Om tenn - och den eviga lusten till kunskap

Den har smugit sig på - min nya passion. Men så i höst drabbade den mig plötlsigt med full kraft,
ni vet hur det är med passioner. Föremålet för mina känslor, eller, föremålen, heter tenn. Jag har redan
en samling, ni ser den på bilden. Samlingen ska jag berätta mer om i slutet av inlägget.
 
Men vi börjar här. Huvudsta loppis i fredags. Precis så här brukar det kunna se ut. Skönheter
i tenn skuffas ihop med - tja, till exempel rådjurshorn och kakfat från 1970-talet. Numera
är det vid sådana bord och hyllor jag fastnar. Jag står där ensam och vrider och vänder på sakerna,
de andra i retrofolket spanar borta vid porslinet eller tygerna. Det är vilsamt.
 
För fyra år sedan när jag var nybliven 50-talsentusiast
vände jag på varenda tallrik. Gefle? Rörstrand? Gustavsberg?
Eller, ovanligare, Lidabruk, Hackefors, Karlskrona?
Nu är jag där igen. Tela? Det läggs till på googla-listan.
 
Åh, gud, så vackert.  Ser ni hur spännande grått kan vara?
 
När jag var nybörjare på porslin från 1950-60-talet  fick jag
snabb favorit, Helmer Ringström, Gefle, för att hans
dekorer var så glada och lekfulla. Nu är det samma lekfullhet
hos vissa tennföremål som gör mig på gott humör.
 
Hur många inskriptioner av typen "1.a pris skyttetävlingen 1954"´har vi inte sett
på loppishyllorna. Och brrr.. ofta är det grön filt undertill. Men här ser vi en
intressantare text. Är det en medlem av akademien De nio som presentats
med fatet? Eller var det ett skojfriskt kamratgäng som kallade sig som de litterära
genierna?
 
C8. Årsstämpeln berättar att gåvan tillverkades 1929.
Var mottagaren kanske ledamoten... Selma Lagerlöf?
 
Årsstämplar är något man inte är van vid i retrosammanhang. Jag är förtjust.
Vänder på allt. Här har vi snipa och skål från Alex Sweden, tillverkade 1974. 
 
Allt är nytt för mig. Är detta det som kallas hamrat tenn? Är den gammal?
Jag vänder...
 
Nä. 1989. Men så föredömligt med skötselråd! Tenn är ju litet
knepigt, klarar inte kyla utan får fula utslag (tennpest) och kan
smälta som ljusstake om ljuset brinner för nära.
 
En annan utmaning med tenn är fotograferingen. Åh, så enkelt att plåta
teakbord och keramikvaser, tänker jag när jag kämpar med den här bilden.
(Ja, dekorationerna är ekorrar om ni undrar.)
 
Wow, vilken lyrare! Den där lekfullheten - igen. Nu minns jag inte om det var
den här mannen eller ekorrarna som hade Norrahammar-stämpel. Men jag
blev glad - åh, jag kände igen en tillverkare...
 
... eftersom första föremålet i min samling är en bägare tillverkad
på Norrahammars bruk. Jag tycker att den är så fin. Priset,
fem kronor på en loppis i Avesta, bevisar att man kan hitta
vackra tennsaker för nästan ingenting.
 
JL borde betyda JL Hultman, även om det verkar som om
han oftast hade JLH som signatur. Men NB stämmer, JL Hultmans
från Stockholm saker tillverkades bland annat där. Och frakturstilen
i H:et i H8 (1934) stämmer med en annan JLH-stämpel från Norrahammar,
också en med siffra i frakturstil, som jag hittar hos Svenska tennstämplar.
 
Ett danskt skrin, märkt Kunst Tin. Här finns ingen årsstämpel,
och jag köpte skrinet (12 kronor) mest för att känna på det.
Det är ju så man lär sig. Känner, tittar nära. Nästan luktar
på sakerna.
 
Tre är en samling. Den lilla muggen hittade jag i förrgår.
Den har en ruffare yta än alla andra tennföremål jag
tittat på. Vad betyder det? Ingen aning.
 
Stämpeln säger TENN och L Z P. Betyder?
Jag har verkligen nästan ingen koll på tenn. Men för drygt en
månad sedan hade jag ingen koll alls, vilket är en liten,
men betydelseful skillnad.
 
På den tiden, i september, köpte jag den här korkskruven på en loppis för 20 kronor. Jag listade ut
av stämpeln att den var tillverkad av anrika Herman Bergmans gjuteri på 30-talet, men drog ingen
slutsats av det. Sålde den på Antikvärldens dag för 60 kronor. Bra affär, eller hur.
Några veckor senare gick den för över 1 500 kronor på Tradera.
Grattis till den som kunde mer än jag!
 
Ja, kunskap kan ge pengar, som i fallet med korkskruven. Men framför allt ger
kunskap en särskild sorts välbefinnande. Jag har ett sug efter att hela tiden lära mig nya saker,
känner lycka när jag tillgodogjort mig kunskap och går vidare till nästa nivå.
Tenn är det senaste outforskade området. Som jag precis har beträtt.
Spännande.
 
PS. Vad det är för ljusstake på sista bilden? Ålder? Tänkbar tillverkare?
Ingen aning. Vet du?
Om ett år ska jag också kunna svara på sådana frågor.
 
PPS. Helgens utmaning bland retrobloggarna är ungefär
"Två saker som är heta om två år". Jag säger tenn, och
1930-40-talsmöbler i björk.

 
 
 
 
 
 
1 Gila:

skriven

Jag säger mässing är hett om två år.

2 Monet:

skriven

Vad roligt att du börjat intressera dig för tenn. Jag tror som du att det kommer en renässans för det ganska snart. I flera decennier har ju tenn inte funnits på den fina antikkartan (trots att fina affären på Strandvägen fortfarande heter Svenskt Tenn!).

Min mormor samlade på tenn och det ansågs vara fint då, finare än koppar. Det fanns väldigt mycket vackra tallrikar hos henne, gamla saker med fina stämplar. Som idag går just för en femma. Mamma tog över en del men har inte sparat just något eftersom det inte anses värdefullt - någon slags fattigmanssilver tyckte man väl att det var. Jag tycker som du - väldigt vackert material och mycket mindre krävande än koppar som måste putsas värre än silver för att se vackert ut. Undrar när det blir renässans för det?

3 Elin:

skriven

Jag har aldrig varit så förtjust i tenn men ljusstakarna med ekorrar var fantastiska.

4 Randiga Tråden:

skriven

Roligt att du skriver om tenn jag har också tittat extra på det lite spännande så billigt än så länge.

5 Tusse:

skriven

Rökgarnityr i hamrad koppar från 1940-talet, jag säger bara det.

6 lybtar:

skriven

Vilket inlägg!! Wow! Snyggt.
Själva har vi inte fastnat för tenn, ännu....
Men efter detta inlägget blir man ju sugen.

7 Sanktolof:

skriven

Man kan fortfarande fynda riktigt bra tenn. Formgivare som Nils Fougstedt, Estrid Ericson, Edvin Ollers, kostar ibland bara några 10:or på loppis.

8 Christin:

skriven

Jag är inte ett dugg intresserad av tenn....ja jag var det inte för fem minuter sen iallafall, men efter ditt intressanta inlägg så tänker jag nog om litegrann.Kul med stämplar och årtal också.Otur med din korkskruv...

9 Helena Högberg:

skriven

Tenn är snyggt och man ser redan nu ibland ungdomar som köper gamla saker i tenn. Tennljusstakarna med ekorrar har vi likadana efter min sambos gamla farfar, 30-tal tror jag. Vi hade dem framme i många år men nu är de undanstuvade i väntan på bättre tider (kanske om 2 år :))

10 enannanhelena:

skriven

Lite förmätet kanske kontrar jag med att jag har fastnat för tenn för längese'n. Minsann. Vi har bl a en sådan där praktkruka med inskription; "på 40-årsdagen" fick svärfar den - för att sedan ge den vidare till sin son, på hans 40-års dag. Men det var ju ett tag sedan nu...

Åh ekorrarna, de är så fina, har för mig att jag har sett dem i miniversion - för julgransljus. Var "dina" det?

Det sämsta med tennet tycker jag är att det är så skört. Tål inte minsta stöt eller tapp i golvet. Det är därför man ser så mycket buckligt tenn därute.

Men fint är det! Och kul att du - också - har fastnat för det!

/helena

Kommentera här: