Blackeberg - en prydnad för 1950-talet


Jaha, så var vi då i Berliner Mitte. Eller...? Nej, förlåt, Blackeberg var det ju! Som har en imposant
tunnelbanestation, mer järnväg än tunnelbana. Arkitekten Peter Celsing ritade stationen,
den invigdes 1952. Empire-Amelie och jag är på vift längs gröna linjen, vi har tittat på Råcksta
och nu är vi alltså i Blackeberg.


Landskapsariktekten Erik Glemme, aktiv längs 1950-talets gröna linje, ni har
mött honom i ett tidigare inlägg om Odenplan, och Sture Andersson är männen
bakom konstverken/fontänerna "Fontändammar" från 1955.


Åhhh, jag gillade verkligen de där fontändammarna.
Därav ytterligare en bild, denna.


Men nu ska vi titta på neonskyltar. De är många kring Blackebergs plan.
Biografen Kaskad invigdes 1957, lades ner i slutet av 1990-talet. Nu håller
fria teatergruppen Off Stockholm här, läs mer om deras kulturevenemang här.


Den här skylten är kul, även om det inte framgår på mina stillbilder. När ljuset
omväxlande är tänt i vänstra och högra halvcirkeln runt pupillen ser det ut som
om ögonen blinkar. Ni ser ögonen in action på Blackbergs egen blogg.
Och jo, neon bör ju plåtas kvällstid, förstås. Men ni vet, Blackeberg
efter mörkrets inbrott... njaeee...


Först en klippning, sedan ett glas tekobbel under parasollet.


Inte 1950-tal, men i femtiotalets anda. Pipor, då hade de pipor. Männen.


Inte alls 1950-tal, men "Klipp-Nytt" är ett femtiotalsinspirerat namn,
och så kakel från tiden.


Inte heller 50-tal, men stilpoäng för pizzerians namn.
Monaco var hett på femtiotalet.


Ralers skylt, som den vänlige mannen i butiken tände för mig, är enligt honom
den enda butiksskylten i centrum som är original från 1950-talet. Jag tittade
nyfiket in hos Ralers...


... som hade litet rolig inredning. Spelkortet är ett reklamkort som Öbergs säljare
hade med ut till butikerna. Någon klistrade fast det på en träbricka -  och voilà, 
vilken bra groggbricka, tänkte jag.


En radio från tiden.


Kobra och en oväntad konstupplevelse. Tavlan är en Tore
Hultcrantz, som enligt lexikonettamanada.se "tillhörde det
tidiga 50-talets konkretister". Tack för titten, Ralers!


Det här ska vara den andra originalskylten. Här festas det fortfarande.


Några tiotal meter från Ralers finns det här roliga trappräcket. Jag ser gubbar
och gummor som hänger i räcket eller står på händerna. Och en katt med
 yvig svans (längst till höger). Vad ser du?
UPPDATERING: Jag frågade om någon visste vem som gjort räcket. 
Blackebergs egen blogg hade så klart koll. Bertil Johnsson skapade räcket, 1957.


Empire- Amelie och jag lämnade centrum och begav oss ut bland gårdarna.
Den här dörren är en riktig femtiotalare, ser ni R:et, samma stuk som R:et
i Ri-biografernas logga?

När en bio var en bio.


Samma snygga gård som på R-bilden.


Jag är litet lat nu och citerar Wikipedia om Blackeberg:
 "I sin helhet synnerligen välbevarat och anses av många vara ett mycket lyckat resultat
av strävan att integrera bostadshus i naturområde. Områdets plan är oregelbunden
och i arkitekturen finns snillrika variationer i detaljutformning inom en övergripande,
sammanhållande idé."


En prydnad för 1950-talet. Möjligen kan man ha en invändning
mot Blackeberg, att färgskalan rakt igenom är ganska mörk.
E-A mindes barndomens två besök i Blackan som utfärder
till en luguber förort. Och ja, hon har rätt. Jämför bilderna från
Råcksta och Vällingby, skillnaden är påfallande.


E-A, med norsk pappa och finsk mamma, påpekade gillande att
Blackebergs gator har namn efter nordiska kulturpersonligheter.
Här dansken Grundtvig, mest känd som mannen bakom folkhögskolan.
Notera också den gamla gatunummerskylten, som fått sitta kvar.


Själv börjar jag bli litet blasé, ser snygga 50-talsportar utan att vilja
plåta varenda en. Men E-A tvingade mig att ta några foton, och jag vet ju att
det finns port-aficionados därute, som Staffan, så här har ni en port...


... och en till, som verkar nytillverkad, men i 50-talets anda...


... och min egen favorit av de tre!


Vi avslutade Blackebergsrundan med besök i en trevlig loppisbod på
Sigrid Undsets gata. På en av tavlorna där stod det Empire-Amelie.
Hon fick den som tidig inflyttningspresent av mig - hon ska snart byta lägenhet.
Inlägg om loppisboden kommer i veckan, jag hinner inte riktigt med just nu.
Vårsådden, vedklyvningen and all that.
Så... stay tuned!

Mer fakta, roligheter och bilder om och från Blackeberg hittar du här:
Bloggen om Blackeberg. Kul!
Bromma hembygdsförening: Vandring i Blackeberg.
Wikipedia om Blackeberg.
1 Monet:

skriven

Jättekul! Påminner om mitt Västertorp som jag faktiskt tycker är lite gulligare.



Har skickat länken till Atti som växte upp i Blackeberg!!



God vedklyvning!

2 Blackeberg.org:

skriven

Kul inlägg och tack för länken. Trappräcket är skapat av Bertil Johnson 1957, det står på en liten plakett på muren bredvid.

3 Staffan H:

skriven

Bra inlägg och tack för de extra portbilderna!



Efterkrigstidens husbyggande och skapandet av den tidens förorter förutsatte en sorts standardritningar på hus, även om de varierades med hänsyn till omgivningarna. Däremot måste de ha jobbat efter någon form av standardmått, varför variationerna i själva lägenheterna var rätt små.



Något man uppenbarligen inte standardiserade var ytterdörrarna. Det finns en mängd olika varianter och många av dem är väldigt vackra, som till exempel den "Ri-dörr" du hittade.



I festvåningen har jag faktiskt varit en gång. Rätt trevligt inredd med lite inspiration från 50-talet här och var.

4 Syltan:

skriven

Jag gillar skylten hos Ralers; Tag 1 vara och betala bara för 1.

Vilken fin fontän! Och häftig t-banestation!

Men som syrran säger; murrig förort! Det gäller att inte vara mörkrädd!

Fick du hålla syrran i handen, när ni var där, eller?? ;-O

5 Värnamobloggen:

skriven

I dag har jag skrivit lite om Bruno Mathsson-huset i Kosta, som byggdes 1955.

6 Åsa:

skriven

Berliner Mitte, hahaha, det är jättekul!! Men Blackeberg är jättefint, beviset på att det går att bygga fina förorter. Däremot skulle jag inte vilja bo där igen. Motsägelsefullt, jag vet, men du ville ju inte heller vara där på kvällen, så det har väl något med klientelet att göra.

7 kicki:

skriven

Jag har jobbat i vällingby och hade emellanåt nöjet att i uppdrag av främst Svenska Bostäder skaffa fram representativa foton av området, vilket innebar att jag fick ge mig ut på upptäcktsfärd med min kamera. Så långt som till Blackeberg kom jag nog aldrig i jobbet, men jag brukade promenera dit och ta tunnelbanan därifrån när vädret och tidsschemat tillät. Jag tycker nog att V-by-Råcksta känns lite GLADARE sådär, men jag älskar torget i Blackeberg.



Fasen vad jag önskar att jag hade fotat mer när jag bodde i Krumeluren i V-ås, ett fantastiskt vackert och välbevarat 50-talsbygge. mutter

8 anna:

skriven

Vilken härlig rundvandring! Jag har börjat omvärdera min gamla hemort Vällingby, i alla fall ur 50-talsperspektivet.

9 Lotta:

skriven

Mors,



Kul att någon minns, men minns ni "Konditori Sten Sture", där vi slängde in stingbomber från Buttericks?



Det visade sig att min brorsa gick i samma klass som innehavarens - till Buttericks - son, och jag senare lärde känna honom, he, he!



Rackarns, vad den stank!



Hälsningar från en som minns Blackeberg som en underbar oas, med grönska, dofter och bad!



Lotta B.

10 Claude:

skriven

Nyinflyttad i Blackeberg och imponerad av arkitekturen. 50-talet hade snygga detaljer och jag hoppas att man inte bygger sönder denna stadsdel. Tack för fina foton och serie om 50-talet.



Claude

Kommentera här: