Hyllning till en hemmafru
Amerikanska TV Guide tog "50-talsbilder" på Desperate Housewives-
kvinnsen, till reportage inför säsongspremiären häromveckan.
Jag brukar säga att jag gärna skulle bli hemmafru. Med en reservation, att jag slipper städa.
Och då faller väl hela grejen, förstås. Då är det bättre att leva 2008 och plocka det bästa
från 1950-talet.
Skämt åsido. Mamma jobbade i hemmet och på gården fram till mitten av 1970-talet (då hon började
jobba extra inom åldringsvården, som många andra hemmafruar/bondhustrur på landet). Vid slutet av
1960-talet började hemmafru bli ett skällsord, och hon tog illa vid sig. Och det är förståeligt. Hon satt
verkligen inte och fikade med väninnor om dagarna, eller hur nidbilden nu såg ut.
Hon lagade all mat. Och innan dess hade hon fixat råvarorna också. Plockat lingonen till sylten, plockat
och konserverat svampen till stuvningen, satt och plockat potatisen, odlat morötterna, odlat och lagt in
gurkan, fött upp kalven, mjölkat kon och bakat brödet. Plockat hallonen, skummat grädden. Gjort saften.
Hon sydde, stickade och virkade. Kläder till hela familjen. Gardiner, grytlappar och dukar till hemmet.
Hon städade, pyntade, skapade ett hem.
Hon fixade lyxen. Manglade lakanen, veckade örngottsbanden. Gjorde världens godaste gräddtårta. Stickade fina tröjor till mina dockor - och sydde julaftonsklänning med guldknappar till mig.
Och - så skötte hon gården ihop med morfar och pappa.
Med mera med mera med mera.
Mamma var ett proffs, en stjärna., i sitt mycket kvalificerade yrke: hemmafru.
Hur mycket av det jag räknat upp klarar ni av?
Jag kan inte ens sy upp ett par jeans...
skriven
En annan nidbild var att man låg på divanen och åt praliner. Min mamma var också hemma då på femtiotalet, det var väl nästan alla utom Alva Myrdal? Men det fanns varken pralin eller divan.
Mamma bodde inte på landet men mycket av det din mamma kunde kunde också min: det syltades, saftades, konserverades, tvättades i kokande grytor, manglades, storstädades och lagades tre mål mat om dagen. Inklusive mellanmål till barnen efter skolan.
Mamma sydde inte våra kläder, det fanns en hemsömmerska till det bevars. Men stickade koftor, raggsockor och yllebyxor, stoppade strumpor och lagade revor, det gjorde hon. Hon födde inte upp kalven men köpte den hos slaktaren och visste precis vilken bit som hette vad. Fick man kyckling kom den som en höna med fjäder som rycktes bort och sen svedde man den innan den kokades och serverades som söndagmiddag. Det tog några timmar!
På engelska säger man idag: Stay-at-home-mum. Nu betonar man mammaskapet, inte "fru". Vad säger de unga svenska mammorna att de är: barnlediga? Lediga från barnen, det var aldrig våra mammor, inte från hemmets skötsel heller. Idag är du inte ensam om att inte kunna lägga upp ett par jeans. Många kan inte sticka längre och hur man gör rent toalett och kök på rätt sätt verkar också ha fallit i glömska!