Tre decennier i stuga från 1960-talet (gästinlägg: Morten P)


Det kom ett brev till Femtiotalsjakten:
Hej Eli! Här kommer lite bilder från sommarstugan vi köpte i våras. Den ligger på Rådmansö
utanför Norrtälje och är byggd 1963. I området finns mängder av liknande hus, så kallade
"Roslagslängor". Damen vi köpte av hade tänkt slänga alla husgeråd, så vi fick ta över
möbler, porslin och verktyg. Vi flyttade i stort sett rakt in.


Stolarna har nog hängt med sedan huset byggdes?
Känns ganska 60-tal tycker jag.


Grönt är ett genomgående tema i huset. Massor av saker är gröna. Härligt.
Sjögrästapeten från slutet av 1970-talet har åldrats med värdighet.




Handtagen med ekträ på innerdörrarna är klockrena tidsmarkörer och ger fin
karaktär åt rummen. All el är original. Köket är det enda rum som tycks vara helt
original från 1963. Tapet från föräldrasovrummet. Grönt är skönt.



Tidigare ägare har tagit väl hand om huset i alla år. Det är inte mycket
som är speciellt slitet.


Så mycket mer "vattenkran, formulär 1a" kan det inte bli. Inget krångel här inte.


Vi tog tacksamt emot alla möbler i huset som en gåva från förra ägaren.
Soffor med den här klädseln hade vi nog inte köpt själva. Men det funkar jättebra
som en del i helheten.


Den barockt korallröda kannan är ett av sommarens
5-kronorsfynd på loppisar runt om på Rådmansö.



I skåpen fanns travar med 50-talsporslin från Upsala-Ekeby. Pigg, Neptun
och Kryss som passar bra tillsammans. (Detta Neptun-exemplar utgör Elis
generösa ersättning för detta gästinlägg).


Det blir väl knappast mer 1970-tal än så här? Brunt ska det vara.


Ganska brutalmönstrad matta möter besökaren i entrén.


Vackrare än så här blir inte duschdraperiet från 1978.


Det är tur att hela stugan har en så väl sammanhållen inredning, för annars hade
nog gardinerna hängt löst. Men nu tycker vi att de är fina och passar i huset.


Mönstrat glas är också en fin tidsmarkör.


Det tog några veckor innan vi gillade den här tapeten. Dessvärre måste jag
meddela att den matchande lila nålfiltsmattan numera är utslängd


Min fru tycker att vi borde skippat den här bilden, man ser ju
att trappan är trasig. Men så är det med gamla hus, det är en del
av charmen. Nästa sommar kanske vi snickrar en ny.
Dörren lackade jag i somras med sju tunna lager hård lack.


I böcker om fritidshus från 60-talet hittar vi förklaringar till hur man tänkte
med olika delar av huset och trädgården. Argument för att bevara i stället för
att göra om.

Det var mitt lilla bidrag till din charmiga blogg.
Morten P, Rådmansö

Swing it! (Gästinlägg: Rutger)


Skjutsade Eli till skönhetssalongen, som om det nu skulle behövas. Men man vill ju vara för sig
själv en stund oxå. Slank då in på en loppis. För att fynda på egen hand. Och jag blev naturligtvis
inte lottlös. Swing it!


Priset avskräckte inte direkt.
Och en fin liten stämpel.


Hade turen att hitta tre Tussilago-tallrikar oxå. Hela kalaset för 60 bubbelibubs.
Utan prut. Det har jag inte lärt mig. Ännu. ;-)
Eli såg lite avis ut. Men hon kommer ju att få äta på tallrikarna.

Fotnot: En tråd om dekoren Swing finns på forumet Precis en sån.
Tussilago ritade av Wilhelm Kåge, Gustavsberg.

Fyndrapport från Sune och Maj-Britt (gästinlägg)

"Sune och Maj-Britt här igen. Vi var egentligen på jakt efter en snygg, nätt kökssoffa när jag hittade
en Blocketannons. Det var visserligen en soffa till salu i den, men det var de små kopparna som stod
i utkanten av bilden som tilldrog sig vårt intresse.
Jag skrev att vi inte var intresserade av soffan, men undrade om kopparna möjligtvis var till salu?
Jo då, skrev säljaren i Norduppland, att det var de faktiskt. Och så kom det sig att vi nu har ett
halvt dussin "Blå Hyacint" från Gefle i vår ägo. Att de bara kostade 350 kronor tillsammans
(dock två med nagg) gjorde ju inte saken sämre.
Och då stod säljaren själv för leverans ända in i köket.
Både modell och dekor är formgiven av Arthur Percy, och modellen
som har beteckningen AU tillverkades även med andra andra dekorer
från 1952 och framåt av Gefle porslinsfabrik, där Percy var konstnärlig ledare.
Åhhh, de är så fina!
Kramar från Sune och Maj-Britt"
(som skrev ett tidigare gästinlägg här)

I min Stringhylla (gästinlägg)

 
Jag heter Erica och har idag fått äran att gästblogga här! Mitt intresse för loppisar började redan
vid fem års ålder när jag följde med mormor på sommarloppisar i Skåne. Några decennier senare är kärleken
till fina fynd, speciellt från 50-talet, fortfarande stark. Nu bor jag i Oslo och har upptäckt en helt ny värld
med norska formgivare och tillverkare.
Välkommen på en liten guidad tur i min Stringhylla!
 

Jag bodde mitt emot Jie-fabriken i Gantofta när jag var liten, så Jie är speciellt för mig.
Dessa burkar är nog mina favoriter i porslinssamlingen; mönstret, färgerna...


... och framförallt knoppen på locket är ju helt underbara!
Möjlig designer är Staffan Johnsson, men jag skulle gärna
veta mer om bakgrunden till burkarna.

 
Texterna på burkarna följer säkert nåt system, men har inte klurat ut det helt än.
De små har i alla fall kryddnamn; grönt är olika sorters peppar och gult har kanske
nåt med bakning att göra?


Det finns olika delar i tulpanserien men jag gillar bäst burkarna.


Socker- och saltströaren får dock vara med i hyllan också. Det finns även
burkar att hänga på väggen, och jag har sett ett fat med samma mönster.


Den här Jie-serien känner säkert de flesta igen. Favoritburken är Kyllans Kondis.


Min gammelfarmor hette Astrid men kallades för Kyllan, och hon jobbade på en chokladfabrik
i Helsingborg på 40- och 50-talet. Chansen att hon kände Anita Nylund är ju ganska liten, (Gantofta
ligger strax utanför Helsingborg), men eftersom det är sagt att hon döpte burkarna efter folk hon kände
brukar jag låtsas att det är min Kyllan som är inspirationen :-)


Cathrineholm var ett emaljverk i Norska Halden, precis vid gränsen till Sverige. '
Deras mest kända produkter är skålar, grytor och fat som Grete Prytz Kittelsen designade
på 50-talet. Från början gjorde hon serien utan dekor, och det mest kända mönstret, Lotusmönstret,
var det fabriken som la till. Grete själv lär ha sagt att hon tyckte mönstret var förfärligt...


Annons från Cathrineholm i Bryllupsboken II från 1965.


"Betydelig motstandsdyktig mot mekanisk påkjenning" var en stor överdrift, minsta bestickbruk
ger stora repor i emaljen.


Min största Catrineholm-skål fick jag av min norska svärmor. Jag gillar rand-dekoren bättre
än lotusmönstret, och tycker den mintgröna färgen är väldigt fin. Några månader senare hittade
jag de mindre skålarna i samma färg och mönster på Ebay!


Jag är också väldigt glad i de två skålarna med färgad emalj på insidan
och rostfritt på utsidan. Dessa två är dessutom de enda i samlingen som är
märkta Cathrineholm.


Min dyrgrip är det lilla stället med tre små skålar i. Det är väldigt svårt att hitta,
och att hitta en i samma färger som jag hade innan var en ren lyckoträff!
Att jag dessutom fick den väldigt billigt gör det extra roligt :-)


En annan norsk emaljtillverkare är Emalox där Björn Engö var designer. Precis som med Cathrineholm
är skålarna ömtåliga och ska inte användas med hårda bestick, men det är ganska lätt att hitta fina exemplar.
De finns i en mängd olika färger och storlekar, som skålar, ljusstakar, fat, servettringar... Mina små skålar används flitigt som godisskålar. Den lite smalare, högre gula skålen på toppen är för cigaretter. Det såldes
kit med 6 kuvertaskfat och en cigarettbehållare i en förpackning.


Gunnar Sträng och hans lilla hund är otroligt charmiga tycker jag.
Se bara på hundens lätt förvirrade ansiktsuttryck! Jag är ett stort fan av Lisa Larson
och tycker hennes figurer är superfina.


Den stora vasen köpte jag på loppis för 20 kr. Den är omärkt och jag
visste inte var den var ifrån, bara att mönstret och färgen var väldigt tilltalande.
Nåt år senare såg jag den mindre kompisen på Ebay, och att den var från Arabia.
Jag gillar strukturen på dem, tycker de påminner lite om Stig Lindbergs reptilvaser.


Den lilla Rörstrandvasen fick hänga med eftersom den stämde så bra
i färgerna. Även den är ett loppisfynd för runt en tia.
Tur att folk har olika smak!


Detta var kärlek vid första ögonkastet!! Den stod på en loppis och var smutsig,
lite trasig och inte speciellt billig. Men namnet... Jag heter ju Erica :-) Jag vet inte hur gammal
den är, men på en av knapparna står A/S Abeco Oslo och ett femsiffrigt telefonnummer,
så den har säkert några år på nacken. Fin är den iallafall!

Solgul Ifö och klassiska blandare (gästinlägg)


I dag visar Elof och Helena upp sitt badrum, som de gör om i 1950-60-tal. Svårt avundsjuk
på deras badrumsporslin lämnar jag över ordet till Elof, som har en egen blogg, The StarChief, 
som ni bör titta in på.


Målsättningen när jag byggde vårt badrum var att mixa funktionalitet med en gammal touch.
Badrummet har jag klätt med klassisk vit kakel och målningen är en ljusgul nyans som skall matcha
porslinet som är IFÖ från tidigt 1960-tal. Även lampetter och lamphållare är IFÖ. Toaborstehållare,
toarullehållare samt badrumskåp är från 1960. Skåpet är daterat den 15 mars 1960 - det köpte min morsa
nytt då det begav sig.
I duschhörnan valde vi kråm och spiralslang. Handtagen är 60-tal, samma som handfatets blandare.
Försäljaren försökte i 30 minuter övertala mig om en modern automatisk blandare, varpå jag sade
att man har ställt in vattnet i 100 år och jag kan nog göra det också.

 
Jag har byggt en bänk efter egen design med underdel för prylar
och en större plats för tvättkorgen.På bänken skall det så småningom stå
ett akvarium som är byggt 1959. Spegeln satt i den damsalong som fanns i den
gamla delen av huset på 1950-talet, lampetterna tillhör resten av badrumsporslinet.
Rakapparatväskan är gammal och fattas bara den gamla hyveln - annars är den komplett. 
Fönen är också gammal och funkar perfekt.


Mot ena väggen som vi klätt med fiskenät och vrakgods har vi satt upp en stol och ett bord,
som även de stod i frisersalongen från 1950-talet. Sedan har jag lackat upp dem i matchande färger,
samt lagt på glaset från en 50-talsspegel lik den som hänger på väggen. Krukan med vass
och sjömotiv är från 1950-talet medan tidskrifterna är från 1960. Om man vill sitta och ta ett glas vin
och läsa lite nostalgi efter en varm dusch så går det nu utmärkt.


Lampett i rundare modell.

PS. från Libby: Ett inlägg med badrumsannonser från tiden finns här. 

 

 

Årets sista gästinlägg (Av Maj-Britt och Sune)


Det lilla ovala intarsiabordet - i princip helt felfritt och alldeles, alldeles underbart - köpte vi
på vår favoritsecondhandaffär Quriosum i Västervik. Det har fått sin plats bredvid
Laminofåtöljen.


Mattan, som passar jättebra i vårt nyrenoverade kök i retrostil, hittade vi på den härliga
sommarloppisen i Krokstorp utanför Oskarshamn i somras. Den kostade hela tjugo kronor!
Det jag fortfarande retar mig på är att vi inte slog till på en gigantisk, knallorange superfräsch
finsk ryamatta som gick för femtiolappen... Morr.
 

Köket fick luckor från Ikea men bänkskivan blev Sigvard Bernadottes
"Virrvarr" i färgen antracit. Sååå fin... Go, Perstorp!
  

Blå Eld-servisen (Hertha Bengtsson) är ju en klassiker, vi är särskilt förtjusta i de ovala
uppläggningsfaten, som finns i flera storlekar. Picknickbyttan (formgivare Marianne Westman)
fick också vara med på ett hörn på köksbordet.

 
Lampan är Rörstrand med ett "Mon amie"-liknande mönster.
Jag ärvde den (i två ex) efter min mamma. Tror att hon
och pappa fick dem i bröllopspresent 1960.
De är himla fina tycker jag.

  
Golvvasen från Uppsala Ekeby, "Spiral" (formgivare Ingrid Atterberg),
har vi gömt undan i ett hörn så inte vårt 1,5-åriga barnbarn ska springa ner den...
 

Hissgardinen är sydd av femtiotalstyg från den årliga loppisen i Mörtfors
- även den utanför Oskarshamn i Småland. Det är vår händiga granne Gun
som har suttit vid symaskinen. Ugglan är från Uppsala Ekeby och ljusstaken
från Luma. Några "Koka"-skålar fick också hänga med på bilden,
samt en schyst vas.

 
Vår favorit"prydnadssak" Facitgubben skapades redan 1948
av Ivan Hammar, som var PR-ansvarig på Facit i Åtvidaberg.
Mer än en miljon gubbar lär ha tillverkats i Tyskland, och de går
för runt 800 kr på Tradera. Vi köpte vår på Quriosum i Västervik.

Med vänliga hälsningar
Sune och Maj-Britt
Frågor? Kontakta oss gärna på [email protected] !

Julen är räddad (Gästinlägg: Kryckan)


Nu har jag lekt elektriker så nu kommer lite bilder på julsakerna. Efter att ha missat
en likadan på en bakluckeloppis fixade jag denna på Tradera.


Jag tycker att kartongen är snyggare en själva ljusstaken.

 
"Det brukar vara spännande att ibland försöka sig på något nytt, något utöver
det vanliga, och därför hoppas vi att de här nya sju sorterna skall pigga upp
både Er och det festliga gammaldags kaffebordet, som vi alla brukar samlas
kring under julen", lyder bildtexten.


Det finns sju recept: Julens guldgula fina saffransbröd, Hasselnötskakor,
Äppelmoskakor, Chokladmuffins, Russinkakor, Mördegskakor, Citronkakor
samt den jag hoppas hinna prova baka under jullovet:
De många möjligheternas kaka.


Här kommer även en liten historia - om Tore och Inga som tillsammans med barnen Håkan
och Anders klär granen. Allt e klart men…ljusen fungerar inte, barnen får något mörkt i ögonen
och Inga ser mer vit ut än vad man borde den 24:e december...


Men från Torsgatan är det inte långt till Konsum vid St:Eriksplan.
20 minuter senare lyser granen grann och fin. "Den grannaste granen i stan!"
tjoar barnen.


Avslutningsvis adventsstjärnan. Kanske inte 50-tal men snygg ändå.
Och fem kronor var den ju värd!

Tidigare gästinlägg av Kryckan;
Välkommen hem till mig.

Så gör du ditt dockskåp till 1950-tal (gästinlägg)


Bloggläsaren Stina vet var skåpet ska stå! Hon hörde av sig efter inlägget där jag
berättade att jag köpt ett dockskåp. Jag bad om ett gästinlägg, och lämnar nu över ordet till Stina:
I dag visar jag mitt skåp som är inrett i 50/60-talsstil,  som en inspirationskälla för er
andra som är intresserade och kanske väcker det ett nytt intresse hos någon? Jag köpte dockskåpet
i somras på en antik/kuriosamarknad. Damen jag köpte det av, hade fått det i 5-årspresent 1944
och det var tydligen begagnat redan då. Det är av trä, har tre våningar, charmigt målade originalgolv
och härliga originaltapeter som andas 30/40-tal.
 

I huset bor en präst, som ännu inte har något namn! Men prästutstyrsel
har han, jag har sytt hans kläder. Han har en fru som är inköpt på en
antik/kuriosamarknad. Hon är enligt säljaren gjord av en dansk
dockmakare på 50-talet. Är hon inte lik Edith Piaf?
Paret har även en inneboende, en tjej i tonåren.
 

Köket är inrett i rött, blått och vitt. Såklart måste jag som är design-intresserad ha röda
Sjuan-stolar, tillverkade av Brio, i mitt dockskåp. Jag har sytt gardinerna och draperiet.
 

Det enda rummet som inte är inrett i 50/60-talsstil är matsalen som
kanske är gustaviansk, eller vad säger ni? Kungen och Silvia pryder väggen.
 

I det stora vardagsrummet finns både soffhörna med radiogrammofon och soffhörna
med TV. Alla möbler i skåpet är begagnade från tiden och mestadels från svenska
dockskåpsjätten Lundby.
 

Här sitter prästen och prästfrun vid TV:n. Prästfrun sitter i en röd Ägget-fåtölj
från Brio. Den öppna spisen värmer i höstmörkret.
 

Teak är ju nostalgins träslag så prästparets sovrum har sänggavlar, byrå och stol i teak.
Här kan de slappna av i blått, rött och orange. Jag har sytt alla textilier.
 

Tonårstjejen är som sagt inneboende i huset, och som andra tonåringar så har hon idoler
på väggarna! Hon lyssnar på skivor och läser böcker i sin turkosa Svanen-fåtölj från Brio.
Idolerna här, är som ni ser Michael Landon och Paul Anka! 
 
TRE TIPS NÄR DU INREDER DITT DOCKSKÅP
Skalan. Skalan är viktig, när du ska köpa saker. Lundby-dockskåpen är i skala 1:18. Passande skala
att inreda är därför 1:18 eller 1:16, som också funkar. Se upp så du inte köper för stora saker! I många
webshoppar säljs engelska eller amerikanska möbler som ofta är i skala 1:12 eller 1:14, vilket är för stort
för Lundby-dockskåpen.


Affischerna. Jag kollar i tidningar, till exempel Elle Interiör, Sköna Hem,
Allt i Hemmet. Ur dem klipper jag sen ut allt som passar att sätta i dockskåpet.
I Antikvärlden och Antik&Auktion finns köp&sälj-sidorna långt bak i tidningen, där folk
säljer bland annat tavlor, tryck och emaljskyltar! Bilderna av objekten passar utmärkt
att klippa ut och hänga i dockskåpet.


Roliga detaljer hos webbshopparna. Vissa av dem har riktigt trevliga tillbehör
av olika slag, som glas, porslin, toalettartiklar, livsmedel. Vetemjölspåsen på bilden 
går på en tjuga. Men möblerna brukar vara i 1800-talsstil, typ engelsk eller amerikansk stil.
Mörkt trä, klädda möbler eller vitt, vitt, vitt.
- Dockhus.se
- Mini-shoppen
- Skalaminimal
- Minimissmattasant
- Swedish Dollshouses

Hoppas att ni tyckte det var trevligt med en titt i mitt nostalgidockskåp!
Och kommentera gärna!
Stina

Välkomna hem till mig! (gästinlägg: Kryckan)


Eftersom jag gillar Libbys blogg så mycket finns det ingen anledning att skapa en egen.
Jag fick dock en förfrågan om att bidra med gästinlägg (vilken ära!) och med det en
liten insikt på hur mycket tid det kan ta.
Jag har ingen förståelse över hur man kan ogilla gamla möbler och prylar från 50-talet
och 60-talet. Tyvärr har min sambo ganska stor förståelse för det. Men vissa saker smiter
igenom och de tänkte jag presentera i mitt första gästinlägg. Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.Jag blev lika förvånad som
Miles när Hänkelvasen från Tyskland fick stå kvar i vardagsrummet.


Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.Även i köket har min övertalningsförmåga visat sig god. Perstorpsbordet
ägdes av min sambos farmor och stolarna är ett Blocketfynd. Gefle-tallrikar
och bakelitbestick får i bland dispens pga funktionell storlek (passar bra
i diskmaskinen och i dotterns små händer). 


Men det mesta av de fina gamla prylarna har fått
ett eget rum, matsalen. Dörrarna in till matsalen fanns
kvar efter totalrenoveringen och det är jag glad för.
Även den vackra fiskbensparketten i vardagsrum
samt matsal blev uppfräschade.


Vågar jag skriva blanda gamla fynd med nytt, så har det i alla fall
blivit här… Jag har auktionsfyndat bordet och även de danska stolarna
(SAX) men tyg och matta är nytt. 


Älskar detta sideboard, en gigant med en bredd på 190 cm - kostade bara 500 pix!
Fåtölj av Bröderna Andersson för radiostunder eller någon bra bok i höst.


Här en närmare titt i chokladburken som jag fick av min
mamma och där bakelitbesticken numera huserar.


Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.I sideboardet finns bland annat tallrikar och även allt
som jag inte får ha framme… 


Varje string ska ha en sträng. Den ena Negro-vasen inropad på Tradera,
säljare: Skaffaren, tackar för den! Radion är ett ”tips” jag funnit på Libbys
blogg. Skålen, en Rusticana, gav jag 35 kronor för och den i sin tur gav
mig ett leende. 


Din webbläsare kanske inte stöder visning av den här bilden.I fönstret står farmors vas, ingen ”Zebra”-stämpel men ändå grymt
snygg. De gamla fönsterbrädorna och golven i hallen är av samma sort.


Här det som för tillfället finns och ska bort. Var finns ”bytarbloggen”? 

Byta någon?

En del saker har fått nej men allt som allt är det en hel del gamla saker 

som smitit in. Min ”dörrvakt” är mycket snäll och har ett enormt stycke
överseende, tack för det och tack för mig!

Här fastnar Femtiotalsmannen (gästinlägg)


Vilken överraskning! Ut ur Svenskan ramlade tidskriften "Företagsminnen" tidigare
i veckan. Låter det trist? Glöm det. Här stimuleras nostalginerven. Som Femtiotalsman
blir jag glad. ("Företagsminnen" ges ut av Centrum för Näringslivshistoria, CfN.
Bilden prydde tidskriftens baksida.)


En härlig bild från Helsingborg på 1960-talet. Jag minns campingsemestrar
med föräldrar och systrar. Då stavades Hälsingborg såhär, om minnet inte sviker.
Hälsingborgs hamn var äventyr och på andra sidan Danmark.
Kunde det bli bättre på 1960-talet, på semester med familjen i en gammal skraltig
Saab 95? Nä.


Libby blev nyfiken på CfN:s sajt. Där fanns
mer godis (och en t-shirt med Nickeltryck)...


Till exempel kan man klicka sig vidare till Icas sida
om företagets historia. Det här skulle kunna vara Ica-Stigs
mamma vid mitten av 1950-talet. Stig är fem år och kravlar
omkring på golvet och leker med kastruller.


Stigs pappa och hans kompisar tävlar i potatisskalning. Bilderna är från 1950-talet,
två av tusentals bilder ur Ica:s arkiv från alla decennier som man kan titta på.
Bilder på folk...


... och de första snabbköpen...


... och en mängd tjusiga affischer och annonser.

Gamla nummer av "Företagsminnen" finns som pdf på sajten.
Missa inte nr 1/2009 där Iris Asplund med hattbutiken i Tierp är intervjuad.
CfN har två bloggare också. Redaktören för "Företagsminnen", Edward Blom,
som här berättar om ett "exempel på lysande svensk ingenjörskonst".
Och CfN:S vd Alexander Husebye, som har varit på DDR-museum
och berättar om besöket här. 

Kolla in! Bli bara inte sittande hos Centrum för Näringslivshistoria
i timmar denna soliga dag. Det är lätt hänt.


 

En utvikning kring antikrundorna, 1 år (gästinlägg: Empire-Amelie)


Ut i solskenet med min gamla vän Libby igen! För exakt ett år sedan började vi med våra antikrundor,
alltså en månad innan hon startade bloggen. Första antikaffären vi anträdde var Funkisboden på
Upplandsgatan. Sedan köpte jag en liten vit byst av guden Apollon, damen i antikaffären nära
Odenplan sa att han hade varit utlånad några gånger till heminredningsreportage i Sköna hem,
ja det avgjorde ju saken! Han var min trots 250 pix. Ville rädda Apollon från eventuella minimalistiska
miljöer.
Ett år senare: Denna grekiska gudinna är en lampskärm som jag skulle vilja köpa till min hundvakt,
som skulle uppskatta den eftersom hon samlar på konstnärliga kvinnoporträtt. Men jag vågar inte
fråga om priset. Kan även tänka mig att äga den själv, men den känns lite femtiotal... 
Den fanns hos Cedergrens antik och Second hand på Sankt Eriksgatan.
 
 
Däremot känns inte denna fina tapet som 50-tal. Utan mer typiskt
engelskt, som jag också gillar. Kanske mitt nya kök skulle vara
lite uppiggande blommig?! Resten av köket är i stort sett 50-tal,
det får räcka så. Jag går inte igång på 50-talsnostalgi även om jag
tycker att det fanns en hel del fint då. 
 

Men nog är jag nostalgisk alltid! Denna trattgrammofon är
helt underbar! Som en lila blomma. Vill ha! Jag har aldrig sett
en lila trattgrammofon förr, har Ni?
Den stod hos Nostalgipalatset.
 

Nu går vi bakåt till 1800-talet med denna oljelampa för inomhusbruk
som inte är omgjord till el. Andra halvan av det decenniet, kanske
1862, 100 år innan jag föddes.
Praktfull, undrar vart den har stått? Kanske hemma hos Selma.
 
Tidigare Antikrundor enligt Empire-Amelie:
En svart dag
Fantastiskt!
Empire-Amelies guldfynd

Knuttes Monarscoot (gästinlägg)


Den här busvassa mopeden tillhör Knutte, en kille på jobbet. Jag lämnar ordet till honom:
"En välpatinerad Monarscoot från 1959 med endast 130 mil på mätaren."


"Patineringen har den fått från 20 år i en jordkällare
i Bohuslän."


"Funkar nu som sommarmoppe
på Hamburgön."

Ett tidigare moppeinlägg, med bland annat
en Monarscoot hittar du här.

Kulan i luften! (Gästinlägg: Femtiotalsmannen)


Solen lyser över både fattig och rik, över både ung som gammal. Nu åker lädret fram
- som man sa på 1950-talet när jag var liten. Nu är det inte så mycket läder
och fotbollsskorna  ser helt annorlunda ut.



Lördagens matcher var uppvärmning. I dag går
AIK in i  leken. Samtidigt som påskriset i Solna
är gult och svart. Den vackraste färgkombinationen.

Vi ses på läktaren. Nyklippta och förväntansfulla.

Hälsningar, Femtiotalsmannen

En svart dag (gästinlägg: Empire-Amelie)


Alla goda ting är runda! Art decó-lampor...


... Lisa Larssons (?) runda örn och jag själv
(ej på bild) på antikmässan i Älvsjö i går.
(Plåtat hos Leva Antik)


Både jag och Libby gillar art decó. Den chica lampfoten kanske
man kan göra själv?! Limma ihop lite träkulor och måla svart,
guld och turkos. Hur svårt kan det vara?
(Den här och första bilden ingick i utställning
om vintageinredning, här "Berlin 1931")


Även denna mattsvarta rokokobyrå är lite rund, fast den hade varit snyggare i blankare
finish. Den röda Strindbergslampan är fin och till höger står en stol i empirestil. Tror inte
att det är 1800-tal. Men jag är ingen antikexpert.
(Plåtat hos Nora diversehandel)


Porfyrlampa? Nej det är en lampa med träfot och porfyrimiterad
målning. Och det fanns två stycken i montern. Tänk ett stort
skrivbord och en lampa i varsitt hörn.
Imponerande! (de är snyggare i verkligheten! )
Porfyr från Älvdalen är modernt under empiren i Sverige.
Den första Bernadotten älskade Älvdalsporfyr!!!
(Plåtat hos Robert Halvarson)


Mycket svart från mig idag. Min favoritfärg sedan 1978. Får jag presentera
Svart Sverige, mina damer och herrar!! Denna servis från Rörstrand är mycket
ovanlig. Ursprungligen från 1800-talet någon gång.
Denna är "modern" (första halvan av 1900) och rubbet kostar 2 500 kr
denna dag. Men jag avstår. Jag tycker inte den har lika fint tryck
som den äldre varianten.
(Plåtat hos Sture Bergström)


När jag ser det här ekipaget inser jag att jag är född i fel
familj. Det är billigare för Libby som vill ha 50-talssaker.
Spegeln är troligtvis empire.
(Plåtat hos Winterhagens antikhandel).


Dessa skor kan man ha på sig när man dricker te
ur Svart Sverige, eller hur?! Jag tycker att tjejer kan ha
herrskor på sig utan att skämmas!
(Utställningen om vintageinredning)
Till sist vill jag sammanfatta Camilla Thulins föredrag
om vintage- och secondhand-kläder på antikmässan.
Man kan se ut som man vill, bara man är snäll!


PS från Libby: Och här servisen som slutligen fick Empire-Amelie att halvt bryta ihop av habegär.
Empireporslin, förmodligen franskt.


Hon glömde skriva upp namnet på antikhandlaren som
hade montern, men har ringt mig och yrat om servisen
åtta gånger sedan vi skiljdes åt efter antikmässan.
"Det känns i hela kroppen", säger hon. "Servisen är till
och med finare än Svart Sverige".
Nu håller jag tummarna för att en lottovinst
hamnar hos E-A.

FEMTIOTALSJÀKTEN I MORGON LÖRDAG:
Antikmässan del III, litet smått och gott från 1950-
och andra tal.

50-talet i litet format (Gästinlägg: Monet och Joel)


Monet, som ni träffat tidigare här, plåtade systersonen Joels
modellbilar från 1950-talet, med tanken att jag kanske skulle vilja
visa dem på min blogg. Såklart! Jag bad Joel skriva ett gästinlägg:

"Mormor och morfar började ge mig bilar på födelsedagar och i julklappar.
Sedan har jag fått fler samt köpt själv under årens lopp. Jag har ca 50 bilar
i skala 1:18, sedan tillkommer ett 30-tal i mindre skala.
Det här är en Chevrolet Bel Air Convertible av1956 års modell. Fabrikanterna
bokstavligen spottade ut modeller på marknaden. Detta var en sportig men ändå
relativt billig bil på 50-talet, med alltifrån 6-cylindriga till lite större V8:or."


"Nästa bil (gul med rött tak) är också en Chevrolet Bel Air, fast från 1950. Den lila bilen är
en Ford Thunderbird från 1957 - en av de första bilarna som slog igenom som "folkbil".
Den sålde bra och var billig, jämfört med nedan nämnda Corvette som var dyr och inte
sålde alls så bra."


"Den guldiga med röd inredning, är en Pontiac Bonneville
av 1958 års modell. Utmärkande för nästan samtliga amerikanska
märken av denna årsmodell är att de har dubbla strålkastare
på var sida (4 totalt). En rolig detalj på just denna modellbil
är att sätena är i äkta läder.
Till höger den Chevrolet Bel Air Convertible jag håller i handen på första bilden."


"Här ser vi:
Mercedes-Benz 300 SL "Måsvinge" 1954 (kallades måsvinge eftersom
dörrarna är upphängda i överkant och bilen får därför utseendet av måsvingar när dessa
är öppna). Nästa bil (grön, ser svart ut på bilden) är en Jaguar E-type av -61 års modell.
Den ljusblå är en italiensk Lancia Aurelia B24 Spider från 1955.
Den röda bilen är en Chevrolet Corvette från 1957. Lite kuriosa är att dessa bilar hade
kaross gjuten i plast, vilket sänkte vikten, men samtidigt gav relativt dåliga vägegenskaper
eftersom motorn var så kraftig och man därför inte fick ner effekten i marken riktigt. Kaross
i plast är ju annars ett rätt så modernt påfund. Nästa bil (gräddvit) är en Mercedes-Benz
den också, 300 SL precis som den grå måsvingen - samma modell men detta är en cabriolet.
Den sista bilen är samma som den första - jag har dubletter utav vissa.

Det finns ett rikligt utbud av modeller - de jag gillar mest är Burago (italienska modeller)
och de kostar cirka 300 kr nypris. Då är de färdigbyggda, alltså inga byggsatser."

Tack, Joel, för ny kunskap. Vilken tur jag har som har bilkorrespondenter till min blogg,
se även detta inlägg om amerikanska 50-talsbilar på frimärke.

Fantastiskt! (gästinlägg)


Vad? Jo alla dessa antikaffärer som är fullkomligt nedlusade (ursäkta uttrycket) av
gamla vackra saker. Det är fantastiskt att det finns så mycket kvar ändå, till oss
på 2000-talet. Vad hade vi gjort om våra anfäder hade slängt saker som vi gör idag?!
Vi hade levt i en förlorad "Förlorad värld" men som det är nu är det "bara" en förlorad värld
som man kan återuppleva hjälpligt genom att shoppa de rätta prylarna (läs; de vackra sakerna)
 till exempel från antikaffärerna på Odengatan. Man måste börja någonstans...(den antika
champagnekylaren kommer i ett senare skede). Bild från Afrodite Antik.



... så i går spenderade jag  lite riksdaler (hoppas vi inte får euro!) på en äkta
matta till mitt Empire-badrum, hos Vita valvet. Som vi har sagt tidigare så
handlar vi bara av trefliga människor. Finns en hund i butiken så är det ett
plus då jag älskar hundar. Bilden på mattan tog Libby på Valand, senare.



Hos Afrodite Antik som var i särklass vad det gällde färg och form, eller kalla det
underskön scenografi, så fanns nästa trevliga antikhandlare. Där övertog jag för en
penning  två av hans 1860-talskoppar. De ska ingå i min blygsamma 1800-talssamling
av porslin med namn som "Svart Sverige" (Rörstrand) och fransk empire.
Jag fick på köpet två annorlunda Arabiakoppar med fat (de syns underst på bilden)
 vilket jag tyckte var fantastiskt snällt! Tack!

Snäll är också Libby som köpte en present till mig på Mormors Spegel.
En kanelsarkofag från Arabia, 1920-tal, är nu min. Även i denna affär på
Odengatan fanns en butiksägare som var rolig och trevlig. Så jag...


... kunde inte låta bli att köpa en enkel men ursnygg kniv med skaft av frigolit,
höll jag på säga. Ha,ha.. Nej, bakelit förmodligen och stämpel från Eskilstuna.
Kan vara från början av 1900.
Ok, det var allt för idag! På återseende!
(Libbys inlägg från denna antikrunda hittar du här.)


P.S. igen! Ni som inte har sett tv-serien från 80-talet "En förlorad värld" får bakläxa!
Detta är en värld innan 50-talet, men jag har "dispens" på den här bloggen då jag bara
skriver om 50-talet i sällsynta fall. Till exempel mitt kommande mini-reportage från
Café Valand i Stockholm.
Men det jag skulle säga var att "En förlorad värld" finns på dvd och den handlar om...
saker som försvunnit samt en nallebjörn. Säger inget mer då den som vill se serien
har allt spännande framför sig. Men ok, några ledtrådar till bara för att vara
snäll... champagnekylare i silver, ENGLAND, engelsk överklass, Oxford
och queerdandys.
Nu räcker det! Se den!!
Bilden: Libbys tolkning av hur Amelie drömmer sig bort till en förlorad värld.
(Hattaffären på Västerlånggatan i Gamla stan, Sthlm)

Tidigare gästinlägg av Empire-Amelie hittar du under kategorin gästinlägg.

Femtiotalsmannen: Var är jumperflickorna? (gästinlägg)

Visst är det fint med porslinsquizz, men nog finns det en och annan 50-talssak som saknas på den här bloggen. Var är jumperflickorna? Mestadels kom de från USA. Men vi har en fantastisk svensk representant i Harriet Andersson.
Törs man be om några jumperflickor från 50-talet, mitt bland alla porslinskoppar och stadsdelsvandringar?
Undrar hovsamt en femtiotalsman.

Empire-Amelies guldfynd (gästinlägg)


Jag och Libby är goda vänner sedan London 1980, då vi jobbade som
au-pair flickor hos den engelska överklassen. Vi hade god smak redan då.
Som medelålders flickor anno 2008 har vi samtidigt, fast på varsitt håll,
kommit på att antikviteter och design är värt att ägna resten av sitt liv åt.
Bara en sån sak att vi träffas en gång i månaden, istället för att det går ett helt
år mellan gångerna, är värt alla mina impulsköp. 

Vi är lite olika Libby och jag, men vi funkar bra ihop. Hon vet mer vad hon vill ha,
ganska kräsen faktiskt (jo!) och jag har istället femtioelva olika idéer och har lite
svårt att fokusera på vad jag egentligen gillar. Lätt för impulsköp he, he... 
Jo, mitt specialintresse är empire men det finns ju så mycket mer! Hela
1800-talet och allt som är engelskt och orientaliskt och... STOPP!"

 
Detta är gårdagens impulsköp som jag fortfarande inte har ångrat måste jag säga. 
Inhandlat på London W8 och ska sprayas i GULD vid första bästa tillfälle.
Plats; i mitt kommande empire-badrum förstås:
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/empire-amelie-sager-det-bast-gastinlagg.html#comment
Pris: minns ej...
(Libbys anm: Den är silver nu, men jag har lyckats göra den guldfärgad på bilden...) 
 
 
Fortfarande kvar på London W8 ser jag detta fantastiska skrivbord i skyltfönstret
på Odengatan. Den har drag av empire tycker jag mig se. Inne i butiken finns även en ball
stol av samme designer, Mark Brazier-Jones.


Jag får en broschyr att ta med hem, där visas det ännu fler coola möbler som jag
kan tänka mig, men det är bara att glömma. Elton John m fl är kunder hos denne
hippa möbeldesigner.
Men som inspirationskälla är det toppen. Hans grejer finns förstås på nätet,  
http://www.brazier-jones.com/ Kolla på möbler som heter "Angel chair" och "Dragon table" etc.
Kanske inte för var mans hem, det är för brutalt, men roligt att det finns!!
 
 
Slutligen är vi inne hos Alvar Aalto på Sibyllegatan. Jag tror jag somnar för det
är FÖR mycket stilrena möbler utan humor. Jag får en deprimerande känsla inombords
och vill bara ut ur affären, men Libby har hittat något i ljusblått och jag är kvar för att visa
att jag är vidsynt och tar hennes intressen på allvar.
Men så ser jag en guldlampa som lyser upp bland allt det vita, och jag blir glad igen.
Här ser Ni den på bild; en sorts massiv strålkastare som inte går att missa. Tar stor plats men
är ändå diskret på något sätt. Passar hemma hos mig där jag helst vill ha moderna lampor. 
 
Hej från mig för den här gången. Vi kanske ses igen
nästa månad när Libby och jag gör en ny antikrunda,
om jag får skriva här igen.

PS från Libby: Klart Amelie dyker upp igen som gästskribent.
Bilderna på oss högst upp i inlägget är från Dingwalls vid Camden Lock, 1980.
Där hängde vi på marknaden om lördagarna och spenderade våra knapra au pair-löner.
Jag bodde i posha Hampstead, NW3, och Amelie i coolare Camden Town, NW1.

 

Empire-Amelie säger det bäst (gästinlägg)


Min vän Empire-Amelie (Anneli) beskriver "jakten" så bra i en lång kommentar att jag gör
ett gästinlägg av den. Jag vill att fler läser än om den ligger under ett av mina egna inlägg.
I går blev jag nämligen varse företeelsen kollektivblogg och tyckte det lät sympatiskt.
Nu kör vi Annelis text, litet lång men va sjutton.
Hon skriver så bra!
(Bilden: Anneli och jag var barn under Perstorpsplattans och de blå köksluckornas tid)

Anneli:
"DET SOM ÄR KUL MED ATT INTRESSERA SIG FÖR TEX. 50-TAL - som denna bloggskriverska
(ja det är en hon) eller som jag då, som hellre, av någon underlig anledning (eftersom jag inte är tät),
vill börja gräva djupare och plötsligt blir namnad som empire-amelie på denna blogg bla. för att jag under
vår månatliga antikrunda helt hysteriskt köper Rörstrands "Svart Sverige" i halvdant skick (det är ju 1800-tal
för fan!) för mina näst sista slantar, de båda kannorna går inte ens att använda - ÄR (nu till saken!)
SJÄLVA JAKTEN PÅ FÖREMÅL SOM PASSAR IHOP.
Att leta efter just "den" grejen som passar in i en helhet som man skapar själv. Det är hur kul som helst!!
För mig handlar det inte längre om att spara gamla grejer bara för att det är gammalt och inte nytt, det blir
bara rörigt till slut (om man inte målar allt i vitt, vilket jag inte vill, hatar shabby chic!) - utan det handlar om
att iscensätta ett hem som motsvarar den bild jag har inom mig´, som har växt till sig. Man kanske har blivit
inspirerad av en bok eller en film. Eller en historisk miljö. Och man tänker varje gång; det här gillar jag!
Så här vill jag bo! Det här vill jag ha! Fan vad coolt! Efter ett tag vill jag ha likadant, fast på mitt eget sätt förstås!

 
(Libby: Den här emmafåtöljen fick Anneli och jag fick hennes fina original-
Stringhylla när vi bytte)

Hemma hos mig vill jag bli inspirerad till nya kreativa projekt, inte bara koppla av, som de flesta
verkar vilja idag. Därför har jag inte behov av stimulifattig miljö med fria ytor och spa-liknande
inredning samt dessa obligatoriska vita väggar. Det får jag nog av på jobbet (psykavdelning).
Fy vad trist! Hemma vill jag bli glad! Denna bloggsida förmedlar detta. Glädje över tingen och dess
historia. Att leta efter speciella saker, alltså inte vilka saker som helst. En lampa, ja, men den ska vara,
förutom 50-tal, just den jag drömt om, den som passar in hemma med resten och då duger inget annat.
Men ibland måste man ju göra kompromisser innan "den rätte" dyker upp. Då byter man ut det man har.
Man kanske aldrig blir nöjd men till slut börjar det åtminstone likna något, ens hem alltså, man har då
en fast grund att utgå ifrån. Sen letar man vidare. Och under tiden har man kul. Det ska bli spännande
att besöka Libbys begynnande 50-tals lya snart.


(Libby: Det här badrumsskåpet kan Anneli tänka sig i sitt hem, vet jag. Och jag förstår det,
för empirebadrum verkar jobbigt. Vad var morgontoiletten? Lite puder i håruppsättningen
och lite dåtida raggartvätt vid kommoden? Hehe.)

Apropå "svanen"
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/borja-spara-snart-slapps-1-958-svanen.html 
eller ska vi säga den "fula ankungen" så är frågan; passar den könlösa svanstolen
 ihop med möbler från 1800-talet? Låt oss säga en stilig chiffonjé i mahogny. Är det en hit? Ja det
bestämmer man själv. Men för min del så går det bort, det blir för oskönt på något sätt (läs; fult). Däremot
gillar jag moderna lampor till det 1800-talistiska. Tex. en röd PH-lampa är fin (50-tal?) eller 30-tals funkis
eller till och med 2000-tal, gärna i favoritfärgen svart. Alltså det som står på golvet bör passa ihop, det som
svävar i luften får vara kaxiga utropstecken i rummet jämte datorer och annat som påminner om att jag
lever i modern tid.
Man behöver inte gömma stereon i ett skåp tycker jag. Så stilbrytning är jag inte emot. Sen ovanpå detta
 har man ju sina egna personliga prylar av varierad art. Det som är gulligt, trist, osmakligt, töntigt,
mormors, etc. you name it! Men gillar man sina ägodelar så brukar det ändå passa ihop i slutändan,
oavsett årtionde eller århundrade, om man inte är helt färgblind."
Anneli


(Libby: En riktig PJÄS, en tung soffa som Anneli och jag spanade in på Kupan under vår
antikrunda på Söder häromleden. Vi tyckte båda att den var häftig, men den skulle nog
 inte passa in i något av våra hem.)