femtiotalsjakten

Denna söndag är det jag som får äran att visa bilder från mitt hem. Det har inte alltid sett ut så här.
För fem år sedan gick det knappt att komma fram i lägenheten pga en massa samlingar som tog plats.
Jag samlade Coca-Colaprylar, gamla flaskor, tändsticksaskar, reklamaskfat med mera med mera.
Till sist bestämde jag mig för att sälja av de flesta av mina samlingar (samlar fortfarande vykort och hotelletiketter) och satsa pengarna i fina möbler och prylar, huvudsakligen tillverkade mellan 1953-1959.
Jag hade köpt en del innan men nu satsade jag mer. När Retroforum startade så lade jag mer tid och pengar på att förvandla min lägenhet till ett snyggt hem - enligt mig - och var den förste där som lade ut
bilder på sitt hem. (På andra forum var det mest antikt och så fort det dök upp något retro så blev det klagomål att det inte var antikt.)
Prylarna har jag köpt på mässor, auktion, Tradera, i antikaffärer men mycket även på loppis.
Fortfarande så flyttar jag runt saker, köper till och ställer undan sådant som jag tröttnar på, så hemmet
förändras ständigt.


Den fina soffan från Trensums möbelfabrik heter Capri och tillverkades mellan 1958-1963 (ev något år till). Formgivaren Johannes Andersen har även gjort bordet Smiling table från 1957, men det tillverkades i Danmark. Egentligen vill jag byta ut det mot det ovala bordet med metallben som är gjord för soffan. Ljusstakarna på soffbordet är också danska och duken är Stig Lindbergs "Pottery" i nytryck. Golvlampans designer Alf Svenssom har gjort många fina saker och är klart underskattad, även om denna verkar vara inspirerad av en liknade finsk lampa. Bergboms har tillverkat den i alla fall.
Taklampan är den magnifika Kotten som gjordes åt en dansk restaurang 1958 men tillverkas än. Denna är dock en tidig modell - det ser man på att de senare är upphängda i tre metalltrådar men i denna finns den i sladden. Detta är den största storleken på 84 cm.


Detta är min finaste (och dyraste) möbel. Ett sideboard av dansken Arne Vodder i massiv teak.
Denna modell kallad Credenza kom 1957 och är hela 250 cm lång. Något år senare fick den ben av metall. De två svarta skjutluckorna är vändbara och är i teak på baksidan. Jag har även sett varianter med en svart och en vit lucka samt med en gul och en vit.
Den stora tyska ljusstaken i krom på vänster sida är uppbyggd av moduler och heter Nagel, modell S22.
I mitten står ett antal skålar från Rörstrand vid namn Entré som tillverkades mellan 1957-60. Jag skulle vilja byta ut den största mot en likadan fast röd som är den ovanligaste färgen.
Bordslampan på högersidan är av okänd tillverkning, men är troligtvis svensk - kanske av ASEA.
Väggklockan ”Asterisk” av George Nelson från 1950 är nytillverkad men välgjord. Tavlan är en egen konstruktion. 


Denna servis tillverkades mellan 1955 och 1962, men redan 1944 gjorde Stig Lindberg tallrikarna
och uppläggningsfaten. Han kallade dem LA där L står för Lindberg och A att det var hans första servisformer. 1953 kom servisen Pastella och bland delarna hittar man kryddströarna och dubbelkannan ur ST-delarna.
Två år senare lagom till H55-mässan tog man LA- och ST-delarna och lade på enfärgade dekorer och kallade denna servis för Colorado. I början fanns turkosa, gula och väldigt kort rosa delar, men efter några år moderniserades färgerna till limegrönt, ljusblått och mörkgrönt. Svart har alltid funnits och även vitt ett tag.
Jag vill ha en servis med enbart svart, limegrönt och vitt. Lockskålarna är enligt pappren löksoppskålar och troligtvis de ovanligaste delarna.


I vitrinskåpet har jag samlat några stengodsföremål av diverse formgivare. Vissa vet jag ingenting
om men jag har köpt dem eftersom jag gillar formerna och glasyrerna. Litografin ovanpå är en typisk
Lennart Rodhe och isbjörnen i teak är omärkt och helt okänd för mig.
Men de båtformade skålana till vänster om de tre pärmarna är märkta SS i botten och detta står för
Stig Sandberg. Bregers klassiska vattekanna står där för tillfället och till vänster om den tre föremål
ur Selecta-serien av Bernt Friberg.
Att uppslagsverket är formgivet av Stig Lindberg vet säkert många, men
konstlexikonet i grönt med vita och svarta streck är nog mer okänt av Olle Eksell.


Vinkylaren i teak på lådan är av den danske designern Jens Quistgaard och det finns även en större champagnekylare. Under denna en serie vaser av Erik Palmquist - jag tror att jag har alla storlekar.
Dessa finns även i bland annat blått och grått.
Skrivbordslampan är en gammal industrilampa från 30-talet av fabrikat PeFeGe.
Stolen är formgiven av Arne Jacobsen för en skola i Köpenhamn runt 1955 och är en variant av Myran.
Danska är även de fyra soldaterna i trä - egentligen leksaker från Kay Bojesen, mest känd för sina apor
men som har gjort många olika föremål.


I det andra vitrinskåpet har jag en massa små Fugaskålar i olika färger och former. De gröna är
klart ovanligast. Transistorradion är en Philips från 1957 och bredvid den tre vaser från Elme glasbruk. På tidningshyllan har jag ställt FORM-tidningarna med de snyggaste omslagen. Längst upp till höger står en Pungovas av Lindberg och en svart Coloraskål av Palmquist - en färg som man sällan ser i denna serie.
Vit är också ovanlig. Lindberg har även gjort den ljusblåa vasen ur serien Reptil.
 

Paret Eames gungstol RAR från 1950 är en klassiker, men som nästan alltid är underredet nytillverkat
– sitsen är däremot betydligt äldre. På bordet ”Frisco” av Folke Olsson står Upsala-Ekebys snyggaste serie ”Pronto” som gjordes endast 1958-59. I serien ingår nio olika delar och jag har sju. De två saknade delarna har samma form som den största vasen men är mindre än denna. Formgivare är Ingrid Atterberg.
Lampan är av samma fabrikat som den på sideboardet. Litografin på väggen är av Lennart Rodhe
och från 1973. De vita metallskålarna på golvet är finska och designade av Kaj Franck 1957 – kanske
har han kikat lite på Krenitskålarna… 
 

Stig Lindbergs svartvita Dominoserie är en favorit som kom lagom till H55-mässan 1955. Jag hade tänkt
att skaffa alla olika svartvita utom de med reklam på. Så tre fattas – en hög cylindrisk, en klotrund och den svåraste – en konisk med trekanter på (få se om jag lyckas skaffa den, de andra två är nog inga problem). Teakstatyn är troligen dansk men den fina skålen till vänster är svensk – tillverkad i Vetlanda.


Det började med ett lila glas för en femma på loppis. Jag visste då inte något om det, men jag tyckte
att det var snyggt så jag började leta efter fler. Efter ett tag så fick jag reda på att glaset kom från Johansfors glasbruk och att det var Bengt Orup som var skaparen. 1953 släpptes de på marknaden och har nu blivit populära och ganska dyra. Serien heter Party.
Det finns en mängd olika delar – jag saknar bl a shaker och minst tre olika glastyper. Svarta glas är ovanliga och vasen har jag inte sett någon mer av förutom den jag har. En svart karaff hade inte suttit fel! 
 

Här var det danskt för hela slanten! Både satsborden i teak och Krenitskålarna är dansktillverkade på 50-talet. Herbert Krenschel började tillverka de typiska metallskålarna redan 1953 och har kopierats friskt sedan dess. Ibland är de märkta i botten och ibland inte, men originalen känns mer gedigna än kopiorna som oftast är lättare och av sämre kvalitet.
De finns i många olika storlekar och färger, men de vita och gula är klart ovanligare än de turkosa
och röda, som är den vanligaste färgen. Någon gång i framtiden vill jag ha en riktigt stor skål också. 


Hur ser det ut i köket då undrar kanske någon? Där behövs bytas kakel, tapeter och bättras färg. Dessutom har jag inte fått tag på något snyggt matbord än, men här är i alla fall en bild på saker som skall in i köket sedan.
Stolarna har jag fyra av och de är designade av dansken Vilhelm Wohlert - mest känd för att ha ritat husen till Louisiana konstmuseum i Danmark. Jag har sett någon gång att stolen kallas för Louisianastolen. De är från 1957 förresten. Lampan är en PH snöboll som är ritad 1958 men tillverkad senare, och de tillverkas än. Den röda grytan på den vänstra stolen är finsk och ritad av Timo Sarpaneva 1960. Jag tänkte skaffa en svart sådan också.
George Nelsons "ball clock" är designad redan 1948, men denna är ganska ny. De danska pepparkvarnarna av olika storlek tänkte jag fylla med svart-, vit, och rosepeppar och den största med grovsalt. Våffeljärnet är formgivet i slutet av 50-talet av Sixten Sason - mest känd för formgivare av Hasselbladskameran och de äldsta Saab-bilarna.
Ett par vaser ur serien Negro från Upsala-Ekeby finns även med på bilden. Zebrakopparna känner väl de flesta igen. Jag har några assietter i serien också men skulle gärna vilja komplettera med tekanna, gräddkanna och sockerskål.
 

Översta lådan i sideboardet är full av bestick med namn Focus de luxe som lanserades
på H55-utställningen 1955. Folke Arström som är mannen bakom formen hade faktiskt med sig
de första tillverkade i fickan och lade ut dem i montern just när de första besökarna strömmade in.
Handtagen som är i nylon och inte bakelit som de ibland felaktigt beskrivs som finns i tre olika färger.
Förutom svart även i vinrött och grått. Jag satsar endast på svart och har ännu inte köpt soppsleven.
Många är fyndade på loppis för 5-10 kr/st – i fina antikaffärer kostar de desto mer!


Osthyveln på fat av okänt ursprung.


Hallbyrån är liksom sideboardet av Arne Vodder, troligtvis från sent 50-tal. Spegeln däremot är svensk, men de passar bra ihop med linjerna på ramen och lådorna. Bordslampan vet jag ingenting om,
men den är knappast så gammal som den ser ut (30-tal) utan verkar vara ungefär 50-tal den också. Skärmen däremot är helt ny.
De svarta vaserna har jag valt för att matcha lampfotens form och skärmens färg. En röd kobratelefon
känns självklar på byrån.
/JJ


PS från Libby:
Tack, JJ, för att vi fått titta in i ditt fantastiska hem och därmed lära oss nya saker!
Jag vill bara tillägga att jag tycker att gardinerna, i Olle Eksells mönster Margret Rose, är ljuvliga.
Nu lämnar jag över till JJ att svara på kommentarer!