Ingen sommar utan en sväng till Norduppland


Äntligen kom Femtiotalsmannen och jag iväg till Norduppland! Första stoppet var mitt favorithäng
Risingeboden utanför Gimo. Ägaren Gunilla har alltid roliga saker - och intressanta fakta att berätta om dem.
Stolen närmast är "Te-ve" från 1953, av Alf Svensson för Dux. Bredvid en pall som stått i en klädaffär
i Östhammar i hela sitt liv. På bordet bakom "Te-ve" en tjusig Gunnar Ander-ljusstake.
Och vad är det för en turkos plaststol som lyser så?


Jo, de här två leende munnarna är Ikeastolar från 1970-talet. Mellan dem ett rött bord, också Ikea,
från 1984. Snyggt! De är mer turkosa än ljusblå som min kamera vill göra dem.
Något för Simon på bloggen Retro?
En annan bloggare stötte jag oförhappandes på i Risingeboden. "Är det Femtiotalsjakten?"
hörde jag plötlsigt, och där stod "En sakletares bekännelser"! Hon var på loppisrunda
och hade hittat till Risingeboden med hjälp av min Retroguide till Norduppland.
Själv har hon skapat en fantastisk Retroguide Östergötland, missa inte den om ni är i de
krokarna!


Vi pratade retrotrender och loppisfynd med Gunilla, och skrattade åt tyska vaser-bonanzan
som jag skrev om häromdagen och där "En sakletares bekännelser" kommenterade
(hon anses numera av arbetskamraterna som expert på tyska vaser). De här två fina, en Bay
och en med en etikett jag inte kände igen, ett H, kan det vara Haldensleben, fick dock stå kvar.


Självlysande i mörkret-plastdekoration för barnkammaren. Amerikanska,
litet oklart från när, men giraffen andas funkis? Kanske har Gina Americana koll?


Också för barnkammaren. Dockservis i perfekt skick, från 1950-talet.
Leker barn med dockserviser nuförtiden, undrade jag. "Nej, men vuxna
kvinnor samlar...", sa Gunilla. Jfr dockskåp!


"Spaljé" är så vacker. Av Wilhelm Kåge, Gustavsberg, och tillverkades 1924-58
enligt Svenskt porslin. Den fjärde dekorfärgen var gul.


Visst behöver vi ett par Grythyttanstolar från 1920-talet till landet?
Nej. Sa Femtiotalsmannen.
Men jag fick med mig ett fat och en såskanna med dekor av Helmer Ringström,
och en Karlskronakopp. De dyker upp i kommande inlägg.


Sedvanlig fikapaus i Österbybruk. Deras bröd är värt en resa.
I dag provade vi Österbybullen (fem strutlampor av fem, mitt betyg)
och mandelbullen (fyra starka lampor av fem, Femtiotalsmannens betyg).
Sedan åkte vi utåt kusten igen...


... och hamnade i Helsingborg! Nä, knappast, va? Men utanför Harg ligger
Skogshyddan, en sommaröppen "Antik, loppis & konst". Gustavsbergsfajansen
med studiohand längst till höger på hyllan var inte så dum, fast jag var för fokuserad på annat
för att fråga om det var Stig Lindberg (tror inte det?).


Åhhh, 50-talslampor. Oj, vad fin den var den här tvillinglampan. Betydligt skarpare
än på bilden.


Den perforerade cylindern är en busvass lampa, men funkar inte i lyan. Den lilla blå
nere till vänster skulle kunna passa på skrivbordet. Men innan jag köper fler lampor med gamla
kontakter ska jag lära mig fixa ny el.


Skogshyddan hade många fina gamla burkar. Favoriten här är den gröna med fönster på nedre
hyllan, en Gevaliaburk (text på insidan av locket).

 
Glad blir man av Cloettaburken. En riktigt fin tobaksburk i sgraffiti med två korslagda pipor
och testen "Tobak", tror det var en Alingsås.


Här slog jag till! "Allt i hemmet" från 1963, 1965 och en med mest 1969. Jag har 1958 och 1959,
och ströexemplar från andra år på 50-talet, men inga tidskriftshållare till dem. Det borde gå att
lägga pärmryggen utan årtal i färgkopiatorn några gånger och klistra upp på nya hållare.
Jag gav 250 pix för 36 tidningar, vilket är ett bra pris. De brukar kosta runt 20 kr/ex.


 
Sista stoppet. En laduloppis på en gård utanför Häverödal. Nej, vi behöver inga galonstolar
till landet heller, sa Femtiotalsmannen. Fastän de bara kostade 50 kronor för paret!
I ladan fanns en del smått och gott, som den svartgula lindade plastlampfoten och
mattermosen i illgrönt. Jag gjorde ett litet fynd här - en hel bunt Norrtäljevykort
från 1950-60-tal för sammanlagt fem pix.


Järnvägsstationen i Norrtälje. Hit gick Roslagsbanan fram till 1969. Till vänster bakom stationshuset,
som fanns kvar till slutet på 1970-talet, ser ni en tågvagn. Stor nostalgi för mig som både hann
åka tåg (1968, rälsbuss) till Stockholm innan sträckan Rimbo-Norrtälje lades ner och har arbetat
på Roslagsbanan (som konduktör och tågklarerare i början av 1980-talet.)
Och så knyts det här inlägget ihop - med att Roslagsbanan är en del av den tidigare
Stockholm-Roslagens Järnvägar (SRJ), som en gång i tiden faktiskt trafikerade samtliga de 
orter där vi var på loppis idag. Gimo, Österbybruk, Harg och Häverödal.




1 Tusse:

skriven

Nyfiken: Vad var det för text på ståndkärlen (apoteksburkarna på översta bilden)? Tinktur av något slag, kan jag tänka mej.

2 Randiga tråden:

skriven

Oj, vad du har hunnit med, mycket härliga prylar. Intressant om Roslagsbanan, den borde byggas upp igen till Norrtälje.

3 cinna:

skriven

Känner att jag också ska ge mig ut på en Nordupplandresa...har inte varit i de loppistrakterna:) Fina bilder!

4 Anna:

skriven

Det är en fröjd att läsa din blogg och njuta av alla foton. Te-ve stolen had evi hemma när jag var barn. Vill minnas att det var en blå klädsel på våran. Pallen med galonklädseln vill jag ha! "Spalje"...jag bara älskar den servisen. Tack för att du delar med dig av dina loppisrundor.

5 Berit:

skriven

Vilket kul inlägg om nord-uppland. Fina bilder från Norrtälje, skymtar DC3:an (var det så den hette?).

Berit i Roslagen

6 Amanda:

skriven

Åh så mycket fint! Gillar mest Te-Ve!

7 Ina:

skriven

Te-ve stolen har ett stort "JA" på sig: snygg!

8 Libby:

skriven

Tusse: Ja, en var Tinct. nånting, den andra minns jag inte. Men - En sakletares bekännelser, om du läser detta, minns du?

Randiga tråden: Jag vet inte om det är samhällsekonomiskt realistiskt, men om det skedde skulle jag bli lycklig.

Cinna: Ja, Norduppland får inte missas, om man har möjlighet!

Anna: Tack för uppskattning - och kommentar. Det är så roligt med kommentarer.

Berit: Kul med en läsare i Roslagen! Ja, visst är det DC3:an. Jag fick med mig flera DC3:an-kort, vill du ha ett så mejla mig din adress så skickar jag ett!

Amanda och Ina: Ja, den var poppis, märker jag!

9 form55:

skriven

Ett innehållsrikt inlägg som vanligt!

Är det café DC-3? Jag har några vykort därifrån men inget svartvitt.

10 Tusse:

skriven

En sakletares bekännelser???

Flaskor av den vänstra typen brukar innehålla Ol., Spir. eller Tinct., burkar av den högra Pulv.

För Ungt. (unguenta=salvor) bör de vara ännu vidare i halsen, som syltburkar ungefär.

Smidigt med punkter, man slipper hålla reda på alla latinska ändelser.

11 Ida:

skriven

Men jösses vilken fantastiskt fin och inspirerande blogg! Så glad att jag hittade hit!



Nu ska jag kasta mig över bloggarkivet, här finns massor att upptäcka.

12 Libby:

skriven

Form55: Snart har du.

Tusse: Ja, hennes blogg heter så. Inväntar kommentar.

Ida: Vad roligt! Välkommen!

13 anna:

skriven

Nu är jag åter vid en dator! :) Min fortsatta tur gick förbi Hökhuvud och sen Pepparkaksfabriken, men jag tycker det var lite utplockat. Stod länge och funderade över en 40-talsklänning i Hökhuvud, men skippade den till slut. Sen blev det glass i Öregrund och kik på veteranbilarna.

14 anna:

skriven

Och jag kanske ska säga att det är jag som är "En sakletares bekännelser" är lite dålig på att promota det i bloggtiteln eftersom länken går till min filipsdotter-domän...kopplingen är inte solklar ;)

15 Skaffaren:

skriven

De självlysande dekalerna är tillverkade av Meyercord i USA. De var jättestora på vattendekaler på 50- och 60-talet.

Jag köpte sådana dekaler med "självlysande kant" av sonen till importören.

Samme man importerade dekaler från USA med pinuppor på. De var klädda på framsidan och mer lättklädda på baksidan. I sverige monterades dekalerna på dricksglas och såldes per annons i den kolorerade pressen under namnet senorita-glas.

Jag köpte de glas som fanns kvar, en del dekaler var ritade av Alberto Varga som var en av de mer kända PinUp tecknarna på den tiden.

De andra dekalerna föreställde just senoritor.

Sonen berättade att pappan brukade sitta långt in på kvällarna och föra över dekaler till dricksglas som sedan skulle packas och skickas.

Jag har några självlysande dekaler kvar plus ett antal mindre dekaler med sagomotiv.

Alla från början av 1950-talet.

16 Simon:

skriven

På kupan i linköping är det är dam som har sparat på alla nummer av allt i hemmet och skänkt det till dom. Jag har nästan alla ifrån 65 till 78 och vad kosta dom undrar du? Jo en krona styck!! :) Ett tips om du vill läsa mer är att gå till biblioteket, där har dom alla tidningarna att låna hem.

17 Tusse:

skriven

Libby, Anna: Okej! Jo, flera av second hand-butikerna som Anna räknar upp fanns redan på min tid (alltså när jag bodde i Linköping 1988-2000). Fredagskvällarna brukade vara vikta för en skymningsrunda i dessa butiker, lördagarna för torget, och söndagarna (ofta) för någon samlarmässa i Cupolen (utsocknes informeras om att detta är ett anrikt danspalats i staden vid Stångån).

Sluta nu göra mig nostalgisk över Linköping TACK!

18 Miriam:

skriven

Ahh alla dessa fina saker!!

Jag kan inte ens kolla ordentligt -det blir för frustrerande.

"Spaljé"-tallrikarna är så fina att jag dör lite!!

I Antikvärlden var det ju nyligen ett långt reportage om Kåge med många fina bilder, har du sett det?

Jag önskar mig både Spaljé- och Praktika-delar i mitt liv!

19 Clinen:

skriven

Åh, AIH hade inte skadat att ha fler av. Har några enstacka som är i ganska taskigt skick tyvärr. En mycket rolig tidning med massvis av inspiration! =)

20 Jenny:

skriven

Står det 50 kr styck på spaljetallrikarna? Då måste jag gjort fynd när jag köpte några för 2 kr styck, uppläggningsfat för 3 kr och såssnipa för 5 =)

21 Erik N.:

skriven

Jo då, tobaksburken var nog Alingsås keramik. De har gjort många olika tobaksburkar! Nu när piprökning är en raritet, hittas fina burkar billigt på loppisarna. Knappt använda. Bara att fylla med passande 50-tals tobak. Kanske Mac Baren Scottish blend, från -58? Eller ngn. med mer Latakia.

Kommentera här: