femtiotalsjakten

Vad vore en femtiotalsblogg utan ett inlägg från ABC-staden, förortsförebilden,
50-talsfenomenet, Vällingby? Det vore ingen femtiotalsblogg. Så jag tog tricken, gröna linjen,
tillsammans med Empire-Amelie till förstaden där hon och hennes syster Syltan bodde
på 1960-70-talet. Jag lämnar ordet till E-A och Syltan: 


Restaurang Vällingehus.

E-A och Syltan säger: Våra föräldrar träffades här! Pappa jobbade i garderoben, han var
egen företagare kan man säga. Det var mycket att göra, för restaurangen var populär.
Det kom folk ända från stan. Så pappa anställde mamma eftersom han ville ha snygga
tjejer i garderoben. Mamma jobbade som kaffeflicka på samma restaurang då pappa
fick ögonen på henne.
Resten är historia. De firade just sin 48-åriga bröllopsdag!


Syltan säger: Spiraltrappan upp var magisk. Jag höll mig alltid i ledstången
även om man egentligen inte behövde det. Men skinnet var så mjuk och fin.
Trappan var ingången till en lyxvärld! 
Vi fick leka i garderoben och i de bakre regionerna. Det var spännande att vara
på Vällingehus! Restaurangen var enorm, med en vinterträdgård


E-A och Syltan säger: Det är en tragedi att de rev ut nästan all inredning
i början på 70-talet. Därefter huserade Försäkringskassan i de gamla fina lokalerna.
 Förr var det vita dukar på borden...


E-A säger: I dag är det ett opersonligt matpalats
med några få originaldetaljer kvar. Ser ut som ett stort Mc Donalds.
Ingen finess alls.
(E-A:s finger, red:s anm.)


Men den fina trappan finns kvar! Den har ett räcke i läder
och de gröna plattorna på sidan finns kvar men har ändrat färg.
De var troligtvis i ljus ek från början.    
 

Torget och fontänerna.
 E-A säger: Här uppträdde Jokkmokks-Jocke och Thore Skogman. Det är sånt man minns...
Syltan: På vintern hade fontänerna träskydd liksom idag. Här åkte man rutschkana. Originalen
 var brantare med en stor järnknopp på toppen som man kunde hålla sig fast i. 
 

Pallas konditori.
E-A säger: Man blir först förvånad över att Pallas ligger för långt åt höger. 

Är det inbillning eller? Nej, i det högra hörnet låg det förr en resebyrå
får jag veta. Minns nu. Minns också att Pallas var ett mycket vackert fik en gång i tiden.
Ingen orginalinredning finns tyvärr kvar. Ja, möjligtvis ett gammalt handtag.
Allt är nytt, även fönster och dörrar.



E-A: Man blir egentligen inte förvånad längre då man snart
kan räkna Stockholms orginalfik på sin högra hand.
Bevara Sveriges 50-tal!!
 

Bio Fontänen.
Syltan säger: Vi har sett en del barnfilmer här. Jag trodde hela min barndom
att biografen hette Fantomen istället för Fontänen. 
 

Guldmosaiken på Fontänens vägg finns kvar. 

Vällingbyskylten på taket.
E-A säger: Vällingby skyline syns på långt håll.
När man såg den från tunnelbanan visste man att man snart var hemma.

Ingången till t-banan.


Höghus, Vittangigatan.
E-A säger: Lill-syltan och jag är delvis uppväxta här på Vittangigatan, högst
upp i ett av höghusen. I huset brevid låg Mjölkcentralen i bottenvåningen
(där man köpte mjölk förstås).
 

A-E och Syltan säger: I vårt hus satt Kenta och Stoffe och kurade
i trappuppgången och skrämde folk. Stoffe bodde nog i vårt hus.
Mamma brukade hälsa på honom när vi passerade "Plattan". Frid
över hans minne. Se filmen "Dom kallar oss mods" från 60-talet
om Ni vill veta vilka Kenta och Stoffe var.
En av bokstäverna i ABBA bodde också i vårt hus samtidigt. 


"Blå huset".
Syltan säger: BVC låg i detta hus!
E-A säger: Ja barnavårdscentralen!  Som liten hittade jag tydligen på otyg
precis innan mamma och jag alltid skulle dit, så hon fick skämmas. Det var noga
på den tiden, allt skulle vara ordentligt och de var ganska stränga på BVC.
Så en gång hade en plastmugg sugit sig fast över min mun. Morsan fick bort den
i sista stund, för den satt hårt, och så fick vi springa snabbt som f-n ner till BVC,
som låg nästgårds. Jag kom dit med en stor rödlila märke runt munnen.
En annan gång klippte jag av min lugg innan vi skulle dit. Men de ansåg nog inte
att jag for illa då jag fick stanna kvar i min familj, hehe.
 

Murar.
E-A säger: Charmen med Vällingby är alla detaljer som man kanske inte
tänker på i första taget. De bara finns där! Se här muren i grovhuggen granit!


S:t Tomaskyrkan.
E-A säger:  S:t Tomaskyrkan är ful på utsidan men fascinerande på insidan. Känns medeltida
med sitt mörkbruna tegel även inomhus. Öppna spisar i sällskapsrummen. Stod färdig 1960.


Syltan säger: Jag är döpt här och jag tycker att kyrkan är skitcool både
 inuti och utanpå.
 

Libby säger: Väggkontakter från
medeltiden, förlåt, mid-century.


Korvkiosken, torget.
Syltan säger: Korvmojjen ser gammal ut men är ny! Den gamla var liten
och fyrkantig - i "klassisk modell".

 

Libby tar över ordet: Vi tog en sväng in på biblioteket också. Här skulle
man kunna tillbringa en hel dag med böcker från Vällingbyhyllan.


Kameran och jag blev nästan sjösjuka i Vällingby. Det fanns inte en rak linje,
en lugn yta någonstans, kändes det som. 


Men visst, det är snyggt med allt detta 1950-tal.

 
Strutlampor och mosaik i centrum.


Men nä, nu blir jag sjösjuk igen. För mycket 50-talsformer
- är det möjligt? Ja, faktiskt!


Hej då, Vällingby. Nästa gång ska vi ta en titt på din inte lika berömda
granne, Blackeberg. Mörkare, säger E-A. 
Låter intressant, säger jag.

Syltans blogg läser du här.