Mars - då kommer moppelängtan
Om man som jag fyller år i mars, betyder det att man också fyllde 15 i mars.
På min femtonårsdag tog jag ledigt från skolan och brände omrking på landsvägarna
med mopeden. Den hade varit morfars, det var en Zündapp från början av 1960-talet.
Jag pimpade den med blå långhårig fårskinnsklädsel till sadeln och med glitterblå
bulliga handtag i plast.
Mycket snyggt, tyckte jag. Det var 1970-tal.
(Bilden: Kort från Förlag Håkan Eriksson)
När man bor i en by i skogen betyder mopeden allt. Så fort jag fyllt 15 var jag fri. Nu kunde jag
åka till kompisarna i byn fem kilometer bort när jag ville, och ta ett sommarjobb i Norrtälje,
två mil bort. Jag älskade min Zündapp. Här finns gamla Zündappmopeder att njuta av.
(Bilden: Konst i tunnelbanan, del av väggmålning på stationen Solna Centrum.)
Jag har bara ägt mopeder från 1950- och 1960-talen. Den här körde jag mycket
på 1990-talet. Den gick i 50 km/tim och var stark i sega uppförsbackar.
Jag tror att det är en Puch Lyx, VS 50 L - 1957, föregångaren till Puch Florida.
Kolla in Puchar här.
Ändå sålde jag den, eftersom jag hittat en nättare och bekvämare moppe, se nästa bild.
Puchen såldes på annons i lokaltidningen. En man kom, såg mopeden, sken upp
och berättade att han haft en likadan när han var grabb.
Då kände jag att min Puch skulle hamna i goda händer.
Husqvarnan stod kedjad utanför mataffären på Vätö en sommardag,
med till salu-skylt. Jag högg den direkt. Jag tror (ja, det är inte så lätt
att skilja på modellerna) att det är en1963 MCB Husqvarna.
Kolla själv här, på en Husqvarnasida, om det kan stämma.
Men jag kör så sällan moped nu, det blir bil. Så Husqvarnan sålde
jag i somras, Monets man köpte den, han ska återställa den till
originalskick. Jag säljer bara mina mopeder till bra människor!
Här ser ni brorsans moped. En Crescent 2000, tror han att
det var. Senare tog han av skärmarna och lackade om mopeden.
Det fanns också en gammal moped hemma på logen, av mig och
kompisarna kallad "Skrället. Den var tung som bly, hade också skärmar.
Skrället körde jag med över skogen, till byn med kompisarna,
innan jag fyllt moppe. Men det gamla 50-talsåbäket stannade ständigt
(blött tändstift) och var ostadig på höstlerig skogsväg.
Gamla Crescentmopeder här.
Jag måste ju visa några 1950-talsmopeder till. Apollo, "världsrekord-mopeden"!
... och en världsmästar-moped! Ja, moped skulle man ha på 1950-talet.
Ur Hans Dahlmans bok Pojkarnas nostalgibok - Det skimrande 1950-talet:
"Riksdag och regering stiftar en lag 1952 som´tillåter ´trampcyklar med hjälpmotor´,
ett fordon med frihet från registrering, körkort, försäkring och skatt.... Redaktör Harald
Nielsen på tidskriften Motor döper nyheten till moped, ´mo´från motor, ´ped´från velociped.
(År 1957 finns 400 000 mopeder i landet.)"
Och vad har vi här? Moppen som satte igång min längtan
denna vår. Den hänger i taket på restaurang Grill på Drottninggatan
i Stockholm. Märket, någon?
Ja, någon gång ska jag ha en 1950-talsmoped igen.
Berätta gärna egna moppeminnen - och vilken 1950-talsmoped
tycker du är den förnämligaste?
skriven
Vilken fint inlägg och så bra skrivet. Längtansfullt och ömt om mopeder och din egen ungdom. Snyggt jobbat.
Själv fick jag välja mellan stereoanläggning och moped. Jag hade inte råd med båda och eftersom jag bodde i stan var stereon viktigare än motorburen transport.