Varmt, knökigt, kul - megaloppis i Solnahallen!
Festligt, folkligt, fullt med roliga saker. Vi hade inte tänkt gå på Megaloppisen i Solnahallen,
men med bara fem minuters gångväg dit så vore det ju dumt att inte titta in i alla fall? Den
charmiga sparbössan vid namn Köksbank kungjorde "Att spara är också en konst". Jag lade upp
150 pix - och dealade till mig tre gamla julkort på köpet. Också ett sätt att spara, resonerar jag.
Det var hög klass på loppisen. Många säljare hade proffsfina saker. Som de vackra filtarna
i underbart fräscht skick. Jag slet mig från filtarna och gjorde dagens fynd här, mer om det senare.
Jag kände igen åtminstone en antikhandlare bland säljarna. Kanske var även
denna hörna en handlares. Det fanns en hel del små teakmöbler på loppisen,
och här till och med ett matbord.
Söt byrå. 650 pix har jag för mig. Längs väggarna fanns plats
att både titta, plåta och andas. "Inne på plan" stod borden tätt,
allt för tätt, och det var varmt och knökigt.
Tre saker jag inte sett förut (1). Vaxade små muggar med 50-talskänsla. Säljaren visste inget
om dem - gör du? Reklammuggar, eller vad? 20 pix/styck.
Tre saker jag inte sett förut (2). Proppskåp, att hänga
upp bredvid nyckelskåpet i hallgarderoben. 40 pix.
Tre saker jag inte sett förut (3). Erkerskål med etiketten kvar.
Damen som sålde dem (fyra stycken skålar i mint condition, alla med
etikett, 125 pix/st) berättade att hon fått dem i bröllopspresent.
Men de blev stående i ett skåp. Jag gissar att någon lycklig
köpte allihop. Jag var sugen själv, men påminde mig själv om
att jag nästan aldrig använder de Erkerskålar jag har....
Rutger hotar med att börja samla på kaffekannor. Sigvard Bernadottes klassiker med signatur
(på sidan några centimeter nedanför lockets kant) kostade 300 kronor och fick stå kvar.
Busvassaste bordsduken. Eller... jo, visst är det ett överkast. Det snyggaste 50-talsöverkast
jag sett i verkligheten. Hm... hur svårt kan det vara att sy ett?
Jag tog en detaljbild, ifall jag äntligen
skulle starta symaskinen jag köpte för
två år sedan.
Hemma igen, med fynden! Soppterrinen för borsjtj (?) kommer från Höganäs och gillas skarpt
av de galna clownerna från New York. 150 pix var ett fyndpris, tycker jag.
Det råder frid och lyckostämning i Femtiotalsjaktens hem denna lördagskväll.
Fyndet jag gjorde hos filtsäljaren var två lååååååååååååånga gardinkappor i ädel-
50-talsmönster. En av kapporna gjordes snabbt om till två våder och den lilla
duk (ja, ofållad, än) ni ser på bilden.
Den gröna vasen ska vara Monica Bratt, svårt att läsa signaturen under men är
det inte Bratt är 150 pix ändå ett bra pris för en vas så mycket snyggare än allt
modernt man kan hitta för de pengarna.
skriven
Grattis till fynden! Jag hinner nog inte till megaloppisen denna gång.