Bokpärmar med stil


God morgon, måndag! Ibland köper jag böcker på loppis enbart för de vackra
50-talspärmarnas skull. Här har vi tre busvassa omslag.
Från vänster "En skugga blott" av Maria Lang,  "Falla för frestelsen" av Charlotte Armstrong
och "Mistluren av Owe Husáhr. Endast i "Mistluren" (Folket i Bilds förlag)  finns formgivaren
angiven: Ulla Sundin. De två andra böckerna gavs ut av B. Wahlströms förlag.
Ännu ett område man kan gräva i: De grafiska formgivarna som ritade femtiotalets
snygga bokomslag. Vilka var de mest framstående, hur känner man igen deras stil osv.

(Nej, jag har inte läst någon av böckerna.)

Så fick jag då mitt campingbord


Hemma på gården igen, efter en lång het dag på bakluckeloppisen i Norrskedika.
Hemma igen, och väldigt väldigt nöjd. För gillar man 1950-talet och bilsemester - då vill
man äga ett ihopfällbart campingbord med tillhörande stolar. Nu gör jag det.
220 pix kostade campingsetet, det stod och ropade på Femtiotalsmannen och mig 
vid ett bord 50 meter från vårt.


Nu är det här inte Årets bild, men det är ändå utsikten från vårt bord längst in på parkeringen. Vi kunde följa en fotbollsmatch på planen bakom borden.


Nybyggen och ruiner. I bakgrunden ser vi resterna av Norrskedikaparken,
som brann ner häromveckan. Bra artikel i Upsala Nya Tidning om parkens
historia och om vad den betytt för bygden här.
Dockskåpen drog många nyfikna husspekulanter.


Okej, till väsentligheterna, det vill säga loppisens utbud av 1950-tal och Gefle. Det här var
det intressantaste bordet. 
Raden längst fram från vänster: Ax (Gefle), Bimbo (Rörstrand), Cuba (Rörstrand).
Mittersta raden, tallriken i mitten är Bollar (Gefle), den till höger Rondo (Gefle).
En av de två uppe till vänster hette Neptun, men vilken av dem var det... och vad hette den andra?
(Det var 33 grader varmt i solen där vi stod och jag blev inte mindre yr av spaningarna
på grusplanen...)
Hittade jag någon Helmer då....? Stanna kvar, så får du veta!


De här höll på att bli mina. Snygga!!! Men, nej, jag orkar inte med en enda
lampa till med gammal el som ska fixas...


Häftig snipa från Jie.


Det fanns allt från hembakta bullar till gammaldags pelargoner. 


Vems bord är det här då? Vårt, i halvtid. Snart försvinner en naggad Smide
(Gefle) och den blåvita burken. Tillbaka hem åker den rosa babyfilten och alla
Husmoderns köksalmanackor. Men jag ska ju ha något att sälja på nästa loppis
också. För allt har en köpare, när han/hon väl dyker upp.


Litet annat stuk. Det här hade Empire-Amelie gillat. Men hon vaktade gården åt oss
denna dag.


När jag kom hem med det här fyndet visade det sig att just
denna årgång av Husmoderns köksalmanack fanns
i E-A:s barndomshem...


... och hennes mamma bjöd på hemlagad pizza 1971, kanske
kom inspirationen redan 1959. Det blev dock "ingen hit" (citat:
 Empire-Amelie), då hon hade glömt tomatsåsen och osten.


Den här bilden minns E-A också. Tack och lov försökte
hennes mor aldrig tillaga den "läckra" sirapskakan från Ungern. 


Jaha, så nu har jag officiellt börjat samla på Ica-förlagets
rutiga receptböcker från 1950-talet. Det här är min tredje.
Och som ni vet: Två är en slump, tre är början på en samling.
Den grönrutiga "Grönsaksgott" skrev jag om här.


En tia var den väl värd?


Till sist, låt mig presentera Gefletallriken Tina, dekor: Helmer Ringström.
Nu har jag nio av hans cirka 50 dekorer. Lördagslycka!

Ja, det var en toppendag i Norrskedika. Färre besökare än när vi var där en
julilördag förra året, men vi sålde över förväntan och hade trevliga bordsgrannar.
Det blir fler gånger!
Här finns deras hemsida.





 

När Stickan mötte Inga-Lill


Vi befinner oss i Nostalgibyn i Hosta mellan Fellingsbro och Frövi. Äntligen!
Femtiotalsmannen och jag var här förra året och jag har längtat tillbaka hela vintern.
Varuautomaten på bilden är en "Omforsare", en varuautomat med glasade fack,
tillverkad av Omfors Fabriker, Malmö, har jag fått veta av Tusse.


Får det vara en ask Trix?


Eller kanske  en... "sjukvårdsartikel"?


Men stopp - nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Med nostalgibyn som bakgrund ska vi
berätta sagan om Stickan och Inga-Lill. Här är macken där Stickan jobbat sedan han slutade
plugget efter sjunde klass.


Stickan drömmer sig bort ibland. Till Amerika, eller åtminstone Örebro.
Det händer inte mycket i Hosta. Men en dag när han tittar ut genom fönstret...


... så står Inga-Lill utanför Konsum. Hon har hälsat på sin väninna Monica, snabbköpskassörska.
Någon busgrabb har lånat Inga-Lills cykel, och nu är hon i bryderi.
Hur ta sig hem till Fellingsbro?


Inga-Lill går över till korvkiosken, beställer en Zingo så länge. Stickan
bestämmer sig för att det är middagsrast, och att han vill ha en korv med bröd. 
Han börjar konversera Fellingsbroflickan.


"Har Ni sett att Hosta fått biograf?" frågar han Inga-Lill. "En annan hade
ju tänkt sig att gå dit i morgon kväll, de visar den där nya med han Marlon Brando."
"Oh, så ruskigt skoj!" säger Inga-Lill.


Stickan lånar korvkillens bil och kör hem Inga-Lill. Det känns nästan som
om de redan kilade stadigt, tycker Stickan.


Nästa eftermiddag är det lördag och de träffas på kafét bredvid macken.
Innan Inga-Lill tackade ja till att gå på bio med Stickan kollade hon med Monica.
Jodå, Stickan är en renhårig grabb. Kommer nog att ta över macken en dag.


Ja, resten förstår ni själva. Fyra år senare är Inga-Lill hemmafru i Hosta.
Barnen leker vid macken...


... och lär sig alfabetet och svensk geografi. "Ungar, vad börjar Småland
med för bokstav?" "F, pappa!" säger Kerstin och Elisabet.
Det blir lite jobbigt i skolan sedan.


Stickan läser på Hermods, och blir precis som Monica förutspått
bensinmacksföreståndare. Från kontorsfönstret ser han ut mot Konsum,
där han och Inga-Lill träffades en dag i maj. Han drömmer ännu om Amerika,
och om Örebro.


Och den här sommaren ska de göra slag i saken, han och Inga-Lill. De har köpt en
Opel Rekord Karavan på avbetalning och ska ut på bilsemester. Inte till Amerika, men 
bortom Örebro.
"Oh, så ruskigt skojigt!" säger Inga-Lill.

THE END

Alla bilder tagna i Nostalgibyn.
Härligt ställe. Missa inte!

Det här var sista inlägget från Bergslagsresan maj 2009.
Tidigare inlägg:
Gefle finns också i Bergslagen
Betagen i Bergslagen
Om Elvis lever bor han i Norberg
Elsas kaffe värt en resa
Fina femtiotalsformer i Fagersta

Och ett inlägg från Bergslagsresan december 2008:
En 1950-talsresa till Bergslagen

Packat för bakluckeloppis!


Puh! Nu är Femtiotalsmannens bil fullpackad. I morgon
bitti styr vi kosan mot Norrskedika utanför Östhammar
där det är bakluckeloppis. Lådor, korgar och påsar innehåller
allt från telefonkort från 1990-talet till enstaka tapetrullar från 1960-talet
och en orange plastlampa från 1970-talet.
Någon mer som ska till Norrskedika i morgon?

Gör Er egen glace (helgtips)


Min fredagspresent till Er är min mors glace-recept. Gör som det står i receptet,
vispa länge, så har ni den godaste vanlj-glace som kan tänkas. Gläds åt att Ni
(förmodligen) har en modern elvisp!

MAMMAS VANILJGLASS
6 ägg
Knappt 3 dl strösocker
6 dl vispgrädde
2 msk vaniljsocker med äkta vanilj

Rör ihop äggen och sockret i bunke,
vispa med elvisp cirka 20 minuter.
Vispa grädden.
Blanda ihop allt.
Lägg smulade Digestivekex i botten på en form.
Häll i glassen.
Täck med plastfilm, folie och plastpåse,
ställ sedan in formen i frysen.
Fryses.

Serveras med hallon.

Trevlig helg!
Imorgon på Femtiotalsjakten: Nostalgibyn i Hosta.

Häng med in i garderoben


Hur ser det ut i Er garderob? I min är det rörigt, med gamla och nya galgar om vartannat.
Men jag fasar ut de moderna plastgalgarna en efter en. Ersätter med trägalgar med företagstryck.


Jag gillar ju trä, och varje sådan här galge bär på historia.
Allra mest letar jag efter galgar från gamla butiker
i Norrtälje och Stockholm. Ännu en sak att spana efter
på loppisarna i sommar!


Nå, hur ser det ut i Er garderob? Trägalgar - med eller utan tryck?
Sådana därmed lindade plastband i rött, rosa
och andra starka färger? Svarta eller röda i galon
med runda nitar (snyggt)?

Knuttes Monarscoot (gästinlägg)


Den här busvassa mopeden tillhör Knutte, en kille på jobbet. Jag lämnar ordet till honom:
"En välpatinerad Monarscoot från 1959 med endast 130 mil på mätaren."


"Patineringen har den fått från 20 år i en jordkällare
i Bohuslän."


"Funkar nu som sommarmoppe
på Hamburgön."

Ett tidigare moppeinlägg, med bland annat
en Monarscoot hittar du här.

Fina femtiotalsformer i Fagersta


På vår Bergslagsresa gjorde Femtiotalsmannen och jag ett snabbt nedslag i Fagersta.
Hittade en del 1950-tal. Den här nedlagda macken var Fagerstas snyggaste byggnad,
av dem vi hann se.

Numera håller ett byggföretag hus här, bra att macken inte står tom.


Jag googlar febrilt, men hittar ingen info om macken. Kanske någon av
Femtiotalets läsare har koll på dess historia?


Åker in i stan och hittar Vilhelminaparken med sin scen. Ser ni släktskapet
mellan scentaket och macktaket?


Parken har en stolskomposition i 50-talsfärger. 


Mjölkcentralen, Fruktcentralen och -  Elcentralen.
Pluspoäng till alla städer som har en centralenskylt kvar!


CitySalongen kanske är mer 1960-tal, men fin är den.


Till salu: En järnvägsstation. Fagersta Central ligger i Västanfors, Fagerstas södra
stadsdel. UPPDATERING: Västanfors station ritades av Folke Zettervall 1899. FZ ritade
även alla övriga stationer på bandelen Krylbo-Frövi i samma stil, meddelas i kommentar
till detta inlägg.
Nu är stationshuset, "anno 1899" som det brukar heta i mäklarannonserna, till salu.
Senast på torsdag, den 28 maj, ska du ha lämnat in anbud till Jernhusen för att kunna vara
med och slåss om kåken. Annons här.
Och mer om arkitekturen i Fagersta här.

Sista delen i "Bergslagsresan maj 2009" kommer på lördag. Då handlar det om
Nostalgibyn i Hosta, mellan Fellingsbro och Frövi.

Elsa Andersons kaffe värt en resa


Det här kan vara Sveriges bästa konditorikaffe. Vi befinner oss på
Elsa Andersons Konditori i Norberg, rekommenderat av folk från bygden 
- och det med rätta. Jag har i alla fall aldrig druckit ett godare kaffe på lokal.
Misstänker nästan att det var kokkaffe - borde ha frågat om det.


Elsa öppnade konditoriet 1916. Huset har en historia äldre än så, läs
om det och om Elsa på Wikipedia.


Miljön har bevarats och kaféet har överlevt alla trender. Nu har det blivit
ett turistmål. Kön var lång till det goda kaffet och bröddisken. 


Så här års kan man sitta utomhus också, i en liten paviljong. Mycket trevligt.
Elsa hade en del egna bakverk, som "gammaldags Napoleon" (äpplefyllning
och mindre grädde) och Tobleronebakelse (en liten rund marsipanlindad sak
med Tobleroneplatta).
Brödet var gott, men inte lika gott som på fantastiska Wienerkonditoriet
i Lindesberg. Himlen på jorden - det vore om man kunde få Elsas kaffe
med Wienerkonditoriets sockerbullar (på bild här)!


Landets godaste kafékaffe, och Elvisboden. Vad mer hade Norberg att erbjuda två
Bergslagsfantaster? Vi tittade förbi turistbyrån och fick se en skylt vars typografi
andas 1960-tal.


På torget stod en bil och var snygg.


En Opel Rekord.


Engelbrekt i neon, den lilla gubben högst upp! Hos Värdshuset Engelbrekt.


Hyttor? Koppar? Järn? Snygg mosaik på kommunhuset...


... som jag gissar uppfördes på 1950-talet. DDR möter svensk bruksort.
Men hittar inte en rad om Norbergs kommunhus på nätet - blir litet besviken.


En annan byggnadsstil. I Abrahamsgården, som består av flera byggnader
finns konsthantverkare, butik och galleriet där vi tittade på en utställning
med verk av Eva Skoglund. Jag höll på att fastna ordentligt för en faluröd
gård i akryl på plåtcollage, så Femtiotalsmannen fick släpa mig därifrån.


Det fanns en antikbod i Norberg också. Där fanns Nilsjohan-skedarna
med cool form och i originalförpackning. Övervägde köp.


Men jag var nöjd, hade redan vid 11-tiden på dagen gjort ett litet fynd på en
garageloppis i Skinnskatteberg. En Mon Amie-kopp för 1 krona. Den står på
det naggade goda Blå eld-fatet från Fellingsbro, också 1 krona, med en av
Grand-kopparna, 5 kronor, i bakgrunden.
Går det att få mer skönhet för 7 kronor?

I nästa inlägg backar vi några mil på Femtiotalsmannens och min resa till
Bergslagen och tittar på 1950-tal i Fagersta.
Tidigare inlägg från Bergslagsresan maj 2009:
Gefle finns också i Bergslagen
Betagen i Bergslagen
Om Elvis lever bor han i Norberg

Om Elvis lever bor han i Norberg


Yes, sir! Så är det. Elvisboden, Sveriges enda Elvisbutik, finns i västmanländska Norberg.
Och vilken butik sedan...


Det är Runo som driver Elvisboden, med slogan "Taking care of Elvis". Han har
haft butiken i några år, och här finns allt från egna samlarobjekt och signerade
grejer till Elvis-doftljus. Han åker över och inspireras av affärerna i Memphis,
"där ligger de på rad, i Sverige är jag ensam om att ha en Elvisbutik".


Runo har många järn i elden. Just nu är det förberedelserna för Elvisdagarna
i Norberg 5-6 juni. Det är andra året han arrangerar Elvisdagar. Förra året kom
2 000 personer, i år räknar han med betydligt fler. Det blir uppträdande av
Elvisimitatörer, dans, cruising med amerikanska bilar med mera.
Och allt är gratis. Runo kör Elvisdagarna ideellt för att han vill göra något kul för folk.
Andra företag i stan ställer upp och sponsrar med kaffe, saft och diverse.


Femtiotalsmannen och jag trivdes hos Runo. I hans bod kan man
dricka en kopp kaffe och prata Elvis, spela flipper - eller få massage
i en massagestol medan man tittar på Elvisfilmer på en tv-skärm.
På fönstret stod det också Elvisbodens begravningsbyrå, vilket vi först trodde var
ett skämt. Men nej, Runo hade begravningsbyrå i 30 år. Sedan han blev
pensionär har han startat om med Elvisbodens begravningsbyrå. Vi ser väl litet
skeptiska ut över kombinationen. Tas det företaget på allvar, liksom.
"Äh, folk vet ju vem jag är".


Apropos game over. Flipperspelet - ja, hur tror ni att det
såg ut?


Förra vintern när jag körde långt flera gånger i månaden
köpte jag ett dubbelalbum greatest hits och sedan två tre
skivor till och spelade Elvis non-stop i cd-spelaren i bilen.
Jag förstod plötsligt alla Elvisfans. Han är suverän.


Cool pryl i Elvisboden I:
Elvisbrillor med polisonger.


Cool pryl II:
Elvisljuset. Doftar herrparfym från tiden.


Cool pryl III:
Are you lonesome tonight? Krama en Elviskudde!


Coolast: Runo. Tack för en trevlig stund och lycka till
med Elvisdagarna!


Been there, done that? No, but at least I got the t-shirt!
Tyvärr kan inte Femtiotalsmannen och jag övervara Elvisdagarna, vi är
annorstädes då.
Nu hoppas vi på 2010!

Nästa inlägg: Här drack vi kaffet som hade fått Elvis att aldrig lämna byggnaden.

Betagen i Bergslagen


Fellingsbro, lördag förmiddag. Fyra gånger de senaste två åren har Femtiotalsmannen
och jag passerat här och varje gång trott oss se en sedan länge nedlagd grill. Den här gången
stannar vi, går fram och tittar in genom fönstren. Blankt och putsat, dricka i kylen. Allt tyder på
 att "Råsas grill" ännu serverar mat. Men när?
Vi frågar en man som står och byter däck vid verkstan bredvid. "Jo, det är öppet."
När? "Vardagar." Och: "Man ser att det är öppet när det står en bil där".
Okej.

 
Vi köper glass i verkstadens kiosk. Där sitter det anslag
om kommande loppisar och mopperally i trakten. Killen
bakom disken berättar att de har bakluckeloppis på planen
framför Råsas och verkstan den 1 maj varje år.
I år var det över 100 bilar.


Vi drar vidare till loppisen nere vid järnvägen. En Rexoped
står parkerad framför butiken. Och jag hittar saker därinne.
Ska visa er, om en stund.


Sedan vi ser en loppisskylt som pekar in i ett bostadsområde och följer den.
Vi hamnar hos Bosse, som har en trevlig loppisbod på tomten. Jag köper
ett par riktigt fina saker av honom (jaja, ni får se sedan), och ber att få ta en
bild på några tefat från 1950-talet. Berättar att jag bloggar om 1950-talet.
Då bjuds vi in i huset...


... där Bosse, samlare, hade ett helt rum med spännande grejer. Här kommer ett bildsvep!


Nylackad BP-pump under renovering.


Nu blir det kaffe x 3.
"Kokhett" mattermos med etiketten kvar...


... Luxus kaffeburk - med kaffet kvar (bulligt lock, jag kände på det)...


... kartonger och burkar, alltid lika roligt.


För kakan till kaffet. Femtiotalsmannens mamma serverar
fortfarande kakorna på ett sådant här fat.


Visst är tändstiftsreklamen snygg? Och Continental. Och de andra. 


En raritet. Bosse har fått bra bud, men säljer inte skylten med det som kan vara svensk
reklam genom tidernas mest omständliga formulering.


På väggen singlar, bland annat Lill-Babs slagdänga från 1959,
"Är du kär i mig ännu Klas-Göran?"


Doris Day är också representerad.


Vackra flaskor i rader på spiselkransen. Min favorit är tvåan från vänster,
tillverkad på Arboga glasbruk 1914.


Sedan betalade jag för mina fynd. Vi hade haft en jättetrevlig
stund. Tack, Bosse!
Färden gick vidare till Lindesberg, och Wienerkonditoriet,
vårt stamhak...


Serveringen ligger på huvudgatan i Lindesberg.


Man kan sitta vackert framför mosaikfasaden.


Stilpoäng för glace-skylten på en vägg inne i kafét.


Gissningstävling (endast för stockholmare):
Hur mycket betalade vi för fikat? Två kaffe med påtår, två sockerbullar,
två bullar med glasyr, en arraksboll, en hallonbakelse. Gissa!
Svar sist i inlägget.


Nu till dagens loppisskörd! Vi checkade in på Lindesbergs stadshotell, och jag
plockade fram dagens finaste fynd. Jie-fatet hitade jag i Bosses bod.


Ja, fatet var finast om man tittar på skicket. Men här har vi kopparna som
jag var glad över hela dagen. Arthur Percys "Grand" i ljusblått och (nött) guld.
Kopparna har små små nagg och är slitna, men åhhh, jag älskar den servisen 
och har länge önskat mig några koppar ur den. Den fanns också hos Bosse.


Dagens första köp. Överst Blå Eld-fat, därunder ljusblå djup
plasttallrik, Mepal. Båda stod på 1 kr-hyllan i Fellingsbrobutiken.
Blå Eld har ett nagg, men det struntar väl jag i. EN krona.
Och jag har två flata Mepaltallrikar, börjar bygga en servis.
Äntligen förstod jag att alla bloggare från landsorten som visar
upp ett helt bord med loppisfynd och skriver att de betalade 
"57 kronor för allt" faktiskt talar sanning.
Underst ett vackert fat från Karlskrona...


... någon som har ett namn på det?


Det blir mer Bergslagen de närmaste dagarna. Bland annat bilder från
nostalgibyn i Hosta, som vi också hann med att besöka i dag.


Svaret på fikafrågan. Allt på brickan
kostade 100 kronor. Kan jämföras med
de 380 kronor som Thelins i Solna skrattretande
nog skulle ha för en 10-bitars moussetårta i torsdags.

Gefle finns också i Bergslagen


Åhhh, vilken härlig dag!!! Femtiotalsmannen och jag är i Bergslagen och har haft en
späckad dag. Fyra loppisar, en fika på wienerkonditori, ett besök hos en samlare
och ett i en nostalgiby. Mattan på bild är 1950-tal och ull. Boken, också 1950-tal,  har underbara bilder.
Fatet är Gefle och alldeles alldeles blankt, nyskick. 1970-tal? Benny på Porslinsbloggen vet säkert.
Jag räknar med hans hjälp, uppdaterar när den kommer.
Mattan (stor) gav jag 50 pix för, Geflefatet kostade 20 pix och boken 10, på loppisen i Teatern i Vedevåg.
I morgon kommer ett längre inlägg från några av dagens upplevelser, med mer åhhh
och - såklart - mer Gefle.

Tonåringar om kyssande: Hushålla med den varan!


I en veckotidning från mitten av 1950-talet hittade jag en intressant frågelåda, där
"tonåringar undrar" - och får svar direkt av två frejdiga kamrater i deras egen ålder.
Ja, andraringaren Karin och blivande studenten Fredrik (kallad Kiki) ger raka besked 
om det mesta.


Där hör ni!


Så förståndigt.


Dua fick man i alla fall göra. Puh!

Ha en skön lördag! Femtiotalsmannen och jag är på bilutflykt.
Rapport kommer i morgon!

Ljuset föll på sliten Persienne


Persienne, av Gunnar Nylund för Rörstrand 1952. Tallrikstraven var vacker på håll,
nära också,så fin grå dekor. Den stod på Vingens Återbruksaffär i Råsunda redan i går och
sent i dag hade fortfarande  ingen förbarmat sig.
Priset: Ingenting - 35 kronor för allihop. Men samtliga tallrikar har tyvärr nagg/
svåra diskmaskinskador/ordentliga knivmärken.
(Vingen har öppet ons-fre 12-17.)

Riksettan - guiden till 50-talsvägarna (helgtips)


I år verkar det som om fler än på länge kommer att semestra i Sverige. Det är
konjunkturen förstås. Fast själv väljer jag alltid Sverige på sommaren. Bilsemester är ungefär
det roligaste jag vet. Att cruisa fram på mindre vägar och stanna till vid mindre sevärdheter,
och spana efter spår av en svunnen tid. För alla oss som känner så är den givna guiden
tidskriften "Riksettans" reportage från de gamla riksvägarna.


I senaste numret, 1/2009, är det Riksfemman, eller "Riskfemman" som den
kallades på grund av olycksfrekvensen, som porträtteras. K-spanaren Göran Willis
och Riksettans chefredaktör Jörgen Persson har åkt från Jönköping till Göteborg. 
Riksvägsreportagen ger oss nostalgitripp och resguide i ett. De i dag något
svårfunna vägsträckningarna märks ut, och vi får tips om fiken och hotellen
från tiden som fortfarande är öppna...

 
... men också ruinromantik. En vacker bild på en rostig verkstadsport
eller en siffra på hur många mjölkbord* som fanns längs Sveriges
vägar år 1950 - det är läsning av hög kvalitet.
(Bilden på Ford Cortinan tog jag i Solna häromveckan. Får den 
komma ut på fler bilsemestrar?)


Riksettan cirklar kring allt som har att göra med vägar och
bilar från "bilismens guldålder". Macknostalgi, parkeringshuset 
som är arkitekturhistoria, "spökhotellet" som fortfarande har öppet.
I senaste numret uppmärksammas Koppartransmacken i Västertorp
som blivit kafé (bilden).


Det mesta är kul, men allra roligast är riksvägsreportagen, tycker jag.
Hittills har Riksettan gjort reportage om riksettan, rikstvåan,
riksväg 4, 5, 7, 8, 11 och 12.
Tips för alla bilsemestrare: man kan beställa gamla nummer.
Tyvärr har inte riksväg 14 (Sundsvall - Storlien) som Femtiotalsmannen
och jag ska åka i sommar ännu fått sitt reportage. Där får vi göra vår egen
k-spaning i slutet av juli!
Vilka var de gamla riksvägarna? Wikipedia har "hela listan".
Bilden: Volvo PV 444 och "ur-saaben" i form av nyckelringar
och Shellpump som reklamalmanacka.

Visst är ni fler som ska ut på gamla slingrande vägar i sommar?
Vart åker ni då?

* 100 000 mjölkbord fanns det i Sverige år 1950, enligt Riksettan.
Ett av dem stod på landsvägen därhemma, jag tror det vek sig
för en hård snövinter/revs i början av 1970-talet.

En liten bod i Blackeberg


Ja, vi befann oss alltså i Blackeberg i förra veckan, min väninna Empire-Amelie och jag.
Plötsligt fick jag syn på en skylt med en pil och"Loppis och Antik". Tillägget "Antik" är alltid betryggande,
då brukar det finnas något mer än folks avlagda kaffebryggare och pulkor. Med en gammal
spårhunds envishet drog jag iväg i skyltens riktning.
På Sigrid Undsets gata 1 hittade vi Carlos som denna dag förestod boden.
UPPDATERING, 22 juli 2009: Boden har stängt. Återfinns nu på Marknadsplats Sundbyberg,
källarloppis i Sundbyberg med många olika försäljare.


Det var en välfylld bod med många riktigt fina saker. Som kaffekanna, sockerskål
och gräddsnipa ur Arthur Percys servis Vinranka (Gefle).


Mer Gefle! Underst fyra flata tallrikar Tellus, precis vad jag letar efter. Har ju 
bestämt mig för Helmer Ringströms Tellus som vardagsservis till lyan och har
än så länge bara några djupa tallrikar. MEN, fyrtio kronor styck. Nej, det ville jag
pruta på. Tyvärr  tillhörde inte grejerna på hyllan Carlos utan någon annan av dem
som har boden. Så han kunde inte pruta = Ingen affär. De ljusgula är också Gefle,
liksom Doris överst.


Ännu mer Gefle! Två fina karotter till färskpotatisen.


Jag började med allt Gefle eftersom jag gillar Gefle. Men
boden innehöll mycket mer, flera rum, kul. Både E-A
och jag föll för stolarna.


Två bloggvältare i en bild. Katter OCH bricka. Kitsch?
Nej, underbart. Kolla vänstra kissens min. Blackebergsboden
hade rätt mycket brickor, och även en hel del trevliga kakburkar från förr.
Prissatta lite halvhögt, men inte ohemult, och jag fick litet
prutmöjlighetskänsla.


Mer djur. Lisa Larson. Jag är ju inget fan, men just hennes hundar tycker jag är småtrevliga.


Vad vore en Loppis & Antik utan Stig Lindberg-grejer? Och en kobra.



Blå bordet bjöd på skönhet. Tallriken är vackra vackra Scala, Gefle, med signatur
Berit Ternell. Tekoppen är Rörstrands Korall. UPPDATERING: Tekannan är
Inger Perssons Pop-kanna från 1968 (Rörstrand) meddelar Kerstin.


Nå, köpte vi då någonting? Jo, som jag avslöjade i inlägget om Blackeberg
blev det en tavla (bilden) i förtida inflyttningspresent till Empire-Amelie, som ska
byta till en 1950-talslägenhet (och rättvisan i att hon och inte jag ska få bo i en
sådan lya kan vi ju ägna många grubblerier). Tavlan var något brittiskt,
sent 1800-tal.

Vi kör en pausbild till


I morgon är Femtiotalsjakten tillbaka med nya krafter. Njut av denna jämställda bilannons så länge
- där mamma rattar kärran. Den är ju så jättelätt att köra!

Pausbild - och några lästips


Femtiotalsjakten tar ett par dagars paus pga lätt krasslighet. Det är också anledningen
till att jag varit dålig att besvara kommentarer. Pausbilden är tagen på Arbetets museum
i Norrköping, utställningen Industriland.

Lästips medan jag blir av med febern:
Värnamobloggen skriver om och visar bilder från Bruna Mathssonhusen i Kosta. Småland
framstår alltmer som det givna valet för bilsemester 2010 (i år är det Jämtland som gäller).
Och apropos bilsemester - kolla in Larssons campingbord. Åhhh!
Skattkammaren visar helt fantastiska interiörer från ett av hennes kompis övertaget
och nästan orört hundraårigt hus. Hemma hos Malin del I, del II och del III.

Helmer nummer 8


Jag berättade ju i ett tidigare inlägg att jag samlar på dekorer av Gefles Helmer
Ringström. Sju hade jag då, nu har jag åtta. Här är Rio från 1940-talet, en
av hans tidiga mönster. Men säkert stod den här kaffeservisen på många bord
under 1950-talet.

Blackeberg - en prydnad för 1950-talet


Jaha, så var vi då i Berliner Mitte. Eller...? Nej, förlåt, Blackeberg var det ju! Som har en imposant
tunnelbanestation, mer järnväg än tunnelbana. Arkitekten Peter Celsing ritade stationen,
den invigdes 1952. Empire-Amelie och jag är på vift längs gröna linjen, vi har tittat på Råcksta
och nu är vi alltså i Blackeberg.


Landskapsariktekten Erik Glemme, aktiv längs 1950-talets gröna linje, ni har
mött honom i ett tidigare inlägg om Odenplan, och Sture Andersson är männen
bakom konstverken/fontänerna "Fontändammar" från 1955.


Åhhh, jag gillade verkligen de där fontändammarna.
Därav ytterligare en bild, denna.


Men nu ska vi titta på neonskyltar. De är många kring Blackebergs plan.
Biografen Kaskad invigdes 1957, lades ner i slutet av 1990-talet. Nu håller
fria teatergruppen Off Stockholm här, läs mer om deras kulturevenemang här.


Den här skylten är kul, även om det inte framgår på mina stillbilder. När ljuset
omväxlande är tänt i vänstra och högra halvcirkeln runt pupillen ser det ut som
om ögonen blinkar. Ni ser ögonen in action på Blackbergs egen blogg.
Och jo, neon bör ju plåtas kvällstid, förstås. Men ni vet, Blackeberg
efter mörkrets inbrott... njaeee...


Först en klippning, sedan ett glas tekobbel under parasollet.


Inte 1950-tal, men i femtiotalets anda. Pipor, då hade de pipor. Männen.


Inte alls 1950-tal, men "Klipp-Nytt" är ett femtiotalsinspirerat namn,
och så kakel från tiden.


Inte heller 50-tal, men stilpoäng för pizzerians namn.
Monaco var hett på femtiotalet.


Ralers skylt, som den vänlige mannen i butiken tände för mig, är enligt honom
den enda butiksskylten i centrum som är original från 1950-talet. Jag tittade
nyfiket in hos Ralers...


... som hade litet rolig inredning. Spelkortet är ett reklamkort som Öbergs säljare
hade med ut till butikerna. Någon klistrade fast det på en träbricka -  och voilà, 
vilken bra groggbricka, tänkte jag.


En radio från tiden.


Kobra och en oväntad konstupplevelse. Tavlan är en Tore
Hultcrantz, som enligt lexikonettamanada.se "tillhörde det
tidiga 50-talets konkretister". Tack för titten, Ralers!


Det här ska vara den andra originalskylten. Här festas det fortfarande.


Några tiotal meter från Ralers finns det här roliga trappräcket. Jag ser gubbar
och gummor som hänger i räcket eller står på händerna. Och en katt med
 yvig svans (längst till höger). Vad ser du?
UPPDATERING: Jag frågade om någon visste vem som gjort räcket. 
Blackebergs egen blogg hade så klart koll. Bertil Johnsson skapade räcket, 1957.


Empire- Amelie och jag lämnade centrum och begav oss ut bland gårdarna.
Den här dörren är en riktig femtiotalare, ser ni R:et, samma stuk som R:et
i Ri-biografernas logga?

När en bio var en bio.


Samma snygga gård som på R-bilden.


Jag är litet lat nu och citerar Wikipedia om Blackeberg:
 "I sin helhet synnerligen välbevarat och anses av många vara ett mycket lyckat resultat
av strävan att integrera bostadshus i naturområde. Områdets plan är oregelbunden
och i arkitekturen finns snillrika variationer i detaljutformning inom en övergripande,
sammanhållande idé."


En prydnad för 1950-talet. Möjligen kan man ha en invändning
mot Blackeberg, att färgskalan rakt igenom är ganska mörk.
E-A mindes barndomens två besök i Blackan som utfärder
till en luguber förort. Och ja, hon har rätt. Jämför bilderna från
Råcksta och Vällingby, skillnaden är påfallande.


E-A, med norsk pappa och finsk mamma, påpekade gillande att
Blackebergs gator har namn efter nordiska kulturpersonligheter.
Här dansken Grundtvig, mest känd som mannen bakom folkhögskolan.
Notera också den gamla gatunummerskylten, som fått sitta kvar.


Själv börjar jag bli litet blasé, ser snygga 50-talsportar utan att vilja
plåta varenda en. Men E-A tvingade mig att ta några foton, och jag vet ju att
det finns port-aficionados därute, som Staffan, så här har ni en port...


... och en till, som verkar nytillverkad, men i 50-talets anda...


... och min egen favorit av de tre!


Vi avslutade Blackebergsrundan med besök i en trevlig loppisbod på
Sigrid Undsets gata. På en av tavlorna där stod det Empire-Amelie.
Hon fick den som tidig inflyttningspresent av mig - hon ska snart byta lägenhet.
Inlägg om loppisboden kommer i veckan, jag hinner inte riktigt med just nu.
Vårsådden, vedklyvningen and all that.
Så... stay tuned!

Mer fakta, roligheter och bilder om och från Blackeberg hittar du här:
Bloggen om Blackeberg. Kul!
Bromma hembygdsförening: Vandring i Blackeberg.
Wikipedia om Blackeberg.

Lite mer än rivna morötter och inlagd gurka


En liten bok om att laga vegetariskt kom i min väg. I dag ska jag så grönsaker
och kör därför samma tema på bloggen
."Grönsaksgott" är från 1951, och bjuder på många piffiga grönsaksrecept.
Spenatpudding,  fylld kålrabbi och vegetarisk pastejkorg är några av recepten.


Fortfarande vid mitten av 1960-talet då jag som barn satt vid
vaxduksbeklätt middagsbord och spanade ut över karotterna var det vintertid
ont om andra grönsaker än rivna morötter, strimlad vitkål med lingonsylt
och så den inlagda gurkan förstås.
Men "Grönsaksgott" visar på möjligheter. Nederst till vänster,
till exempel: Fin vintersallad. Det vill säga klyftade tomater, grönsallad 
och skivad apelsin med en citronvinägrett till.
Överst till vänster: Vackert råkostfat. Med apelsinskulptur med gud vet vad
istucket som dekorationer.


Små smörgåsar och sandwichar! Godast är nog den varma
svampsmörgåsen uppe till höger.
Längst ner till höger:  Barnens smörgåstallrik, med bland annat
en dubbelmacka gjord av en hård och en mjuk brödskiva.


Mmmmm... spenatpudding! Nja, kanske kommer
"Grönsaksgott" inte att bli så ofta anlitad av mig, men
den har ett snyggt omslag och vem vet, plötsligt en regnig
dag i sommar så står jag där och gör Flugsvamp:


FLUGSVAMP
Stuvad spenat slås upp på ett fat. I den gröna "gräsmattan" sättes
hårdkokta ägg. Äggets trubbiga ända skärs av något, vitan hackas
och lägges på ituskurna tomater, vilka sättes över äggen; det
hackade utgör således de vita prickarna på flugsvampen.

UPPDATERING. Läs Anders kommentar till detta inlägg,
om Ica-förlagets alla receptböcker. Där får vi veta alla fakta!
UPPDATERING II: Rutan har också lagt ut ett par rutiga Ica-böcker.
Bland annat efterrättsboken, med "Bananer på grön äng"

Samla frimärken och lösa korsord (helgtips)


Tittade in på Postmuseum i Gamla stan, Sthlm, i veckan. Kom inte längre än till museibutiken, 
det blir ofta så för mig. Där hittade jag mopedfrimärken från häromåret. På postmuseum säljer 
de frimärken från några år tillbaka. 
Ett kautschuk blev det också, i form av en 50-talsbil. Motorkunniga läsare ombedes berätta 
om det är en bilmodell som existerar, eller bara en hitte-på-bil.

Kautschuket kommer till användning när jag tar mig an Svenska Dagbladets
korsord i helgen. Lösa korsord är en avkopplande hobby. Jag gillar Svenskans
helsideskryss fredag och lördag. Det har en svårighetsgrad jag trivs med.
Jag brukar kunna lösa mellan 80 och 95 procent av korsordet.
Ett par gånger har jag klarat hela, och skickat in i prydligt frankerat kuvert. 


Ha nu en skön helg, med eller utan 50-talshobbyer
som frimärkssamlande och korsordslösning.
Och... glöm inte att fika!

UPPDATERAD. Helgbonus:. Mia tipsar i ett inlägg om ett kafé i Boden.
Jätteskojig blandning av 1950- och 1960-tal. Klicka på
Äntligen! på hemsidan så får du se bilder.


Råcksta - i skuggan av Vällingby


"Förort från tidigt 50-tal som helt hamnat i skuggan av det berömda Vällingby", svarade
Tusse när jag undrade vad som är så speciellt med Råcksta. Att jag frågade berodde
på att han gjort flera inlägg om Råcksta. Det tjusigaste av dem är det här, där vi får
schlagern "Om du bara ville le nån gång". Melodin handlar om obesvarad kärlek till ett
rödhårigt  fruntimmer i nämnda förort.
Sagt och gjort, Empire-Amelie och jag tog tricken till Råcksta.


E-A, som bodde i Vällingby en gång i tiden, hade varit i Råcksta förr.
Hon mindes det här fönstret. Stiligt med solgaller! Innanför ligger en pizzeria.


Plötsligt fick vi se ett ufo. Det hade landat mellan två bostadshus och fastnat.
Åhhh, 1950-talets arkitektur!


Litet glasbetong piggar upp vilken
källarvägg som helst.


Vi såg en del fina portar i Råcksta. Flera hus hade den här varianten
med regnskydd. Eller kanske var det där man stod och vänslades
efter biografbesöket på Fontänen i Vällingby. Hyrestanten såg ju
inget om hon hade fönstren rakt ovanför.


"Centrum, finns det verkligen något centrum i Råcksta,
det minns inte jag", sa E-A där vi gick omkring.
"Det finns ett gäng punkthus från 1950-talet, då finns
det också ett centrum", docerade jag.


Och visst fanns det ett centrum, men centrum höll inte riktigt vad den stolta
skylten lovade. Vad som förefaller  vara gamla butikslokaler är nu annat.
Bara en liten matbutik hittade vi.
Den stängda matbutiken mitt i centrumet, vars fönster vi ser här, var en gång Ica.
Så står det  nämligen under den vita lappen. Gör Ica som flygbolagen, täcker 
över loggan vid haverier? Kul ändå att man inte täckte över rubbet.


Men Råcksta var fint, tycker jag som faller för träportar
och snyggt renoverade fasader. E-A, den snobben, som vuxit upp
i Vällingby, the place to be, var mindre imponerad.


Hälsning från Råcksta. Mer spännande än så här var många vykort inte
på 1950- och 1960-talen.


Tunnelbanans trapphus har kakel, men inte från tiden.
Den kom dit 2001, här ser ni vad det är för något...


Avgjutna delar från områdets kastanjeträd. Kul!


Här tar vi adjö av Råcksta, och arkitekten Ernst Grönwalls
 vackra höghus. Råcksta, en vänlig liten 1950-talsförort
dit tunnelbanan började gå i oktober 1952.
Empire-Amelies och min färd gick vidare till Blackeberg.
På söndag visar jag bilder därifrån. Stay tuned...

Du kan få fakta om Råcksta och se fler bilder på Stockholms
stadsmuseums hemsida.

Nä, nu blommar det - är de där två ute igen?


Har varit ute på heldagsutflykt med Empire-Amelie igen. Det blev en dag
med fika, 50-talsspaning och besök i en loppis & antik-bod. Vi sammanstrålade
i Spånga, där blomsteraffären med detta ovanliga namn finns.


Kondiset vid Spånga stationsplan har neonskylt från tiden, men ny inredning.


E-A som fikade här på den gamla inredningens tid konstaterade att
kaklet är det enda som återstår. Men konditoriet är omgjort i ljus och snygg
ny stil, så de är förlåtna. Särskilt som...


... de har sjangdobla potatisbakelser, och som ni ser mycket facila priser.
 Ska man fika ska man lämna Stockholms innerstad. Åk hit, eller till exempel
 till Café Boullan i Sundbyberg.


Minidammsugare och minibiskvier fanns också. När åt Ni
senast ett bakverk för fem kronor?


Nöjda med kondisbesöket for vi vidare till första anhalten på dagens femtiotalsjakt.
Ett centrum. Vilket? Det får ni se imorgon!

Åhhh, Rondo!


Låt mig presentera: Vår nya vardagsservis på landet! Rondo är namnet, Gefle förstås, 
upphovskvinna Berit Ternell. Jag har haft ett gott öga till Rondo sedan i mellandagarna,
då jag köpte en assiett som snabbt blev ett omtyckt ostfat på landet.
Så fick jag syn på de här 21 servisdelarna, i loppisbutik i Sundbyberg, häromdagen.
650 pix. Jag tycker att de är värda det. Fint skick - nyblänk och knappt några knivmärken.


Här har vi mellandagsfatet på julduk tillsammans med en
melamintillbringare från SM-plast. Den blå Rondo tillverkades
mellan 1958 och 1962. Enligt boken "Gefle Porslinsfabrik
- Vardagsporslin med färgglädje och stil" gjordes Rondo
också i gröngul och grå dekor.


Ja, Rondo är ett riktigt 50-talsnamn. Så heter
till exempel rubriktypsnittet på bloggens visitkort.
Rondo är också ett gammalt biografnamn, och
Lisebergs restaurang Rotundan bytte 1956
namn till Rondo.

Jag är nyfiken - vilken servis/vilka serviser har du fastnat för?

Ljus i mörkret - några nätter till


Snart är nätterna för ljusa för en riktig neonupplevelse. Så passa på att lyfta blicken nu.
Café Canapée på Dalagatan har en fin skylt, och enligt kaféets hemsida har de funnits på
Dalagatan i över 60 år. Nytt på 1950-talet, alltså.

När landsbygden tystnade


På 1950-talet började landsbygden avfolkas rejält. Under de kommande decennierna försvann
småjordbruken ett efter ett. När konstnärerna Karl-Olov Björk och Anders Åberg fick uppdraget
att utsmycka tunnelbanestationen Solna Centrum år 1975 målade de berättelsen om
ett Norrland under avfolkning.


Det är vackert, i illande grönt och rött, och sorgligt förstås. När Solnas
tunnelbana målas har utflyttningen pågått ett tag. Den siste bonden
med häst delar tunnelbaneväggarna med målade kalhyggen
 och hormoslyrplan.


Kvar framför nedlagda Konsum står en ensam älg.
Den som skildrat landbygdens avfolkning bäst är förstås författaren Stig "Slas" Claesson. 
I hans romaner, till exempel "Vem älskar Yngve Frej",  får man mycket skog,
ensam-kvar-funderar-över-hur tyst-det-blivit och rostiga postlådor.
Jag vill också rekommendera tv-serien "Hem till byn", de tre första säsongerna från 1971,
1973 och 1976. Serien gjordes i sammanlagt 52 avsnitt, den sista säsongen 2006. Men det är
1970-talsprogrammen som är de mest sevärda. Vi får följa byns familjer, storbönder och småbönder,
 folkskollärare och mackägare. 
En av huvudrollsinnehavarna är den nya jordbrukspolitiken,
som med sitt fokus på att bara storjordbruken ska finnas kvar påverkar allas liv och relationer.
(Och så ser bonnköken ut som de faktiskt gjorde på riktigt, bara en sådan sak.)


Men till sist - ett ljus i mörkret. Här i Nysättra, 15 km norr om Norrtälje, låg fram till 1950-talet
en Konsumbutik. Den lades ner som så många andra butiker på landet. Häromåret öppnade
Ovansundets kiosk och café där affären låg. Nu är kafét samlingspunkt i vår del av bygden.
Husmanskost, välfyllt tidningsställ - och nu på sommaren mjukglass.
Det finns hopp.

Mer konst i tunnelbanan här.
Mer konst i Solna här.

En camp väska som ville bli vår


God morgon, måndag!  I lördags kostade campingväskan på Vätö IK:s vårloppis 40 kronor
och jag ratade den. I går var den nedsatt till 20 kronor och viskade "se på mig, jag har varit
med på många bilsemestrar, jag är kul, lite sliten, men 20 kronor - är jag verkligen
inte värd det?"
Hm...


Femtiotalsmannen tog också en titt  på campingväskan, som ser ut
som en resväska när man stänger den. Vi funderade på om den kanske
var omgjord till campingväska av någon händig människa på 1950-talet.


Inte hade den många servisdelar kvar heller. Fyra tallrikar och en kopp
i Kristallon. En kryddburk och en förvaringsburk. Men Femtiotalsmannen
började prata om bilutflykter i sommar - med kafferast vid vägen, campingbord
och ett par stolar. Och campingväska.
Vi slog till.
.

Så i går kväll, när jag rensade bilder på datorn hittade jag den här bilden från Allt i hemmet, juni 1958.
Den har många fina detaljer. Och - stopp, zooma in - vad är det där....

 
Det är ju vår väska! Grå med vinröda detaljer, vår är vinröd med grå.
Annars - samma väska. Vad roligt! Jag läser "Campingväska med bestick
och tallrikar i mepalplast för fyra personer, 68:-"

Visst är det roligt att få dokumentation till sina gamla prylar? Nu vet jag att
det inte var ett hemmabygge, och även hur besticken ska vara placerade!
Vår campingväska från 1950-talet ska nu rengöras och få nya bestick,
koppar och burkar. 

Mer om Kristallon, mepal och annan plast i ett tidigare inlägg.

En plats i 50-talssolen


Har inte den här bilden ALLT? Solstolarna Sussgott (till vänster) och Susette. Parasoll!
Vacker 50-talsklänning plus dito glasögon. Tillbringare med stil. Annonsen är från Brio,
1958 eller 1959.

 
Kolla in "Sputnik" i mitten!


Mer från Brio. Stolen till höger, "Alufin", hade vi i mitten av 1960-talet.
Eller kanske en kopia. Den är snarlik "Samba" från annonsen ovan, men
här är armstöden lägre.
Jag minns att plasten var rätt skarp i kanterna, men att stolen var skön och
stadig att sitta i. Stolen till vänster heter Alunett.


Det där lilla bordet skulle jag vilja ha till balkongen. Stolen heter Sussi,
från Suss-serien.


Hur klibbig måste inte den här hammocken ha varit i 25 graders värme?
Men snygg, förstås. Från Slättens Industrier Norrahammar.


Rune och Marie, hos vilka jag gjorde ett "hemma hos", hade 1950-tal i trädgården
också. Stiligt, va? Och visst är väl  stolarna "Tylö" längst ner på andra bilden
i inlägget? Men en gång hade plasten en klarare färg. Den röda har gått från lackröd till
svagt hallonfärgad. Fint ändå, tycker jag.


Här har vi "Tylö" igen. Mitt favoritutflyktsmål Nostalgibyn ligger i Hosta, utanför
Fellingsbro. Kolla även in trädgårdsstolarna i trä i bakgrunden. Och kolla in Nostalgibyn.
Värd en lång omväg.


Den här litet märkliga stolen stod på
Antikmässan i april och spanade
efter sommaren.


Till sist lite rotting. Rio Resto från Nordiens Mekaniska Verkstad i Fittja.
"Ni får en underbar avkoppling!"

Så, seså, ut i solen nu!

Dagens loppisfynd


Artiklar om kurviga trafikfaror, högtalartelefoner och rymdraketer.
20 pix. Inlägg om det härliga innehållet kommer framöver.

Lycka till på lördagsloppisarna!


Lördag betyder loppis. Förra helgen var jag ståndaktig, höll mig hemma på gården. Men
i morgon ska jag få besöka minst en loppis. Jag hoppas på fynd liknande det här överkastet,
som jag köpte för 50 kronor för en tid sedan. Det var solkigt men helt,  och blev fräscht
efter en tvätt . Det pryder nu ena gästrummet här på landet.


Det rummet inreder jag efter mottot "More is more
- och kitsch mår man bra av".


Fotogenlampan är nytillverkad. Har tjänstgjort 
vid strömavbrott.


Den blå och den gröna flaskan försökte jag sälja på loppis
förra året. Ingen ville ge ens 5 pix. Jag tyckte litet synd om dem,
så nu får de stå i fönster med sjöutsikt som tröst., ihop
med några kompisar.

Lyckosam loppisjakt tillönskar jag alla!
Berätta gärna i en kommentar vad du la rabarber på!

Kvartersbio med nygammalt namn (helgtips)


Kvartersbiografen vid Hornstull är en överlevare. Biografen öppnade på 1940-talet, den hette då Rio.
Mellan 1973 och tills nyligen drevs den under namnet Kvartersbiografen av René Reiss, som gjorde
allt själv. Sålde biljetter, visade film, städade och kämpade för att få projektet att gå runt. Minst en gång
om året brukade det vara artiklar i tidningarna om att kvartersbiografen hotades av stängning.
Men den stängde aldrig.


Nu drivs den av Folkets hus och parker och har fått tillbaka sitt
gamla namn, Rio. Vi stiger väl in?


Biografen har renoverats, men en del av ursprungsinredningen är kvar. Glömde fråga,
men disken känns bekant från mina biobesök här förr i tiden, jag tror att det är originalet.


Nya möbler och nya lampor. Jag tycker att det är underbart att bion fått nytt liv.
Och det händer mycket på  "nya Kvartersbiografen". I helgen är det I love NY-helg,
 med bland annat direktsänd opera, Rossinis "Askungen", från The Metropolitan
Opera i New York.

Läs mer om Rio och tjejerna som förestår den nu,
i DN-artikel från i mars i år, och kolla in filmer och evenemang
på Rios egen hemsida.

Tidigare inlägg, om Ri-biograferna: "Välj en ri-ktig biograf"

Stolstyg med historia


Hittade den här annonsen i en Allt i hemmet från 1958-59. Tycker den är så snygg. Kollade 
upp, finns Bogesunds väveri kvar? Jodå, de är still going strong.

  

På Bogesunds hemsida hittar jag bland annat tyget Mecano. 
Matchar färgerna i annonsens tygprover fint!
Läser också om företagets historia. Bogesunds väveri grundades i början 
av 1940-talet, och vävde filtar till försvaret under andra världskriget.


Tyget Strikt går heller
inte av för hackor!

Industri Ire AB då? Jo,företaget  grundades 1939
i Skillingaryd, heter numera Ire Möbel AB 
och ingår i Lammhults Design Group. 
Ire "formger och producerar sittmöbler för en 
designmedveten målgrupp" både för hem 
och offentlig miljö.

Mode-Nytt från 1950-talet


I dag blir det modevisning här på Femtiotalsjakten. Vi börjar med en avslappnad
ensemble från 1954. Rutig skjorta och ledig byxa - så rätt då, ja, alltid så rätt.


Året är 1951, och sommarens käcka långbyxor presenteras
i Damernas Värld...


... och ja, visst är det jeansen som gjort entré!
 "En ny sorts slacks à la cowboy som gör sitt segertåg
bland tonåringar".  Du syr dem själv förstås, i vadmalsgrå
kraftig bomullstwils.


I samma nummer, under rubriken "Semester i Cannes" hittar vi tjejen
med det totalmatchade setet i jersey.


Fem år senare finns Marquisack-jackan på marknaden, från svenska Algots,
och säkert slår den orangeförtjusta flickan i Cannes till. "Audreybyxor" till!
Naturligtvis döpta efter skådespelerskan Audrey Hepburn.


Mer från Rrivieran. Intressant tröja, snygga byxor - och en mössa
som man funderar litet över.


Den som inte har möjlighet att besöka Frankrike kan med hjälp av
symaskinen (en Elna, kanske) bli parisiskt sommarsnitsig i alla fall.
Året är 1952 och varje husmor har en symaskin.


Det finns ju så många trevliga modeller!


Ja, O så trevlig! I Husmodern juni 1951 finns klänningen
som nog vid denna tid är en vanligare syn än den käcka
cowboybyxan.


Husmor syr åt både sig och barnen. Femina 1957.


En soldress, och så sjalett med stråhatt över. Gör den
kombinationen comeback i sommar?


Kolla den svävande  taxen!


1951. Det var en annan tid, en oskyldigare. Hm.

Ja, det var allt för denna gång. Femtiotalsjakten återkommer senare i maj
med badmode från tiden!
Tidigare modeinlägg:
1950-talsmode i Sundbyberg.
Stor Gala.
Mode med Monet.

Barnsligt roligt - så det blir mer sådant


Vad kul att så många fler än jag kände igen barnservismuggen med
ballongpojken i förra inlägget! Så vi kör på med litet mer 50-talsbarnsligt!
Den här bilen såg jag på Långholmen förra veckan.


Vilket åk! Den stod i båthamnen och trivdes medan
båtägarna fejade runt omkring.


Cykeln är Runes och Maries, eller rättare sagt deras barnbarns. 
Den har cykelkorg, så att dockan kan följa med. 


Köpte denna pall från Brio på loppis. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till, 
men den såg så rolig ut.


Har förtstått att det finns folk som samlar på Brioleksaker. 
Kanske säljer jag den vidare när den stått och sett rolig ut ett tag.

Vilka 50-talslekssaker har du/minns du? Ger du dina
barn retroleksaker? (Och i så fall, uppskattas det...?)





Vem ritade min barndoms mugg?


(UPPDATERAD - se nedan.) God morgon, måndag! I dag får ni hjälpa mig med en sak.
En sådan här mugg hade jag som barn. Det var min favorit och blev rätt nött och skamfilad
med tiden. Någon gång på 1970-talet försvann den, med soporna antagligen.
Sedan återsåg jag pojken med ballongerna på plastutställningen på Dunkers i Helsingborg
häromåret. Jag har för mig att det stod att muggen gjordes av Gustavsberg.
Sedan föll den i glömska, tills jag såg den på antikmässan i Kista i april i år. Plåtade muggen,
men distraherades sedan av någonting och glömde kolla undertill. Borde köpt den, förstås.
Jag har kollat i "Bruksföremål av plast" och gissar att muggen ingår i en barnservis av ornamin,
som tillverkades av Gustavsberg med gamla formar från Baloplast.
Men jag är övertygad om att någon av Femtiotalsjaktens läsare sitter inne med svaret.
Annars får jag lägga ut den på Retroforum eller Precis en sån.
Men ni får chansen först!


UPPDATERING: Många kände igen muggen. Kerstin hade fler delar,
den här bilden har jag fått av henne. Tack!

Svaret på frågan tror jag att vi fick av "MB":
"Stig Lindberg anges ofta (felaktigt) som upphovsman till den här muggen
och tallriken med flickan som tillhör samma serie. Förmodligen beror det
på att namnet säljer och att många missuppfattat det hela och tror att
Ornamin är ett varumärke när det i själva verket är ett material.
Balo var en fabrik där Rörstrand hade ägarintressen eftersom de inte ville stå
vid sidan och titta på när Gustavsberg sålde bruksförmål i plast. De flesta
dekorerna köptes in från företag ute i Europa och upphovsmännen är nästan
alltid okända. Det samma gäller för den här barnservisen och en hel del andra
 som finns ute på Tradera."

Hemma hos Rune och Marie


50-talssaker i en skön färgskala, stilfullt mixade med moderna möbler. Rune och Marie
lät mig titta in i deras hemtrevliga hus, och ta bilder för att visa Femtiotalsjaktens läsare.
Vi börjar med en runda i vardagsrummet. En komposition i rött och svart.


Fladdermusfåtöljen har en fotpall, och kolla - en stående Stringhylla!
Jag vill också ha en sådan. Vill inte ni?


Taklampan, de rektangulära tavlorna på väggen
- åh, det var så snyggt hos Rune och Marie!


Klassiskt stringblombord. Med Levande livet och annan relevant
läsning i hyllan.

´
Tittgodis! Fruktknivar och de där coola kryddställen. Fem gånger
så snygga som samling!


Vad vore 1950-talet utan sina rådjur!
Här i järn på teak. Marie letar efter fler,
de är rätt ovanliga.


Men nu byter vi rum! En matplats med stil. "Ryor överallt", sa Marie litet
urskuldande när vi gick husesyn. "Ryor överallt, härligt!" , säger jag.


Jaha, så har det skapats ett nytt habegär hos mig. Kornischer! Se så vackert gardinerna
faller, se så snyggt det är med kornischer i vackert trä. På tredje bilden ovanifrån ser ni en
kornisch med inbyggd belysning.


Se på den lampan, vilken stil! Marie har inte lyckats härleda
den, men man ser ju att det är god design. Någon som känner
igen lampan och kan berätta om tillverkare/designer?

 
Litet 50-tal för barnbarnet. Om man vänder på pallen kan man åka på den!


En trappa upp. Tjusigt golv, tjusig stol.


Och katten sover ståndsmässigt under en byrå med nitad
grå galon.


"Har du sett en pigtittare i teak någon gång?" frågade Marie.
Nej, det hade jag inte. Den är kul, eller hur?

 
Snygg klocka I.


Snygg klocka II.




En liten del av Runes bilsamling.


Och Marie samlar norsk väggkeramik.
Den här tavlan är från Halden.


Vi avslutar med ytterligare en bild från det härliga vardagsrummet.
Snyggt med en enkel modern soffa till allt 1950-tal, tycker jag.
Stort tack till er, Rune och Marie för att jag fick ta bilder till Femtiotalsjakten!

Mer hemma hos: Hos Syltan & Saabmannen del I, del II och del III.

10 steg från min dörr


I dag är vi ett gäng bloggare som kör temat "10 steg från min port/dörr".
Jag har haft problem med temat, hemma på min gata i stan finns inget 50-tal att plåta
10 steg från porten. På landet öppnade jag dörren, tittade ut och ja, exakt tio steg framför mig
stod vår mest medfarna trädgårdsstol.
 "Neeeej!", sa stolen, "jag ser för hemsk ut, ta ingen närbild!"


Alright, så här då? Litet extra färg, och litet "sken"?
Stolen bara muttrade till svar.
Men den ska veta att den är uppskattad. Omkring 50 års tjänst
- och fortfarande den trädgårdsstol som är skönast att sitta i.
Tio meter från dörren, en alldeles lagom sträcka en sommamorgon
när man bär på fyra morgontidningar och en fylld kaffekopp.

Du som gör 10 steg från min ytterdörr/port-inlägg idag, berätta det
i en kommentar så länkar jag till ditt inlägg. Det här ser andra bloggare
10 steg från dörren:
Monet - bollar av rosmarin
Mira - en före detta vedbacke
Anders - väldoft i portuppgången
Mariavega - en sliper (det gillar en gammal järnvägare som jag)
Staffan - en grushög
Kerstin - järnsmidesdetaljer specialritade av Olof Hellström
Benny - snyggt 1950-talsräcke

Dags att sortera ut och sälja (helgtips)


I går kväll när vi åkte ut till landet såg jag skyltar om tre loppisar i dag. En flyttloppis,
en föreingslokalsloppis och en loppis på gård - på mindre än tre kilometer... Och i morgon
drar traktens närmaste bakluckeloppis i gång för säsongen.
Så det är hög tid att gå igenom det som köpts i vinter och se vad som ska säljas av.
Så att man får ihop en loppiskassa att köpa nya saker för. Fint kretslopp!
Felköp, vindsfynd, saker jag köpte för att de var roliga just då - här ser ni några av de grejer
som jag ska sälja på byloppis/bakluckeloppis.


Ett knippe bananer, sex Gabrielljusstakar (anemon tror jag de heter),
ett fiskhalster i oöppnad originalförpackning(gissningsvis 1980-tal),
en rulle sen 1970-talstapet.
Därute finns en köpare till det mesta - men vem köper vad?


Det roligaste med att själv sälja på loppis:
1) Gissa vad personen som kommer gående mot ens bord kan tänkas
 vara intresserad av. Leka säljare, försöka anpassa säljstil efter person.
2) Arrangera om bordet allteftersom saker säljs (och kanske plocka
fram fler grejer). Pyssla och fixa, placera dragplåster så att de syns väl.
Lampan från 1970-talet, gissar jag, kommer att köpas av en 80-talist.
Eller vad tror ni?


Avdelning knep: Enkronaskorgar med saker
som sysselsätter barn så att deras föräldrar får
möjlighet att rota runt på bordet ett tag.


De här 80-talskopparna i plast (de är fyra)  tänkte jag sälja
för lika mycket som ett par Helmer RIngströmtallrikar kostar.
För alla ruggiga 1970-1990-talssaker på bilderna ska
naturligtvis finansiera inköp av sköna ting från 1950-talet.

Fler som planerar för loppis just nu? Hur gör ni?