Hur ofta får vi klä opp oss i Stor Gala?
Vi som inte är inbjudna till kvällens, ja, årets, stora bal, suckar djupt och trånande. Men
vi får roa oss själva - och förströ oss med vackra klänningar från det tjusiga 1950-talet.
En doft av förfinad kultur...
(Artiklar, bilder och citat ur Damernas Värld 1950-52)
"Hur ofta får vi klä opp oss i Stor Gala, det som alla kvinnor trängtar efter,
häftigt utan utlopp för sina lidelser, annat än vid de mest upphaussade
premiärextaserna, åtminstone här i Stockholm."
Klänningen: Grå organza med invävda guldlamébårder, Regent.
Bettina och Sophie från"Paris ojämförligt skönaste mannekängstall"
visar Givenchyskapelser. Kanske något för vår statsministerfru i kväll?
Och för diplomatfruar på Nobelfesten föreslår vi den här modellen,
"Ambassadrice" från Germaine Lecomte.
Klänningen med stort K. "Den ska förvandla vårt vardagsjag till allt det vi önskar vi vore - femme fatale,
balens drottning och Hans Stolthet." Klänningarna: Från Sidenhuset, NK och Regent.
Men även Han måste veta att bete sig. En balkavaljer ska vara så uppmärksam
att han utan anmodan (anmodan!) tänder sin dams cigarett", lär vi oss i Damernas
Världs etikettskola vintern 1952.
En riktig prinsessklänning. Får vi se något liknande i kväll? Tyll, med garnering av röda och
vita strasspärlor.
"En rar liten sjöjungfru klädd i havsgrön duchesse med flätad stjärtfena."
Vi hoppas att den unga damen läst igenom etikettråden inför balen:
"I samma veva varnar jag för alltför avancerad och lössläppt dans, sådant går
utmärkt bra för sig i dne trängre kamratkretsen, men på ett dansgolv där man är
omgiven av en massa obekanta eller mindre bekanta människor väcker det
uppmärksamhet - och för det mesta mindre smickrande uppmärksamhet."
Men tänk så skoj ändå, om någon ur regeringen ville ta ut svängarna på
Nobelfesten. Till exempel i en vintage Schiaparelli, 1951.
En dam i gala bar päls, när det var Nobelfest i början av 1950-talet. I dag är ju den här
läsartävlingen fullständigt omöjlig. Den som kan identtifiera djurarterna på bilderna och
skickar in en kupong med djurnamnen deltar i utlottningen av en "ljuvlig" lokattpäls.
Trevlig Nobelkväll!
- både till er i Stor Gala och er andra i hemmaklänning framför teveapparaten
skriven
Haha, tänk att komma glidande i en leopardpäls på Drottninggatan! Man skulle bli lynchad. Själv äger jag tre ärvda pälsar, en räv, en mink och en panofix. Den senare trodde jag länge var någon typ av björn (!) tills en salongsberusad herre på t-banan upplyste mig om att det är cellulosa. Inte så romantiskt, kanske, men det förklar varför den väger typ tio kilo. Men klänningarna på 50-talet var onekligen otroligt fina.