En höstdag på luffen - och ett besök på Fellingsbro bibliotek

I tisdags var jag inbjuden till Fellingsbro bibliotek för att prata om min nya roman En sommar på luffen,
som utspelar sig bland annat i Fellingsbro, Lindesberg och Frövi. Jag bilade dit och tog tillfället i akt
att besöka mina favoritplatser under dagen, platserna som finns med i boken.
När jag kom till Lindesberg hade det börjat skymma. På bryggan under tak nere vid sjön utspelar
sig en scen i En sommar på luffen.
 
Och här, vid trappan upp till rummen på Lindesbergs stadshotell,
utspelar sig en nyckelscen. Jag tycker väldigt mycket om stadshotellet
och har bott där många gånger under åren. Men den här gången blev
jag så oerhört besviken....
 
Så här såg matsalen ut. Såg ut. Det är en gammal bild.
I tisdags kväll fick jag en chock när jag tittade in. Inget av stadshotellskaraktären
fanns kvar. Inga mörka väggar med lampetter, inga bord med vita dukar, inga
Kar de Mumma-bilder på väggarna (han brukade hänga här). Nu var rummet
helt vitmålat och hade fått moderna svarta möbler. Vitt och svart. Kallt.
Jag hade tagit med mig en bok in och tänkte ge den till hotellet. Men den totala
okänsligheten i omgörningen av matsalen fick mig att bara gå ut igen.
Jag vet faktiskt inte om jag kommer att bo här igen.
 
Järnvägshotellet i Frövi var sig likt på utsidan. Även det hotellet är med i En sommar på luffen.
Numera är det boende för ensamkommande flyktingbarn.
 
Här, på den gamla perrongen bakom stationshuset i Fellingsbro, sover Anna-Lisa en natt.
Under resan tog jag bilder på platserna som är med i boken och lade ut på Instagram
med taggen #ensommarpåluffenrevisited.
Jag tog ingen bild på biblioteket - men det var verkligen ett roligt besök. Jag berättade
om varför jag skrivit boken, litet om huvudpersonen Anna-Lisa och om varför jag valt att
förlägga handlingen till just de platser som hon kommer till under sin luff.
Svaret är förstås att jag valt orter som jag själv tycker mycket om och ständigt återvänder till.
Som Fellingsbro och Lindesberg.
 
I Arboga fikar Anna-Lisa på Konditori Saga, som har en del gammal inredning
kvar. Jag blir så lycklig när man förstått att bevara det gamla, som den här
tapeten, istället för att riva ut och måla vitt.
 
En busvass lampa på konditoriets nedervåning.
 
Första stoppet på min resa i tisdags men ett av de sista på Anna-Lisas luff var bygdegården
Blå Wingen i Husby-Långhundra. Här sover Anna-Lisa på trappan.
 
Om någon av er som besökte biblioteket i tisdags kväll läser det här inlägget vill jag tacka för
ett väldigt trevligt besök. Det var verkligen roligt att få komma till Fellingsbro och träffa er!
Och jag berättade ju om lampan som jag fyndade i Fellingsbro och som jag döpt efter orten.
Så här ser den ut, "Fellingsbro":
 
Jag berättade också om att ett besök i en 50-talsinredd lägenhet
i Formens hus i Hällefors väckte mitt retrointresse och att jag efter
det besöket började leta 50-60-talsinredning till min dåvarande lya
- och började blogga om min femtiotalsjakt.
Så, till sist: HÄR finns hemma hos mig själv-inlägget där ni ser
resultatet av två års omgörning av lägenheten:..
(Och ni vill inte veta hur hon som köpte lägenheten av mig
tänkte göra om.)

 
 

 

Den allra sötaste presenten

Förra tisdagen var det releasemingel för min nya roman "En sommar på luffen".
 Massor av glada människor kom och minglade och gjorde releasen superrolig. En av gästerna,
som brukar kommentera inlägg här på bloggen under namnet Kiosktanten, hade med sig en present
som gjorde mig rörd:
Burken med toscakakor som ni ser här på bilden, med etiketten "Tosca till 3-kaffet".
Alla som läst mina två första böcker vet att trekaffet hos Anna-Lisa är en viktig del i handlingen.
Och ser ni klistermärket på etiketten? En groda.
Obegripligt om man inte läst Flickorna i speceriaffären och kommer ihåg de här raderna:

"Kaffet stod färdigt på termos uppe i köket. När jag kom tillbaka hade
Kalle plockat ner muggen med Muminpappan till sig, och ställt fram Muminmamman
till Camilla. Han tittade på mig och frågade med en litet fånig min om jag hade
ekologiskt te, eller kanske närproducerad saft? Camilla var noga med vad hon
drack.
   ”Kranvatten från egen borrad brunn har jag?”
   Camilla log osäkert.
   ”Inga kemikalier och så i den …?”
   Åh, snälla Kattis, kom hem! Tänkte jag. Men log falskt mot min gäst.
  ”Nej, nej, nej. Det bor grodor i den brunnen. Superekologiskt!”
   Camilla lyste upp.
   ”Åh, tack, ja det blir jättebra!”
När hon fått grodvattnet knackade det på dörren igen..."
 
Så, åh, vilken underbar personlig present!
Och ja, kakorna var förstås ljuvligt goda.
 
PS. Koppen är Helmer Ringströms "Vera", Gefle. Duken signerad Jerry Roupe (hon som
gjorde den populära bonaden "Tomteparaden".
 

Livet är en fest

... eller där tog jag väl i. Det handlar snarare om väldigt mycket jobb även på fritiden
just nu, med marknadsföring och signeringar av min nya roman "En sommar på luffen.
Men allt det är väldigt kul och så passade ju rubriken så bra till skylten som jag köpte
när vi var på semester i Sorrento nyligen. Visst har den en härlig 50-talskänsla?

Trevlig helg!