femtiotalsjakten

Bedagat var ordet, för huset mitt emot affären. Men lapparna om trädfällning
och annat är från i år.


Sedan åkte vi vidare via Älmsta och antikbodarna till Hallstavik. Där finns detta
50-talshus, gissar jag att det är. Åhhh, denna omsorg om detaljerna. Till och med garagets
dörrar har vackra fönster.


Bruksorten Hallstavik har Norrtälje kommuns enda riktiga fiskaffär, öppen året runt. Jag
tycker mig ha läst nyligen att den ska säljas eller stängas. Det vore synd. Av detta inläggs
butiker är det den här affären som står för "bättre", de andra två är bara bedagade.


Som en radar scannar mina ögon av vägkanterna efter
sådana här skyltar. Denna  ledde till hästen och tillbringaren
i förra inlägget.


Fiskaffärens lapp har något av 1950-tal över sig, eller hur?


Bättre bedagad postlådeställning och anslagstavla. Om jag var ekonomiskt
oberoende skulle jag ägna livet åt sådant som att åka runt och plåta
anslagstavlor i landsbygden och ge ut coffee table-böcker om dem, bara
för mitt eget höga nöjes skull.
Vad skulle DU göra?


Nu var vi Herräng, och här fanns en affär för länge sedan. Också i dag finns 
en liten butik, snett över gatan från ruinen. Men den uppfyllde inte
skönhetsvillkoren för att få vara med på bild.


I Herräng hålls varje sommar Herräng Dance Camp för folk från hela världen.
Här dansas under fem veckor lindy hop, swing med mera, around the clock.
Kjell Alinge har gjort en underbar dokumentär om danslägret, den har visats
på tv några gånger. Se den om den sänds igen! 100 procent glädje.
Bilden: Egen t-bana har Herräng också. Fantastiskt, eller hur?


Inte de riktiga gamla, sådan ser man bara en var tredje mil nuförtiden, och
jag såg ingen i lördags. De gamla har ju texten i relief. Men de här är hyfsat
fina, de också.