We love Almunge (Uppsalaresan del I)
Vi skulle till Uppsala på en vernissage, fann Almunge på vägen. Vi blev inte besvikna.
Det började med att vi såg en loppisskylt, "loppis i HV-gården". Svängde av, in på en byvägs-
liknande sak, nästan tvärbromsade efter en halv minut. Vad? Röda kvarn?! En biograf
i ett så litet samhälle???
(Den rallymärka VW-bubblan är inte vår, den stod på en uppfart, om någon undrar.)
Neonskylten är original från 1950-talet när Röda kvarn öppnade. Här visas
fortfarande bio, i Lions regi. I kväll söndag den 26 april kl. 18.00 Clint Eastwoods
senaste, "Gran Torino".
Tyvärr kom vi ju inte in, men jag plåtade genom fönstret.
Det ska finnas en kiosk därinne, från tiden, original den med.
Papperskorg/askfat från Kockums.
Efter skönhetschocken Röda kvarn körde vi vidare till loppisen vid HV-gården.
Femtiotalsmannen fick syn på skylten om kaffeservering och försvann in i huset.
Jag plöjde igenom loppisen, sedan följde jag nyfiket efter.
Oj! Tjusigt! Nu ska vi ägna oss åt HV-gården, byggd 1954, ett tag. För Femtiotalsmannen
satt därinne och sörplade kaffe och åt hembakade bullar och hade slagit sig i slang med
en av bygdegårdens eldsjälar. Hon berättade att bygdegårdens storhetstid var på 1960-talet.
Då spelade Hep Stars, Tages och Shanes där. Publikrekordet ska ha varit 1 000 besökare.
Numera tillåter brandskyddsreglerna bara 150 personer...
Här sjöng Svenne Hedlund! Men tillbaka till 1950-talet. HV-gården byggdes
av hemvärnet, därav namnet, och Almungeborna. Vi visades runt i byggnaden,
och vår "guide" berättade att 1950-talet var bygdegårdens stora decennium.
Lamporna är original, även tyget. De fick vila under 20 år,
då satt det uppe sådana där runda porslinslampor.
Men sedan gick en glaslampa sönder, och de här fina togs fram igen.
Vår guide tvättade tyget, och vips så hade lokalen fått tillbaka sina
vackra 1950-talslampor!
Kolla handtagen! En trappa ner ligger köket, och en lokal där det var servering förr.
Originalköket är kvar, fast omtapetserat och med ommålade luckor.
Nu ska köket rustas. Kanske blir luckorna ljusblå? Vår guide berättade om föreningens
kamp för att få ekonomin att gå ihop. Bygdegården är stor, och bara elen slukar
stora slantar varje år.
Också original. Gamla utgångsskyltar, infällda i väggen. (De nya sitter bredvid,
men får inte vara med på bild.) Det var dags att rulla vidare på de uppländska vägarna.
Tack för visningen! Det var jätteroligt att få se hela HV-gården, och loppisen var trevlig!
Vi kommer tillbaka.
Almunge station. "Tåg till Rimbo och Norrtälje! Klart för avgång!" Nej, persontrafiken dit
lades ner 1967. Men om somrarna kör museijärnvägen Upsala-Lenna Jernväg rälsbuss
och ångtåg mellan Uppsala och Faringe (stationen efter Almunge). Kolla tidtabell här.
Den gula vagnen på bilden är en spårriktare, vi hejade på killen som jobbade med att
rikta till rälsen efter vårens sliperbyten.
Slutsignalerna sitter på plats.
Och här kommer slutbilden...
Mina loppisinköp utanför HV-gården:
Tre skålar, Nybro glasbruk. De går under namnet Tant Berta-skålarna, eftersom
Femtiotalsmannens gammelmoster kallades så och bodde i Nybro. "Hela
släkten hade de där skålarna", berättar han. Tant Berta var poppis, varje gång hon
kom på besök fick barnen varsin tvåkrona. Och de vuxna ytterligare en skål?
Två av Nybroskålarna är perfekta, en har nagg.
Vas med rosor, till gästrummet på landet där jag ställer in all kitsch som jag älskar.
Djup 50-talstallrik, märkt "Import".
Söt burk. Kanske en present till Syltan, som jag gjort hemma hos-reportage hos?
Det livfulla Almunges egen hemsida hittar du här.
To be continued.... vi fortsatte till Uppsala och klassiska Ofvandahls konditori. Inlägg kommer.
skriven
superfina skålar, vill gärna ha i grönt jag med. och den där bion är underbar! älskar att folk bevarar istället för att riva och sätta upp nytt och modernt (fula saker med andra ord)