Hemma hos rockstjärnan Höglund (Glasrikeresan del X)
Oh yeah. Vi besöker Boda glasbruk och blir fans direkt, till svensk glaskonsts största rockstjärna
- Erik Höglund. Vi slukar texterna i utställningen "Hemma hos Höglund", läser om galna fester
i hans primitiva torp och gissar att bilden på idolpostern är tagen vid någon 50-talsmaskerad.
"Han levde upp till alla de romantiserande myter som finns kring konstnärsrollen",
berättar Bertil Vallien, som först var praktikant hos och sedan kollega och vän till Höglund.
"Han var superkändis och någon vi såg upp till."
Erik Höglund (1932-98) kom till Boda 1953, direkt från Konstfack, ett yrväder som utmanade allt som
anses vara fint och riktigt. När han kastade en potatis i glasmassan för att få bubblor i glaset gick
glasmästaren hem i protest, berättas det på utställningen. Då ska Erik Höglund ha sökt upp glasmästaren
med en flaska brännvin, haft ett ordentligt snack - och sedan var de vänner.
Tala om medfödda "people skills", Höglund var drygt 20 år...
Glasreliefen på bilden är min favorit på utställningen. 1950- eller 60-tal.
Redan i början av 1950-talet började Erik Höglund göra glasreliefer för murverk
och väggar, både med klara kristallblock och färgat glas. Det finns några muralverk
av honom som jag lägger in på min ska besöka-lista. Jag hoppas att glasmosaikväggen
"Kristallglasskogen" är intakt på Ellagårdsskolan i Täby, där den uppfördes 1964.
Trä, svenskt trä. Glasburken med rött lock är från 1958. Spegeln, träformen och ljusstaken
är från mitten av 1960-talet. I början av 1960-talet tar sig Erik Höglund ett nytt material, trä. Han avfärdar
den importerade 50-talsfavoriten teak. Svensk furu ska det vara! Som med alla idoler ska det finnas något
man inte riktigt gillar. Och svarvad furu, nej, här rynkar jag pannan.
Höglund formgav även möbler, b¨åde för barn och vuxna, i början av 1960-talet, för Bromanders
möbelfirma i Stockholm. (Note to self: Kolla upp!)
Den färgstarke artisten gjorde färgstarkt glas. Den blå skålen är från sent 50-tal/tidigt 60-tal,
den röda vasen på fot 1960-tal, den gröna vasen från 1964.
Som alla fattiga unga konstnärer ska göra bytte Erik Höglund målningar mot mat.
Tavlan på bilden är ett sådant exempel från tidigt 1950-tal.
Stämplar/sigiller på glaset var ett Erik Höglund-signum. Sigillerna finns
på muralväggar, ljusstakar, skålar, askfat med mera. Askfaten, det blå och det i klarglas
är från 1957. Klumpigt snyggt! Vill ha.
Nu är det 1969 och "Ladies and gentlemen" lanseras. Redan 1956 experimenterade
Erik Höglund med mjölkkannor med bröst och blå bröstvårtor. Litet tidigt ute där, kanske
- husmödrarna hade väl generat vänt bort blicken från bosättningsaffärens Höglund-hylla.
Karaff, också 1969. Erik Höglund var kvar på Boda glasbruk till 1973,
gjorde en del saker för Pukeberg i slutet av 1970-talet
och körde postmodernistiskt vid Strömbergshyttan under 1980-talet.
Nu vill Femtiotalsmannen och jag veta mer om Höglund, vår nya idol.
Synd att Karlskrona ligger så off (förlåt, blekingar), för på Blekinge museum pågår i sommar
utställningen "Utmanaren Erik Höglund". Men tja, den vore säkert värd en resa.
Och så blir det biblioteksbesök, för att låna boken "Från Boda till New York",
Gunnel Holmérs bok om Erik Höglund (från 1992, så det är bibliotek eller antikvariat som gäller).
Fakta i inlägget hämtat från utställningens texter samt Wikipedia.
skriven
Så roligt att du gör inlägg om honom, han gjorde så fantastiska saker. Ser med spänning på fortsättningen.