,
längst ner på en hylla. Det var så fint, och kostade bara 140 kronor. Så jag slog till, och tänkte att 
om hon som gav mig spaningsuppdraget inte vill ha den så tar jag den själv.


När jag väl fick iväg mejlet om fatet hade jag hunnit förälska mig rejält i det.
Måtte hon inte vilja ha det! Jag höll tummarna. Och så kom mejlsvaret: Det var
bara burkar som var intressanta.
Puh! Fatet är mitt!

Är du slut nu, Kobran?


"Vad är mest inne just nu av 50-talsgrejer, du som vet?"
Jag fick frågan på loppisen i Fyris Park, Uppsala, i söndags och blev litet ställd. Jag som vet???
Svarade svävande att "Det väl samma som alltid, "Mon Amie", "Picknick"... de där mest omtyckta
serviserna som alla vill ha..."
"Men Kobror är det ingen som vill ha längre, den har man tröttnat på. Eller hur?"
kom som svar tillbaka.


Jaaa.. är det kanske så? På just den loppisen fanns två, vid stängningsdags osålda,
"Kobror", eller "Ericofoner" som de är döpta till. Den ljusgula på förra bilden
för 575 kronor och en grå för 400. I antikbutiker har jag sett priser mellan
700 och 1 100. Jag har alltid tyckt att de är för dyra för ett köp (kan jag säga,
som fick min ljusblå i present.) Och när allt fler skippar sin fasta telefon blir "Kobra"
bara en prydnadssak, som hemma hos mig. Kanske vill man inte lägga
en stor summa på just den 50-talsgrejen då?

Så, två frågor som jag hoppas att ni vill tycka till om med utförliga kommentarer:
1) Är "Kobran" på väg ut? Och - finns det andra 50-talsgrejer som inte längre känns så spännande,
ens för 50-talsfantaster som oss?
2) Och vad skulle ni säga är allra hetast just nu av 50-talsföremål?


UPPDATERING: Massor av intressanta funderingar rasar in som kommentara
- missa inte att läsa dem! Bland annat om nyproducerade Kobror
(varav en variant syns på bilden).

Äldre inlägg om telefonen i fråga:
Hallå där, jag ringer om Ericofonen
Hallå... minns ni telefonvrån?

Nöjd med mig själv


Äntligen! Skärpte jag till mig och tog ner taklampan för rengöring. Dammig, härbärgerande en
död geting i en av kuporna och med två trasiga glödlampor var den i skriande behov av hjälp.
Lampan var en av de första tidstypiska sakerna jag köpte när jag för två och ett halvt år sedan
bestämde mig för att göra om lyan till 1950-tal.
Nu är den snygg igen.

Man känner (igen) 50-talstygerna


God morgon, måndag! Vi börjar veckan med ett vackert 50-talstyg, plåtat
på Antikmässan i helgen. Mönstret skulle kunna vara nyproduktion. Men tyget,
det känner man ju igen på den där gamla, litet "knottriga" kvaliteten.


På antikmässorna brukar det alltid finnas fyra fem montrar med ett
gäng 50-talstyger. Så även på denna.

 
En närbild till, och här är både mönster och tyg ädel-50-tal.

Trevlig fortsättning på veckan!

Ännu mer Antikmässan


Vi vandrar vidare på Antikmässan i Älvsjö och tittar på vackra saker. "Capri"-fåtöljerna
var fina i vitt, tycker jag.


Men finast var Bruno Mathssons "Gräshoppan". Se hur den tar sats för att hoppa! Mitt emot står
en annan Mathsson, "Eva", med skriv/läsplatta. Ett inlägg från Bruno Mathsson Center i Värnamo
hittar du här.


2 x Yngve Ekström. Stolarna är "Thema" från 1954. Året därpå, det gyllene
formgivningsåret 1955, fick stolarna sällskap av tevagnen "Thea". Den vagnen
ska jag ha någon gång i framtiden, hade jag tänkt. Men tyvärr har de där vagnarna
oftast söndertorkade hjul.


Yngve Ekström igen - hos Borg Design. Stolarna med "läderskärp" i ryggen var kul, eller hur?


Nu bryter vi av med ett litet men naggande gott fynd. En lång löpare med
det söta här rosenmönstret blev min för 60 pix.


Spets, spets, spets! En av utställningarna handlade om - spetsar. Vi ser delar av Birgitta Gardners
(som har butiken Old Touch i Sthlm) samling.


Jag var litet sugen på solglasögonen, men sparade 350 kronor.


Här blev jag glad! Karlskronadekoren "Blåbär" är den jag sett oftast, men
rödklöverdekoren är ett snäpp vassare. Jätteglad blev jag också över att träffa
två av Femtiotalsjaktens läsare, som kom fram och pratade och visade ett fynd.
Det var sex fina Karlskronakoppar med grå dekor och typiska hänklar som de fått för
250 pix. Bra jobbat, tjejer, och tack för snälla ord om bloggen!





Hos Spegeln fanns mässans största utbud av Gefle. Min puls ökade när jag såg
flera för mig okända dekorer - skulle någon vara en Helmer Ringström (HR) som jag inte har?
Nä, tyvärr. Översta bilden fr v: "Ringside", "Hjärter" (HR), Tulpan" (HR). Kannan på nästa bild
är "Löv" och tallrikarna är "Mexico" (HR). Sedan tallrikarna "Sol". Snipan på nedersta bilden
"Majlis" (HR) och karotterna i bakgrunden är "Swing".


FJ-läsarna såg litet bestörta ut när jag visade Rutgers present till mig:
Den lila axelremsväskan är så långt från 50-tal man kan komma, men jag
blev kär i den. Man får plats med kamera, matlåda till jobbet, tidningar
med mera. Min nya väska är från Kanada och fanns hos Leva för 450 pix.



Litet smått och gott. Sådana här krokodilskor såg jag på flera ställen.
Dill och Pill är väl Marianne Westman? Fatet med fåglarna stod så illa till att jag
inte villle sträcka mig och titta på baksidan. Jie? Och så... inte den skarpaste
knivbilden i lådan men ni ser ju ändå vilka coola gafflar.


En vacker matta från 1950-60-talet, någon? Den heter "Svartrost",
design Berit Koenig, pris 19 000 kr.


Detalj ur en annan matta, "Livets träd"
av Barbro Nilsson, 1955. Något
dyrare - 95 000 kronor. Båda fanns
hos Galleri Frendberg.


Skyltdockansiktet är av vax, och bör därför inte ställas i - skyltfönster, berättade
handlaren hos Larshans Antik & Kuriosa. Då smälter det av värmen... Fint uttryck,
1920-30-tal. Glömde kolla priset.


Till sist en trendgrej. Det ska uppenbarligen vara en fågelbur i inredningen i år. Jag vet inte hur många
vita "shabby chic"-burar jag såg på mässan. I efterhand inser jag att jag borde ha plåtat ett gäng, det hade
varit ett roligt inlägg. Det här exemplaret hade mest klass av alla burar.

PS. Litet mer antikmässa blir det, så stay tuned...

UPPDATERING: Fler bilder från mässan hittar du hos Porslinan.

Stiligast på Antikmässan


ANTIKMÄSSAN, FREDAG. En eloge till alla antikhandlare som skapat vackra tablåer i sina montrar!
Min favorit i år blev Gamla Mälhaga Handel. De hade byggt en skönhetsupplevelse, med mässans
snyggaste skyltdocka i centrum.


Och om jag hade fått välja ett föremål bland alla på mässan att ta med hem så hade det blivit
(okay, nu räknar jag inte in Bruno Mathssons stol "Gräshoppan" som visades på en av utställningarna)
trädgårdssoffan med gjutjärnssvanar.


Ursprung okänt, gissning: Storbritannien. Pris: 28 000 kronor.


Snyggt!


Paradisisk färgmatchning. Rött, gult och svart i Fridolf Rhudin-affischen kommer igen i den
oemotståndligt omklädda Kerstin Hörlin-Holmquist-gruppen.


Börjessons Antikhandel stod för matchningen.


Hos Drakens Antiques beundrade jag "Domstolsfåtöljen" av Bengt Ruda för NK, 1950-tal...


... och såg mässans enda "Furuvik"-sak (dekor Berit Ternell, Gefle),
en smörask för 1 200 pix.


Vilket jättebadkar! Oj, vad jag älskade soffan/schäslongen hos Mästerby Antik. Tyget är från Jobs.
Kanske är detta en känd soffmodell? Berätta den som vet.


Mässans raraste miniatyr, den lilla Kockumsskopan, fanns hos Enebybergs
Antikbod. Tror de skulle ha något i stil med 175 pix.


Det finns rådjur - och så finns det rådjur. De förstnämnda har på sin höjd stämpeln
"Import" och kan hittas för fem pix på loppis. Den andra sorten är så här elegant,
det står Rosenthal under och... de kostar 1 100 kronor. Ödebo Antik & Kuriosa
hade lyx-Bambi.


En gammal bekant I. Va!? MITT Svante Skogh-skrivbord. Det stod vid en utgång
med SÅLD-lapp. Jag spanade förgäves efter köpare eller säljare. Ville ju veta
priset. Mitt hittade jag på loppis för 250 kronor. Det är inte till salu, men man
är ju nyfiken på marknadsvärdet.


En gammal bekant II. Katten från Ystad Metall är en riktig
50-talsgoding. Jag har en sådan, från mitt barndomshem, och funderade
ett tag på att köpa den här (350 kronor) för att ha ett par.


Dagens första köp! Både Rutger och jag föll pladask för fåglarna hos Leva Antik & Modernt.
Amerikanska. Som det verkar på blyertsskriften på baksidan (någons namn
+ Christmas 1964) och hantverket är det egenslöjdade saker. Kanske amerikanernas
svar på tv-tranan? 650 kronor gav vi.


Leva Antikt & Modernt hade slagit till med litet vintage den här gången. Hattar
från förra seklets mitt och de här popkonstarmbanden var kul.


More is more. Hos Lasette fanns kompostionen med soffan, mattan och ett härligt bord.


En anledning att gå på finmässor är att man får se designikonerna i verkligheten.
Finn Juhls "Hövdingastolen" är verkligen imposant, i sanning en stol för en hövding.
Palk hade den.


Modernity hade bordet av Tapio Wirkkala.


Men - charmen med mässor är ändå blandningen av högt och lågt.
Här ryms både fåtöljer i 50 000-kronorsklassen och röda galongalgar med nitar
för 50 kronor/styck med handtextad prislapp.


Till sist... ett tips till dig som läser detta och ska gå på mässan i dag lördag eller i morgon.
Missa inte utställningen om småländska designmöbler 1900-99. Bruno Mathsson, Yngve Ekström,
Bengt Ruda... åh, Småland!

PS. Det blir fler inlägg från antikmässan i Älvsjö. Stay tuned....

Antikmässan

Återbesök hos Frisören


Det här är Sarah/Retroella, som nyligen börjat hyra stol på finns på den fantastiskt
vackra salongen Frisören på Hornsgatan 100, Sthlm. Jag gjorde ett bildreportage
där för snart ett år sedan och gjorde "återbesök" häromdagen. 


Här skyltas ofta om i fönstret, alltid roligt att se. Damernas Värld
från 40-tal/tidigt 50-tal och en västtysk vas, om jag inte tar fel. Fint!


Så här trevligt sitter du om du blir friserad av Sarah. Och här ser du bildreportaget
jag gjorde. Och här ser du ett inlägg där tjusiga Miriam som har bloggen Miriams kafferep
besöker Sarah och får håret gjort. Och till sist, här ett reportage i Metro.
– Vanligast är 50-tal. Tjejer med långt hår vill ha uppsättningar och tjejer med kort hår
vill få håret lagt. De flesta killar önskar sena 40-talsfrisyrer med korta sidor och långt
ovanpå huvudet, säger Sarah i det reportaget.

Busvasst!

I dag börjar Antikmässan


Årets "finaste" antikmässa, Antikmässan på Stockholmsmässan, slår upp portarna i dag kl 12.00.
Själv kommer jag tyvärr inte loss förrän i morgon, men då räknar jag med att metodiskt beta av alla
intressanta mid-century-montrar under en heleftermiddag. Och titta på några av
utställningarna, framför allt den om småländska designmöbler och den om dalahästar.
Om kameran vill och datorn håller så blir det rapport från mässan här på FJ.
(Bilden är tagen på en tidigare mässa, hos en av mina favoritutställare, Leva Antikt & Modernt.)

Fyndrapport från Sune och Maj-Britt (gästinlägg)

"Sune och Maj-Britt här igen. Vi var egentligen på jakt efter en snygg, nätt kökssoffa när jag hittade
en Blocketannons. Det var visserligen en soffa till salu i den, men det var de små kopparna som stod
i utkanten av bilden som tilldrog sig vårt intresse.
Jag skrev att vi inte var intresserade av soffan, men undrade om kopparna möjligtvis var till salu?
Jo då, skrev säljaren i Norduppland, att det var de faktiskt. Och så kom det sig att vi nu har ett
halvt dussin "Blå Hyacint" från Gefle i vår ägo. Att de bara kostade 350 kronor tillsammans
(dock två med nagg) gjorde ju inte saken sämre.
Och då stod säljaren själv för leverans ända in i köket.
Både modell och dekor är formgiven av Arthur Percy, och modellen
som har beteckningen AU tillverkades även med andra andra dekorer
från 1952 och framåt av Gefle porslinsfabrik, där Percy var konstnärlig ledare.
Åhhh, de är så fina!
Kramar från Sune och Maj-Britt"
(som skrev ett tidigare gästinlägg här)

Kul när kommentatorerna själva börjar blogga....


... tycker jag. Bakom nya retrobloggen Allt det gamla goda står en av FJ:s
flitiga kommentatorer, så därför vill jag göra litet reklam för den. Hon går ut hårt,
med en fyndhistoria som får en av kippa av återhållen avundsjuka.
Välkommen in i retrobloggarvärlden, Allt det gamla goda!

PS. Och en alla hjärtans dag-hälsning till alla som läser Femtiotalsjakten!
Ha en trevlig fortsättning på veckan.

70-talslamporna dras till mig


Det är någonting mellan mig och 70-talslampor. Jag hittar ofta sådana på loppisar, särskilt
på välgörenhetsloppisar i landsorten. De står där på hyllorna i Lenhovda, Morgongåva eller
som de här två, "Hemi Klot 3", i en lada utanför Enköping. De liksom ropar till mig: "Tyck om oss,
tyck inte bara om 50-talslampor. Ta med oss!".


Och ofta gör jag det. Den ganska oemotståndliga blomlampan gömde sig på källarvåningen
på en loppis i Krylbo, men när jag kom förbi blinkade den liksom till. Så jag köpte den.
Fast - jag behåller aldrig 70-talslamporna. De följer med hem, sedan åker de ut på Blocket.
Lågt prissatta, så att de snabbt får ett nytt hem som förstår att älska dem.
Kanske är det därför de ropar på mig? För att de vet att jag räddar dem, från mörkret i en lokal
endast öppen onsdagar mellan 12 och 18 till ett ljust och lyckligt liv igen?
(Och jag, jag har på så sätt finansierat just den loppisdagen.)



Den orangea taklampan är designad av Thorsten Ohrling, Scanlight. Den bytte
jag först till mig och sedan snabbt bort. Den gula med glasknappar tror jag att jag fyndade
i Tierp. Den är bara märkt Design Safiren, men föll ändå snabbt en Blocketköpare på läppen.
De två i gulmetall är "Kostalampan", fanns i Lenhovda. Både på dem och "Hemi"
hade jag ett helt gäng intresserade köpare samma kväll jag la ut dem.
Men de röda "Aneta" (också från Lenhovda) står kvar hos mig, noll köpare på tre månader.
Varför? Rastret kvar och allt!

Gör ni andra också så här? Vad köper DU i så fall på loppisarna
och tar hem och säljer av?
Berätta! (Som det hette i skolböckerna på 1970-talet...)

Ännu ett par stolar att identifiera


Håller Femtiotalsjakten på att bli Sveriges främsta stolsidentiferingsblogg?
Det kan verka så. Nu senast har kunniga FJ-läsare bidragit med information om
en amerikansk fåtölj och om stolen "Haga". Här är nästa stol att identifiera!
Det kom, som vanligt, ett mejl:
"Jag köpte dessa i somras på en auktion, jag fullständigt älskade dem fast de är lite
skamfilade. Jag har sökt med ljus och lykta var dessa kan vara tillverkade och vem som
designat, men finner ingenting", skriver Lena.

Vem vet något om de vackra stolarna?
UPPDATERING: Stolarna kommer från Tibro, kommenterar Fynddagboken.
Tack!

Mer Mazetti, hos favoriten i Sundbyberg


Äntligen litet loppisflyt igen! Två "Mazetti"-koppar på Loppisgallerian i Sundbyberg,
för bara 50 pix/styck. Att "Mazetti" kommer från Karlskrona porslinsfabrik ser ni på den
fantastiska hänkeln. På antikmässan i Frihamnen i höstas följde ett helt gäng "Mazetti"
med hem, nu siktar vi på dussinet fullt!


Chokladkopparna stod i Monter 3, strax till vänster om ingången.
Det är min nya favoritbutik. Det var där jag hittade Gefleburken
med fiskarna i havet. I dag såg jag som vanligt flera fina saker
bland annat såskannan i Rörstrands "Rotunda"
och de vita ljusstakarna.


Priserna är bra i Monter 3, mittemellan antikhandel och loppis, men med
antikhandelskick på de flesta grejerna. Jag rekommenderar ett besök!
Marmeladburken är Karin Björquists "Delikatess", Gustavsberg.

Men det intressantaste fyndet i dag gjorde jag på en annan loppis
i Sumpan. Det är ett par bokstöd som jag undrar litet över. Så de dyker
snart upp endera dagen. Stay tuned...

Fyndet som bara blev mindre och mindre fynd


Jag prutade ner sockerskålen till 25 kronor och hembar den i triumf. Hade fått för mig att den hörde
till Arthur Percy-servisen "Casablanca", som Rutger samlar på. Det var de tunna fina linjerna på tunt
porlslin som lurade mig. När jag kom hem insåg jag att så där ser inte "Casablanca" alls ut.
Och sedan... upptäckte jag att locket och skålen (vad det nu är för någonting) inte ens hör ihop.
Jaja, jag får glädja mig åt duken. Det är en grön version av "Pilblad" som jag skrivit om,
och Anna på Ljuva Femtiotal också. Nu har jag fått Annas gröna! Och en ny jakt
har börjat - den på övriga färgställningar. "Pilblad" ska även finnas i rött, blått och lila.

Semiantikt från fiskeboden


God morgon, måndag! Vilken dag det var i går - första dagen som solen kändes varm och första
gången på många år som jag pimplade. Den fyra decimeter tjocka insjöisen var en utmaning
för Rutger och för den gamla isborren made in Torshälla.


Först när vi kom hem igen och googlade på Torshälla och isborr
insåg vi att det fattas en del, en stång som ska gå mellan öglan och hylsan.
50 pix verkar man kunna få en retroborr från Torshälla för på Tradera.
Men någon info om Torshällas isborrsfabrik hittar jag inte.
Kanske kan kunniga FJ-läsare bidra med fakta?
UPPDATERING: Nä, borren är nog komplett som borr,
se kommentar från Jan Skär (!).
UPPDATERING II: Och Mrs Universum har svaret på frågan om företaget:
"Denna borr är tillverkad av EMINENTVERKTYG i just Torsla, min nuvarande hembygd.
Byggnaden finns kvar, men inte verksamheten, grindarna har kvar detta emblem
i tredimensionella stålrör. Nu inryms Ebelingmuseet i en stor del av bygganden.
Allan Ebeling var formgivare på Bo Fajans på 20-talet.
Här i stan finns flera offentliga skulpturer av honom.


I sjöboden finns fler redskap från semiantik tid.
Isdobbarna med trähandtag är så vackra.
Och nästa gång ska jag ta ut pimpelspöna
från 1950-60-talen, också de i trä, och
ge dem ny frisk lina. Plastvarianten för 89 pix
- bah! säger jag. Spärren rök vid första hålet.
Och ingen fisk blev det heller.
Hade aldrig hänt på 1950-talet!

Trevlig fortsättning på veckan!


Ringrostig och tio minuter för sen


Ja, är man det så blir inte loppisskörden större än så här. I dag var Rutgers och min ambition
att hänga på låset kl 10.00 när Pingstkyrkans loppis på Görla i Norrtälje öppnade. Men vi kom dit 10.10,
och då var det jobbigt trångt i gångarna och SÅLD-lapparna duggade redan tätt bland möblerna.
Jag fick i alla fall med mig två Rörstrandskrukor modell mindre, för fem pix styck.
Den söta lilla brickan inköptes för 20 pix på en "bodar hemma på gården-loppis" i Grind. Man kan
aldrig ha för många brickor på landet.


Dagens fyndchans för den som gillar Arabias blå gods. "Sotka" i finfint skick för 25 kr/kopp och fat
och 25/assiett fanns hos Pingstkyrkan. Jag gissar på tio gånger så mycket i antikbutik för kopp och fat,
och Myrorna hade väl tagit ännu mer (ja, det där sista var elakt, men skulle kunna vara sant). Jag gillar
Pingstkyrkans loppis i Norrtälje, det finns godbitar där till rimliga priser och personalen är vänlig.

Men jag får se till att komma i tid - och ställa in fyndradarn på nytt.
Vi hann med två loppisar till utöverPingstkyrkan och gårdsbodarna. Ändå hittade jag bara krukorna
och brickan. Jag känner mig ringrostig...
UPPDATERNG. Rättelse: Jag hade skrivit S:t Erikshjälpen, men det är Pingstkyrkan som driver loppisen på Görla.
Tack, Anneli som rättade mig i en kommentar.

Vad gör fiskaren hos Tobias tobak?


Hörrni, jag kör en burk till när jag ändå är inne på ämnet. Tobias Tobak ska vara
en av de ovanligare burkarna i serien "Vår lilla stad" (Anita Nylund, Jie).
Jag såg den hos Bacchus Antik, Sthlm, häromveckan och blev bedårad av motiven
runt om burken.


Här ska snart vägas upp litet piptobak?


Och här tjänar snustunnorna som ljugarbänk.


Men... hur kommer fiskaren in i sammanhanget? Vad har han
och hans nyfångade firrei tobaksaffären att göra?

Fiskarna i havet (Geflebukten?)


Inspirerad av Porslinsbloggen som visar sin fina samling Gefleburkar här och här, visar jag
ett av mina mer lyckade köp i vinter. Jag älskar ju detaljer och här finns många att titta på.
Man vet inte vem som ritat motivet till "Fiskarna i havet" (mitt eget namn på  burken).
Synd!


Skålen i bakgrunden pryds av Berit Ternells dekor "Furuvik". Visst ser man
att burken och skålen är Geflesläktingar?


Den här delen av burken ger nästan intryck av att upphovsmannen/kvinnan
lekte med utkast till några olika dekorer till tallrikar. Och jag ser släktskap igen,
ett med marint tema, med Dorothy Cloughs "Neptun".