Missa inte #lapptäckeiporslin!

Senaste veckornas "fluga" bland retro-instagrammarna är att visa upp sitt porslin på det här sättet.
Under hashtaggen #lapptäckeiporslin hittar du helt ljuvliga kompositioner. @eden_deluxe började,
och vi andra följde efter. Mitt lapptäcke består av enbart Helmer Ringströms dekorer.
Uppifrån från vänster: Amanita, Dorothy, Amanita, Ruter, Stina, Gullan, Delfi, Hjärter och Röd Blomma.
På Instagram heter jag @femtiotalsjakten

Vill du se fler dekorer av Geflemästaren?
Kolla in kategorin Helmer Ringström här på bloggen!
Jag samlar på hans dekorer.

Sveriges finaste konditori hotat - och de här fiken är redan borta

Av alla gamla fik jag besökt och gjort inlägg om är Rådhuskonditoriet i Söderhamn
det allra finaste. Nu är konditoriet hotat. Fastigheten det ligger i ska säljas och det är oklart
vad som händer med konditoriet när en ny ägare tar över.
 
På facebook har gruppen Rädda Rådhuskonditoriet skapats och där skriver
man så här:
"Rädda Rådhuskondis Söderhamn skapades med anledning att få någon att rädda
Rådhuskonditoriet från nedläggning. Detta unika retrocafé som ligger så centralt måste
bevaras! Deadline ligger på 28 februari. Huset skall säljas och om ingen köpare hittas
kan konditoriet tvingas stänga.
Vill du eller kan du vara med på något sätt och se till så att Rådhuskondis får fortsätta
finnas till...välkommen till gruppen!"
 
Begärt pris är 4 495 000 kronor. Det här får man för pengarna:
"2-plans kulturbyggnad uppförd på 1800-talet inrymmande en vackert rustad
lägenhet i gammal stil på övre plan med höga innertak och höga fönster.
På bottenplan huserar Rådhuskonditoriet med interiör från 1950-talet och
i källarplan ligger bageriet som båda ingår i överlåtelsen
Annonsen här.

De gamla kaféerna med originalinredning lever farligt, eftersom de inte
är K-märkta. Förra året försvann ett av Stockholms allra finaste 50-talsfik.
Konditori Kungstornet. Fastighetsägaren Centrumfastigheter ska göra om lokalen till
”en ny riktigt stor fin detaljhandelsbutik". Protesterna hjälpte inte. Kaféet stängdes
och senast jag gick förbi, för ett par veckor sedan, var det svart film för fönstren.
 
Källströms konditori på Kungsholmen har gått samma öde till mötes. Ï somras höll man på
att renovera och när jag stack in näsan och frågade bedyrade ägaren att den här glaskonsten
skulle bevaras. I höstas var det renoverat och glasskivan fanns kvar, om än uppsatt mot
väggen längst in. Men litet senare läste jag Lars Epsteins text med rubriken "2014 - de nedlagda
konditoriernas år i Stockholm" och insåg att även detta konditori nu är borta.
UPPDATERING 15/4 2015
En bloggkommentar: Goda nyheter angående Källströms: Ja, Källströms är borta men nu ligger
där ett annat kafé i franskt badrums-surdegsbageri-stil och... drum roll.. glasväggen återanvänds!
Jag gick förbi idag och var tvungen att gynna dem då jag såg att glaset var kvar.
Goda mackor och gott kaffe. Rekommenderas.
 
De gamla konditorierna försvinner ett efter ett. Den här bilden är från
40-talsfiket i Kungsör, som förstördes för några år sedan. Även där fanns en vacker
glasvägg som försvann i "renoveringen". Ledsna kommentarer har ramlat
in till det blogginlägget långt efteråt.

Under kategorin Kaféer här på bloggen hittar du 41 kaféer med
originalinredning/snygga retrofik. Men innan du åker för att fika
- kolla att fiket fortfarande finns kvar.

Jag och Croneman diskuterade Hamrén igår - och sedan hände något som ...

För ett tag sedan körde DN helsidesannonser med reklam för egna tidningen. Jag rev ur några av
dem (längst ner i inlägget) för att  jämföra med några gamla annonser som jag hade i en låda någonstans. 
De charmiga och läsarnära annonserna  från 1960-talet (publicerade i Hemmets Veckotidning) visade
upp vanliga människor tillsammans med en DN-profil.


Den texten måste ha skrivits av Stockholms motsvarighet till Peggy Olsen (en av huvudrollerna
i Mad Men).
 
"Vi har strövat tillsammans på Londons gator, vi har upplevt engelska parlamentsval
tillsammans  och vi har träffat Churchill ..."
Och den som läst Jolo vet att det inte är någon överdrift.
 
"Dagens Nyheters stora stab av sportskribenter och fotografer ...// ...kan konsten att
i ord och bild tala om vad de sett."
Stab. Bara en sådan sak.
 
Så var det 2014, och 150-årsjubileum.
Två kulturpersoner talar till oss som ska lockas att fortsätta prenumerera.
Johan Wirfält skriver politikersvenska om "journalister som jobbar för att inkludera röster som
annars marginaliseras i den bredare offentligheten". Alexandra Pascalidous reaktion när tidningen
dunsar ner genom brevinkastet skulle kunna vara hämtad från ett decennium långt före internet:
"Det är som om jag går miste om något alla andra vet. Världen kan inte vänta."

Jag prenumererar själv på DN och tycker att tidningen har blivit riktigt, riktigt bra de senaste åren.
Men egenannonserna kunde vara vassare. Till nästa reklamkampanj föreslår jag retrogreppet 
med till exempel de här kombinationerna:
Bokslukande DN-läsare + "Fråga bibliotekarien"-spaltens Jenny Lindh
Kulturtant + Lena Andersson (kolumn, lördag)
Valfri "snubbe" + Johan Croneman

PS. Rubriken till det här blogginlägget är ett exempel på 2014 års allra största
tröttsamhet, clickbait-rubriken.

PPS. När jag ändå skriver om närhet till tidningsläsaren vill jag tipsa om en text av
Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Här skriver han om framtidens lokaljournalistik.


 

Här är almanackan som varit på tapeten i 70 år

Åh, det är lika spännande varje år. Att sätta upp KFUM-Scouternas almanacka på väggen
på nyårsdagen och känna på den tjocka bunten datumblad. Nu börjar ett nytt år!
 
Och så får man klistra dit det första månadsbladet.
Almanackan fanns i mitt barndomshem och sedan några decennier
köper jag den själv. Almanackan fyller 70 år i år.
Bakgrunden till illustratören Tinna Ahlanders fina teckningar
är ett tapetmönster som ska vara från 1940-talet. Kul!
 
Rolig är också kavalkaden av alla års almanackor sedan 1945, som du
kan se här. En del år är bilderna fantastiska, en del andra litet för präglade
av tidens mode vad gäller motiv och färger.
 
1962 är en av mina favoriter. Inte bara för att mamma den 18 mars det året
 var på BB och hade annat för sig än att rycka datumblad. Jag tycker om
fåglarna på mitt födelseårs kalender (tecknade av Kerstin Frykstrand).
Ofta har djurbilderna varit de finaste.