En järnhandel av rätta virket (Hökarängen del I)
Jag träffade Nisse i Hökarängen* när jag strosade omkring i hans förort och plåtade
neonskyltar. Nisse har bott där sedan 1949 och centrum stod färdigt 1952, så han har järnkoll
på vilka butiker som funnits och finns. Han pekade och sa att där har du en riktig
järnhandel. "Folk åker hit från hela stan, för att köpa någon skruv eller mutter
som inte finns att få tag på någon annanstans numera."
Och så är det, bekräftade Lasse, som driver butiken Järnman och som jag fick en pratstund
med. 1952 startade hans far affärsverksamheten. Järnman låg fram till början av 1990-talet
på hörnet i samma butikslänga, då stod skåp som dessa längs hela väggarna. Nu täcker
skåpen "bara" en långvägg, men det finns kvar grejer från 1950-talet...
Kolla! Gammaldags blanka häftstift från Aneby. Och kartonger med
enkel och stilig typografi. Allt var inte bättre förr, men det var vackrare.
En lokaltidning skrev om Järnman, och vips! kom Söderorts alla
fastighetsskötare och rensade lådorna på gamla gångjärn och beslag
som... just det, inte går att få tag på någon annanstans numera.
Gångjärnet på bilden är sista exemplaret av just den modellen.
Och åhhh, runda "tickor". Samma där, de sex på bilden plus en eller ett par
till är de sista (till höger den vanligare, fyrkantiga tickan). De runda kostar 59 pix/styck,
att jämföra med drygt en hundring för nyproducerade fyrkantiga. Men jag
behöver fler än sju åtta stycken så jag lämnade kvar de runda
originaltickorna.
Järnaffär - och retrobutik! Jag trodde inte mina ögon när jag började titta
bland grejerna på några undanskymda hyllor. Mina bloggvänner 70-talsfantaster
- om ni ska inreda ett badrum i "ert" decenniums stil - här har ni handdukskrokarna.
Notera särskilt de bruna, mörkorangea och mörkgula färgerna. Bara 10 pix/st.
Och på dörren sätter ni ett målat trähjärta med skojigt budskap.
Nu vandrar vi bakåt i tiden. Kryddställ och brcka med glasburkar. Jag
gissar tidigt 1970-tal eller sent 1960-tal. Arabias tekoppar "Arctica Te"
i originalförpackning nedanför.
Kapsyler? Ja, men med hål i. I stället för att slösaktigt lägga pengar
på en stänkflaska så kunde man köpa en kapsyl och sätta på en
glasflaska. För Ni stänker väl tvätten och låter den ligga en stund
innan ni stryker?
1950-tal, gissar Lasse, som efterhand flyttar saker från sitt lager med
grejer från butikens barndom. Stiligt fat, fanns i rökfärgat och théfärgat, bara 45 pix,
men jag lät dem stanna kvar. Jag antog att det inte är ett antikfynd, eftersom
antikhandlarna liksom fastighetsskötarna gjort sina raider i butiken.
En antikhandlare stannade en hel dag, berättade Lasse.
Järnhandel - eller antikhandel? De två gröna är Ystad keramik,
den ensamma gröna är märkt West Germany, det gula fatet är
Upsala-Ekeby.
Nu nuddar vi nästan 1940-talet, tror jag. Googlar E & L Lindquist Norrköping,
det var den firman som tillverkade dekorations-ljusen. Hittar inget. Kicki och Lina
i Norrköping,vet ni någonting om detta?
Jag ska visa ljus och ljusstakar i övermorgon, när jag hunnit plåta dem, för jag
la nämligen rabarber på de två sista kompletta kartongerna.
Telefonen har hängt med sedan 1950-talet och är fortfarande i bruk.
Den ringer med en uppfordrande signal. Notera den röda "flerpen"! Den hjälper
till att hålla telefonluren på plats när man har luren mellan hakan och axeln så att
man obehindrat kan prata och skriva samtidigt. Det funkar - jag fick testa.
"Vågen gör vi oss inte av med", sa Lasse. Det förstår jag. Så vacker. Hur många kilo
spik har den vägt upp genom decennierna?
Jag hade svårt att slita mig. Medan jag betalade för ljusstakarna
fick jag syn på de utdragbara hyllorna i den gamla affärsdisken, fulla med
grejer de också. Till exempel denna blomkratta, ansjovisskedar från Nilsjohan
- och en liten sandwichtång som fick följa med hem och som ni också ska
få se på onsdag.
Behöver jag säga att jag rekommenderar ett besök? Jag har bara visat
en bråkdel av allt roligt som finns hos Järnman i Hökarängen.
Tack, Lasse, för visning och trevlig pratstund!
* "Nisse i Hökarängen", fiktiv medelålders man ur arbetarklassen som nyhetsjournalister
förr (1970-80-tal) såg framför sig som mottagare av deras tv-program/artiklar:
Intresserar det här Nisse i Hökarängen? Skulle i dag kunna översättas med
"Sara, 26, på Skånegatan". Se här ett härligt klipp om och med "Nisse i Hökarängen"
av filmaren Tom Alandh.
Den man i Hökarängens centrum som slog sig i slang med mig på ett trevligt sätt
hade koll på läget och snackade stockholmsdialekt och jag tänker
mig honom som Nisse i Hökarängen. Fast... han skulle lika gärna kunna vara en
gammal murvel.
Andra butiker jag vill rekommendera:
Iris mode i Tierp
Gårdby café och lanthandel på Öland
I morgon på Femtiotalsjakten: Nisses neon (Hökarängen del II)
skriven
Herregud. Du är verkligen en mästare på att nosa upp retroprylar, jag tar av mej hatten och bockar. Verkligen intressant inlägg.