Rosor vid ett Höglundskrus


De trivs i vårljuset, Erik Höglunds charmiga vas och rosenduken. Vasen fick jag av Benny
på Porslinsbloggen i samband med Antikmässan. Han hade sett mitt inlägg om "Högis" och
noterat att jag tycker om de där gubbarna med armar omkring magen. Duken köpte jag på
mässan. Jag gillar skarpt alla sorters stliserade 50-60-talsrosor.


... som det ljuvliga tyget av Ulla Ericson-Åström för Stobo textil, 1955.
Jag plåtade det på en utställning hos Designarkivet i Pukeberg
.

... och de här litet mindre stiliserade men söta. Löparen är ett tidigare mässfynd.

PS. Och här min vaxduk med stiliserade rosor.

Mintgrön S 0515 - B80G


Flera av Femtiotalsjaktens läsare har frågat vilken färg vi har på luckorna i vårt 50-talskök.
Jag berättade i det här inlägget om hur vi skickade luckorna på ommålning efter att bostadsbolaget
som vi hyr av vägrade låta oss få någon annan färg än vitt.


Nyansen heter S 0515-B80G. Den är som allra vackrast
i solljus. I vintras när det var mörkast kunde mintfärgen vissa
dagar kännas en smula kall. S 0515-B80G kräver litet varma färger
omkring sig. Ett rödrutigt golv skulle vara fint till.
Till exempel.

Med hem från Antikmässan


Vilket av föremålen i mitt inlägg från Antikmässan tror ni fick följa med hem?
frågade jag FJ:s läsekrets. Bara Porslinan gissade rätt: Gunnar Anders vackra
ljusstake. Jag har länge sneglat på sådana, och sneglade så länge på den här
att Rutger gick och köpte den åt mig som present medan jag var på bloggträff.
Fåglarna hittade vi också på en antikmässa. De är amerikanska och trivs verkligen
i Ystad metall-ljusstakens sällskap.


Och nu måste ju Gunnar Anders katt flytta in
från landet! Den ska stå vid sideboardets
andra ände och matcha ljusstaken.
Hm, säger fåglarna.

Sist ut (?) från Antikmässan


Ja, så är det. Jag är nog sist ut med inlägg från årets antikmässa i Älvsjö. Men det roliga är ju att trots
detta så har jag bilder på saker som ingen annan visat. Vi gillar olika, och det är bra - då finns
det alltid chans att fynda! Och håll i er nu. Femtiotalsjakten inleder med 1920-30-tal...


... och några suddiga bilder från Art Deco Meineckes, Frankrike, monter. Le Style 1925 står det
på boken med art deco-typsnittet. Och jag tror att nästa kollektiva jättesug kan uppstå efter just det här.
1920-30-tal, art deco, tidig funkis. Baserat på vad? Att jag såg en del på mässan,
att det varit extra många artiklar i antiktidningar om art deco på sistone - och att jag själv
känner att mmmmm... tusan vad fint det är.


Charmfullt. Bokstöd för 4 500 kr/paret. Se så fridfullt
hon sitter och läser framför Stig Lindbergs tyg.
Jag glömde kolla ursprung. Vem vet?


Bubblare. Snart vill vi alla ha den där Upsala-Ekeby-gröna färgen som accent i våra hem...


... och drömmer om att ha råd med den här byrån. Och så några utvalda
"Argenta"-delar, förstås.


Vi sliter efter cryopasglas från Pukeberg...


... och vill servera cocktails med stil.


Barnen tvingas på baby shoes, slightly worn, med en travesti på Hemingway.


Vi börjar blanda 1980-tal (?) med vårt 1930-tal. Det snygga sideboardet "Gaudi" är formgivet
av Bengt Rosenström och tillhörde de där retfulla objekten på mässan som saknade prislapp.
Eller så...


... fortsätter vi älska mid-century. Mässans vackraste stol ritades av Carl-Axel
Acking, huvudarkitekt för H55. Såld, för någonting "femsiffrigt".


UPPDATERING PÅ BEGÄRAN.
Speciellt för Cicci: En bild framifrån!


Snyggaste skrivbordet ser ni här. PL Uddebo av Svante Skogh. Vet jag, eftersom jag äger ett.
Mitt kostade 250 pix på loppis. Det här hade en prislapp på 6 300 kronor.


Så liten och anspråkslös, egentligen.
Men: Pungo, 1 900 kronor.


Kära-Mik hade en snygg fond.Det är omslagspapper från tiden.


Där fanns den anonyma men söta koppen för 125 pix.


Alvida Antiken hade inrett en trivsam hörna vid sidan av sin monter. Kolla blombordet!


Vackra dekoren "Standard", Eugen Trost, Gefle fick mig att famla efter plånboken.
Men drygt 400 kronor för en tekopp man inte ens samlar på. Nej. Men fina
är de.


Här fortsatte famlandet. Stig Lindbergs tyg "Pottery" är ett önsketyg till
halldraperi. Men 4 500 kr för en längd - plånboken gömde sig snabbt. Handlaren
sa att originaltyget har behagligare färger än nytrycket. När jag tittar på nätet ser
det faktiskt så ut. Stämmer det, ni som sett båda i verkligheten?


Charmigt kryddställ, någon slags pälstingest och ett halvt ben. Benet tillhör
inte en skyltdocka, vilket det ser ut som här, utan en byrå.


De bulliga härliga handdukshängarna såg jag på en annan blogg, men jag
vill också visa dem.


Hugin & Mumin, en varm korv-skylt och en skyltdocka med vansinnigt uttryck. Antik & Gjutjärn
Eksjö hade den bisarraste skyltningen.


Och här är den mest populära montern - bland retrobloggare
i alla fall. Jag tror jag har sett ungefär den här bilden på ¨
minst fem bloggar. Men vilken handlares monter är det?
UPPDATERING: Råmå heter butiken vars monter var så uppskattad.
Tack, Porslinan, som kom ihåg.


Lampan - snygg eller ful? Ni ser den släckt hos Porslinsbloggen. Från Flygsfors,
formgivare Helena Tynell, ett nytt namn för mig.

 
 
Snyggt x 4. Ett föremål följde med hem. Kan ni gissa vilket?

PS. Reportage från tidigare mässor, i Älvsjö, Kista, Münchenbryggeriet,
Frihamnen med flera ställen hittar du under kategorin Mässreportage.

Antikmässan

Gå på "Emalj på G"!


I fredags var det vernissage på Gustavsbergs porslinsmuseum. Utställningen
"Emalj på G" invigdes. Museichefen Kjell Lööw inledde, framför Annette Fahlstens (längst fram
i bild) underbara emaljvägg "Hemma hos oss". "Emalj på G" innehåller verk från emaljverkstaden
på Gustavsbergs badkarsfabrik, från 1949 till 1993. Läs om emaljkonsten här.


Stig Lindbergs sol lyste över cidern. Han var en av
de första att börja experimentera med badkarsfärgerna.
På utställningen visas verk av omkring 25 konstnärer.


Stickans bordsskivor lyste upp hela rummet.


En del fick jobba mitt i vernissagestimmet. Och Margareta Carlstedt hade att göra,
två 145 meters emaljväggar som sattes upp i Mälarhöjdens tunnelbanestation 1965.


Margareta Hennix tulpaner är lätta att känna igen. Båda tavlorna
är av henne.


1970-talsemalj av Alf Olsson, "Svarta moln".


Erling Möller Nielsen skapade "Trappan".


Bengt Berglund utvecklade emaljgrafiken. En glad vägg leder in i utställningen.


Journalisten och författaren Petter Eklunds första möte med Gustavsbergs
emaljkonst, berättade han på vernissagen, var den här emaljgrafiken som
han hittade på en loppis. "Hot lips" skapare Bengt Berglund intervjuades
av Eklund. Men vad är det som är så intressant till höger utanför bild?


Det måste vara den här bordsskivan av Carl-Arne Breger. Snygg som tavla.
Tycker Rutger och jag, som äger den och är omåttligt stolta över att
museet ville ha med vår Breger i utställlningen.


Till sist en glad nyhet. Det görs fortfarande emaljkonst! Som en pendang till "Emalj på G"
visas den lilla utställningen "Emalj på KKV", med verk av Konstnärernas Kollektivverkstad i Nacka.
Småtavlorna är av Fern Scott Olssons.


Hon har också gjort denna. Långt ifrån vad man skulle förknippa med emalj, eller hur?

Utställningen "Emalj på G" pågår till och med den 29 april.
Missa inte! Senast Sverige hade en stor emaljutställning var 1979, om jag minns rätt
av vad Kjell Lööw berättade.
Utställningen "Emalj från KKV" visas till och med den 9 april.


PS. Två tidigare inlägg från härliga Gustavsbergs porslinsmuseum:
Giganterna på Gustavsberg, om den permanenta utställningen (missa inte den heller!)
ABC... och L som i Larson, från Lisa Larson-utställningen 2010


Teven full av retro


"Mad Men", "Pan Am", "The Hour"... De senaste åren har det varit en hel del drama på teve
för oss som gillar återskapat 1950- och 60-tal. Och det tar inte slut! Här är några av vårens
höjdpunkter.
Den som har Viasat Crime kan se fram emot vad vad kanalen kallar "Retro crime".
I mars sänds "See no evil", ett drama i två delar som berättar historien om Myra Hindley
och Ian Brady, paret som på 1960-talet mördade fem barn och begravde dem på engelska hedar.
Första delen av "See no evil", torsdag den 1 mars 21.00, andra delen den 8 mars.


Tillbaka! Vi har väntat på Joan och de andra på Madison Avenue sedan
oktober 2010. Snart är äntligen väntan över.
Första delen av "Mad men" säsong 5: Kanal 9, den 1 april kl. 22.00.


Ja, så har vi ju Kommisarie Gently, som också utspelar sig i ett 1960-tal.
Den har jag aldrig riktigt fastnat för. Men den finns, med miljöer och kläder.
Nästa avsnitt nu på lördag den 18 februari, Kanal 9 kl 20.00.


Sedan ska man hålla ögonen på SVT:s matinéer. Måndagar och tisdagar
brukar de dyka upp, det gamla gardet. Från Sickan Carlson och Adolf Jahr
till Inger Taube och Thommy Berggren (bilden). Klassikern "Barnvagnen"
från 1963 med de sistnämnda sänds nu på måndag den 20 februari ,
i SVT1 kl. 13.55.


I antikgenren är Rutgers och min absoluta favorit "Antiques Road trip",
en brittisk antikdeckarvariant med witty antikexperter som åker Storbritannien
runt och försöker snuva varandra på de bästa fynden.
Gamla säsonger sänds i TV8, litet då och då, känns det som.
Nästa chans (säsong 1, avsnitt 4) nu på söndag. TV8 kl. 16.25.

PS. En del av detta sänds naturlitgtvis också på respektive kanals Play.
Men eftersom detta är en retroblogg så anges tv-tiderna.

Vilken/vilka är din retrofavorit på teve?

Stina i dåligt (?) sällskap (uppdaterad med svar)


Det här gänget stod på ett bord på megaloppisen i Solna. På håll såg alltihop ut som
Helmer Ringströms "Stina", Gefle. Men det visade sig att bara en av de här fyra
servisdelarna är "Stina". Vilken? Och vilka är de andra i sällskapet?


Det tänkte jag kunde vara en kul läsartävling. Utan pris, men med
respekt och ära som belöning till den som har alla rätt.


Tre av delarna har stämpel under. En har det inte. Men jag är säker på
att någon av FJ:s läsare vet vad den ostämplade är för en.
Låt höra nu! Vilka är "Stinas" kompisar?

UPPDATERING: Kaffefatet var ni flera som kände igen som Stina.
Resten är svårare, en är fortfarande inte helt identifierad. Okay,
här kommer tre och ett halvt svar:


Kaffefatet, "Stina", Gefle. Lilla koppen, "Fokus", Rörstrand.


Stora fatet, från italiensk tillverkare. Stora koppen, Rörstrand, okänt namn.

Att den stora koppen kommer från Rörstrand stödjer jag på uppgift
från Porslinsbloggen. Brukar vara rätt.


Här får ni som tack för kommentarerna en bonusbild på snygga bulliga
"Stina"-skålar som jag plåtade på Megaloppisen i Solna.

Välkomna till ett Helmer-fan!


Välkommen, du som hittat hit via Hus & Hem Retro (ja, välkomna, alla andra också, förstås).
I det nyss utkomna numret (1/12) finns Femtiotalsjakten med i "Vykort från webben".
När jag plåtat bilden till vykortet kunde jag sedan inte sluta plåta olika kombinationer. För det är
ju så med Helmers dekorer, att många av dem passar väldigt bra ihop.
Här kommer bilderna från en lekfull eftermiddag.


Helmer med etnokänsla. Underifrån "Dorothy", "Delfi", "Hjärter" och "Teve".


Vårkänslor. Grön "Ruter", "Trio", såssnipa "Tellus", "Majlis" och underst "Spinett".


3 x trio. "Trio" med "Tellus" (gul).


Blues. Kopp och fat "Teve", "Kryss", "Trio".


Perfect match. "Dorothy" med favorithandduk.


Då var det 1970-tal. "Bandorra", "Stina", "Marta".


Före.


Fullt ställ.


Efter.


Alla tidigare inlägg om Helmer Ringström hittar du
under kategorin Helmer Ringström.

Javisst ja, ni ville se gardinen


I inlägget från Megaloppisen i Solnahallen berättade jag om mitt fynd, två mycket långa
gardinkappor i 1950-talstyg. Och så visade jag den lilla stuven som blev duk när jag kapade av ena kappan
till två våder. Sedan har jag försökt få min gardin att bli lika snygg på bild som den är i verkligheten.


Det här är helt klart gardinens bästa vinkel. Men rakt framifrån vill det sig inte.


Så jag skjuter på visningen av gardinen. Istället får ni först se säsongens allra
sista amaryllius, i krukan Gunilla från Upsala-Ekeby på Rörstrandsfatet "Aslög"
(den snyggaste av de dekorer som Helmer Ringström inte ritat).


Gardinen gömmer sig. Men den avlånga krukan från Upsala-Ekeby är inte blyg.


Inte heller den anonyma krukan som jag tror är från Gabriel skäms för sig.
Men så står den också på ett underlägg som är en gåva från form55.
Men nu är det dags, här kommer bilden:


Som sagt, gardinen kommer mer till sin rätt i verkligheten. Den är en glad liten inramning av
vårt underbart stora köksfönster - som nu i februari låter ljuset flöda in.

Varmt, knökigt, kul - megaloppis i Solnahallen!


Festligt, folkligt, fullt med roliga saker. Vi hade inte tänkt gå på Megaloppisen i Solnahallen,
men med bara fem minuters gångväg dit så vore det ju dumt att inte titta in i alla fall? Den
charmiga sparbössan vid namn Köksbank kungjorde "Att spara är också en konst". Jag lade upp
150 pix - och dealade till mig tre gamla julkort på köpet. Också ett sätt att spara, resonerar jag.


Det var hög klass på loppisen. Många säljare hade proffsfina saker. Som de vackra filtarna
i underbart fräscht skick. Jag slet mig från filtarna och gjorde dagens fynd här, mer om det senare.


Jag kände igen åtminstone en antikhandlare bland säljarna. Kanske var även
denna hörna en handlares. Det fanns en hel del små teakmöbler på loppisen,
och här till och med ett matbord.


Söt byrå. 650 pix har jag för mig. Längs väggarna fanns plats
att både titta, plåta och andas. "Inne på plan" stod borden tätt,
allt för tätt, och det var varmt och knökigt.


Tre saker jag inte sett förut (1). Vaxade små muggar med 50-talskänsla. Säljaren visste inget
om dem - gör du? Reklammuggar, eller vad? 20 pix/styck.


Tre saker jag inte sett förut (2). Proppskåp, att hänga
upp bredvid nyckelskåpet i hallgarderoben. 40 pix.


Tre saker jag inte sett förut (3). Erkerskål med etiketten kvar.
Damen som sålde dem (fyra stycken skålar i mint condition, alla med
etikett, 125 pix/st) berättade att hon fått dem i bröllopspresent.
Men de blev stående i ett skåp. Jag gissar att någon lycklig
köpte allihop. Jag var sugen själv, men påminde mig själv om
att jag nästan aldrig använder de Erkerskålar jag har....


Rutger hotar med att börja samla på kaffekannor. Sigvard Bernadottes klassiker med signatur
(på sidan några centimeter nedanför lockets kant) kostade 300 kronor och fick stå kvar. 


Busvassaste bordsduken. Eller... jo, visst är det ett överkast. Det snyggaste 50-talsöverkast
jag sett i verkligheten. Hm... hur svårt kan det vara att sy ett?


Jag tog en detaljbild, ifall jag äntligen
skulle starta symaskinen jag köpte för
två år sedan.


Hemma igen, med fynden! Soppterrinen för borsjtj (?) kommer från Höganäs och gillas skarpt
av de galna clownerna från New York. 150 pix var ett fyndpris, tycker jag.


Det råder frid och lyckostämning i Femtiotalsjaktens hem denna lördagskväll.
Fyndet jag gjorde hos filtsäljaren var två lååååååååååååånga gardinkappor i ädel-
50-talsmönster. En av kapporna gjordes snabbt om till två våder och den lilla
duk (ja, ofållad, än) ni ser på bilden.
Den gröna vasen ska vara Monica Bratt, svårt att läsa signaturen under men är
det inte Bratt är 150 pix ändå ett bra pris för en vas så mycket snyggare än allt
modernt man kan hitta för de pengarna.

En lämplig låda


Åh, varför köpte jag inte lådan med Gefletryck? Den fina samlingen trälådor stod på en loppis
häromveckan. Jag tyckte att priserna (200-600 kronor) var för saftiga. Men vid eftertanke - en mer
lämplig låda att förvara det Gefleporslin som inte får plats i kökskåpen finns ju inte!


Nu hoppas jag att lådan från Gefle makaronifabrik finns
kvar när jag har vägarna förbi nästa gång.