Vi fick se Zarahs säng!
Jo, det är sant. Zarah Leanders säng. Men vi inledde rundan med en fika på Ritorno,
gammalt kafé på Odengatan med väggjukeboxar (ur funktion, tyvärr, men ändå), tavlor
(Mälardrottningen uppe till höger på denna bild) och bakverk med namnskyltar
som "En sån där"...
... och kristallkronor som lyser upp lokalen med dess vackert inrökta gula
väggar. Vi hängde här en del på 1980-talet, jag hörde till dem som
bolmade, Amelie kväljdes.
Men nu är det 2009 - och dags för årets första antikrunda.
Denna gång hade vi valt Odengatan.
Dagens skylt fanns hos Mormors spegel. Empire-Amelie diskuterade glas och bestick med
handlaren, mer om det i hennes kommande gästinlägg. Själv letade jag 1950-tal...
... och hittade inte så mycket, men i alla fall några kryddskåp som ju
fortfarande användes på 1950-talet. Här ett stort och ett mellan...
... och ett litet, ganska sött. Ibland känner jag att jag skulle kunna tänka
mig att möblera som i antikaffärer. Stapla diverse trevliga saker på golvet.
Kul att titta på, enkelt att bara stuva om då och då.
Mormors spegel bjöd på Mormors godis. Burken är en
släkting till den jag gav syrran knäck i till jul. Tällberg,
1950-60-tal.
Dagens golv hade Vasakällaren. Och roliga skattjaktsgångar mellan alla
möbler och skåp med grejer. Vi pratade litet med ägarna, Nora och Malte.
Nora berättade att det varit filminspelning i deras antikhandel. Vasakällaren
är med i ett avsnitt av deckaren Snoken, där han letade i antikaffärer efter
en stulen vas (tror jag det var).
Och inte nog med det. Sedan kom dagens upplevelse. Vi fick följa med Nora
bakom hyllorna, det kändes nästan som en lönngång, och - ta-da!
Här är Zarah Leanders säng. Eller gavlarna, om man ska vara korrekt.
Vasakällaren har hela sängen, plus fraktsedeln som berättar att den följde
med Zarah Leander till Tyskland.
Bonusinfo: Sängen var med i tv-serien "Den tatuerade änkan" med Mona
Malm och spelade rollen som - hennes säng.
Det här var Noras egen favorit. Och jag håller med. En brittisk säng, helt
underbar i guld och grönt. En förlorad värld!
Bara en visp, men en snygg visp.
Och så såg jag några Kryss-tallrikar, i jättefint skick. Men jag hade ingen
köpardag i dag, det var Amelie som spenderade...
Inte ens den här vasen med 1950-talstjej och inskriptionen "Paris", hos
Vita Valvet, fick mig att handla. Men även här hittade Amelie något. Och här
träffade vi dagens butikshund, en vänlig setter/retriever som blev kompis
med Amelie.
Här, hos Afrodite, var det dock nära. Jag gillar ju Vår lilla stad-serien, och
just den här burken hade jag aldrig sett förut. Majas mejeri och Frits fisk
dräller det av, men Kyllans kondis är ovanligare.
Frånsett oskärpan, visst är den klämmig? Jag sätter upp Kyllans kondis
på "ska ha i framtiden-listan".
Hos Afrodite fanns också Johansfors glasservis Strict från 1950-talet. Afrodite var dagens
skönhetsupplevelse. När man kommer in i affären möts man av skimrande, glittrande glas
och karaffer på bord och längs väggar, växter, speglar, levande ljus, klassisk musik.
Mina blider blev platta och gör inte alls Afrodite rättvisa. Därför publicerar jag dem inte.
Men Amelie och jag rekommenderar verkligen ett besök - för att man blir så lycklig
över att det är så vackert.
Sista stoppet för dagen blev hos Framtids Antiken, nere på Surbrunnsgatan.
En tetra mjölk från MC-kossan!
Och här slog jag till - till slut! Två Fick-journalen, två Se och några Allers.
Omslagsreportaget i Se handlar om hur Stefanskyrkan i Stockholm tog emot
hemlösa en natt då det var 23 minusgrader, och hur församlingsbor protesterade.
Foto: Lennart Nilsson. Dessutom "manliga" annonser, intressant att skillnaden mellan
dem och annonserna i Damernas Värld och andra damtidningar från samma tid.
Hemma igen - med julklappen från Empire-Amelie. En jättefin kruka, Bo fajans.
Hon hade läst mitt inlägg om det solgula 1950-talet och tänkte att jag skulle
gilla den. Gissa om!
PS Vi fikade en gång till, förstås, på klassiska Valand. Men eftersom jag tog en
massa bilder får det bli ett separat inlägg någon dag framöver.
skriven
Så mycket roligt du fått se idag. Lite avundsjuk är jag allt.
Kryddhylla använder jag fortfarande in i 2009, och skulle aldrig vilja vara utan.