femtiotalsjakten

Det här är det vackraste jag vet, av det svenska 1950-talsglas jag känner till. Nils Landbergs
"Tulpanglas", de tre med millimetersmala stjälkar, är ju ljuvliga. (Den med tjockare stjälk benämns bara
"blomglas"). "Tulpanglas" är gjorda i tekniken underfång, och enligt en av alla trevliga människor
vi pumpat på information här i Glasriket finns det bara en enda (pensionerad, förstås) glasblåsare kvar
som vet hur man blåser "Tulpanglas".


Vi befinner oss på Orrefors glasbruk, och utställningen där delar av glasbrukets stora glasskatt
visas. Och vi ska vara tacksamma att samlingen finns kvar. Så sent som förra hösten var den på väg
att säljas på auktion av ägaren Orrefors Kosta Boda, som behövde pengar. I sista sekunden räddades 
samlingen kvar av föreningen Glasrikets skatter Orrefors, och skogsindustriföretaget Södra som sköt
till de sista miljonerna. 


I november 2009 fick Glasrikets skatter Orrefors köpa och därmed rädda
Orrefors glassamling. Det går för övrigt fortfarande att teckna andelar i föreningen. En liten del
av skatten är nu utställd på Orrefors. Ingeborg Lundins "Äpplet" från 1955 pryder omslaget till
Glasrikets skatters broschyr. Men nu går vi in på utställningen...


Orrefors fick sitt internationella genombrott på världsutställningen i Paris 1925. Där slog
även Edward Hald (1883-1980) som kom till Orrefors 1917 igenom. "Bollspelande flickor" är från 1920.


Här är Halds "Fiskgraal" från 1936. Underbar, tycker jag. Passar bra mot falu rödfärg.
Edward Hald var verksam på Orrefors till 1978, alltså drygt 60 år. Han hann med att vara både
vd och konstnärlig ledare.


Även Simon Gate (1883-1945) fick sitt genombrott på Parisutställningen. Gates vaser är från 1916.


Tidig elefant. Vicke Lindstrand (1904-83), en av mina favoriter, jobbade på Orrefors 1928-40.
Cirkusskålen gjorde han på 1930-talet. Efter Orreforstiden blev Vicke konstnärlig ledare
på Upsala-Ekeby, där han bland annat gjorde sina populära elefanter.


Och så litet praktiskt hushållsglas mitt bland konstglaset. Orrefors gjorde
glasburkar till Reda-specerihyllorna på 1930-talet.


Den andra utställningen i de vackra lokalerna ägnas Ingegerd Råmans 10-årsjubileum på Orrefors.
Förutom glas visas hennes skisser från formgivningen. Väldigt roligt att titta på, och återigen
skänker man föreningen som räddade glasskatten en tacksam tanke. För i samligen ingår också
bruksarkivet från 1726 och framåt. Där ingår skisserna från Orrefors glaskonstnärer.


Men var är 1950-talets glas? undrar FJ:s läsare. Här är det! Sven Palmqvists (1906-84) 
skålserie "Fuga" från 1954 tillverkades genom att glasmassan centrifugerades
 istället för att blåsas. Likosm många andra designikoner fick "Fuga" sitt genombrott
på utställningen H55.


"Ravenna" av Sven Palmqvist, 1948.


Ingeborg Lundin (1921-92) är ju mest känd för "Äpplet", men på utställningen får vi se mer härligt
1950-talsglas av kvinnan som ska ha kallats "det svenska glasets luftande". Bland annat den här
vasen, som inte är så sjögrön som bilden ger intryck av.


Till sist - en blinkning till "Äpplet". Formgivaren bakom skruttet
är Lena Bergström (1961-) som kom till Orrefors 1994.

Jag gick omkring och log i timmar efter besöket på Glasrikets skatter. Sådan skönhet.
Sådan bra presentation av Orrefors 1900-tal. Sådan tur att samlingen finns kvar.
Läs mer om Orrefors historia här på Glasrikets hemsida.


PS. Räddad kulturskatt II! I dag handlade jag en hel del på loppisar,
bland annat två stora blå "Fuga" och två små gröna. De blå har avlagringar,
får se om jag lyckas ättika bort dem. Den blå färgen är för övrigt litet mer grön
än på bilden. Jag gav 100 pix/st för de stora, 50 pix styck för de små.
Hittade dem i nyöppnad loppis i Norrbygdens gamla skola mellan Orrefors
och Gadderås. Öppen lördag-söndag under sommaren.
Återkommer med inlägg därifrån.