Storskogen - folkhem ända in i kaklet
Dags för en stadsvandring igen, kände jag på långledighetens sista dag. Sökte på
Sundbyberg och 1950-tal, hittade Storskogen alldeles inpå knuten. Stadsdelen ligger precis
bakom Filmstaden i Råsunda, om man är Solnabo, eller snett bakom Tuletorget, om man är
sundbybergare. T-bana Näckrosen. En blygsam doldis,Storskogen, men åhhh, vad jag hittade...
Ateljévägen 2-28 byggdes i mitten av 1950-talet. Portarna har kakel i olika
färgsättningar, och ingen port är den andra helt lik.
En del har en stol...
... andra ett stramare kakelmönster...
... en del talar direkt till mig med sitt solgula 50-tal...
... andra är murrigare...
... lägenheterna på markplanet har en alldeles lagom stor trädgård...
... och på nummer 24 bodde det en nästan tam fågel.
Ja, det är en mycket vacker gata. Läs en trevlig artikel om Storskogen
och Roger, som var tio år när hans familj 1955 flyttade till Ateljévägen 16,
i bostadsbolagets Förvaltarens kundtidning, välj nummer 5/2006.
Men vi är inte färdigpromenerade i Storskogen än! Låt oss förflytta oss
till mitten av 1950-talet, och gatan Skogsbacken.
Tänk att få flytta in i ett punkthus med sopnedkast, solgult kakel och
blänkande ledstänger.
Eller till en ljusblå uppgång. Jag tycker att bostadsbolaget gjort en fin
renovering här. Men på Ateljévägen möttes jag tyvärr av 1990-talsaprikosfärgade
väggar med sådana där schablonbårder när jag tittade in i portarna,
det var chockartat.
En balkong åt alla och envar!
Så enkelt, så diskret, men en sådan där detalj som gör en vandring i vilket
bostadsområde som helst från 1950-talet till en skönhetsupplevelse.
Hur svårt kan det vara, vill man på 2000-talssvenska fråga en del av dem
som bygger bostäder i dag.
Den cykeln trivs där, det syns ju.
Och vem skulle inte trivas här? Bergknallar, skogsbackar och snår att leka
kurragömma i. Höga hus, men människovänliga. Och - folkhemsträdet
nummer ett, tallen.
Men vem tar 2009 de tre trappstegen till mattpiskställningen på Friluftsvägen?
Femtiotalsmannen, som är uppvuxen i en stad, själv är jag ju lantis, berättar
att det alltid stod någon och piskade mattor när han var liten. När han senare
flyttade hemifrån fortsatte han traditionen, men insåg en bit in på 1980-talet att
det bara var han som tog ut mattorna och piskade dem, och slutade snart
själv med det.
Storskogen centrum. Ja, vad ska man säga. Jag skymtade rester av en
träinredning i spelbutiken, och en kakelvägg inne på Ica. Men annars är detta
bara ett sjangserat (min stavning) centrum av många från samma epok.
Man önskar sig ett kondis, en blomsteraffär, en liten dammodebutik.
Men får vara glad att det åtminstone finns en neonskylt.
Och - Charles Eames was here! Nä, kanske inte, se "originalet" i detta iinlägg,
men ändå... en betydligt yngre lekplatselefant känns i den här miljön
folkhemsmodernistisk.
Hej då, Storskogen, vi ses på promenader framöver. För du
har fler gator, som jag inte hann med i dag. Och du ligger
bara ett par minuter från min favorit Tuletorget, som jag besökte
även i dag... fortsättning följer
Fler "Stadsvandring på mitt sätt" här.
.
skriven
Hej, viljken fin blogga du har!
Jag gillar också 50 talet och hamnade på din sida när jag googlade på äggkoppar!
Kommer gärna igen och läser och tittar på alla fina bilder.