1950-talstomten var här i går
När sista tomteblosset sprakat klart i går kom tomten. Hela hösten har jag önskat mig en sådan här
radio, som mamma har. Nyproducerad, men med genuin retrokänsla. Nu kan jag slänga ut den grå bulkiga
1990-talssaken som står där hemma i lyan. Notera frisyren, sådan hade jag en gång, äkta pottlugg,
klippt av pappa (det var första och sista gången han fick klippa mig).
Fler radioapparater här, här och här.
Äntligen! Nu kan jag identfiera alla keramikgrejer med mystiska signaturer
som jag plockar upp på loppisar. "Svensk keramik under 1900-talet" har fått
fin kritik, och det förstår jag efter att ha försjunkit i den så fort tomten försvunnit
bort över gärdena med lyktan i hand. Den verkar heltäckande, minsta lilla keramiker
i minsta lilla hörn av minsta lilla stad är med. Och massor av bilder. Efter den
stärkande juldagspromenaden är det jag som försjunker igen.
Vasen: Alingsås.
Åååh, Gunnar Wiklund! Här finns alla de bästa bitarna. "Nu tändas åter
ljusen i vår lilla stad", "Minns du den sommar", "Han måste gå".
Rösten, fraseringen. Texterna! Pär Rådström skrev den svenska texten till
"Minns du den sommar", så vacker.
(Och inte en linnehandduk i sikte, se tidigare inlägg.)
Fick du någon retroklapp? Berätta!
skriven
Oh, ja! Jag fick två stycken Adam-koppar av min gulliga dotter.