Snart tar empiren över...


En empirestol har intagit 1950-talsköket. Och det är bara början. Min väninna Empire-Amelie
flyttade i dag in i tvårummaren från 1957. Hon gillar bänkskivan i djupt vinrött lika mycket
som jag. Den passar så bra in i hennes 1800-talsstil.
Själv slängde jag långa avundsjuka blickar på väggen mittemot stolen. Den hade jag tapetserat
i en mönstrad fondtapet (som den här), sedan ställt en pinnsoffa där - framför köksbordet.


Jaha ja, en lampskärm i svart och guld. Där det borde stå en
brödburk från Nilsjohan och en transistorradio!


Köket har ett mycket vackert element. Jag hade inte sett
den modellen tidigare.


Även denna, i kaklet inbyggda, tvålkopp var ny för oss alla som deltog i flytten. Jag har sett  
liknande i 1950-talsbadrum, men det här är ovanför diskbänken! Vår teori är att originalkaklet
var blått, och när man renoverade sparade man kakelplattan med tvålkoppen.
Kan det stämma? Någon bloggläsare som bott i ett kök med tvålkopp i kaklet?


Speceriskåp. I plast, men dock.


Jag tog ut lådorna och tittade, naturligtvis.
Reda lyx, naturligtvis.


Lägenhetens vackraste dörrar, in till vardagsrummet,
som också har lägenhetens vackraste golv. Parkett.


En klassiker.


I sovrummet finns garderoberna med finfina lås.


En rejäl klädkammare har hon fått också, människan!
Skämt åsido. Jag är inte avundsjuk, jag tycker väldigt mycket om min lägenhet
från 1938. Och det är en lättare match att göra 1950-talslya av den än att göra
empirevåning av den här lägenheten. Men min estetiskt begåvade vän EA kommer
att lyckas, det vet jag. To be continued...

Mot ny adress


I dag flyttar min väninna  Empire-Amelie till en 50-talslägenhet, som hon ska
inreda i - ja, gissa (empirestl). Synd på så rar planlösning. Men jag är ju bara avundsjuk.
Min lya ligger i ett hus byggt 1938, och jag i min tur gör om den, till 50-tal.
Syltan & Saabmannen, jag och andra glada människor hjälper henne flytta allt pick och pack.
En sådan här väska i plastrotting borde EA ha till sin stickning, om hon hade en.
Den står på Dagny´s hörna i Östhammar.
Trevlig början på helgen!

Baka, baka liten kaka


I går gjorde jag en rabarberpaj, som blev sur och fick de tappra tre som bjöds på den
att dränka pajen i Vaniljvisp. En husmor på 1950-talet hade säkert känt till att rabarbern är för
besk och grov nu i slutet av juli. Nu vet jag också det. Hon hade kanske istället bakat en kaka
med Kåkås godingar.


Påsarna var så fina, enkel och lyckad grafisk formgivning innan mer än någon promille
av befolkningen kände till uttrycket. Men jag kommer ihåg från barndomen hur de där  
fruktkakorna smakade. Torra, med hårda bitar av suckat och apelsinskal i.
Och Vaniljvisp var inte uppfunnen.

Kåkå finns kvar, som leverantör till bagerier och konditorier. Det verkar gå bra, och på deras
hemsida finns en fascinerande lång produktlista. Allt från kristyrmorötter till bake off-cognacsbitar 
och Sarah Bernhard-skyltar.

Vilken 50-talskaka är DU?

Bildgåtans svar


Visst är det grytunderlägg, precis som Lisa (och även Fröken Fynd) gissade. Bravo!
Underläggen är från 1950-talet, förstås.


Här en något enklare variant av underlägg, i röd tråd. Hittade det på en loppis.
gissar att det är 1950-60-tal.

En bildgåta


Vackra, eller hur? Men vad är det för föremål som ligger på mitt köksbord i lyan?
(De kommer från härliga antikhandeln Risingeboden
utanför Gimo, som jag skrivit om här.)

Vilket 50-tal är DU?

  
  
Jakten på femtiotalet fortsätter oförtrutet... men vilket 1950-tal?
Husmoderns 1950-tal? Hyllremsor, vackra köksgardiner, trappstegspall.
Amerikanskt 1950-tal? Diner- kök, Elvis och Marilyn på väggarna, amerikanare.
Tant-50-tal? Litet 40-talsmöbler i mixen, små dukar och mycket vaser, telefonvrå.
Tonåringens 50-tal? Fladdermusfåtölj, sminkbord med spegel, resegrammofon.

  
 
Amerika, Husmodern, Tant och Tonåring i radiotappning.
Jag visste ganska tidigt vad som är mitt 1950-tal. Lyan blir en mix.
50 procent Tant, 30 procent Husmodern och vardera 10 procent Amerika
och Tonåring.

UPPDATERING:
 
Min vän Empire-Amelie påpekar helt korrekt i en kommentar att vi också
har "Folkligt" vs "Modernt". Eller kanske Folkligt vs Pengar & Designintresse.
Här representeras de två riktningarna av en soffa på Svenssons kafé på Frösön
och Finn Juhls Chieftain Chair, plåtad hos Modernity på Sibyllegatan, Sthlm, i våras.
Jag är "Folkligt, all the way baby" i min lya, men tycker om att titta på, beundra
och lära mig om danska teakmöbler och Gunnar Nylund-vaser.

Vilket 50-tal är DU?

Mmm... Marabou NYA mjölkchoklad, 1956


I dag blev jag litet chokladnostalgisk, när jag läste SvD:s Näringsliv och
Klas Anderssons intressanta artikel om 90-årsjubilerande Marabou. Där får vi hela
historien om chokladföretaget. En milstolpe var 1956, då Nya Marabou Mjölkchoklad
lanserades. Smaken blev poppis och försäljningen tog ordentlig fart.
Jag hittade annonsen i en Femina från 1957.


Maraboufabriken låg i Sundbyberg. I en gångtunnel i Sumpan finns storken
som golvplatta. Storken försvann ur Marabous reklam redan på 1960-talet,
läser jag i artikeln. Men visst var det väl tills ganska nyligen som varje ruta
i chokladkakan hade en präglad stork?

Här hittar du ett tidigare chokladinlägg, om Mazetti.

Loppischock - hela listan


JÄMTLANDSRESAN, LOPPISRAPPORT
Okej, här kommer listan på loppisar och antikbodar som jag besökte under Femtiotalsmannens
och min bilsemester. Utöver dessa tittade vi säkert in på tio småloppisar också, men där
hittade jag inget. Första inköpen gjorde jag här, hos Inge Nilsson i Övre Gärdsjö utanför Rättvik.

 
 
Två våningar fulla av antikviteter och loppis, med tonvikt på antikviteter.
Inge hade ett stort utbud av Caps karamellburkar, i alla storlekar och många
guldfärgade. Oftast ser man ju de blå. Där fanns en låda med tråd att stoppa
nylonstrumporna med. Fina hyllremsor. Och några få 1950-talssaker, som
de gula och gredelina ljusstakarna.

FÖLJDE MED HEM: En rulle vackert dekorerad hyllremsa, 40 väl placerade kronor.
Kul pyssel i höst, när jag sorterat porslinet och skaffat matchande hyllpapper.


I Emådalens gamla stationshus är det loppis. En jättetrevlig,
med mycket 1900-1960-tal. Här var hållplats förr, nu passerar
Inlandsbanans persontåg. Ett i var riktning per dag.

 

Åååh, Sickan! Jag var litet sugen på filmaffischerna. "Med glorian på sned"
från 1957 och "Hemsöborna" från 1955. Ruskigt snygg radio.


FÖLJDE MED HEM: En packe "Allt" från 1950-talet. Jag hade faktiskt aldrig
sett den tidningen förut. Ska läsas kommande vecka. Fem pix/styck.


En cigarettask i plåt, 20 pix, till bjudcigaretterna.
Ni har väl bjudcigaretter hemma, det förväntar
sig gästerna!


KUPAN, SVEG: Tog ingen bild på Röda korset-haket, det såg ut
som de brukar göra. Ordinärt sortiment, men hittade en bra längd
spets för bara fem pix. Bra att ha.

LOPPIS I LÅNGSKOGEN, utanför Sveg. Fick tipset av Crissa, som läste på
bloggen att jag skulle till hennes trakter. Bra tips, tack!


"Vävstol ge ett bud" står det på lappen. Har ingen aning om hur man väver,
eller vad en vävstol kostar. Har ni? Kudden till vänster var jag nära att köpa.
Finns det ett namn för de där kuddarna, eller tekniken, med "feta" upphöjda
mönster?


I farstun stod en Remington. Det var stil på den här loppisen.
En hel del porslin också, fast mest  pre-50s.


FÖLJDE MED HEM: En roman från 1950-talet. Undertiteln "En bok om
människor" och en catchy inledning gjorde att jag såg framför mig härlig läsning.
För bara fem pix.


STRANDLOPPAN, ÖSTERSUND. Ett sådant där ställe där man går ner i en
garageliknande lokal med saker överallt och riskerar fastna i timmar.


Asealampor, en målad korg som mitt barnsligare jag ville ha, lampskärmar
som säkert någon (annan än jag) kan bli lycklig över.


Hemgjord humor,  20 kronor. Och en plastbandsask av flera.


Nyligen såg jag ett heminredningsreportage där man
ställt en hel rad med rådjur i trä på en hylla högt upp, ordnade
efter storlek, från störst till minst.
Det såg så bra ut att jag gissar att fler än jag numera ser på de där
trädjuren med andra ögon.


FÖLJDE MED HEM: Yes, ni ser rätt! Den var liksom så... levnadsglad,
den där plastbandsburken. Locket saknar rosett, så jag tror att burken
får bli papperskorg. 20 pix.


En anledning till att jag gillar de där överfulla källarloppisarna är att i den
där brötiga miljön gör jag ofta  fynd. Korgen är  så gott som i nyskick och rymlig
med bra djup. 60 pix för den var ett fynd. 


Carl-Arne Bregers smörask i plast, tidigt 1960-tal. Jag hade en
röd redan, och gillar känslan. Bra att förvara salladen till matlådan i.
Endast 20 pix.


NÄFVEREDE ANTIK & KURIOSA, mellan Östersund och Stugun.
Mest antikt, mycket allmoge...


... mycket fotogenlampor. Mina allmogegener jublade och trodde att jag skulle köpa med
någonting hem till gården.

 
Kanske en överjordiskt vacker blå lampa? Nej, det blev inte så.


Men antikboden i Näverede var en fröjd för ögat.

 
FÖLJDE MED HEM: Två längder gardin i vackert tjockt tyg. 1970-80-tal? Någon som vet?
30 pix kostade gardinen och den får nog bli vintergardin i ett av gästrummen på landet.
Den lilla duken till höger gav jag 10 kronor för, det är den värd med sina solgula inslag.


LILLA LOPPAN, AMMER, i Ragunda. Hembygdsföreningens loppis var välfylld och hade
trevliga priser. Egen hemsida också. Damerna bakom disken pratade om någon
bygdefest de hade varje år,  senast med ett utbud på 80 sorters kakor.
Trevligt.


FÖLJDE MED HEM: Gefletallriken "Satelit". Googlar mig till att det är Berit Ternells dekor,
1965-1969. Kunde inte motstå en tallrik från rymdålderns hetaste år. 10 pix. Kul askfat i turkos
 färg, 5 pix. Kaffefat, Koka blå, 5 pix. Den för alla husmödrar oumbärliga handboken
 "Linneskåpet", 5 pix. Så ska en loppis va´!


PRO-LOPPISEN, HAMMARSTRAND. Där stod en vacker stol som jag inte
fick köpa. Jag beskrev denna traumatiska upplevelse i ett tidigare inlägg.


GÅRDSLOPPIS I LÖTEN, mellan Ragunda och Liden. "Loppisen med Sveriges
vackraste utsikt". Och en ruskigt brant backe upp. Men loppisen var värd mödan.
Litet av varje-loppis med bra gå-och-rota-faktor.


FÖLJDE MED HEM: "Vad hade man på väggarna på 1950-talet?"
 frågade någon i en kommentar häromdagen. Bland annat sådana
här tavlor. Så jag slog till, en tjuga var tavlan värd. Fin ram, skumt motiv.


Kaffefat, Gefles "Etta", och sex miniskedar. Vad är det för skedar?
Mindre än kaffeskedar, större än till dockservis. Så kallade moccaskedar?
De kostade en tia tillsammans, fatet en krona.


KUPAN, SÖDERHAMN. Där köpte jag galgen med virkat fodral för två kronor.
Korgen? Tror jag hittade den i Ammer, och att den kostade fem pix.


BÖNHUSCAFÉ MED LOPPIS, TRÖDJE. Missionsförsamlingen
har öppet för oss andra två veckor vare sommar. Vi släntrade in
näst sista dagen. Premiärdagen hade det hållts husförhör i gården intill,
berättar Gästriklands tidning. Det hade Femtiotalsmannen, som gick
i söndagsskola som barn, klarat galant. Jag hade fått skämmas.


FÖLJDE MED HEM: Snart är det jul igen, och då vill man kunna
lägga fram en duk med domherrar. Fem pix.


NYBO CAFÉ, VALBO. På 1950-talsfiket utanför Gävle finns en loppis på gården och många
av grejerna i kaféet är till salu. På övervåningen hittade jag denna vy från Slussen i Stockholm
för facila 50 kronor (i Stockholmstrakten kostar Stockholmsmotiven mer, av förklarliga skäl).
Kan inte tyda signaturen, men räknar med att se den igen någonstans.
Räknar med synkroniciteten.
Det var resans sista loppisinköp. Men Dollarstore i Sveg kändes nästan också som loppis...


Gardinvepor, två stycken i 50-talsgeometriskt mönster, 50 pix.
Durkslag, 10 kronor. Diskbalja med 60-talskänsla, 20 kronor.


Och sist men inte minst! En härlig kakburk för 10 kronor.
Ångrar nu att jag inte köpte på mig ett helt lager, att ge bort till
andra kakälskande sörlänningar som inte stött på Dollarstore
(finns bara från Gävle och norrut).

Jaha, det var det, det. Sex dagars loppisbesök, grejer för strax under 400 kronor.
Nu borde loppissuget vara botat för ett tag... eller?
Hm.

Sugen på mer loppisrapporter? Kolla in Porslinsbloggen, som också
rest omkring i Sverige och nu visar sina fynd.

Ljuspunkter längs Jungfrukusten


JÄMTLANDSRESAN, FREDAG
I Söderhamn såg vi vad som måste vara en av landets tjusigaste biografskyltar.

 
Eller ska man säga biografskulptur? Tur att vi såg den, det är en tröst,
för när jag kom hem slog jag i "K-märkt på väg" och insåg att vi 
hade missat stans 1950-talsfik, Rådhuskonditoriet. Aj, aj, aj. Det får bli återbesök.
(Fast vi ska inte klaga. Vi fikade på Tewes konditori, och de får fem strutlampor
av fem i betyg för sin blåbärsbakelse - och för sin logga, kolla här.)


Sedan valde vi - förstås  - bort E4 och tog gamla riksväg 13, som döpts om till
Jungfrukustvägen, men som mest bjöd på skogsutsikt. Vi körde in till några
av samhällena och spanade. Här är vi i Ljusne, ni ser skylten på Folkets hus.


Ljusne hade en gång flera stora industrier. Man förstår att det funnits en
storhetstid när man ser de många hyreshusen, och till exempel en stor
numera nedlagd skoaffär. Nu var gräset tovigt på gården till några slitna
hyreslängor och en hel affärslänga i ett 1950-talshus gapade tom.


Men i Folkets hus var det renoverat - även om jag istället plåtade
dörren med det intressanta glaset.
Och nu ska ni få månadens lästips:
Bloggen Rostsverige. Den här länken går till inlägget där männen
bakom bloggen varit i Ljusne och dokumenterat rostig industrihistoria.
Klicka er sedan till huvudmenyn, och läs följetongen "Ska du verkligen
äta det där? Ett glesbygdsäventyr i 18 delar."
Enormt roligt.


Bönhuskafé med loppis i Trödje. Under två veckor har missionsförsamlingen hållt sitt hus
öppet för besökare. Vi slank in på näst sista dagen och kollade loppisen. Premiärdagen hade det
hållts husförhör, läser jag i Gästriklands Tidningar. Det hade Femtiotalsmannen, som gick i
 söndagsskola som barn, klarat galant. Jag hade fått skämmas.


Nybo café revisited! Klart jag måste visa Femtiotalsmannen
det fina 1950-talsfiket i Valbo utanför Gävle. Vi började faktikst
resan med kaffe på Dagnys hörna i Östhammar.


Älvar, forsar och Döda fallet.  Förutom 50-talskaféer och loppisar har vi under vår
bilsemester sett mycket vacker natur. Böljande kullar, faluröda hus och lador,
i den där svartröda färgen de har norröver (borde tagit bilder!!!).  Övergivna hus
och butikslokaler - ruinromantik. Kyrkor. Raggiga nötkreatur med roliga horn.
Nästa gång får det bli transportsträcka upp, och litet mer Jämtland.
Kanske på hösten, när de flesta loppisar är stängda... blir mer tid över till annat då.
(Tavlan hänger på Nybo Café.)

I morgon: Loppischock - hela listan från bilsemestern 2009.

Jag som inte tyckte att jag hittade något...


... lyckades ändå få ihop en liten trave grejer! Jämtlandsresans sjätte och sista dag
körde Femtiotalsmannen oss hem till Solna via Jungfrukustvägen. Inlägg med några
bilder från fredagens reseavsnitt kommer i morgon. 
I helgen ska jag sortera mina inköp och plåta dem till det omfattande blogginlägget
"Loppischock - hela listan" som ni får läsa här på söndag.


I kväll blir det stillsam hemmakväll med tevedeckare och läsning.
Favorittidningarna låg på hallmattan när jag kom hem.


Trevlig helg så länge! Och ni glömmer väl inte att fika?!
(Skylten tillhör ett semesterstängt fik i Mörsil, Jämtland.)

Allt kan inte köpas för pengar


JÄMTLANDSRESAN, TORSDAG
Här befinner vi oss på PRO:s loppis i Hammarstrand i Ragunda kommun. Vi har gått ner i en
källarlokal i ett bostadshus, Femtiotalsmannen får hjälpa PRO-damerna att hänga upp en klocka,
allt är väl och trevligt. DÅ får jag syn på Den Röda Stolen...
Den är 1950-tal, den är ljuvlig, den är i ett skick som om den hämtats ut från bosättningsaffären
i förrgår. Den vill bara en sak, att få komma och bo i en lya i Solna.


"Vad kostar den röda stolen?" frågar jag PRO-damerna, eftersom jag inte
ser någon prislapp.
Dam 1: "Den där, den är inte till salu".
Dam 2: "Nä, den tillhör lokalen."
Dam 1 igen: "Den gula där, den är också fin. Men den är inte heller till salu".


Här är "den gula". Titta noga på bilden. Allt har orange prislappar. Utom de
två vackra stolarna. På deras baksidor: två stora lappar med "Ej till salu".
Jag försöker verkligen. Jag berättar om hur jag inreder min lya i 1950-tal,
jag berättar om originaltapeten från 1950-talet för att de ska kunna se framför sig
hur fint Den Röda Stolen skulle få det,  jag tjatar. Jag ber damerna ringa PRO-styrelsen,
kanske går det att upphäva "Ej till salu-beslutet"?


En halvtimme senare har jag en lokal tungviktare inom PRO i telefonen,
hon ringer upp just som jag är på väg in i Ragunda gamla kyrka. Hoppet tänds.
Men nej. "Stolen tillhör lokalen". "Det har varit så många som velat köpa den, så vi
fick sätta på en Ej till salu-lapp." (Intressant affärsmodell.)
Jag bönar och ber litet till, och jag erbjuder en summa i klass med vad stolen
antagligen skulle kosta i antikaffär i Stockholm. Men nej.
Stolen tillhör lokalen.


Jag, två minuter efter telefonsamtalet. Eller är det en detalj ur Ragunda gamla
kyrkas vackra altartavla från 1600-talet? 


Hammarstrand - Norrlands Hollywood. Kanske borde jag ha gjort som man
gör i filmer - gett dem ett erbjudande de inte hade kunnat motstå?


Yep.

Och här är biografen...


... med dans i samma hus. Vet inte om det fortfarande bjuds upp.
Vet inte om jag vill besöka Hammarstrand igen.
Vet bara att "stolen tillhör lokalen".
Den kommer aldrig att tillhöra mig.

MER FRÅN TORSDAGEN:


DAGENS TRÖSTPRIS. En ljuslykta inhandlad
på en riktigt trevlig loppis, för 10 kronor.
Femtiotalsmannen påstår att det är tidigt 1970-tal.
Jag tror att det är sent 1950-tal/ tidigt 1960-tal, men vet
att den kommer att se ut som klockrent 1950-tal i en lya
med andra 50-talssaker. En lya där det också borde
stå en röd stol.

I morgon kör vi sista etappen, till Solna.
Via Nybo café i Valbo, se tidigare inlägg.
Stay tuned...

Skön stämning på Svenssons kafé


JÄMTLANDSRESAN, ONSDAG
Vi började dagen med en sväng över till Frösön. Snurrade runt litet, hamnade i ett
bostadsområde, såg en kaféskylt, jag kände på mig att det här, det kunde vara något....
... och det kunde det! Vi hade av en ren slump hittat Svenssons kafé!


Inredningen är från 1940-60-talet. Mycket vilsamt. Det 1950-tal
som jag trivs i är ju mer så här än fladdermusfåtölj 
plus James Dean-filmisar.


Den röda galonsoffan är väl stilig? Och lamporna!


I varje rum vackra lampor, på golvet eller i taket.


Fönsterstilleben.

 
 
En av de andra kafégästerna berättade att hennes arbetskamrat som heter
Svensson i efternamn öppnade kaféet på 1970-talet. Nu är det andra ägare,
men de håller uppenbarligen stilen! En skön känsla vilar över kaféet
- 1950-talet har fått bo in sig här.


Litet nostalgi rakt under disk.

 
Hade den här soffan funnits 55 mil närmare lyan, och hade den varit till salu... då hade jag
köpt den direkt. Litet sliten gömmer sig soffan till hälften under ett överdrag. Men så fin ändå.


Vi drack kaffe, åt en bulle och en bit lingonkaka, trivdes och gladde oss åt
att slumpen förts oss till Svenssons kafé. Höga stilpoäng för stavningen
av kafé (med k, som det ska vara). 

MER FRÅN  ONSDAGEN blir det inte just nu. Vi har mest åkt omkring
och njutit av det vackra landskapet Jämtland.
I morgon kör vi längs Indalsälven ut mot kusten.
(Sorry, Grandprix63, vi skippar 1950-talsmacken på Jamtli, det får bli nästa gång!)
Stay tuned!
  

Sveg - a mighty fine little town


JÄMTLANDSRESAN, TISDAG
Vi är på Café Cineast - Konditoriet i Sveg. 1950-talsinspirerad inredning, alla ikonerna
finns på plats på väggen.


Disken är dekorerad med gamla tidningsklipp...


... liksom borden i övervåningens 1950-talsrum. En smal spiraltrappa upp
finns också Maffiarummet med biljardbord och affischer från Gudfadern,
westernbåset med rep och västernaffischer. Och bäst av allt....


"Clarice.....!" Skräckfilmrummet var litet, trångt, fullt av spindelväv och massor
av ruskig rekvisita och blinkningar till alla moderna skräckfilmsklassiker.
Bästa upplevelsen på kaféet.

Yee-haaaa! Vid utfarten mot Östersund hittade vi sörlänningar något vi aldrig mött förut - i Sverige -
nämligen Dollar Store! Frågade kassörskan som upplyste oss om kedjan som finns över hela
Norrland med Gävle som sin sydligaste utpost. Vi gick in...


Detta blev dagens shopping, kan jag säga. Jag kände mig som en husmor
på 1950-talet som sett plast för första gången. Så mycket ny härlig plast,
så glada färger, så billigt...


Diskbaljor som de såg ut hemma i mitten av 1960-talet.
Jag köpte två, en till gården, en till lyan. och två durkslag, dito.
Och två tandborstmuggar i mintgrön och rosa plastrotting.


I sure had a good time.

MER FRÅN TISDAGEN:


DAGENS FRUKOST... var grandios. På Hotell Härjedalen serveras frukosten
på rummet. Sockerskålen är Arthur Percys Grand (Gefle). 


DAGENS AFFISCH... hängde i väntsalen på Sveg station.


DAGENS LOPPISAR... var få, men jag fick
tag i något jag verkligen ville ha. Sex Tellus-assietter
(dekor: Helmer Ringström, Gefle). Hade hittills några
flata och några djupa. Ska ha en sexdelars servis. Prutade ner
assietterna till 200 pix  för alla sex, inte billigt, men okej.
Köpte dem på Loppis & Antikt-stället i Åsarna. 
(Tellus på bilden är inte assietterna, men så ser
alltså dekoren ut.)

I morgon tittar vi på Östersund med omnejd. Stay tuned...
 

Femtiotalsjakten hamnade i 1960-talet


JÄMTLANDSRESAN, MÅNDAG.
1950-talet har hittills varit svårt att hitta på denna resa. I dag hamnade vi istället mitt i 1960-talet,
och det var så charmigt att Femtiotalsmannen och jag smälte. Vi befinner oss på Orsa Kulturhus
och deras fina utställning "Ung i Orsa på 60-, 70- och 80-talen".


Beatles på väggen, ryakuddar och en stol från 1950-talet i tonårsrummet från 1960-talet.


Några år innan Beatles hade mustasch och skägg...


... bars läderjackan på förra bilden av coola killar som de här. Fotografier på ungdomar i Orsa
från de tre decennierna pryder utställningsväggarna. Det här gänget gick bilmekutbildningen
omkring 1963. Fotografiet publicerat här med tillstånd av fotografen Hoffmans dotter Monica.
Tack, det är en fantastisk tidsbild!


Tillbaka till tonårsrummet, där jag hittade en 50-talslampa
som gärna skulle få pryda min lya!


Stilig termos. Kopparna - vem kan berätta något om dem?
Ser väldigt vita ut - Gustavsberg? Stig Lindberg?
UPPDATERING: Yep. Turtur av Stig Lindberg för Gustavsberg
(tack, SImon!)


Åååh, jag ville ta med hem! Soffan har likadana tassar som Bamse, mina
drömmars fåtölj.


Hallå, generationskamrater! En bild för er. Här förflyttades jag i ett slag 
till 1975 - och coolaste killarna DET året hade den där täckjackan (hette
inte märket Skiyot?) och moppe med högt styre.
Jag rekommenderar verkligen utställningen om ni passerar Orsa. Massor
av foton, och fler saker än jag visat här.


Innan vi lämnar Orsa: Det ena av butiken Hellzephyr Musiks två skyltfönster
med roliga gamla skivomslag.

LITE MER FRÅN MÅNDAGEN:


DAGENS FIK: Systrarna Rut i Furudal. För skylten, och för specialaren "Hockeybullen".
En väldigt söt vetebulle med smörkrämsfyllning och glasyr. Namnet kommer av att det
hålls hockeyläger i Furudal. De unga spelarna gillar bullen, sa tjejen bakom disken.
Vi vet att det stämmer, för vi hörde faktiskt en grabb på väg in i fiket, med förväntan i rösten,
säga till sin kompis: "Jag ska ha en hockeybulle!"


DAGENS FORDON... stod i Skattungbyn. Plundrad på nästan allt, men ändå
liksom vacker.


Vad ryker härnäst? Handtagen?


NATTENS HOTELL... är Hotell Härjedalen. Här bor vi i natt, och jag smög runt i korridorerna
i kväll med kameran...

 
 
Ett hotell i min smak. Och man får frukost när man vill, och på rummet
om man vill.


DAGENS LOPPISUTBUD... var något bättre än gårdagens.
Av fyra loppisar var en alldeles underbar, den finns i Emådalens
stationshus. Där köpte jag cigarettasken i plåt, tänkte ha den
till bjudcigaretterna.
Dessutom hamnade vi i en riktig antikbod, i Övre Gärdsjö.
Det kommer ett samlat inlägg efter resan, med alla bra loppisar
och antikställen som jag snokar upp. Då blir det bilder
från både Emådalen och Övre Gärdsjö.

Stay tuned....

Mygg, byggnadsvård och ny kvast


JÄMTLANDSRESAN, SÖNDAG.
Dagens roligaste stopp var det i Gysinge, där vi tittade in hos Centrum för byggnadsvård.
Jag har läst om dem och sett bilder, ett besök var ett måste när vi passerade. Här finns
verkligen ALLT för den som renoverar gamla hus. Ljuvligt.
Vi gick runt i butiken/utställningen, köpte en kvast och fikade sedan.
Bilden ovan är från kaféet.

 


Plåtat i butiken: Ljuvligt grå skänk med beslag, vår nyinköpta piassavakvast,
handsmidd spik (vacker som ett konstverk), färgpigment (falu ljusröd m fl),
1920-talstapet (åååh!), strömbrytare i porslin (ska ha sådana i lyan).


Utelampor i olika stilar.

 

I kaféet såg vi hur snyggt det blir när man renoverar med sådant som kan
köpas i butiken. Min favorit var bordet vars två skivor hålls ihop med en hasp.
Vitt trä, svart järn. Så snyggt.


Ser ni röken? Det är myggrökelser på kaféverandan. Allt ni läst om myggplågan
i det här området är sant. Jag har aldrig varit med om något liknande, myggen
fullkomligen anföll, som målsökande robotar, så fort vi steg ur bilen.
Och de var... många. Jag är djupt tacksam över att  inte bo i Myggland.

LITE MER FRÅN SÖNDAGEN:


DAGENS FIK. Dagnys Hörna i Östhammar, första stoppet. 
Femtiotalsmannen och jag drack kaffe och spelade 50- och 60-talslåtar
ur den utmärkta jukeboxen. Jag skrev om Dagnys här.


DAGENS TRAPPA. Banken i Hedesunda. Ljusblått kakel matchar neonskylten. Stiligt.


DAGENS LOPPISAR...  var urusla! Besökte sammanlagt fyra, från Östhammar till Gysinge.
Bara trista saker/för dyra saker/samma saker som man alltid ser men inte köper.
Nä, soffan här i Gysinge var det enda som fick mig att titta en extra gång.
Börjar jag bli kräsen..?


Okej, den här fick mig också att le. Om den inte varit
så solkig... så kanske...

I morgon måndag drar vi vidare mot Sveg. Där ska finnas
ett intressant fik... Stay tuned....

Äntligen bilsemester!


Här är några kort från Femtiotalsmannens och min bilsemester förra sommaren.
Nu är det dags igen. I dag lämnar vi över gården i säkra händer och styr kosan mot Jämtland,
ett av de svenska landskap vi ännu inte besökt.
Fast bilderna, de är ju från Feminas stora semesternummer 1951.
Där finns många glada tips....


Alla semesterflickor var säkert ruskigt tacksamma över råden som "åtta
kända herrar" gav dem. Eller?
Vad tror ni, efter att ha läst följande fyra herrars synpunkter?


Vilka klämmiga killar, va?!

Om kameran vill och datorn håller så kommer det dagsrapporter från Bilsemestern 2009.
Och... alla tips om 50-talsfik, - hotell, -miljöer och om loppisar utöver det vanliga i trakterna
kring Sveg, Östersund och vägen längs Indalsälven ut mot kusten emottages tacksamt!

Så mycket kul, så litet tid...


... tror jag flickan på bilden tänker. Hon sitter i tonårsrummet på utställningen Nostalgicum
i Göteborg. Och samma tänker jag. Nostalgicum står med på min - allt längre - lista över
Ställen som måste besökas.


Utställningen, om 1950- och 1960-talen, öppnade i maj.
I ett gäng tidstypiskt inredda rum får man både
se och röra. Sådant gillar jag!
Läs mer på Nostalgicums hemsida, som inleder lockande:
"Känn doften av Aqua Vera, smaka på en violpastill,
sätt dig i snurrfåtöljen och bläddra i ett gammalt nummer
av Svensk Damtidning."
(Fotografier: Nostalgicum)

PS. När jag så småningom besöker Göteborg finns också
Kortedala museum på min lista. Det är ett lägenhetsmuseum
med två rum och kök, inredda med originalföremål från 1950-
och 1960-talen.

Åtta loppisar - personligt rekord


I dag har jag satt personligt rekord. Åtta loppisar (eller okej, en antikaffär och sju loppisar).
Fick med mig hem en hel del. Som det här fruktfatet i string (30 kronor) och sommarduken
med rosor (20 kronor).


En lagad vas från Bay Keramik, West Germany, fick följa
med hem för att jag ville kolla upp Bay. Hittar det snabbt här,
på en samlarsida ägnad (väst)tysk keramik. Företaget fanns
mellan 1933 och 1996, och ska ha varit ett av de ledande.


Det blev litet läsning också, som vanligt. Svensk skolflora från 1957 (5 kronor), en Ica-almanacka
från 1953 (10 kronor), två Femina från 1958 (5 kr/st). Och vykort från 1950-talets Norrtälje (20 kronor),
de blir ett eget blogginlägg så småningom. Kanske var vykortsraddan dagens roligaste fynd.


Och så är jag ju svag för handdukar med fina monogram.
Köpte två i nyskick för 10 kronor styck.


Oklart varför jag köpte de här glasen (snapsglas?), kanske
för att jag måste förkovra mig i ämnet glas. Kan väldigt litet.
Har lagt ut de rökfärgade på forumet Precis en sån, hoppas på svar
på frågan "Vad är det jag har köpt?"
De kostade bara 2 kronor styck, i alla fall.

Jag köpte mer saker, men det här var 50-talsgrejerna
(fast kanske inte glasen). Men det blev alltså ändå
en billig dag, 198 kronor för fem timmar upptäckarglädje.

Åtta loppisar... vad är DITT rekord?

Same, same but different


1951: Vi lägger (efter noggrant övervägande) bort titlarna och säger du till varandra.
2009: 1 000 Facebook-vänner.


1958: Klippdockor.
2009: Stardoll.com
.

1959: I hemarkivet får allt viktigt plats.
2009: USB-minne.

1957: Smör, grädde, ister
2009: LCHF


1958: Många frågor inför tv-köpet.

2009:  LCD? Plasma? HD-DVD? HDTV? HDMI? DVI?


  
 
Ja, vad är ett rimligt pris? Vissa frågor är desamma, 1959 och 2009.

Har du fler exempel på då och nu?
Trevlig helg!

Palma eller Corfou?


Jag brukar rätt ofta göra ett svep genom loppisen Hamnladan i Norrtälje.
Mycket att titta på. Häromdagen såg jag den här stolen. Den stod ut bland
sina kompisar, den lyste blå i all sin anspråkslöshet.


Den var märkt Skaraplast, så när jag kom hem tittade jag i "Bruksföremål
av plast". Där fanns, naturligtvis, info om stolen som tillverkades i mitten
av 1960-talet: "Möbelserien hette Fantasia och tillverkades
på licens. Den bestod av olika modeller: Trinidad, Palma, Corfou."


Trinidad hittar jag på tittgodis-sidan Skaraplast.se, det var
en rak modell. Sedan kör jag fast. Hittar ingen Corfou
eller Palma på nätet. Letandet fortsätter...

Bärfrossa på Helmers tallrikar


I söndags vaknade jag ju till ett köksbord fullt av Helmer Ringström-tallrikar. Jag samlar
på denne Geflemans dekorer. Här ser ni nykomlingarna i arbete! Siffrorna inom parentes
är tillverkningsåren.
Först Trio (1957-59), blå. Smultron och turkisk yoghurt. Har aldrig plockat så mycket
smultron som i år!


Sparta (1964-73). Årets första blåbär, tillsammans
med smultron och mjölk.


Tulpan (1960). Röda vinbär, just mognade. 


Trio, röd. Jordgubbar - säsongens sista?

En pinnsoffa passerar lätt obemärkt


Tre somrar har den stått där på mitt favoritfik Ovansundets café, den rosa pinnsoffan.
Jag har lett åt färgen, men inte ens funderat över om soffan skulle kunna vara 1950-tal.
Men så frågade någon på forumet Precis en sån om sin auktionsköpta pinnsoffa.
Jag jämförde bilden på auktionsfyndet med den här rosa - och visst var det samma soffa.
Hm... visst hade jag sett den på bild i någon av mina Allt i Hemmet från 1958-59?


Jodå, där var den! I maj 1958, i ett reportage om pinnstolar. För soffan har tillhörande stol...


Söt, tycker jag. Och Wigells möbelfabrik
heter alltså tillverkaren av soffa och stol.
Jag hittar Wigells, still going strong utanför Nässjö,
på nätet, och hittar då en bekant stolsmodell...


... som heter Florida. Samma stol, 51 år senare. Min gissning är
att namnet, det fick den då. På 1950-talet gillade man att döpa
textilmönster, mopeder och frysboxar till Florida. Förmodligen har vi
nu alltså ett namn på pinnsoffan: Florida!
En Florida i färg från tiden ser ni här hos Ljuva Femtiotal.


Soffan igen. Januari 1959, i ett köksreportage i AiH. Men jag blir litet
osäker på om det är exakt samma soffa, det ser ut som om sitsen är mer
uppåtvinklad här. Kanske bara en synvilla.


Under mitt bläddrande i AiH, två årgångar, puh, hittade jag också denna
pinnsoffa, i i augustinumret 1958. Den kom från Nässjö stolfabrik.


En liten pinnsoffa passerar lätt obemärkt.
Men nu har i alla fall Wigellssoffan fått litet uppmärksamhet.
Och jag har haft skoj under efterforskningarna!
Ska nu bara kolla med Wigells om det är "Florida"
som vi ser här...

Festliga presenter


Jag hade alltså fest i lördags och det var en bra idé! För nu har jag plötsligt en massa
nya fina 1950-talssaker. Den eldfasta glaskarotten är solgul och ljuvligt vacker, och den är
min första Phoenix. Proveniens: Inköpt av svensk husmor, med största sannolikhet 1956..

 
Här kan du läsa mer om brittiska Phoenix.
Du kommer in på sidan 3 av 5, där finns
nämligen fat och karotter i samma stil som min.
Och en snipa i samma "startling yellow".


Jag hade en rak termos och klassikern i plastrotting. Nu har jag också en
tevekanna! Den är stämplad Design G Rosendahl Falkenberg. Någon som
vet något om G Rosendahl?


Jiefatet matchar ett avlångt i samma färg, som står i skåpet
och nu har fått en kompis.


Servisen Minerva från Rörstrand tillverkades under åren 1958-1961. Både dekor och
former är 1950-tal så det skriker om det (fast lågmält).


Magnetisk. Elvis kollar numera på mig
från kylskåpsdörren.
That´s alright!

Vaknar i en dröm


Drömmer jag? Vi hade stor fest på gården i går. Jag somnade klockan fem i morse. När jag kommer upp
ropar morgonpiggare övernattningsgäster att jag måste röja köksbordet. "Det står en massa porslin där".
Jag fattar ingenting, visst hade jag städat av innan jag gick och lade mig? Kommer in i köket, möts
 av denna syn. Bordet är fullt av Helmer Ringström-porslin. ?????????????? Min förvirrade uppsyn
orsakar munterhet.
Vad ÄR detta? Jo, Porslinsbloggen-Benny som tillsammans med familj övervarade festen har ställt fram
presenter till mig. Ni ser röd Trio, Aladdin, Tulpan, blå Trio, Sparta samt i mitten mer röd Trio.
Och så en Safarikarott, nu har jag ett par!


Och så en Safarikopp!!! Fullständigt underbart. Det känns som julafton.

  
Här är Safarikoppen igen, tillsammans med
Safaritallrik från min barndom, den var vår
vardagsservis på 1960-talet, jag har några tallrikar kvar.
Dricker just nu medan jag skriver detta kvällskaffe ur koppen.
Tack igen, Benny!

Och jag fick ännu fler presenter på festen.
Fina 50-talssaker bland annat. Dem ska jag visa er  i morgon.
NU säger jag godnatt!

Inte de allra vanligaste


Den rutiga roliga tillbringaren stod på en hylla på en loppis i Blackeberg. Jag lyfte såklart
och tittade under...


Duka med mej. Vad är det för märke? Hittar annonser med gula
Duka med mej-fat på Tradera. Där anges Lidabruk/Rörstrand.
I boken " Svensk keramik under 1900-talet" lär jag mig att Lidabruk
var ett varumärke som Rörstrand använde för porslin specialbeställt
av EPA-varuhusen under 1950- och 1960-talen.


I dag är Femtiotalsjaktens tema "Inte de allra vanligaste", det vill säga märken
jag inte stött på så ofta. Kanske är de vanliga i andra delar av landet, men där jag
vanligtvis går och rotar ser jag till exempel sällan saker från Riviera Keramik.
Burken fanns i en antikhandel i Sala.


Jag slår i keramikboken en gång till. Lär mig att Riviera keramik
var en liten firma inrymd i Skottorps Folkets hus, Laholm. "De framställde
 skålar och fat över gipsformar." Tre bröder drev företaget mellan 1950 och 1959.
Häftigast är etiketten - 1950-talets Rivieradröm med palm och allt, tillsammans
med ett lantligt tresiffrigt telefonnummer.


Kockums barnservis med fat och muggar med djur ritades av Einar Nerman,
Solstickemannen. Jag såg den för första gången på loppis i Säterdalen i Säter.


Två fat hade försäljaren, en fisk och en elefant.
Hon sa att det finns ett tredje djurmotiv också.


Mmm... Marabou? Cloetta? Nej, Larsson & Söners chokladfabrik i Freluga, Bollnäs.
Verkar fortfarande vara igång. Man kan köpa goda kolor direkt i fabriken enligt
kommentarer hos Milly Garden.
Den gamla burken fanns på Wienerkonditoriet i Säter.


Olav. Bestick i rostfritt stål, på loppisen i Säterdalen. Vem vet något
om märket Olav?

Nå, var de här märkena mindre vanliga för dig också - eller har jag bara
inte snubblat över dem lika ofta som er andra?

Tre blå vänner


Ibland får udda fat följa med hem från loppisar bara för att de är trevliga att ställa bredvid fat
som redan finns i skåpen. Nyligen köpte jag två Pors för att dekoren är så fin ihop med
de här två andra blå.
Den ensamma mörkare blå är Hertha Bengtsons Blå eld (Rörstrand, 1951). De två likadana faten:
Berit Ternells Pors (Gefle, 1962). Koppen med fat: Marianne Westmans Mon Amie (Rörstrand, 1952).


Jag gjorde dem svarta, och fick vibbar av sent 1980-tal,
och butiken Mique. Blått var flottare. Fast jag skulle vilja ha
något av Blå eld i rött, den är fantastiskt snygg,
den röda färgen.

En lyckad liten loppis-safari


Mellan alla hushållsbestyr lyckades Empire-Amelie och jag klämma några Antik & Kuriosa,
på vägen till snabbköpet i Älmsta. Jag fyndade fina Hemmets veckotidning för fem kronor
styck, fina omslag, ska rama in. Och så en karott, grön Safari av Helmer RIngström.
Samlar ju egentligen bara på de gula Safari, men skålen är en perfekt köttbullskarott
till kommande fest.


Veckotidningarna hittade jag här. Så här ska det se ut i öppningen till en
loppislada. Ett par fina lampor och en gammal pump - man ser direkt
att det är kul därinne. Stället ligger några kilometer söder om Älmsta,
50 meter off landsvägen.


Den vackra vasen är av Ewald Dahlskog, Bobergs Fajansfabrik.
UPPDATERING: Tallriken är Gefles Nore, 1915-32, koppartryck i grönt,
Georg Asplund (meddelar Benny på Porslinsbloggen .


Ännu en lockande ingång! En av tre antikbodar i Älmsta, den här ligger mittemot Ica,
litet till vänster. Granne ligger min favoritbod, men den var stängd i dag. Jag funderar på
att köpa en unikabox (den lilla boxen under 3:an) att ha vantar, halsdukar och annat löst i,
på hatthyllan. Men det blev inte av i dag.


Sminkbord från 1950-talet. UPPDATERING: Smide med glasattiraljer,
Gunnar Ander, Ystad metall (Källa: Porslinsbloggen-Benny - igen).


Servsen Tina (Gefle), dekoren förmodligen av Helmer Ringström.


Mycket glas fanns det, ett område som jag är rudis på, men ska förkovra
mig i. I sinom tid.


Åååh, Grand! I ett skåp stod en hel servis av Arthur Percys vackra skapelse.
Jag har två Grand-koppar med fat, och alls inget behov av en hel servis.
Men ändå...


Vi höll i slantarna i dag, E-A och jag. Det blev
bara en sak till, ett Jie-fat också,det undre, för 35 pix
på första stället. Det övre, som stod hemma i skåpet,
längtade ju  efter sällskap.
Sådant får man förstå.

Identifiera bestick - knivigt värre


Som jag konstaterade i ett tidigare inlägg fanns det fler fina och roliga bestick än
superkändisen Focus de Luxe på 1950-talet. Under Säterresan nyligen plockade jag åt mig
några fåkronorsbestick än här än där på loppisar.
Väl hemma tog jag fram Antikvärlden 5/2009 för att se om jag fått med mig några mer
kända bestick. De roliga gafflarna på den här bilden fanns inte med. De är stämplade
med en krona och Rostfritt stål. Någon som känner igen dem?


Detta bestick kommer från samma tillverkare, och har samma  streck
vid halsen som de första. Kniven är litet kul!


Äntligen en identifiering! På bilden syns inte riktigt skedbladens roliga form,
men jag hittar den i Antikvärldens besticknummer. Det är GAB:s "Extrême",
deras svar på Genses Focus de Luxe. Designade av Ainar Axelsson
1958 (Källa: Antikvärlden).


Okänd Focus de Luxe-kopia. Stämpel Rostfritt stål.


Första bildens gaffel igen. Söt!
Assietten är ett Kärnkaffefat.

Identifiering, någon?

Pausbilder eller Antikmässan Revisited


I dag blir det pausbilder. Empire-Amelie och jag är upptagna med att förbereda
en sommarfest och att maratontitta på tv-serien från 1981, "Brideshead Revisited"
 ("En förlorad värld") på dvd. Den här bilden tog jag på Antikmässan i Kista i våras.
Campingbordet är 1950-60-tal, bordsklockan förmodligen empire.
 E-A:s och mina stilar på samma bild!


Aloysius! I "Brideshead Revisited" bär Sebastian omkring på sin nalle
med det namnet. Den här björnen fanns hos Västertorps Antik.


En bild till från Antikmässan. Barnfåtölj från 1930-40-tal.
Nu slår E-A och jag oss ner i tv-soffan igen.

I morgon torsdag blir det bestick på Femtiotalsjakten, jag
vill ha er hjälp med identifiering. Stay tuned...

Spegel, spegel på 1950-talsväggen där...


... säg  vilken i det här inlägget som skönast är? Ja, det gjordes tjusiga
speglar på 1950-talet. Jag är särskilt svag för de asymmetriska. Den här
finns i kafét i Nostalgibyn.
I dag blir det en spegelkavalkad på Femtiotalsjakten.


Så mycket roligare än en vanlig rak ram. Här speglas luftiga 50-talsgardiner
i inre rummet på Dagnys hörna i Östhammar...


.. och här en skvallerspegel med lampetter i det yttre rummet.


Och så en spegel med tillhörande telefonhylla i String! Nu är vi på
Café Broadway i Norrköping.

 
Till sist min egen hallspegel i lyan, och den fina asymmetriska som jag köpte på loppis
i fredags. Det visade sig att Femtiotalsmannen behövde en ny spegel till sin hall, så spegeln
(minus boxrarna) fick snabbt en ny glad ägare.
Själv ska jag nog ha minst en spegel till i lyan. De är så fina, 1950-talsspeglarna!

Tidlös lycka


"Det bästa i livet är gratis", den sannaste slogan som skapats. Dagens grannbyloppis var
helgens minst intressanta, men jag fick med mig en mugg. Det är en Kockumskopia,
Made in China, men strunt i det. Smultron (gratis) kräva blåvit emaljmugg (10 pix).


Eftersom den här bloggen utger sig för att handla om 1950-talet blir det en bild
till. För brickan torde vara ungefär 1950-tal. Och smultron är tidlös lycka.

Världens vackraste kaffepanna


Den här helgen är det loppis i tre av grannbyarna. I går blev jag lyrisk. I dag hittade jag något
på varje bord. När jag kom hem och plockade upp grejerna insåg jag att jag köpt ett helt fikaset! 
Kaffekanna, koppar, "kakburk" och en vas.
   
 
Sju koppar och elva fat, Arthur Percy, Gefle, hoppas jag, för det finns ingen stämpel
någonstans. Men när jag ställer en av de här bredvid en av mina Grand-koppar
så är det svårt att tro att de här celadongröna skulle vara något plagiat.
Och så världens vackraste kaffepanna, ålder och ursprung okänt.

 
En vas från Uppsala-Ekeby, ur Mari Simmulsons Tulpanserie, 1960-tal.
Mycket funktionellt att vasen kan vändas så att den matchar blommorna
i den. Litet nagg i kanten, men vem ser det på en vas?
Burken med rosorna är en Kärnkaffeburk. Kul att ha en burk från kafferosteriet
som verkar ha varit så aktiva på reklamfronten, egen servis och allt, jag skrev
om Kärnkaffe här.
(Hela fikasetet gick på sammanlagt 100 pix. Rätt bra, va...?)

Och i morgon är det tredje grannbyloppisen. Tror jag ska masa mig upp och åka
dit före frukost! To be continued....

Sommarens mest sympatiska loppis


För en nattuggla som mig är loppisarnas tider en plåga. Alla öppnar kl. 10.00.
Varför 10.00 en lördag? Sover ni inte ut på lediga dagar, äter ni inte långsam frukost?
Det gör jag, och loppisarnas finaste saker ser jag därför aldrig. De försvinner medan
jag dukar fram thékopparna och skär upp frukostbrödet.


Men - plötsligt händer det! Skyltar dyker upp, på dem
står det Loppis - och det nästan ofattbara:
Fredag 14-18 (och så Lördag, Söndag 10 - nånting).
Jag får vara först. Lycka! Fyndchans!


Klockan 14.04 plockades en fin 1950-talsspegel ner från ladväggen. Av mig.
Den kostade bara 60 pix. Lika dystra som boxrarna ser ut, lika glad var jag.


Femtiotalsmannen ryggade tillbaka när han kom till landet och fick se
porslinshundarnas svar på gråtande barn-tavlorna.
 "Fel sida om kitschgränsen", sa han. "Jättefina", sa jag.
De ska bo i lyan.


Kopparna var kanske inget fynd prismässigt, 40 pix för fyra
koppar och sex fat. Men porslinet är så tunt och fint, och
dekoren andas 1950-tal.
Handduken hittade jag på en annan loppis tidigare i veckan,
ska presenta Empire-Amelie med den.


Någon som känner igen stämpeln?

Loppisen i byn Gryta, drygt två mil norr om Norrtälje, är den
enda hittills som öppnat på eftermiddagen. De hade en rolig
blandning av grejer, och billig fika. De får därför fem strutlampor
av fem, och omdömet "Sommarens mest sympatiska loppis".

Nu väntar jag bara på att någon ska anordna första midnattsloppisen...

Blommor - ja! Blombord - njae?


Livet är fullt av svåra frågor. En lyder "Ska jag ha blombord i lyan?" Jag föll för det här,
med fin glasskiva och hjul, på en loppis. 120 pix, det fick följa med hem.
Men hm... jag vet inte. Det finns ju andra varianter i och för sig. String är ju allra vanligast,
men String ihop med min tapet och andra 50-talsmöbler... då närmar vi oss den där känslan
av Utställning om 1950-talet.


Blombord eller inte, någon form av tåliga blommor som
överlever mina ogröna fingrar ska jag ha. Studerar denna
blombok från 1950-talet. Svärmors tunga kan det bli,
den strama växten gör sig fint mot 50-talsroliga saker.
Monet pråmar alltid för porslinsblomma, men den doftar
för påträngande,  tycker jag.

Vad säger ni? Vad ska man ha för krukväxter i en 50-talslya?

Stackars kompisar...


Gör ni som jag - rotar i kompisars skåp när ni hälsar på? Nu senast hemma hos
Ulla (som egentligen heter något annat, alla mina vänner har 50-talsnamn här på bloggen).
 "Har du nå´t 50-tal?", brukar jag säga, fullt medveten om att jag just då ser ut och låter som en
missbrukare. Ulla plockade snällt fram det här fatet...


... med Kalle på Spången! Jag får en lätt känsla av Jie, men
ändå inte. Vänder på fatet...


Det är Deco (Deco Bosättnings AB). Företaget grundades
1955 av två före detta Jie-män, Gunnar Andersson
och Allan Möllerström. Gunilla Wide ritade dekoren.
(Källa: Boken "Svensk keramik under 1900-talet").
Mer om Deco, som sedan blev Torekov Keramik här.

 
Här är anledningen till att jag misstänkte att Ulla hade mer 1950-tal i gömmorna.
Jag såg den förra gången jag hälsade på. Också Deco, dekor av  E Jarup.


I ett kökskåp hittade jag ett fat i genren "glada livsmedel i glada färger".
Det finns ju hur många serviser som helst med sådan dekor, den här är norsk.


Stavanger Flint. Med text på nederländska eller flamländska
på ena halvan, franska på den andra. Export, får man förmoda.


Och sist, men inte minst, Mazetti. Ulla förstår vad jag går igång på,
och tog fram en Ögon Cacao-burk ur gömmorna.

Nå, är det bara jag... eller rotar ni också i andras skåp?

UPPDATERING: Jag är inte ensam! Här ett smakprov ur kommentarerna:
Moster Mjölgumpa: " härliga tapeter på dolda väggsnuttar inuti garderober".
Loppisfia: "Kan jag få den här?" är standardfrågan.
Syltan: "Jobbigt ibland att behöva vänta på att maten måste ätas upp först,
innan man kan vända på tallriken!"
Agata: "Då kan både det ena och det andra få följa med hem".
Anna: "Jag sneglar så ögonen går i kors".
Sara: "Överallt där jag kommer, till vänner på olika jobb, osv"
Liina: "Jag vänder alltid på tallrikar jag gillar. Är det mat på dem
lyfter jag upp dem ovanför huvudet så jag kan läsa".
... och kolla in deras bloggar också, de är roliga allihop!