... men gladast är nog jag


... för jag har reserverat en sak hos Funkisboden på Upplandsgatan. Källan till min
förväntansfulla glädje finns med i bilden. Vad tror du det är?
UPPDATERING: Rätt svar har inkommit. Dockskåpet, Lundby, tre våningar. Mer om det
på måndag, då jag hämtar det.

En elegant man i neon


Hatt och käpp och oklanderlig kostym. Fem strutlampor av fem i betyg till butiken
George Sörmans neonskylt på S:t Eriksgatan 41. Skylten har funnits där sedan 1938.
Nu när jag läser om företagets historia på Georg Sörmans hemsida ser jag att butiken
har kvar sin inredning från 1930-talet, då den levererades av NK:s möbelsnickeri.
Kanske någon annan bloggare gör det bildreportaget?

Stilleben framför datorn (helgtips)


Enligt devisen "Man har inte roligare än man gör sig" brukar jag skapa små stilleben 
på min sekretär. Här ser ni ett gäng loppisfynd. De två senaste: Katten, 20 pix, och askfatet (?)
av Anna-Lisa Thomson för S:t Eriks Lervarufabriker, 25 pix, på Huvudsta Loppmarknad.
Pennställ, Scandetui, på loppis för evigheter sedan. Virkad duk, dito. Pennor: Indiska.


Jag hade sett så många andra bloggare visa sina skålar
i turkost pressglas - jag ville också ha en! Etikett Pukeberg, jag
hittade den hos Coola Loppan i Färjestaden för 85 pix. Maria med Jesusbarnet
(eller är det Morticia Addams?) fanns på en logloppis i Hökhuvud i somras. 
Figuren som just ska till att norpa en pralin är en ljusstake från Röda korset,
Råsunda, 10 pix.


Ett Jesusbarn till. Tavlan fanns hos Södra skattkammaren, den är vävd eller broderad,
eller är det målat som broderi, jag kan inte räkna ut det och vill inte ta i sär den.
Askfat, Bo Fajans. Den österrikiska ugglan är egentligen ett bokstöd. Dockskåpssoffa,
fågelbur med fågel plus kandelaber inköpta åt och nu levererade till Åsa, som
inreder ett dockskåp. Och vykortet är skickat.
Så - utsikten ovanför datorn förändras hela tiden!

Hur ser det ut framför din dator?
UPPDATERING: Tusse visar hur det ser ut på hans köksbord. Kolla in!

Trevlig helg!

Den enda inredningsbok du behöver


Ja, här står ALLT. Boken "Heminredning" kom ut 1955. Författare: Lena Larsson, tongivande
inredningsarkitekt på 1950-talet, konstnärlig ledare på NK Bo samt redaktör för Allt i Hemmet
ihop med Marianna Fredriksson, och Elias Svedberg, chef för NK inredning och möbelformgivare.


"Heminredning" går pedagogiskt igenom hur bostäder
av olika storlekar kan och bör möbleras. I den minsta,
1-rumslägenheten, tänker man sig att ett nygift par flyttar
in. "Bägge parter arbetar på dagarna. Hustrun sköter hemmet
ensam. Mannen har behov av en särskild skrivplats: han
läser per korrespondens.


3-rumslägenheten bebos av en familj med ett barn,
en flicka på 3 år. Som extra familjemedlem har man
hustruns mor boende i det mindre sovrummet intill
kapprummet. "Mannen är ombudsman till yrket och
har en mängd förtroendeuppdrag att sköta hemma på
kvällarna förutom sin ordinarie tjänst."


Men just den här provkartan över tapet och textilier
är avsedd för en ungkarls enkelrum med kokvrå.
Även han förkovrar sig i hemmet, om kvällarna.
"Ungkarlen i vår lägenhet är medicinare och är förutom
sin ordinarie tjänstgöring sysselsatt med privat
forskningsarbete."


Provkarta för 1-rumslägenheten. Litet rött och gult kan
pigga upp när mannen tittar upp från sitt Hermodsbrev
med engelska glosor.


Lämpliga kvalitetsmöbler presenteras på helsidor. Det här skulle man
kunna göra en quiz av, slår det mig. Många av er som läser Femtiotalsjakten
kan säkert pricka in de flesta av silhuetterna. Men modellernas namn
anges inte, endast tillverkaren.


En sida till. Underbart, eller hur? Det finns ytterligare sju, med soffor, bord,
förvaringsmöbler, skåp och fler stolar. Jag sparar dem till en regnig dag.


Just det! God modern karaktär ska det vara! Från några få kvalitetsmöbler i enrummaren,
då mannen fortfarande kämpar med de engelska glosorna eller ingenjörsexamen, till
smakfull villainredning med antika möbler i mixen och smakfull konst när han och hans
familj gjort klassresan uppåt. Många interiörbilder får vi på vägen, och man kan läsa boken
endast som en inredningsbok. Eller se en skildring av ett strävande folkhemsfolk.


Belysning är viktigt, och ägnas ett antal sidor. När hushållsarbetet
är avklarat och timman sen får även hustrun äntligen en stund över
till läsning.


De tänkte på allt när de skrev boken.


Stilfull interiör. "Jalusier och persienner/.../kommer mer och mer till
användning även hos oss."


Vad vore väl ett inlägg om inredning på en femtiotalsblogg utan
någonting av Stig LIndberg och Viola Gråsten? Mönstren är snygga 
till och med i svartvitt...


Gör om, gör rätt. Vi får inte mindre än tre skisser över felaktig möblering
av en enrummare innan denna visas upp som det goda exemplet.

Jag ska nu noga läsa "Heminredning" med dess 250 fotografier, 165 teckningar
och 8 färgbilder. Sedan vet jag exakt hur 1950-talets främsta inredare tänkte sig
att de finaste möblerna och materialen från tiden skulle blandas och ges - för
att skapa de moderna, perfekta hemmen.
("Heminredning" från 1955 är en omarbetad upplaga från 1947. Ja, det hände
en del under de åtta åren.)

TACK till Gunilla, som har härliga Risingeboden, för boken!

Attityd är allt


November 1959. Kollar de efter rymdfarkoster? Det får man inte veta.
Bara att jackan "Lotta" inspirerats av "den präktiga militärpälsen". Jag har
hittat en nästan likadan jacka, nyproducerad, svart, i höst. Nu är det bara
elastabyxan som fattas! Och attityden.

Parkbänk med 1950-talskänsla


Parkbänken står vid strandpromenaden i Hässelby strand. Husen
vid promenaden uppfördes 1956-57. Visst måste bänken ha kommit dit
i samma veva? Jag tycker den doftar 1950-tal. Se här...


... en inomhussläkting, Bengt Rudas
fåtölj Joker för Ikea omkring 1958.
Samma lutning, samma känsla.
Kanske Bengt Ruda svängde ihop
en parkbänk någon dag när han inte 
gjorde möbler för NK eller Ikea...?

Uppsnappat på loppis i Kalmar


Loppisen i Folkets Park i Kalmar var för mig Lilla Glas-skolan.
Jag skämdes inte, utan förklarade glatt för alla med intressant glas på sina bord att jag är
novis vad gäller glas, så berätta för mig. De hörde på min dialekt att jag inte kommer från Glasriket
och berättade snällt. På det här bordet hade försäljaren laddat upp med en massa Gullaskruf.
De två genomskinliga glastallrikarna är 1930-tal, enligt honom. Den gröna tillbringaren
antagligen 1960-tal. Det snyggaste på hans bord var emellertid...


... de här ur Orrefors serie Fuga. Så vackra färger, och sköna att hålla i.
Längst ner i en tråd om Fuga på Precisensån finns bilder på en underbar
samling. Ja, det finns mycket man skulle kunna börja samla på.


Det är svårt att fotografera glas i dåligt ljus... Detta är i alla fall koppar
från Målarås glasbruk, förmodligen 1950-tal. Brukets historia kan du läsa här.
Det finns kvar, men nu är det konst- och prydnadsglas som tillverkas i Målarås.
Mest kända är glasblocken med graverade djurbilder. Not my cup of tea. Men
kopparna är det.


Ännu ett glasbruk som jag aldrig hört talas om.
Björkhults glasbruk. Nedlagt 1978.
Jag ska sluta plåga er med oskarpa glasbilder, men ska fortsätta
prata glas...


Jo, efter denna fantastiska loppis med massor av glas i fint skick med
etiketterna kvar så är målet för nästa sommars bilsemester spikat.
Småland. Fyra loppisar om dagen i Glasriket och jag kommer att lära mig mer
om glas än på ett år här hemma.
(Bilden: Okänd vas, gul Nilsjohanburk, 125 pix, samt kakburk.)


Rör man sig sedan längre inåt landet kommer man till det som
marknadsförs som Möbelriket av Värnamo och Växjö kommuner och
företag som Svenssons i Lammhult. "Ett besök i Möbelriket ger dig kontakt
med själen i den svenska design- och möbelkulturen", som de skriver
på sin hemsida.
(Bilden: Tillbringare, Rondo (Berit Ternell, Gefle) samt tallrikar Svalan
(Sven-Erik Skawonius, Gefle).


Lampriket, var ligger det? Värnamo hade ju EWÅ, vars
små röda bordslampor med skrovlig yta jag suktar efter.
Och Markaryd ligger söder om Värnamo. Är det här
man hittar stiliga 50-talslampor med etiketten kvar...?
Jag ser att det är Antik- och samlarmarknad i
Sparbankshallen, Markaryd, den 8 november. Önskar jag
kunde dra dit över dagen och spana!
(Bilden: Skogsbär, Berit Ternell, Gefle.)

Här en kul artikel av en som redan gjort resan. "Glasriket
runt på tre dagar" av Magnus Palm i Allt om resor 2007.
Nästa sommar är det Femtiotalsmannen och jag som
vallfärdar till Småland - 1950-talsriket.

Smålänningar ombedes särskilt att kommentera detta inlägg
och komma med tips!
UPPDATERING: Kolla - en intressant retro/vintagebutik i Kalmar 
som jag missade men Svenskt Retro har tittat in hos.

Uppfiskat på loppis i Kalmar


Den lilla sjöjungfrun vilade på en hylla på loppisen i Kalmar Folkets Park i söndags.
Nu bor hon i min ena Stringhylla. Hon är signerad Fej, vilket står för Folke och Elsa
Jernberg. "Det var han som gjorde Gunnar Nylunds grejer, men tröttnade på det", sa
mannen som sålde sjöjungfrun. Och jo, Folke Jernberg började som assistent åt Nylund
på Lidköpings porslinsfabrik...


... och öppnade sedan egen verkstad på 1940-talet.
Hustrun Elsa ritade oftast förlagorna till  Folkes figurer.
(Källa: Grödinge Antiks Grodbladet sep/03.)
Jag gav 90 kronor, vilket jag anar var ett bra pris.


Tv-tranan i trä har fått sällskap av ett rådjur i keramik,
tungt som en hel söndagsstek. Min samling av svarta
tranor och rådjur består nu av hela två objekt.
40 pix för bambi.


Fisken vill att fotot tas mot sjön. Det klumpiga roliga gigantiska fatet kommer från
Höganäs. 30 pix vid stängningsdags, jag kunde inte motstå det.


Höganässtämpeln berättar att fatet
tillverkades någon gång mellan 1956
och 1967. Någon som vet vad FH (?)
längst ner står för?

I morgon: Uppsnappat på loppis i Kalmar

Gullaskruf, Reijmyre och ?


God morgon, måndag! Normaltid råder åter, och det mörknar precis så normaltidigt
som det ska i slutet av oktober. Då tar vi fram ljuslyktorna! I helgen införskaffade jag
tre Reffla, av Arthur Percy för Gullaskrufs glasbruk. De står längst bak, en röd och två gröna
i olka nyanser. I mitten lyser Reimyres Pärlan.
Längst fram tre lyktor, som är mina favoriter men som jag inte har namn och ursprung på.


Längst fram igen, framför Reffla och Pärlan.
Vem vet var ljuslyktan är tillverkad?

En trevlig vecka önskar jag er!

Nytt badrum, 1958


De senaste decennierna har de brutalt kastats ut, 1950-talsbadrummen. Grönt
kakel och inbyggda badkar möts av rynkade näsor. Och visst, jag vet, det dolde sig
en del mögel här och där. Före stambytet hade jag själv ett sådant där djupt badkar
och 50-talskakel. Ej längre. Så i dag drömmer vi oss bort till 1950-talets sista år,
då det som nu slits ut och dumpas var modärnt och tjusigt.


Damen på bilden ovan "älskar sitt vackra badrum med dess varma
livsbejakande färger".


Perstorp-Plattan - och "läckert färgsatt sanitetsporslin" från IFÖ-verken.
 

Men annars är det Gustavsberg som dominerar annonserna från
1958-59. Och det handlar om färg!


... ofta om blått.


Ja, blått var flott!


Avslöjad? Det finns hjälp! En artikel
i Allt i Hemmet visar omgjorda badrum
"före" och "efter".


Jo, mina (2000-tals)vänner, detta är EFTER. Vi ser "Nya bekvämligheter
såsom duschhållare, duschförhänge, pall för barnen, mjuk sits på WC-locket
och skålbidé på väggen".  Skålbidé? Aldrig sett. Var den vanlig?


Den lilla hyllan är en Elfahylla. Jag har sett annonser för dem
i tidningar från 1950-talet, skulle vara roligt att ha en "badrummens
String".


Ännu en före och efter. Och även om jag själv tycker att det svarta
badrummet är riktigt tjusigt gissar jag att de flesta i dag skulle välja det
gammaldags badkaret i före-bilden?


Mer stilfullt i svart. Duschförhänge med vackert blommönster.


Till sist: VILL HA, som det heter. Badrummet med rött kakel och svart badkar från
Gustavsberg - vilken skönhet.
Och jag undrar: Finns det någon som faktiskt behållit och renoverat sitt färgglada
1950-talsbadrum istället för att göra om det till vitt spa? I så fall: Var kan jag
få se de bilderna?

Vilket badrum tycker DU är finast av dem i inlägget?

Vi säger gärna DU - men till vem?


Den här skylten såg vi i den alldeles ljuvliga lanthandeln i Gårdby på Öland i dag.
Vid en snabb titt kan man luras att tro att det fanns "du-föreningar", som lokalt drev
du-reformen på 1960-talet. Så tror jag inte att det var. Det finns en symbol som skiljer
d:et och u:et. Vem av er som läser bloggen vet något om Ölands DU-förening?
UPPDATERING: JO, det var en slags du-förening, en enmansförening, som placerade ut
DU-skyltar i lanthandlar "Symbolen" mellan bokstäverna är Ölands silhuett!
Läs allt om detta i en kommentar till inlägget, skriven av Stig-Henrik Viklund., som jag
tackar för den uttömmande förklaringen!

P.S. Dureformen ägde rum på 1960-talet. Den som tillskrivits äran för reformens
genomslag var Bror Rexed, chef för Medicinalstyrelsen (nuvarande Socialstyrelsen) som
i sitt välkomsttal till personalen 1967 gjorde klart att han tänkte dua och duas. Men reformen
började tidigare, läs mer på Wikipedia.
På 1950-talet var det titel, Ni eller han/hon som gällde vid titttal mellan männskor utan
familje- eller vänskapsband. (Det är mycket som inte var bättre förr.)
P.P.S.  Bildreportage från Gårdby lanthandel och andra trevliga platser på Öland dyker upp '
på bloggen efter helgen.

På kondis i Kalmar


Femtiotalsmannen och jag anlände till Kalmar vid 16-tiden i går. 16.30 satt vi på
Holmgrens konditori. När vi brukade fika här på 1990-talet fanns hela den gamla inredningen
kvar. Ej så längre, men utsidan får fem av fem strutlampor!


Eller hur?


Kom igen, Carl XVI Gustaf, ta en fika här nästa gång du är på Öland.
Vi vill ha kontinuitet i regentlängden ovanför vetelängderna.


Lamporna är litet speciella.


Det bäst bevarade hörnet.
Brödet då? Jo, det är precis så underbart gott som bröd alltid är på anrika konditorier
i landsorten. En kanelbulle, en mazarin, en stor chokladbiskvi med päronsmörkräm (sex
strutlampor i betyg), en chokladdoppad havrekaka samt två kaffe med påtår kostade
103 kronor.


Och i dag.... åker vi över bron till vackra Öland! Fast först ska jag kolla ett par
loppisar i Kalmar. Tavlan hänger i hotellkorridoren på Calmar Stadshotell.
To be continued...

Loppisfynd, kl. 17.58


De skulle precis stänga, men jag hann göra ett snabbt svep. Jag tror att detta är ett
tvålfat, och att det kan vara 1950-60-tal. Bokstäverna läses IFÖ. 10 pix gav jag, kanske
mest för att kunna puffa till söndagens badrumsspecial här på Femtiotalsjakten.
Då får ni se 1950-talsannonser från bland andra IFÖ.
UPPDATERING: Haha, det är ingen tvålkopp, det är ett reklam-askfat. Läs Heléns kommentar
till inlägget. Tack, Helén!


Här har ni Tellus! Det är andra dagen i rad som jag hittar en del
i servisen. Kl. 17.58 betalade jag 5 pix för en något bestickskadad tallrik.
Tellus är alltså en dekor av Helmer Ringström, Gefle, och den servis
jag ska ha som huvudservis i lyan.


Snyggast i loppisbutiken var räcket. Vi befinner oss på Human Bridge i Kalmar.
Femtiotalsmannen och jag är på weekendsemester. Fler inlägg kommer, i snom tid.

En timme före jobbet (helgtips)


Jag brukar försöka göra något svep före jobbet några gånger i veckan. Jag arbetar kväll,
inne i stan, så på eftermiddagar kan man ofta se mig rota i loppisbutiker eller scanna av
antikbodar. I går blev det Roslagsgatan som fick ett besök. Källarbutiken Magasin 13 är
en favorit, där köpte jag min hallspegel och brukar kunna hitta udda Helmer Ringström-fat.
Och så är de bra på små roliga lampor. Jag älskar små roliga lampor.

En dag kommer jag att köpa en lampa här, det vet jag.
Kanske en EWÅ-lampa, i stil med den röda. Runt 500-600 kronor
får man ge för dem. Men då ska man veta att står EWÅ-lampan
i ett fönster på Upplandsgatan så får man lägga ett par
hundringar till. Jag vill dra av ett par istället...

Denna dag hittade jag en charmig burk för 20 pix,
OCH ett par Tellustallrikar (Helmer Ringström, Gefle).
Nu börjar en Tellusservis ta form i lyan!

I den andra källarbutiken, Kenth Lindströms Moderna & Antika, kan
man säga att min jakt på en stol till Svante Skogh-skrivbordet började.
Ett stiligt skrivbord behöver en stilig stol. Den här är inte riktigt min smak,
men väckte alltså tanken på skrivbordsstol.

Här har vi en Schaffenacker. Tysk som startade studio 1948 i Ulm.
Det finns mycket av honom på nätet. Många väggtavlor i keramik, reliefer med
djur, en hel del hästar. Inte heller den min smak, men 1950-tal/tidigt 1960-tal
och så är det litet kul att lära sig ett nytt namn.

Dagens sötaste. Porslinshunden är fransk, 1930-tal. Den stod hos Mästerby Antik.
Kostade lika mycket som en bordslampa hos Magasin 13. Men i går var jag ute för att lära
mig saker och få skönhetsintryck, inte för att shoppa. Om jag inte hade hittat den där
kornischen förstås. Den jag frågar varenda antikhandlare om. Enkel, slät teak, 270 cm lång.
Jag fann den inte nu heller.

En stund senare, Upplandsgatan. Utanför A&F Antik såg jag dagens fynd. Det fina lilla
bordet kostade bara 300 kronor. A&F har ofta trevliga saker till bra pris. Dessutom alltid
gullig skyltning. Nu behövde jag inget bord, men jag är övertygad om att någon gick hem
med det, smålycklig, senare i går.


Helgtipset? Håll ögonen öppna - åt mig - efter den där kornischen. Någonstans inne
i ett dunkelt förråd finns den. Teak, slät, 270 cm lång. Hittelön.
(Bilden tagen på Mästerby Antik.)
Trevlig helg!

Rolig retro i Norrtälje


Nu börjar det likna någonting i Norrtälje. Först Pingstkyrkans stora nya loppis, sedan
butiken Retrorummet. Jag kollade läget härom lördagen (Retrorummet har öppet 11-16
lördagar nu under vinterhalvåret) och gillade vad jag såg. I huvudsak möbler och grejer
från "de tre retrodecennierna", 1950-70-talet.


1950-tal och 1970-tal kan samsas riktigt bra, rätt arrangerade. Bregers
smörask trivs fint ihop med de där kaffeburkarna som jag aldrig minns
vem som gjorde (hjälp mig, retrofolk!). UPPDATERING: 1970-talsburken
heter Sally, av Erik Kold för Nilsjohan (Tack, Benny!).


Ett gäng ljuslyktor från Reijmyre.
Hittade jag något? Jo, en Silva-bricka i teak för 100 kronor och ett par
tallrikar med obetydligt nagg för en tia styck som stod i reastället.
Prisnivån var annars på Stockholmsnivå, vilket känns som ett risktagande
i off-season Norrtälje, men jag hoppas att det ska gå bra.

Retrorummet ligger bredvid Café Tullen, längst upp på Tullportsgatan
mot Stockholmsvägen.

1950-talshunden nummer ett


Har ni tänkt på hur mycket pudlar som svassar omkring i textilier från 1950-talet?
Jodå, överallt är de. Vi börjar med en bilkudde, som finns i Tusses ägo och som
han plåtat åt mig.


Min fina vinterduk, hela finns här. Vad ser vi för hund?


The poodle skirt, vísste ni att den fanns? Det gjorde inte jag, tills jag snubblade
över ordet. Läs allt om pudelkjolen hos Wikipedia. Den på bilden kan man köpa hos
Anniepoodleskirt.com.


Tyskt dockskåp från 1950-talet, jag skrev om Puppenhäuser här.
Vilken sorts jycke bor i skåpet?


Kuddar av retrotyg finns hos brittiska Jane Foster.
Bland annat den här, med en.... (hundras, fem bokstäver).
(Missa inte hennes nätbutik och blogg, om du gillar retrotyger
från 1950-70-talet. Hög "bli glad-faktor"!)

Håll nu ögonen öppna och ni ska se dem överallt
i 1950-talets värld. Pudlarna.

Men... MissWink håller nog inte med om att pudeln är 1950-talets
hund nummer ett - tror jag. Hon gillar skottar, och har ett inlägg
där hon ber om våra teorier om varför pinups och hundar ofta
följes åt. Fina bilder, kolla in!

Håller DU med? Eller vill du utse en annan ras till
"1950-talshunden"?

Spegel, spegel, på väggen där...


... säg vem som viktigast i 1950-talets designhistoria är? Så kanske Stig Lindberg
frågade spegeln som är med på Metropols auktion med Tema Stig Lindberg nu på måndag
den 26 oktober.
Startbud 750 kronor, i skrivande stund upp en femtiolapp på nätet. Spegeln är faktiskt
det första Stig Lindberg-föremål som framkallat ett litet habegär hos mig. Bara 35 cm hög,
lättplacerad som en glad detalj i en 50-talsinredning.


Kannan är inte dum den heller. Startbud 100 kronor,
just nu uppe i 1 100. Målarsignatur Anita Roi. Kannan är
22 cm hög.

Kolla in Tema Stig Lindberg hos Metropol, och berätta vad
ur Stig Lindbergs produktion som du helst skulle vilja äga!

Bonusinfo: Bloggen letaretro är en av mina favoriter. Där får man
tips om intressanta föremål från auktionshus runt om i landet.
UPPDATERING: Och just nu ett stilfullt inlägg med just ett 
Stig Lindberg-svep.


En mångsidig liten kruka

 
 
God morgon, måndag! Jag vill inleda veckan med något rart. Mari
Simmulsons (tror jag, tyckte det var hennes signatur under?) kruka med
fyra frukt&bär-motiv stod hos Myrorna på Adolf Fredriks kyrkogata häromveckan.
Kanske står kvar än, för trots krackelyr och avsaknad av lock (för det ska
den väl ha?) kostade krukan 150 kronor.
Bättre och billigare att ta bilder, bara.
UPPDATERING: Såg den igår igen, i en större storlek, utan sprickor, hos
Magasin 13 på Roslagsgatan. 150 kronor där med, mer prisvärt!

Trevlig fortsättning på veckan!

Först frissan, sedan fiket


Ådryheppurnklippning eller ondulerat? Vi befinner oss i Salong Irba, Hässelby Strand.
Tusse och jag spanar efter tider som flytt. Tjejen som har salongen tillsammans med
sin syster berättar att de tog över efter ett par damer som hade haft salongen sedan
1950-talet. Inredningen i puderrosa och svart är kvar.


Jag blir förtjust över de nätta små platserna. Fond i rosa galon,
matchande stolar i rosa och svart, speglar från tiden.
Tusse ser andra saker, hojtar:


"Åh, Kåwe Ultra!" Alla som följer Tusses blogg vet
att det är gamla instrument, maskiner och apparater
som gäller. Hårtorkarna är alltså Kåwe Ultra Compound,
från Elektriska A.B. Kåwe i Sundbyberg. Bara en så´n sak!


Åhhh, 1950-tal!


"Det blir 6:75, tack."


Vi tackar för titten och för att vi fick ta bilder.


Det var en härlig höstdag, och strandpromenaden var vacker. Och där fanns
mystiska tecken, läs Tusses rapport från "Hässelbydagen". Hunden, den bara trampade
in i bilden.


Vad vore en stadsvandring utan en fika? Centrum i Hässelby strand
är slitet. Det finns planer på att riva delar av centrumbebyggelsen och
bygga fler bostäder. Många lokaler står nu tomma. Men ett fik fanns det!


Kaféet, en halvtrappa ned, var tidigare blomsteraffär. Trots att det
inte var ett äkta 50-talskafé kände jag direkt en stor trivsel. Tusse
och jag diskuterade vad det är som gör att vissa platser ibland känns
så rätt, från första stund. Märkligt.

 
Spår efter 1950-talet fanns ju. Skyltfönster med mosaik och ett vackert
dörrhandtag.


En bedårande gardin med små rosor rörde vid mitt
kitschkära hjärta. 


De flesta husen i Hässelby Strand uppfördes 1956-1957. Tunnelbanan
invigdes 1958. Källa: Wikipedia. Det finns en underbar hemsida,
"Mitt Hässelby", skriven av en man som växte upp där och fortfarande
har järnkoll på sin förort. Fina bilder och berättelser. Rekommenderas
till alla som är allmänt intresserade av "folkhemstiden".

Den rockande norske svarte samen


Vem är det här? Keramiktavlan kommer från norska AWF, Arnold Wiigs Fabrikker.
Jag har visat honom i förbigående en gång tidigare, men plockar fram den här rockande
samen igen eftersom bloggen 50-talskeramik visar upp Svart 50-tal och undrar om fler
hänger på. Jag undrar: Finns det en norsk folksaga med en svart kille på ren?
(För er som inte vet vem den rockande samen är, info här .)

Vem tar sig an 1950-talshicket?


När ska 1950-talshicket göra comeback? Jag gissar att rockabillybanden,
och kanske Jerry Williams, hickar på. Men när ska vi få en Melodifestivallåt
eller en Idolvinnarlåt med hick? Här en extrem, The Mudlarks "Book of Love"
där hicket i refrängen har övergått i galande tupp med förkylning. Men jag ville
ge ett tydligt exempel.


Elvis med "All shook up". Hela låten är en lätt hickning. "Oh well (hickning)
bless (hickning) my soul (hickning) osv. Snyggt!

Det kom ett paket... (Helgtips)


... från Helena, som driver den härliga bloggen Retro-tokig. Hon tyckte att några 1950-
talsdukar som hon hade skulle passa bättre hemma hos mig. Visst hade hon förvarnat
om att det skulle komma en bloggpresent, men jag blev ändå överväldigad när jag
öppnade paketet.
Den här duken nästan hoppade ut och sa "Jag vill vara med radion!"


"Och jag passar med Blå Eld-fatet!" Blir det mer 1950-tal än så här?
Vem var K.H. (signaturen nere till vänster)?


Duken med dans, hjärtan och midsommarstänger (dubbelt så stor
som på bilden) tyckte att jag skulle ställa en Hjärtans Gott-burk
från 1970-talet (?) på den, för att hylla givaren. Jag gissar att burken
mer är din stil än dukarna, Helena?


Och dukarna varar än till påska! Så fint med tussilago, vårens första blomma, och
liljor. En julduk var också med i paketet, men den får ni se i en julduksspecial i december.
Helena - tack än en gång!

Helgtipset? Skicka någon ett paket! Det ska jag göra.

Trevlig helg!

En liten loppisrapport


I dag var jag på utflykt med bloggvännen Tusse. "Jag behöver en loppisfix",
sa jag och Tusse tog med mig till en stor härlig tvåvåningsloppis hos Läkarmissionen
i Johannelund (t-banans gröna linje, mot Hässelby strand).
Där hittade jag kökshandduken med 50-talskänsla, signerad I. Carling. Ser på nätet
att hon gjort en del trevliga handdukar och bonader. Vem vet mer om hennes saker?
Det blev också ett par tyska fat med 50-talsblommor och ett salladsbestick.
Fem pix vardera för handduk och fat, 60 för besticken.


Väldigt trevliga speceriburkar hade de. Den till höger, vilken skönhet!


Men här är nog ändå dagens finaste. En Volvofilt, "original", som
om någon skulle tvivla. 400 kronor. Får de det? Och hur gammal är den?


"Sådan där sparbössa vi hade i skolan", sa en 40-talistkvinna till sitt
sällskap. Varje vecka sparade man en slant, och så fick man tidningen
Lyckoslanten, den med Spara och Slösa. Den får tydligen ungarna
fortfarande.


Plastlycka. Faten är Gustavsberg, ornamin. I något
som ser ut som ett tandborstglas fanns tre äggkoppar.
Delar av en picknickservis? 15 pix för faten, 30 för
picknicken.


Kopparna var stämpellösa, men bekanta? Snygga,
jag var nära att lägga 60 pix för paret.
UPPDATERING: Porslinsbloggen-Benny visste - förstås -
besked. Koppar är Karlskrona, model 55, se tråd på
Precisensån.


Allt detta porslin som man skulle vilja ge ett hem. Men nu har jag ju
en äkta Bavariaservis i samma stil som den här, den har varit mammas
och pappas och har fin tunn kant.


Den här servisen heter Gertrud, från tyska
Seltmann-Weiden. Läs ett inlägg hos 50-talskeramik som
bringar litet klarhet i Bavaria och annan tysk porslinsmärkning. 


Till sist ett par skåp. och inte vilka skåp som helst, påpekade Tusse.
"Ah, Kifa-skåp!" sa han och jag förstod ingenting.

Sedan klarnade det. Skåp för vårdinrättningar! Kan vara
omkring hundra år gammalt. Hos Tusse ser du de
snygga glasburkarna som han spanade in.

Hässelbydagen kallade vi vår utflykt till Hässelby Strand
och Johannelund. Min rapport från dagen kommer i helgen.

Bright lights, small town


Så ska det se ut! Ica Supermarket i Rimbo har Roslagens tjusigaste nyare neonskylt.
Det stora lilla i:et talar 50-talets språk med oss. Man blir glad.
Ja, nu är det neonsäsong igen och mitt höstlöfte är att plåta neonskyltar då de ska plåtas,
det vill säga etfer mörkrets inbrott. Påminner om den fina sajten Svenskaneonslyltar.se.
Där kan man hänga i timmar.

Var finns DIN älsklingsneon?

Extra! Extra! Läs Riksettan - bättre än någonsin!


Äntligen ett nytt nummer av Riksettan! Jag skrev om tidningen här, och nu....


... skriver de om Femtiotalsjakten, som firar triumfer dessa höstveckor då blänkare
efter blänkare syns i magasinen. Förra gången var det Sköna Hem.

Nya numret av Riksettan gillar jag av fler anledningar än ovanstående. I serien om
gamla riksvägar har turen kommit till Rikstian. Bland annat passeras två av mina favoriter,
fina lilla Lindesberg med Wienerkonditoriet och Nybo Café utanför Gävle.
Jag känner igen mig i Maja Aases artikel om Generation Bilism: "Vi var trafikanter
på väg mot Sveriges framtid". Och så får vi läsa utdrag ur Sten Berglins nya bok "Filmbilar".
Missa inte!

PS. Bonus: Grandprix63:s mackspaning längs Rikstian.

Häverödal. Tystnad. Tagning.


Tystnad. Tagning. Ett tips till alla regissörer som letar miljöer: Häverödal.
Det gamla tingshuset står och förfaller. Buskar växer upp kring den en gång så pampiga
ingången, kråkor kraxar olycksbådande från mörka granar. Trots att solen lyser från
klarblå himmel ryser jag när jag går närmare byggnaden som alla övergivit.

 
   
Genom nyckelhålen tar jag bilder. Vems var stolen? Vad döljer sig
längst därinne i mörkret? En trappa upp syns takmålningar genom trasiga
fönsterrutor. Tingshuset stod klart 1924, en av de sista byggnaderna
i nationalromantisk stil i Sverige. Arkitekt: Arvid Huss.


Sista rättegångarna hölls här i början av 1980-talet. Huset förklarades
som byggnadsminnesmärke 1989.  När det såldes 1993 var det i gott
skick, men har sedan fått stå och förfalla.
Läs mer om jakten på ägaren här. Nej, brrrrrr... här på baksidan
där ingen kan höra en skrika vill man inte vara kvar.

 
Tillbaka till tingshusets framsida igen.
En gång en vacker lykta, nu vandaliserad. Men det sägs
att det ändå lyser här om nätterna ibland...


Läs mer fakta om Häverödals gamla tingshus här.


Om tingshuset inbjuder till skräckfilmstankar så har vi här den brittiska
pusseldeckarens perfekta miljö. Vi går in på Häverödals hotell!


Trivsamt, med en twist. Vem skymtade precis förbi i spegeln?
Översten som bor i rum 13? Det nygifta paret där hon verkar ha ett
förflutet? Eller var det bara den nyfikna Miss Marple?


Här tror jag Miss Marple skulle sitta och försåtligt locka in förbipasserande
hotellgäster i samtal där de avslöjar mer än de hade tänkt.


Ljuv rosentapet. Lamporna blinkar till samtidigt som ett skrik hörs
bortifrån tingshuset...


Och i frukostmatsalen - förstulna blickar mellan gästerna.
Socker och arsenik i överstens morgonkaffe?


Galonsoffan från 1950-talet ger lösningen på mordgåtan. Miss Marple känner igen
mönstret från ett kafé som mannen i det nygifta paret aldrig säger sig ha besökt, lägger
ihop ett och ett, konstaplarna kan gripa den skyldige.


Häverödal är fullt av hus med spännande yttre och en historia.
Här låg förr handelsboden, nu är det bostadshus.


Skräckfilm, pusseldeckare - och så någonting i den övernaturliga genren, kanske?
Den gamla brandstationen har som ett skimmer kring sig. Är det bara eftermiddagsljuset
som spelar oss ett spratt eller...  andra krafter?

Fotnot: Häverödal ligger i norra delen av Norrtälje kommun, och gränsar till bruksorten
Hallstavik. Det finns en grupp på facebook som heter "Vi ifrån Häverödal och inte Hallstavik".
Och - allvar nu - hotellet verkar ytterligt trivsamt. Kanske äter Femtiotalsmannen
och julbord där.



Alltid en älg i "Höns-Ivars" tavlor


God morgon, måndag! I dag börjar älgjakten i Roslagen. Älgen på bilden målades av
"Höns-Ivar" 1956. Ivar bodde i Rånästrakten och livnärde sig på sina höns och på att måla.
Det fanns alltid en älg med i hans tavlor. Det berättar pappa, som ärvde tavlan av farfar.
Pappa såg en "Höns-Ivar" på Hamnladan i Norrtälje för ett tag sedan, så nu ska jag
också spana. (Bilden är beskuren.)


Älgen från Nittsjö, av Thomas Hellström, var inte rädd
för fyndjägare på Antik & Kuriosa på Kistamässan.
Den fanns hos Stinas Antik & Kuriosa.


Porslinsrådjuren har ju sina samlare.
Hur är det med älgar? Och med "Höns-Ivar"?
Tavlan hänger i det blå gästrummet på landet.
En del förstår den, andra inte.

Trevlig fortsättning på veckan!

Mässans förlorare (Kistamässan del III)


Jaha, vad hittade jag då att ta med hem från Antik & Kuriosa på Kistamässan?
Första fyndet gjorde jag hos Leva Antik: Det blygsamma blombordet som kommer
att matcha Ikeabokhyllan Tema från 1955 perfekt, det vill säga den dag jag får tag på
en sådan. 280 pix gav jag. 


Ryan hängde hos Britt Arvidsson, som berättade att
hon själv tvättat mattan. Och den var verkligen fräsch.
Sunkiga ryor är inte kul. Efter att ha hållt upp kameran,
där jag har bild på min soffa Belle, mot ryan och kollat
färgmatchningen, och efter några varv runt mässan,
slog jag till. 650 kronor.


Kl. 16.20 stapplade Empire-Amelie och jag iväg
till Leva Antik för att hämta blombordet. Vad mötte oss
på hörnet av montern om inte precis en stående
Stringhylla som jag vill ha! Där försvann 800 pix - plus
250 till taxi, för nu kunde jag inte längre bära hem
allt jag köpt.


Kom hem vimmelkantig av alla intryck på mässan. Men med några enkla handgrepp
hade jag installerat mässfynden. Regredierade sedan till 1990-talets början när jag plåtade.
Då var det mode bland pressfotografer att ta sneda bilder. Fast deras bilder hade
bättre skärpa...


Litet bonusbilder: Lampor från mässan. Raden med vackra månskenslampor hänfördes
både E-A och jag av. Moderna under decennierna kring förra sekeslkiftet, mer vet jag inte,
har inte tagit mig tid att forska, kommentera gärna och berätta om månskenslampor!
De fanns hos H-G Consult.


Den magnifika taklampan från Luxus fanns hos Lasette.


Åhhh, den här golvlampan vill jag ha. Spanade in den hos Wolfe&Wolfe
redan tidigare i höstas, och var nära att köpa den nu. Men jag är rädd
att den inte skulle komma till sin rätt i min brokiga folkliga lya.
Fast kanske ihop med Svante Skog-skrivbordet? Jaja, den såldes nog,
så det är en hypotetisk fråga.


De här femtiotalarna hos MaBjo Retro&Design.
var med på förra mässan också. Då tog jag bild och tänkte
efteråt att om jag ser dem igen så slår jag till. Bastskärmarna
från tiden är i perfekt skick. Men... nu hade jag ju istället
förälskat mig i de runda på bilden ovanför. Så kan det
vara ibland.


Cedergren & Son hade en exakt likadan golvlampa som jag har, fast
med glasskärmar istället för tygskärmar. I bakgrunden ett par skrivbordslampor,
gissningsvis 1930-tal. Snygga, de med.


En liten bastlampa ropade mitt namn
från en hylla hos Ubes kuriosa.
Men den fick stå kvar, trots sin
enkla charm.

Men nu undrar ni som läste rubriken vilka
som var mässans förlorare?
Jo, här har vi dem:


In kom Stringhylla och nytt blombord.
Ut åker satsbordet i mosaik gamla mattan
och blombordet i rotting och glas, som
ju blev utröstat av er bloggläsare här.
Blocket eller vårens byloppis nästa
för de stackarna!

UPPDATERING. Äntligen! Nu får vi veta vad
Porslinsamatören köpte på mässan.
Koppar! Gefle! Fina mönster!
Missa inte!

Gården, 10 oktober


Livet är inte bara antikmässor och 50-tals-omgörning av lyan i Råsunda. Livet är
också gården i Roslagen, plocka in vinteräpplena och päronen i matkällaren, betrakta
oktobers vemodigt vackra skymningar, se fram emot att familjens jägare anländer till
älgjakten som i våra trakter börjar på måndag.


Fast Gefletallrikar passar in fint både i stan och
här ute. Dekoren heter Spets, av Sven-Erik Skawonius,
1961-64. Förvirrande nog finns det två dekorer Spets
från Gefle. Precis som det finns två Tina och två (eller
ännu fler) Ring.
Men... inte mycket att göra åt det nu.

Jag tänkte på er hela tiden (Kistamässan del II)


"Fick inte följa med". Ser hunden ut att tänka.
Här kommer ett inlägg tillägnat er som inte kom iväg på Antik & kuriosa i Kista
¨- och alla andra fellow bloggers. Jag plåtade litet saker som fick mig att tänka på vissa 
av er när jag såg dem.
Enjoy!


MOSTER MJÖLGUMPA.
Den fina figurinen satt där hos Antikanten och ville
till Skåne, till den bloggare som förstår den svarta
50-talsgipskulturen allra bäst. 370 pix.


MIMIS ANTIKVITETER OCH ANDRA AKTUALITETER.
Och dessa skönheter, de bad att få resa till Åbo, till Mimi som
allmänbildar oss andra om jugend. Också Antikanten.
1 500 respektive 3 400 kronor.


JJ.
Stiligt, stilfullt, stramt. Jag tänkte direkt på JJ, inte bloggare men mycket
kunnig kommentator på olika fora och ibland här också. Fotograferat
hos J-Antik.


ÅSA.
Som köpte ett dockskåp jag fyndade på loppis, och fick mig att känna
mig som en hel antikhandlare. OCH som var en av de första
stammiskommentatorerna på Femtiotalsjakten. Åsa, jag hittade
faktiskt en möbel till ditt dockskåp på mässan! Ingen av de här
dock, som fanns hos Brunnsta handel.


PORSLINSBLOGGEN.
Hallå, Benny, vårt orakel, här har du något att bita i. Vad heter kopparna
från Gustavsberg? De fanns hos Uthuset, vars ägare sökt på alla sätt
och ställen men inte hittat namnet. Hon, jag och hela världen väntar
med spänning - ska du lösa gåtan?
UPPDATERING: "MB" hann före: "Gustavsbergskopparna heter Fashion Grid
Yellow (finns även med bl a röd kant). Tillverkades 85-87


50-TALSKERAMIK.
... för visst skulle du kunna tänka dig att ge Dorothy Cloughs litet
malliga katt ett hem? "Den grej idag som flest fingrat på", sa killen
som har Korrens kuriosa och jag försökte låta bli att tänka svininfluensa. 
1 100 pix.


TUSSE.
Jag trodde bara att det fanns en Tussekatt - men här är ju ett helt gäng!
De spanade ut på oss mässbesökare från J-Antik.


PORSLINSAMATÖREN.
Jag såg framför mig hur denne bloggare försöker få alla i sin omgivning,
inklusive små oskyldiga barn, att intressera sig för samma ämne som han
själv. Startkitet för blivande porslinsamatörer fanns hos Ubes Antik.


KERSTINKOKK.
För att Kerstin har berättat på sin blogg att hon har ett stort Blå Eld-fat
i rött som hon serverar lussekatter på, och det tycker jag är höjden
av julskönhet. Rågers Antik & Design hade mer grå Blå Eld än jag
tidigare sett samtidigt. Så snyggt ihop med röd dito.


UPSALA-EKEBY-SAMLARNA.
Hörrni, lova att skriva mer om Taisto Kaasinen, min favorit på Upsala-Ekeby,
så får ni se resten av bilden också! Jons Antik & Kuriosa hade dyrgripen.


UPPDATERING: Nu visar Upsala-Ekeby-samlarna två underbara hundar
av Kaasinen, så då visar jag hela fisktavlan! (Ursäkta blänket...)

Men... någon mer än jag och Empire-Amelie (och Porslinsamatören), måste
väl ändå ha besökt mässan?
Tipsa om ditt blogginlägg - jag länkar!

I morgon: Det blev taxi hem - till ett nytt hem (Kistamässan del III)

Först tar vi 1950-talet! (Kistamässan del I)


Okay, här kommer första bildsvepet från Antik & kuriosa på Kistamässan.
Jag är trött som en utarbetad husmor från 1950-talet, var där från 10.00
till 16.30, men oj! vad kul det var. Hos Mest 50-tal fanns reklamaffischen för
Skaraplast för 350 pix. Kvinnan greppar den Sigvard Bernadotte-tillbringare
som jag växte upp med. Jag tror jag var där och kände på affischen fyra gånger.
Men mitt kök är litet, och det får antingen plats med en tavla eller en hylla
för mina köksalmanckor med mera...


... och köksalmanackorna vann. Jag köpte 1953 års almanacka hos
Konst och Kuriosa från Dalarna för 50 kronor. Nu saknar jag "bara"
1950-52 och 1955-56 från 1950-talet.


Håll i er, här kommer någonting häftigt! Vad tror ni det är som stod
och förgyllde Ralph Riltons monter?


Kanske ett skrivbord? Nej, ett handgrepp till...


... och du har ett sminkbord! Förtjusande. Och det blir nog inte mer
1950-tal än så här, va? Made in Tranås. 4 500 kronor var priset,
och jag tror den halvsåld redan kl 10.30.


Compact living-stolarna från en tid då uttrycket inte
var uppfunnet hade Lasette. De trebenta är finska,
etikett Mannerheim. Särskilt tack till Lasette-Lasse 
för dagens intressantaste samtal, jag lärde
mig massor.


De ruskigt snygga ljusstakarna, kanske tidigt 1960-tal
men ändå, fanns hos Mästerby Antik för 450 uppenbart
prutbara pix.


Ett fat av österikaren Karl Hagenauer, om jag uppfattade det rätt,
lite spejsat 1940-50-tal, hade Sjöström Antik.
 
 
En snygg lampa från EWÅ kikade jag på hos
Cedergren och Son. 700 pix. De brukar kosta ditåt,
de där EWÅ. Kanske kan man hitta dem billigt
på loppis i Småland...?


Till sist, några kusar av Stickan. Och nu skäms jag litet, för jag var så utmattad av alla
intryck att jag glömde skriva upp var de stod och gnäggade.
Tack för idag, slut för idag.

I morgon kommer inlägget "Jag tänkte på er hela tiden". Syftande på er som brukar
läsa och kommentera här på femtiotalsjakten. Jag såg litet grejer som vissa av er hade
gillat mer än andra. Mina fynd ska ni få se också, det blir nog på söndag. Och så
kanske min väninna Empire-Amelie skriver om sina intryck och inköp.

So... to be continued!

PS. Glömde berätta att det kändes som om utställarna var färre, ytan mindre men
besökare fler än vanligt första dagen. Och stämningen var hög!
Minus för att det var enormt segt vid inträdet, för få kassor, och likadant i kafét,
alldeles för lång kö.

När la du en patiens senast? (helgtips)


Veckans bästa fynd, hittills. Boken "Att lägga patiens" från 1957, för fem pix.
När la du en patiens senast (nätverisoner räknas inte)? I mitt fall är det nog 25 år sedan,
minst. Och Femtiotalsmannen drar sig till minnes hur patiens var ett stillsamt kvällsnöje
en gång i tiden.
Man nöjde sig med så litet förr, se även inlägget "En annan tid, ett annat lugn".


Visste ni att patienserna indelas i kastpatienser, arrangeringspatienser,
byggpatienser och patienser för två eller flera? Boken innehåller
150 patienser, med spännande namn som Rendezvous, Den förskräckliga
Miss Price och Den långa resan. Och så finns Idioten med, förstås.
Ja, det får nog bli en patiens eller två i kökslampans sken i helgen.
Ett riktigt 1950-talsnöje!

Trevlig helg!

Plötsligt händer det...


Någon gång under gissa vilket decennium så bestämmer man sig för att 1910-tals-
bebyggelsen vid Stråket i Råsunda behöver ett tillskott - något snyggt, med tidstypiska
former.
Jag blir glad varje gång jag går förbi.

Ses vi på mässan i morgon?


"Förlåt, men det är en FRUKTSKÅL min herre vilar i ..." (skämtteckning från 1958).
Ses vi bland fladdermusfåtöljer och Stringfruktfat i morgon? Empire-Amelie och jag
ska göra mässan Antik & kuriosa i Kista, och tycker att det vore kul att träffa likasinnade
bloggare/bloggkommentatorer där.


Vi har schemalagt vår första fikapaus till cirka 12.30,
i det där enkla fiket in till vänster från ingången räknat.
E-A bär grön militärjacka, jag förmodligen någonting
svart plus vinröd axelremsväska.
Kom över med din kopp och dina fynd till vårt bord
och umgås med oss om du är där samtidigt!
Det kan bli en fikapaus vid 14.30-rycket också.
Vi gillar att fika.

Mässans öppettider:
Fredag kl. 10.00-18.00. Lördag 10.00-18.00. Söndag 10.00-16.00.
Mer info på Kistamässans sajt.

Rapport(er) från mässan blir det som vanligt här
på Femtiotalsjakten, första svepet redan fredag kväll
- om kameran vill och datorn håller.
(Bilden: Antikmässan i Älvsjö i våras.)

En titt på Lucienne Day



Modernt mönster, eller hur? Formgivare är Lucienne Day (1917- ), 
som slog igenom på Festival of Britiain 1951. Då sågs hennes stil
som vågad och avantgarde. Men Storbritanniens husmödrar tog snabbt
till sig det abstrakta och färgstarka, och snart hade det småblommiga
och chintzen i butikerna på "High street" fått svår konkurrens av tyger
som vi identifierar som typiskt 1950-tal.  
Foto: Classic Textiles


"Calyx" hette tyget som Lucienne visade på Festival of Britain och som
hon sedan fick flera internationella priser för. Här i blått, men det finns
i flera färgställningar. Det svarta mönstret på första bilden heter
"Spectators" och är från 1953.
Foto: Classic Textiles


Robin och Lucienne Day brukar kallas" Englands Eames", efter det amerikanska
formgivarparet Ray och Charles. Men till skillnad från "The Eameses" arbetade de
inte med samma saker. Robin Day ritade möbler, Lucienne textilier med mera.
Foto: Design Museum, London


Ännu ett fantastiskt mönster på svart botten. "Herb Antony" från
1956, ritat för Heals. Lucienne Day jobbade bland annat för de brittiska
inredningsföretagen Heals och Liberty, och för tyska tapettilverkaren 
Rasch och porslinsföretaget Rosenthal.
Foto: Design Museum, London


Servisen heter "Four Seasons", för Rosenthal 1959. Återigen slås man
av hur modern designen känns. Duken är förstås också Luciennes, 
"Pomegranite" för Heals.  
Foto: Design Museum, London


Ja, Lucienne Days design håller än. Spirografica gör kuddar av
hennes 1950-talstyger. Här en annan av mina favoriter, "Flotilla", till
vänster, och "Calyx" igen - nu med senapsfärgad bakgrund.
Foto: Spirografica


Robin då? Vi måste väl titta på några av hans verk också. Den mest välkända är 
nog stolen "Propylene" från 1960-talet. "Hillestack Chair" i björk och med sits av 
plywood var en av Robin Days nyskapande enkla möbler som han visade upp
på Festival of Britain. 
Foto: Design Museum, London

 
Läs en bra artikel i The Independent, om  Lucienne Day, "en av de första
brittiska formgivarna att bli en kändis". Hon och Robin visade upp sitt hem
i magasinen, och läsarna fick ta del av Luciennes favoitrecept.
Till vänster: Dandelion Clocks, till höger "Flotilla".
Foto: Classic Textiles


Nyfiken på fler brittiska 1950-talsmönster och formgivare?
Googla de här namnen: Marian Mahler, Jacqueline Groag (bilden),
Mary White, David Whitehead Ltd.
I  inlägget "Det solgula 1950-talet (Storbritannien)" nämns
några av dem och du ser brittiska inredningsbilder. Inlägget ligger
under den nya kategorin "Utblick".

Note to English speaking blog readers:
This blog,
"Femtiotalsjakten" (Pursuing the 50s), is all about the
design, food, cars and atmosphere of the 1950s, from a solely
happy perspective.
Do feel free to comment in English. (Click on "Kommentarer",
write your comment, then click on "Skicka kommentar". Comments
will be read by me before I publish them.)
Libby 

Välkomna hem till mig! (gästinlägg: Kryckan)


Eftersom jag gillar Libbys blogg så mycket finns det ingen anledning att skapa en egen.
Jag fick dock en förfrågan om att bidra med gästinlägg (vilken ära!) och med det en
liten insikt på hur mycket tid det kan ta.
Jag har ingen förståelse över hur man kan ogilla gamla möbler och prylar från 50-talet
och 60-talet. Tyvärr har min sambo ganska stor förståelse för det. Men vissa saker smiter
igenom och de tänkte jag presentera i mitt första gästinlägg. Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.Jag blev lika förvånad som
Miles när Hänkelvasen från Tyskland fick stå kvar i vardagsrummet.


Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.Även i köket har min övertalningsförmåga visat sig god. Perstorpsbordet
ägdes av min sambos farmor och stolarna är ett Blocketfynd. Gefle-tallrikar
och bakelitbestick får i bland dispens pga funktionell storlek (passar bra
i diskmaskinen och i dotterns små händer). 


Men det mesta av de fina gamla prylarna har fått
ett eget rum, matsalen. Dörrarna in till matsalen fanns
kvar efter totalrenoveringen och det är jag glad för.
Även den vackra fiskbensparketten i vardagsrum
samt matsal blev uppfräschade.


Vågar jag skriva blanda gamla fynd med nytt, så har det i alla fall
blivit här… Jag har auktionsfyndat bordet och även de danska stolarna
(SAX) men tyg och matta är nytt. 


Älskar detta sideboard, en gigant med en bredd på 190 cm - kostade bara 500 pix!
Fåtölj av Bröderna Andersson för radiostunder eller någon bra bok i höst.


Här en närmare titt i chokladburken som jag fick av min
mamma och där bakelitbesticken numera huserar.


Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.I sideboardet finns bland annat tallrikar och även allt
som jag inte får ha framme… 


Varje string ska ha en sträng. Den ena Negro-vasen inropad på Tradera,
säljare: Skaffaren, tackar för den! Radion är ett ”tips” jag funnit på Libbys
blogg. Skålen, en Rusticana, gav jag 35 kronor för och den i sin tur gav
mig ett leende. 


Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.I fönstret står farmors vas, ingen ”Zebra”-stämpel men ändå grymt
snygg. De gamla fönsterbrädorna och golven i hallen är av samma sort.


Här det som för tillfället finns och ska bort. Var finns ”bytarbloggen”? 

Byta någon?

En del saker har fått nej men allt som allt är det en hel del gamla saker 

som smitit in. Min ”dörrvakt” är mycket snäll och har ett enormt stycke
överseende, tack för det och tack för mig!

"Många långa kvällar"


God morgon, måndag. "Så mycket arbete det är nedlagt i de här handarbetena",
sa jag till Femtiotalsmannen på Pingstkyrkans loppis i lördags. "Nu dumpade i en
låda, bortslumpade, fem kronor styck".
"Många långa kvällar", sa Femtiotalsmannen.
Jag skulle vilja rädda alla tavlorna, hedra kvinnorna som broderade tusentals korsstygn
under det mörka vinterhalvåret. Men det finns inte plats.


Fast talgoxarna - eller är det blåmesar - kunde jag inte lämna kvar. Blandteknik,
kraftiga korsstygn och någon slags ryaknytning?
Tavlan är fantastisk, enades vi om, damen bakom disken och jag. Eller hur?

Trevlig fortsättning på veckan!

Filtar, filtar, filtar - och någon liten pläd


I dag blir det filtspecial på Femtiotalsjakten! På 1950-talet bäddade
man med filt och överlakan. Härligt omslag på Allt i Hemmet, eller hur?


Har du en Habo-filt? Det har jag! Och vill ha fler. Jag har blivit filtfantast.
Annonsen från Habo ullspinneri är från 1959. Jag skulle vilja få tag i den där
 stora, 160 x 220-centimeters filten för att kunna 1950-talsbädda min säng.
På skoj, ibland.  För så himla skönt är det ju inte.


Min Habo-filt, fyndad på Österbybruksmässan för 60 pix. Hel, ren,
ja, som i nyskick. Den sveper jag in mig i när jag tittar på teve.
Habo Ullspinneri etablerades 1882. Omkring 1920 började man göra filtar.
(Källa: Länsstyrelsen i Jönköpings län.)


Hade man kanske Habo-filtar på Haga slott?
Habo Ullspinneri drevs fram till 1966. Filtväveriet
övertogs av Tidstrands i Sågmyra.


Äh, vi kör en annons till. Alltid är det någon bloggläsare
som säger "Åh, där är ju mormors filt!"


Ur "Villatidskriften Hem i Sveriges" register 1960:
Habo och Tidstrands, som alltså tog över produktionen
av filtar från Habo. 1976 lades även Tidstrands yllefabrik
ned...


... men på Tradera, bloggar och i designartiklar lever Tidstrands namn
- eftersom Viola Gråsten formgav filtar som nu är eftertraktade klassiker.
Tack till Ada på retroforum.se för bilden på den blå filten. Läs en
intressant tråd på retroforum om Tidstrands Gråsten-filtar.


Även Sigvard Bernadotte skapade för Tidstrand.
Annons från 1953.


Nya filtar med retrokänsla hittar man bland annat hos Klippan Yllefabrik.
Den här, "Scott", vill jag ha till min bil. Klär man in det lilla baksätet med
"Scott" och lägger dit en bilkudde så blir det fint, tror jag. Den kostar dock
cirka tio gånger så mycket som Habo-fyndet.


"Cross" heter pläden från Klippan, 
en present från min väninna Monet.
Den trivs i soffan "Belle".


Även Klippan är ett anrikt företag,
men först i början av 1990-talet började
man med hemtextilprodukter. Tidigare
var det garner som producerades.


En pläd från mitt barndomshem, och som bör vara sent 1950-tal.
Ingen aning om ursprung, men färgerna är fortfarande efter
cirka 50 år fina.


Till sist "mormorsfilten", här är mormor ung husmor och virkar
glada rutor. Kanske aspirerar hon på titeln "Sveriges husmor"?!

Nu vill jag att ni berättar om/länkar till era filtar och plädar!
Filtfavoriter? Virkar du filtar? Har du intressanta filtfakta som jag kan
lyfta upp och uppdatera inlägget med? Var finns de snyggaste retrofiltarna
just nu, mer än hos Klippan (jag hittar inga riktigt fina hos kedjorna
i höst)?

UPPDATERING: Redan flera roliga och intressanta kommentarer,
bland annat med länk till en ruskigt snygg hemvirkad filt i mormorsrutor.
Kommentera mera!

Röd loppislördag


Pingstkyrkan i Norrtälje öppnade sin loppis på industriområdet Görla
i augusti. Bra priser, och jag gissar att det finns finfina fynd att göra
om man är morgonpigg och tar sig dit kl. 10.00 på lördagarna.
Lampfoten från Töreboda kostade 55 kronor, skärmen 5 pix.
Fatet är "Amulett" av Wilhelm Kåge/Gustavsberg. Också 5 pix. 
Dekoren Amulett producerades 1953-58, läser jag
hos Antik & Auktion.


En kvalitetsfilt i tjock ull med "rastafransar", i olika
varma röda nyanser. Helt fräsch, fin i kökssoffan
på landet. 50 pix.
Och i morgon... blir det filtspecial på Femtiotalsjakten.
Stay tuned....

Känd från press, radio och tv...


... eller åtminstone från press! Femtiotalsjakten är omnämnd i senaste numret
av Sköna Hem. Det är första gången en tidning skrivit om min blogg, och jag blev så glad
att jag gick och köpte en guldram och ramade in Sköna Hem-sidan.


Här är den lilla "blänkaren", i slutet av artikeln om 1950-talsporslin.
Quizzerna, den om porslin och en om stolar, hittar ni här.
I dag är jag glad och litet malllig, och ska fira denna tunga mediebevakning
med ett besök på en nyöppnad loppis. Kanske hittar jag något från vårt
älskade 50-tal?

Tack till Sara, som tipsade om att Sköna Hem skrivit om Femtiotalsjakten,
och som själv har en väldigt trevlig blogg!

Säsong för portspaning (helgtips)


Hösten är en bra tid för promenader - och för portspaning.
I det vackra Råsunda hittade jag en eftermiddag i veckan tre portar
från 1950-talet. Det här huset stod klart 1955, berättade den dam som
släppte in mig. Just nu pågår stambyte. Sådant gör en orolig.
Men enligt en av byggkillarna är trapphuset k-märkt och får inte röras.

 
Originallamporna är kvar. Även i porten och på 1 tr står stolar.
På väggen längre in hänger svartvita fotografier av huset när det var
nybyggt. Uppenbarligen är huset älskat och väl omhändertaget. Så...
ni tar det vä llitet lugnt med stålborstade kök och hemma-span nu när
ni stambyter, va? 


Sju minuter därifrån, en port med storhetsvansinne. "Jag ville vara
katedral, de gjorde mig till bostadshus", tycks den säga.


"Jag ville ha blyinfattat målat glas, de gav mig
1950-talsrutor."


Nästgårds, en villa med stilig portal. Överdåd även här.


Och med en matchande balkong. Snyggt!

Fler portar:
"Åtta portar med personlighet"
"Storskogen - folkhem ända in i kaklet"

Trevlig helg, och god spaning!
(Och berätta om du visar portar på din blogg, så länkar jag!)


Antikdeckarna ger oss många ledtrådar


I kväll kl. 20.00 är det säsongspremiär för
mitt favoritprogram "Antikdeckarna" i TV4 Plus.
Li Pamp och Pontus Silfverstolpe letar fynd bland
loppisar, antikbodar och privatpersoner. Jag kan
redan en hel del som de berättar (får känna mig
duktig) och lär mig ännu mer (underbart).
Kolla också in programmets sajt. I faktabanken finns 
de korta inslagen där en speakerröst berättar om en
formgivare, en stil eller ett verk. Jättebra!
Jag vill också rekommendera Li Pamps blogg,
där hon skriver (på engelska) om föremål, auktioner
och utställningar. Kort, intressant, lärorikt.
(Foto: TV4)