Alla dessa gipsnegresser - varför?
En av 1950-talets vanligaste inredningsdetaljer kommer aldrig att hamna på mina
väggar. Men jag är nyfiken på hur det kom sig att alla dessa svarta gipsskulpturer som nu
återfinns i antikaffärer och på loppisar en gång blev inredningsmode.
Hur tänkte ni då? vill jag nu fråga er som var med.
Var det far i huset (höhö) som köpte hem toplessbysterna?
Bilden av vildarna. På 1950-talet började vi resa utrikes, vi fick en ny
nyfikenhet på världen - och vi älskade att läsa om upptäcktsresande som
träffade kannibalstammar och blev deras vän. Men fortfarande denna
schabloniserade bild av människor med annan hudfärg.
När upptäcktsresanden och författaren Rolf Blombergs bok
om aucaindianerna i Ecuador ges ut ser omslaget 1954 ut så här.
Och boken heter "Vildar".
Läseboken "Nu ska vi läsa", 1957. I avsnittet om Afrika får vi läsa om de glada
neger-barnen, som ser lejonspår och fruktar krokodilen...
... men slutversen visar på likheten mellan de afrikanska och de svenska
barnen. "De måste lägga sig som du och jag".
Läggdags! Kymigt!
Och läseboken berättar också om bland andra pojken Palle, som får följa
med sin pappa författaren och leva med indianer ("Palle får en indiandräkt").
Så, nej, jag förstår att det mer var intresset och nyfikenheten på människor
utanför folkhemmet som ibland tog sig uttryck som nu femtio år senare
kan te sig en smula märkliga (till exempel tapeten med svarta barn,
se collaget i början).
Men... ändå... de nakna gipsbysterna... ? Förklara för mig!
skriven
Det var ett nyvaknat intresse för det exotiska som tog sig alla möjliga former. Ett femtiotal i en värld som återigen var öppen och tack vare flygets utveckling lite mindre - alltså var Afrika något exotiskt och spännande.
Afrikaner och afrikanskor blev till de gipsfigurer inlägget handlar om, afrikanska former kunde återfinnas i figurer av svartmålad järntråd, askfat och hållare för tändsticksask kunde utgöras av en afrikan, intarsia på möbler kunde få en afrikanska som motiv och olika prydnadsföremål i trä kunde också inspireras av vad man ansåg vara afrikanska former. Det fanns kort sagt inga gränser för det afrikanska under några år.
Så småningom upphörde afrikanskt att vara mode men väldigt många kitschiga föremål, och ett och annat som faktiskt är vackert, finns kvar från den tiden.