femtiotalsjakten

ett infall och tog gröna linjen till 1950-talsförorten Kärrtorp. 


Den fina klockan pryder Kärrtorps gymnasium. Skolbyggnaderna uppfördes 

1956 -1957, arkitekt var Kjell Ödéen. Jag gick in, såklart...


Först ser det ut som kladdiga streck på väggen. Men ta ett steg tillbaka, och du ser
 tre ungdomar. En med boll och korg. En med bok. En med kulram.
Jag har sökt  på nätet efter information  om konsten i Kärrtorps gymnasium, men
kammat noll. Är väggmålningen 1950-tal?

(Och är det ondskefulla ansiktet bakom flickan med kulram - Caligula från filmen "Hets"?)


I Kärrtorp har gatunamnnen skärgårdsanknytning. Söderarmsvägen, 

Arkövägen, Huvudskärsvägen. Och här har vi en seglare (?) 

utanför gymnasiet.


Lamporna ser på nära håll ut som om de varit med sedan 1950-tal. 
Småsmutsiga. Men visst är de vackra!


Anledningen till att jag valde Kärrtorp för en liten onsdagsutflykt var att jag sett 

kaféet Santa Fé på bloggen Potatisbakelse. Neonskylten är ju så stilig. Tyvärr är 

1950-talet bortrenoverat inne på kaféet. Enligt Potatisbakelse öppnade Santa Fé

antagligen 1952.

Nej, inte "urteatern", det fattas ett T. Kärrtorp centrum, med tunnelbanestationen

i bakgrunden. På Reflexen visas ännu film.


En röd neonslinga löper runt centrumfasaderna. Alla förorter med klass har
en loppisbutik. Så även här, i ett annat hörn av torget finns en S:t Erikshjälpen-affär.

Där hittade jag en tennvas.


Till sist, litet mer konst. Hittade dessa fiskare/sovjetiska soldater

med sin fyr i korsningen Söderarmsvägen och (jag tror att 

det var) Fyrskeppsvägen.
Man kan få veta allt om Kärrtorps gamla torp och gränsstenar
om man googlar, men inte mycket om 1950-talets Kärrtorp.
Här står det litet i alla fall, på Wikipedia.
Om någon Kärrtorpskunnig läser inlägget, berätta om skolans konst!