femtiotalsjakten

 
Jag heter Erica och har idag fått äran att gästblogga här! Mitt intresse för loppisar började redan
vid fem års ålder när jag följde med mormor på sommarloppisar i Skåne. Några decennier senare är kärleken
till fina fynd, speciellt från 50-talet, fortfarande stark. Nu bor jag i Oslo och har upptäckt en helt ny värld
med norska formgivare och tillverkare.
Välkommen på en liten guidad tur i min Stringhylla!
 

Jag bodde mitt emot Jie-fabriken i Gantofta när jag var liten, så Jie är speciellt för mig.
Dessa burkar är nog mina favoriter i porslinssamlingen; mönstret, färgerna...


... och framförallt knoppen på locket är ju helt underbara!
Möjlig designer är Staffan Johnsson, men jag skulle gärna
veta mer om bakgrunden till burkarna.

 
Texterna på burkarna följer säkert nåt system, men har inte klurat ut det helt än.
De små har i alla fall kryddnamn; grönt är olika sorters peppar och gult har kanske
nåt med bakning att göra?


Det finns olika delar i tulpanserien men jag gillar bäst burkarna.


Socker- och saltströaren får dock vara med i hyllan också. Det finns även
burkar att hänga på väggen, och jag har sett ett fat med samma mönster.


Den här Jie-serien känner säkert de flesta igen. Favoritburken är Kyllans Kondis.


Min gammelfarmor hette Astrid men kallades för Kyllan, och hon jobbade på en chokladfabrik
i Helsingborg på 40- och 50-talet. Chansen att hon kände Anita Nylund är ju ganska liten, (Gantofta
ligger strax utanför Helsingborg), men eftersom det är sagt att hon döpte burkarna efter folk hon kände
brukar jag låtsas att det är min Kyllan som är inspirationen :-)


Cathrineholm var ett emaljverk i Norska Halden, precis vid gränsen till Sverige. '
Deras mest kända produkter är skålar, grytor och fat som Grete Prytz Kittelsen designade
på 50-talet. Från början gjorde hon serien utan dekor, och det mest kända mönstret, Lotusmönstret,
var det fabriken som la till. Grete själv lär ha sagt att hon tyckte mönstret var förfärligt...


Annons från Cathrineholm i Bryllupsboken II från 1965.


"Betydelig motstandsdyktig mot mekanisk påkjenning" var en stor överdrift, minsta bestickbruk
ger stora repor i emaljen.

Min största Catrineholm-skål fick jag av min norska svärmor. Jag gillar rand-dekoren bättre
än lotusmönstret, och tycker den mintgröna färgen är väldigt fin. Några månader senare hittade
jag de mindre skålarna i samma färg och mönster på Ebay!


Jag är också väldigt glad i de två skålarna med färgad emalj på insidan
och rostfritt på utsidan. Dessa två är dessutom de enda i samlingen som är
märkta Cathrineholm.


Min dyrgrip är det lilla stället med tre små skålar i. Det är väldigt svårt att hitta,
och att hitta en i samma färger som jag hade innan var en ren lyckoträff!
Att jag dessutom fick den väldigt billigt gör det extra roligt :-)

En annan norsk emaljtillverkare är Emalox där Björn Engö var designer. Precis som med Cathrineholm
är skålarna ömtåliga och ska inte användas med hårda bestick, men det är ganska lätt att hitta fina exemplar.
De finns i en mängd olika färger och storlekar, som skålar, ljusstakar, fat, servettringar... Mina små skålar används flitigt som godisskålar. Den lite smalare, högre gula skålen på toppen är för cigaretter. Det såldes
kit med 6 kuvertaskfat och en cigarettbehållare i en förpackning.


Gunnar Sträng och hans lilla hund är otroligt charmiga tycker jag.
Se bara på hundens lätt förvirrade ansiktsuttryck! Jag är ett stort fan av Lisa Larson
och tycker hennes figurer är superfina.


Den stora vasen köpte jag på loppis för 20 kr. Den är omärkt och jag
visste inte var den var ifrån, bara att mönstret och färgen var väldigt tilltalande.
Nåt år senare såg jag den mindre kompisen på Ebay, och att den var från Arabia.
Jag gillar strukturen på dem, tycker de påminner lite om Stig Lindbergs reptilvaser.


Den lilla Rörstrandvasen fick hänga med eftersom den stämde så bra
i färgerna. Även den är ett loppisfynd för runt en tia.
Tur att folk har olika smak!


Detta var kärlek vid första ögonkastet!! Den stod på en loppis och var smutsig,
lite trasig och inte speciellt billig. Men namnet... Jag heter ju Erica :-) Jag vet inte hur gammal
den är, men på en av knapparna står A/S Abeco Oslo och ett femsiffrigt telefonnummer,
så den har säkert några år på nacken. Fin är den iallafall!