Hushållerska sökes - yrkena som försvann


Bensinmacksbiträde, hushållerska, stadsbud. Minns ni yrkena som försvann, ett efter ett 
efter att 1950-talet klingat ut? Det här inlägget  tillägnas människorna med jobben som
inte längre finns i platsannonserna. (Bilden: Skyltfönstret hos butiken 1:43, Odengatan, Sthlm)

1) BENSINMACKSBITRÄDET. Tankade bilen, tvättade vindrutan. Åtråvärt jobb för unga grabbar,
säger Femtiotalsmannen, som aldrig fick chansen. "Men man sprang ju ändå där och tiggde
nyckelringar och klistermärken. Mackar var spännande ställen."
Jobbet försvann - ja, när var det, någon gång på 1970-talet?


2) SEKRETERAREN. Hur många var de när yrket stod på topp? Hundratusen? Man kan lätt
tro det, när man ser filmer från 1900-talets mitt. Av filmerna och av annonser som denna, för
Nivella nylonstrumpor, får man också intrycket att snygga ben var lika viktigt som snabb
stenografi. Men så var det väl ändå inte....?


Min Melodi, hösten 1958, berättar i sin yrkesserie om sekreterarjobbet.
"Vidare skall hon med diplomatisk finess sålla chefens telefonsamtal
och diskret småljuga om att han är utgången... gärna ha ett par
kragknappar i beredskap ifall han byter om till frackmiddagen på kontoret...".


Men vikten av en bra skolgrund framhävs också.
"Den som vill ge sig sekreteraryrket i våld och verkligen tjäna pengar,
hon får verkligen jobba och plugga på fritid."
Sekreteraryrket finns naturligtvis kvar, men utövarna är inte många
och man får gå allt högre upp i chefshierarkin för att hitta någon som
har egen sekreterare.


3) SPRINGSCHASEN. Flickan som just fått sin första plats som sekreterare, kanske kilade
hon stadigt med en kille som var springschas?
Även här finns ju jobb med liknande arbetsuppgifter kvar, men schasen - när försvann han
ur vokabulären och platsannonserna? Tidigt 1970-tal?


4) INACKORDERINGSTANTEN. Henne träffade den som var ny
i stan i bostadskrisens Sverige.
På 1950-talet var det vanligt att unga människor bodde inackorderade,
i ett rum, och med delat kök och bad. Många är historierna om allt man
som inackorderad inte fick göra. Ta med springschasen upp på rummet
till exempel.
Fast... man kan också skänka inackorderingstanten en tanke. Hur skojigt
var det egentligen att tvingas ha ungdomar, kanske "på glid", kanske bara
ungdomligt stojiga och slarviga, boende hemma hos sig för att klara hyran?


5 a) HEMBITRÄDET. Jag känner fullt moderna människor som växte upp i hem
med hembiträde. Det var inte längre sedan som det yrket fanns och hade
många utövare. Själv har jag fuskat i yrket, som au pair, och beundrar alla
dessa kvinnor som hade så många roller i en -  anställd, inneboende, fixare,
nästan  familjemedlem men ändå inte, extramamma. Heder åt er!

  
Och alla dessa människoöden. Vad hände effer annonserna? Åkte någon lärarinna
under sommarferierna till en "vacker trakt" och jobbade som hembiträde?
Hur gick det för 5 b) HUSHÅLLERSKAN och ungkarlen i det moderna lanthemmet -
är det bara jag som ser filmen "Under solen" framför mig?


6. STADSBUDET. Stadsbuden med sina vackra metallemblem i mössorna fanns fortfarande
på Stockholm Central vid mitten av 1980-talet, när jag arbetade där. Men tiden är förbi då du
kunde ropa "Stadsbud!" och få väskorna körda till perrongen varifrån ditt snälltåg skulle avgå.
När slutade det sista stadsbudet på Centralen? Tidigt 1990-tal?


7) STINSEN. När vi ändå befinner oss på järnvägsstationen. Förr fanns en stins
med spade på varje station. Han hade ett litet ställverk inne på stationens tågexpedition,
där han la växlarna rätt för ankommande och avgående tåg och vinkade - efter att ha kollat
med stinsen på nästa station att inga andra tåg fanns på linjen - till lokföraren att det var klart
att köra vidare.

Yrket heter numera tågklarerare eller tågledare. Man sitter framför en dataskärm
på någon av de största stationerna och leder tågtrafiken därifrån.

(Bilden: Rörstrands barnservis Tuff-Tuff)

8) PORTVAKTEN. Fanns i nästan alla flerfamiljshus fram till 1950-talet, fasades sedan ut. Portvakten var fastighetsskötare, höll koll på allt och alla, städade, låste porten.
9) SHAMPOFLICKAN. Praktikant på damfriseringen, om jag har fattat det rätt. Vem kan berätta mer om shampoflickan?


10) HUSMODERN/HEMMAFRUN. Sist men sannerligen inte minst. Åh, alla dessa artiklar,
annonser och tävlingar i damtidningarna från 1950-talet som riktar sig till husmor. Ja, det var ett yrke.
Ja, det var ett yrke att beundra. Läs gärna min hyllning till min mamma, en briljant husmor 
- och hemmafru långt efter att det var beundransvärt och istället blivit ett skällsord.

Ja, det var en annan tid. Alla dessa jobb, alla dessa människor som utövade dem.
Vilket jobb skulle du vilja ha tillbaka? Vilka jobb av dessa har du haft?
Själv har jag alltså varit fusk-hembiträde (au pair), också stins med spade (under enkelspårsdrift)
och haft sekreterarhjälp.
1 Larsson:

skriven

Tänkvärd artikel... det var inte ALLTID bättre förr - men nästan...



Jag vill nog ha tillbaka ALLA yrkesgrupperna - inte minst husmodern..! - "ett yrke att beundra" som Du så riktigt skriver...

2 Rutan:

skriven

Jag är och har varit en typ av sekreterare; i många många år har jag jobbat på kontor i olika grader av servicefunktioner. Inte riktigt den där med stenogramblocket i högsta hugg, men jag har gått en kurs i stenografi och jag är snabb på tangentbordet. Men aldrig den där renodlade sekreteraren.



Bensinmacksbiträde var jag till viss del när jag hade lanthandel med även bensinförsäljning. Äldre damer fick hjälpas med tankningen, tvåtaktsolja blandades, men sen var det nog med servicen.



Barnflicka saknade jag i listan - det var jag en sommar. Det ingick förutom att hålla reda på två vilda barn, lite matlagning och städning.

3 Libby:

skriven

Rutan: Åh, vad spännande att ha haft lanthandel! Barnflicka borde a varit med, du har rätt. Jag ska uppdatera inlägget om det kommer in fler försvunna yrken. Jag inser redan att typograf och perforatris borde med.

Larsson: Men kan du tänka dig att VARA husmor? Hehe.

4 Monet:

skriven

Jag är uppvuxen med hembiträde (och under mina första år också med barnsköterska minsann). (Min mormor hade kokerska, husa och jungfru i egen kammare. Chaufför och trädgårdsmästare. Gårdskarl fanns också. Men detta var tidigare än på femtiotalet).



Själv kommer jag ihåg både portvakt, stins och stadsbud. Schampoo-flickan har jag återupptäckt hos min franska frissa, där finns hon nu.



Ett bensinmacksbiträde såg jag i en liten by i Tyskland i vintras, han både tankade, tvättade rutor och hällde i vatten åt en ung dam.



Min mamma var hemmafru med fyra barn och nästan lika duktig som Libbys mamma (hon hade inte djur och lantbruk men annars var jobbet detsamma).



Själv har jag varit hemma i åtta år med tre barn och var då också hemmafru. Jag är utbildad sekreterare och kan svensk, fransk och engelsk handelskorrespondens, stenografera på alla språken och är dessutom sen dess supersnabb på tangentbordet med rätt fingersättning. Har man arbetat på engelsk advokatbyrå där inte ett enda nedslag fick bli fel lär man sig också! Jag har arbetat som VD-sekreterare i många år och har därför aldrig senare haft behov av någon egen!



Jag har också arbetat som au-pair i Tyskland och tagit hand om kök, städning och tre barn på ett jättestort gods där man fortfarande bonade golven.



Idag är jag JÄTTEGLAD över att få trädgårdsmästarhjälp till min lilla pyttiga franska trädgård. Och önskar mig också en städhjälp någon gång då och då. Resten får man sköta själv, det är en himla skillnad faktiskt!

5 Anonym:

skriven

När du talar om barnflickor och hembiträden tänker jag på en person jag känner, det blir ett ganska långt inlägg. Då hon var ung flicka (ungefär andra halvan av tonåren/tidiga 20-årsåldern) i Sverige under 1950- och 60-talen arbetade hon i många år som inneboende barnflicka/hembiträde hos en rik arbetsgivare, från hon lämnade folkskolan, och bodde i ett litet rum. Barnen var väl ganska stora (4-5-årsåldern då hon började). Hon bodde där i ett litet rum, och blev väl inte direkt illa behandlad, men det var ganska strängt: Man fick jobba hårt och mycket, med massor av arbetsuppgifter (förutom passa barn var det städa, diska, tvätta, stryka, damma, skura, torka, laga mat och servera) för låg lön, och så var det strängt med klädseln, jeans och tröja som flickor började ha då fick hon inte ha, nej hon var tvungen att ha på sig en vit blus, en svart kjol, ett vitt förklädde och namnbricka, fick inte ha för långt hår, skulle niga för arbetsgivaren och säga "Ni". Skötte man sig inte ordentligt, slarvade (till exempel inte stoppade blusen innan för kjolen) eller kunde man få en rejäl "tillsägelse". Man fick alltså inte ifrågsätta för mycket eller käfta emot.



Har sett foton på henne då, och även kläderna, som hon fick behålla. Hon såg alltså ut lite mer som en servitrisflicka än "traditionella" hembiträdeskläder/serveringsdräkt (tänker på den där svarta/vita klänningen/blusen man ser i gamla filmer), men vissa såg/ser alltså ut så.



Hon trivdes ändå ganska bra där, gick på bio eller sport på fritiden och så (fast hon blev ganska trött då hon städat hela lägenheten, hon var ju ensam anställd där), men hon tyckte inte om att det var så hårt men så var det för många unga inneboende barnflickor/hembiträden på den tiden. Arbetsgivaren var egentligen ganska snäll, men hade sina "idéer" som många andra unga inneboende barnflickor/hembiträdens arbetsgivare på den tiden, har hon sagt (ännu längre tillbaka var det ännu hårdare). I dag är hon glad över att hon slipper ha på sig blus och kjol (som hon alltid hatat), niga och säga "Ni".



Dagens unga inneboende barnflickor/hembiträden hos rika i Sverige, som såklart är färre, har väl inte lika hårda arbetsgivare, även om mycket då som nu beror på arbetsgivare. Kan faktiskt tänka mig att vissa arbetsgivare kräver att flickan har uniform (som kjol och blus/skjorta, förkläde och kanske namnbricka, och hon inte får ha jeans och tröja), har faktiskt hört talas om något fall, och det är egentligen inte konstigare än att restauranger och hotell kräver det av sin personal (om flickan hatar det får hon väl faktiskt försöka stå ut ändå och leta nytt jobb), men att i dag de måste niga och säga "Ni" kan jag knappst tänka mig.

Kommentera här: