Allt kan inte köpas för pengar
JÄMTLANDSRESAN, TORSDAG
Här befinner vi oss på PRO:s loppis i Hammarstrand i Ragunda kommun. Vi har gått ner i en
källarlokal i ett bostadshus, Femtiotalsmannen får hjälpa PRO-damerna att hänga upp en klocka,
allt är väl och trevligt. DÅ får jag syn på Den Röda Stolen...
Den är 1950-tal, den är ljuvlig, den är i ett skick som om den hämtats ut från bosättningsaffären
i förrgår. Den vill bara en sak, att få komma och bo i en lya i Solna.
"Vad kostar den röda stolen?" frågar jag PRO-damerna, eftersom jag inte
ser någon prislapp.
Dam 1: "Den där, den är inte till salu".
Dam 2: "Nä, den tillhör lokalen."
Dam 1 igen: "Den gula där, den är också fin. Men den är inte heller till salu".
Här är "den gula". Titta noga på bilden. Allt har orange prislappar. Utom de
två vackra stolarna. På deras baksidor: två stora lappar med "Ej till salu".
Jag försöker verkligen. Jag berättar om hur jag inreder min lya i 1950-tal,
jag berättar om originaltapeten från 1950-talet för att de ska kunna se framför sig
hur fint Den Röda Stolen skulle få det, jag tjatar. Jag ber damerna ringa PRO-styrelsen,
kanske går det att upphäva "Ej till salu-beslutet"?
En halvtimme senare har jag en lokal tungviktare inom PRO i telefonen,
hon ringer upp just som jag är på väg in i Ragunda gamla kyrka. Hoppet tänds.
Men nej. "Stolen tillhör lokalen". "Det har varit så många som velat köpa den, så vi
fick sätta på en Ej till salu-lapp." (Intressant affärsmodell.)
Jag bönar och ber litet till, och jag erbjuder en summa i klass med vad stolen
antagligen skulle kosta i antikaffär i Stockholm. Men nej.
Stolen tillhör lokalen.
Jag, två minuter efter telefonsamtalet. Eller är det en detalj ur Ragunda gamla
kyrkas vackra altartavla från 1600-talet?
Hammarstrand - Norrlands Hollywood. Kanske borde jag ha gjort som man
gör i filmer - gett dem ett erbjudande de inte hade kunnat motstå?
Yep.
Och här är biografen...
... med dans i samma hus. Vet inte om det fortfarande bjuds upp.
Vet inte om jag vill besöka Hammarstrand igen.
Vet bara att "stolen tillhör lokalen".
Den kommer aldrig att tillhöra mig.
MER FRÅN TORSDAGEN:
DAGENS TRÖSTPRIS. En ljuslykta inhandlad
på en riktigt trevlig loppis, för 10 kronor.
Femtiotalsmannen påstår att det är tidigt 1970-tal.
Jag tror att det är sent 1950-tal/ tidigt 1960-tal, men vet
att den kommer att se ut som klockrent 1950-tal i en lya
med andra 50-talssaker. En lya där det också borde
stå en röd stol.
I morgon kör vi sista etappen, till Solna.
Via Nybo café i Valbo, se tidigare inlägg.
Stay tuned...
skriven
Trevliga omgivningar du valt att besöka! Har ju så att säga mina rötter där (vilket du förmodligen redan blivit varse om).