Träsk jag inte hamnat i - ännu
Vi har konstaterat det förut: Man köper en, man köper två, den tredje liksom bara
kommer med hem. Och så har man plötsligt börjat samla.
Det finns många samlarträsk man riskerar att gå ner sig i.
På Kistamässan såg jag den här hästen och började känna ett habegär, men backade
snabbt bort från montern. Det räcker med Helmer Ringström-tallrikar, 50-talskökshanddukar,
Mari Simmulsons Tulpanserie, Husmoderns köksalmanackor, svarta tv-tranor, "Allt i hemmet"
från 1950-talet, brittiskt porslin, blå juldukar, Ikeamöbler från 1950-talet, West Germany- vaser,
Mazettikoppar från Karlskrona, grytunderlägg från tiden etc etc etc.
Aldo Londis härliga serie "Rimini Blu" från 1950-60-talen är ett träsk jag inte
hamnat i än. Och så ska det förbli. Men fint är det, detta rustika och intensivt turkosa.
Läs om italienaren Londi och hans stora produktion för keramiktillverkaren
Bisotti i ett trevligt inlägg hos Precis en sån.
Vilket träsk har DU lyckats undvika - än så länge?
UPDATERING: Som vanligt roliga kommentarer. Missa inte dem.
skriven
Jag är fortfarande lite ambivalent till tyska vaser men köper de jag verkligen, verkligen gillar.
Är jag fast i träsket?
Jag har undvikit cykelmärken, det har jag gjort.