Skulle Söndagsfåtöljen lyckas slå ut Den blå?
Låt mig presentera: Söndagsfåtöljen. Så kallad för att jag hittade den i går och för att den
har söndagskänsla. Fåtöljen tänkte jag till lyan, istället för den blå som ska ut, men Femtiotalsmannen
tycker att "Söndag" ska få stanna på landet. Nu står den i vardagsrummet, där det allt oftare uppstår
ett kluster av loppisföremål på väg till lyan, en kompis eller Blocket. Ibland ser det där hörnet mer ut
som ett hörn i en retrobod än ett vardagsrumshörn. Händer det er också?
Söndagsfåtöljen är i mycket fint skick och luktar fräscht, det har nog inte rökts
en enda cigarett där den tillbringat de senaste 45-50 åren. Jag gav 250 kronor,
vilket är okay för en fåtölj man genast tycker mycket om. Antagligen svensk, ingen
"fin" tillverkare, något slags 1960-tal, var min gissning innan jag vände på fåtöljen...
... och fick (hittills) två rätt av tre, när jag googlade Bröderna Andersson.
Det småländska företaget har varit igång sedan 1940-talet och drivs nu av tredje generationen.
Årtal? Har jag tur så får jag svar på mitt mejl till Bröderna Anderssons, där jag
frågar om de har info om tillverkningsår och namn på Söndagsfåtöljen.
"Den blå", som jag fick gratis förra sommaren för att den skulle slängas,
är seg. Här ser vi den i en nytapetserad och ännu tämligen oinredd 50-talslya.
Den blå är medveten om att den bara är en nödlösning. När drömsoffan dyker upp
så åker den ut.
Men...
... när drömsoffan "Belle" är på plats ser det tomt ut i hörnet snett emot.
Den blå fåtöljen gör sig oumbärlig ännu en tid.
Sedan...
... blir det vinter och bokhyllan Tema, Ikea 1955, tar plötsligt självsäkert plats
i rummet. Lampan från Fellingsbro åker upp på väggen. Och Den blå
är nu litet för hög, litet för sliten, för det nya sällskapet. Men blir ändå kvar,
försöker göra sig lägre och inte störa.
Och det verkar alltså som att Den blå nu har klarat av ännu en kris.
"Söndag", det senaste hotet, blir kvar på landet.
skriven
Den blå ser ut att vara från slutet av 40-talet eller början av 50-talet. Den röda verkar vara tidigt 60-tal. Jag tycker att ingen av dem kan matcha bokhyllans självklara mitten-av-femtiotalet-utseende.