Tänk att få bo i Mathssons glashus! (Glasrikeresan del VI)
Det är en söndag i juni och jag smyger omkring utanför Bruno Mathssons berömda och till synes tomma glashus i Kosta. Mathsson ritade husen som uppfördes 1955, för anställda på glasbruket. Mellan 1987 då Kosta sålde husen och början av 2000-talet var husens situation skakig, med tiden förföll de.
Men sagan om de vackra supermoderna 50-talshusen slutade lyckligt. New Wave Group, Kostas nya ägare, och Lessebo kommun har återställt dem i ursprungsskick, genom en ambitiös renovering.
Jag plåtar genom fönstren, undrar hur jag ska ta mig in.
Fem lägenheter är sammanbyggda i en länga. Varje lägenhet, har en boyta på 108 kvadratmeter.
Och öppen spis, därav skorstenarna.
Plötsligt kommer en kvinna gående över gräsmattan, jag ser henne gå in i ett av husen.
Jag följer efter...
Jag ringer på dörren. Säger när hon öppnar: "Jag är så intresserad av 50-talsdesign, skulle jag
kunna få komma in och titta?" Jag släpps in. Hennes man är stipendiat på Kosta. Då får man bo
i glashus.
Den som ändå vore Kosta-stipendiat! Så här 50-talsfint ser det ut inne i husen.
Ser ni hur ljust det är? Köket och det stora allrummet kan delas av med vikväggen.
Lägenheterna är stilrent inredda med designklassiker, eller bara vackra möbler, från 1950-talet.
Tänk att få äta middag här, i juniljus, i höstskymning, i vintersvart kvällning.
Kök och allrum ligger mot vägen, den som diskar kan hålla koll på grannarna
när de kommer och går.
Gott om utrymme - för alla moderna köksredskap och vackert
50-talsporslin (aj, jag glömde fråga vad som finns i skåpen).
Tapiovaaras Fanett-stolar om jag inte ser fel. Originalgolven var lagda i Kostamosaik, men eftersom
den inte tillverkas längre använde man bland annat snarlik italiensk mosaik.
Om ni undrar varifrån jag fått alla fakta i det här inlägget så är svaret en artikel i tidskriften
Byggnadskultur 1/2007 som ni kan läsa här.
Tapeterna är så lika originalen som man kunnat komma.
Jodå, jag frågade om jag fick fotografera i sovrummet också. Återigen: Vilket ljus! Här silas
det genom gardinerna. Föräldrarnas sovrum, badrummet och barnens två mindre sovrum vetter
mot baksidan (se exteriör längre ner).
Badrummet. Mosaiken ser ju väldigt 2005 ut, men eftersom restaureringen ska ha varit
helt trogen originalinredningen antar jag att det även ser väldigt 1955 ut.
Femtiotalsmannen och jag tackade för titten. och jag hade
fått ett nytt mål i livet: Att tillbringa ett dygn eller två i en av
glashusets lägenheter.
(Kosta! Ni hittar mina kontaktuppgifter under min profilbild. Hör av er!)
Husen inrymmer numera tre stipendiatlägenheter, en konferensdel (1 000 kronor/halvdag
- här skulle vi ha retrobloggträff!) och en visningslägenhet. Wegners Y-stolar står i konferensdelen.
Det minsta konferensrummet är också fint.
Köket i en av de två andra stipendielägenheterna.
Här sov barnen på 1950-talet.
Baksidan. Dörrar ut från alla sovrum.
Varje lägenhet har sin mosaikfärg.
Ja, tänk att få bo i Mathssons glashus!
PS. Se fler bilder hos Värnamobloggen.
Ett inlägg från Bruno Mathsson Center i Värnamo: Mad about Mathsson
skriven
Med mina föräldrar besökte jag Orrefors, Kosta, Gullaskruf m fl glasbruk runt mitten på 50-talet. Trots min ringa ålder (och hettan i hyttorna) var jag så fascinerad att de bokstavligen fick dra mig därifrån.
Varför ligger Småland så långt från Norrbotten...?