Icke-köpen man ångrar

Den underbara kakburken från 1940/50-talet borde ha fått följa med hem från New York. Men jag
tyckte att det skulle bli för bökigt att släpa på den. I efterhand ångrar jag det. Man blir ju glad
bara av att titta på kakflickans uppsyn. The happy cookie jar sällar sig till icke-köpen jag ångrar.
 
 
 

Rulla iväg till kalasfina Köpenhamn (Gästinlägg: Empire-Amelie)


Åk tåg till Köpenhamn! Jag äkte dit för 360 pix t/r med snabbtåg i våras. På fem timmar kommer
du till en annan värld. Det är annorlunda i Köpenhamn! Gammaldags liksom. Här är ett axplock
av retro-foton. Vi börjar på kaféet Kalaset. Var så god! Häslningar, Empire-Amelie


Kalasets röda tråd, gamla rullbandspelare.


... och några modernare maskiner.


Enorma tallrikar med mat! Danskar gillar att äta!


Kalasets damtoalett.


Danish design.


Alltid kalas på Kalaset, bäst att vara förberedd!


Relaxavdelningen.


Ingången med mosaik.


Empire bio i Nörrebro. Det är som att komma hem!


Skabbiga stolar i Nörrebro. Blir fina i skinn skulle jag tro (och absolut spara den svarta ryggen!).


Fler stolar.


Vandrarhemmet "Sleep in heaven" i Nörrebro, rekommenderas om man vill känna sig som en soldat.


Mina nyköpta åldersglasögon och blåbärspannkaka
till lunch på Kalaset.

Text & foto från Köpenhamn:
Anneli, AKA Empire-Amelie.




Amerikansk nyretro som gjorde mig uppåt


Det borde stå Flour, Sugar etc. Men det gör det inte. Vi befinner oss utanför en av inredningsföretaget
Jonathan Adlers butiker, på Atlantic Avenue i Brokklyn, NYC. Nu går vi in!


Bordet - skandinaviskt, tidigt 1960-tal? Sideboardet i björk som skymtar - 1930-tal?
Sköldpaddan i hyllan, en tidigare okänd figur av Mari Simmulson?
Nope. ALLT i denna butik är nyretro.


Så söta.


Den här bilden hade jag på gång som tänkbart aprilskämt här på bloggen. Jag hade tänkt
försöka lura i er att föremålen var från Upsala-Ekebys och Gustavsbergs gemensamma Amerikasatsning.
Lindberg, Kåge och så den lilla gröna längst till vänster, den hade jag tänkt ljuga ihop att Göran Andersson,
UE, skulle ha bidragit med till USA-exporten.
Men ni hade aldrig gått på det, så det blev ett annat skämt.


Mern kan fejkretro göras bättre än så här? Stig Lindberg kunde - nästan - ha formgivit
firrarna också. Eller hur?


Bag i blänkande lack. Köpte jag någonting?
Nej, faktiskt inte. Priserna var rätt rejäla.


Läs mer om roliga Jonathan Adler på företagets hemsida.
Under rubriken Show us your JA style kan du se kundernas bilder på inredningar
med saker de köpt hos Jonathan Adler.
(Samma sak gör för övrigt den svenska butiken Tid & Rum, under rubriken
Så här blev det)

Fler inlägg från New York (och bland annat London) hittar du under kategorin Utblick.

Fem våningar amerikansk antik och retro


Ett sista stort svep från New York-resan i mars kommer här. Alla bilder är från femvåningarsäventyret
Horseman Antiques på Atlantic Avneue, Brooklyn. Jag fick ta hur mycket bilder som helst,
men tyvärr fanns ingen personal förutom vid ingången och det fattades infolappar på föremålen.
Därför lider det här inlägget brist på information.
Kommentera om ni har kunskap om sakerna jag visar!


Girafferna fyllde nästan en vånings höjd.


Charmig gungstol och en lampa som jag såg fler av i samma stil.


"De är 1960-tal", fick jag i alla fall ur en av gubbsen vid ingången.


Visst ser den här ut som om den brinner?


En liknande bordslampa såg jag på en svensk mässa i vinter.


Direkt från Hollywood? Regissörsstolarna var fina.


Drömmen om ett diner-set lever.


Bulligt, gulligt.


Den klädhängaren gjordes inte i går!


Charmig stol.


Kräver sitt rum.


Liten och nätt.


Tja?


Det mesta på de fem välfyllda våningarna var från mitten av förra seklet. Men tunnorna kanske
hade bott på samma skola som klädhängarna?


Den är kul, eller hur?


Jag gillade tyget, och det låga stuket.


Högst upp, med utsikt över Atlantic Avenue. Skönt med litet ljus efter att ha rotat runt
på dunklare våningsplan.


Kolla benen!


Skojigt bord.


En blomlampa.


Och en lampa till,i form av vikingaskepp.



Stolarna och kistorna stod utanför grannbutiken, där plåtning var förbjuden.
Den gamla Porschen - wow....

 
 
Horseman Antiques

Loppissvep från New York #3 (Hell´s Kitchen)


Loppisen i Hell´s Kitchen, på W 39th street, fick även den ett återbesök. Den här gången
fanns det gott om gamla skyltar till salu. Missa inte de naturtrogna ändernas i bakgrunden!


Mer skyltar.


Den här loppisen har inte så mycket "retro" (fast en hel del vintage). Men vi gillar den eftersom
man stöter på roliga antikviteter som de här beslagn. Säljaren trodde att de suttit på en byrå
eller liknande.


Vi såg fordon av olika slag. Som den här.


Och den här.


Och till och med en prärievagn.


Rutger tittade på rattar.


Och jag vände på laxrosa keramik som är långt från svensk smak, men som jag är
förtjust i. McCoy med mera.


Här avslutas loppissvepen från New York. Det kommer fler NYC-inlägg. Och jag ska när tiden 
finns sammanställa en liten retroguide, med årets och förra årets besök.
Men nu blir det först litet svenskt ett tag.
Hell's Kitchen Flea Market

Loppissvep #2 från New York (W 25th street)


Lördag i New York, och då är ett loppisbesök på West 25th street givet. Vi besökte de två
garageloppisarna och den på en parkerig när vi var i NYC i november. Nu blev det återbesök.
Jag köpte det här vykortet från slutet av 1930-talet hos en handlare som tipsade mig
om Green Flea-loppisen som jag skrev om i förra inlägget.


Vem är hon? En kändis som berättar om sin passion för loppisar? 


Kändes välbekant. Porslinsdjur och pigtittare.


Jag fyllde 50 i New York, dagen efter loppislördagen, och funderade på att lägga ut den här
bilden på bloggen då. Men - nä, jag ångrar liksom inget i mitt liv, varken det jag gjort eller
låtit bli att göra. Men jag ska ha devisen i åtanke - ifall det dyker upp någon intressant risk.


Förhöjer vilken gardin som helst.


Rart kryddställ, eller hur?


Plastic fantastic.


Skandinaviskt? Kanel står det på de härliga burkarna. 10 dollar styck, nedsatt pris.
Här kliade det litet i loppisfingrarna - men de fick stå kvar.


En enkel och stilfull lampa, 30 dollar.


Man har sett många samtal ringas från den här telefonen, i amerikanska filmer.


Leksaksspisen är ju underbar. Man vill ju prova om det går att elda i den.


Marlene Dietrich was here.


What we in Sweden call osthyvel. Två stycken, varav en med Eskilstuna-etikett och
obruten originalförpackning. 10 dollar styck. Men de fick bli kvar.


What we in Sweden call keramikfat from Laholm. Faktiskt kanske det snyggaste jag sett
från Laholm, de brukar annars ha någon rosalila färg med på allt. Faten kostade 30-35 dollar styck,
så här blev det inte heller någon "rescue mission".


En modell till ett hus som skulle uppföras, 1920-tal.


Intressant vas, tycker jag utan att veta varför.
Någon som känner igen den?

Coming up: Loppissvep #3 från New York (Hell´s Kitchen).
Stay tuned...
The Antiques Garage Flea Market

Loppissvep #1 från New York (Green Flea)


Svenska Bo Fajans och Karlskrona möter brittiska Midwinter - men det blir litet klumpigt.
Servisen fanns på loppisen Green Flea på West 76th street. Säljaren visste inget om den och ingen
märkning fanns. Jag tycker att tekanna och skål har en annan elegans än koppar och gräddkanna,
men de skulle tydligen höra ihop. 175 dollar för rubbet.
UPPDATERING: Rättelse av en tidigare uppgift här, om att detta skulle vara Bo fajans. Serivisen
är svensk, men Ikea, från 1980- eller 90-talet, enligt flera uppgifter. Uppdaterar när jag vet mer.


Flea Market var den enda av loppisarna vi besökte som kändes litet hemma
för en retromänniska från Sverige. Se den glada 70-talsduken som pryder bordet
med diverse skålar och grytor i välbekant stil. Och den där blå flaskan...


... måste ju inspekteras. Holmegaard? Nej, knappast skandinavisk?


Liksom servisen litet klumpig.


Saftglas, stolar med plastdynor, och några orange barstolar. Vi tar en närmare titt även på dem...


Tja?


Mer orange! Faten såg jag på flera andra loppisar också. Alltså dags att vända på dem.


"Iit could just be that Salem created just the coolest shapes ever",
Och visar bilder på Tricorn-delar som kommer att få er
att ooohhhha och aaaahhha en rejäl stund.


Ett äkta amerikanskt diner-set, någon?


Det här kändes 80-tal.


Jag hyser en svaghet för amerikansk keramikitsch. McCoy, USA, Roseville med flera
amerikanska porslinsfabriker gjorde fantastiska vaser, blomkrukor, kexburkar och prydnads-
föremål. Den enkla men rara krukan i mitten hade ingen märkning, de andra två har
jag för mig var McCoy. De där märkliga prydnadsbollarna - nja.


Ljusstakar för blockljus.


Så mycket tjusigare att hänga småtvätten på en sådan här träställning än
på de moderna tråkiga i vit plast! Ihopfällbar är den också.


Soffan såg misstänkt "snyggt" sliten ut. Amerikansk shabby chic? Men den kanske passar
i ens kök om man har matchande boots som hon i utkanten av bilden.


Tidig Arabia! Jag blev förvånad när jag lyfte på en kopp och såg stämpeln. Det man ser
av Arabia här hemma brukar vara 1960-tal och nyare.
Coming up: Loppissvep #2 från New York (West 25th street).
Stay tuned!
GreenFlea Market

Små loppisfynd från stora New York


Det blev inte så mycket inhandlat på loppisarna i New York. Och inget alls i antikbutikerna.
New Yorks vackraste lampa fick stanna kvar i Brooklyn. Den är fantastisk men passar inte
in perfekt i vårt hem. Och passa perfekt, det bör föremål för 3 000 kronor göra.
Fast några roliga fynd blev det. Keramikfatet tycker jag är charmigt, med viss
Mari Simmulson-känsla. Säljaren visste varken ursprung eller användning.
Askfat? Fruktfat (se hacken på näsan, kanske för fruktknivar)? Eller keramiktavla, helt enkelt?
10 dollar gav jag, knappt 70 pix.
Men... vem är det som står där bredvid?


Jo, den rara lilla mässingsapan! Säljaren, som var ryss, sa att den är ett salt-
och pepparställ som saknar pepparburken och att den är rysk, 1950-tal.
På en loppis dagen innan såg jag en kompis till den här. Den apan satt ner, men 
hade armarna i samma ställning, dock utan någon burk. Tyvärr var den säljaren snorkig.
Jag fick inte plåta, och priset var för högt för att jag då skulle överväga köp. Hon
påstod att apan var japansk. Min apa gav jag 10 dollar för, nedprutad från 25.
Har någon av FJ:s läsare sett sådana apor här i Sverige?


Presentpapper från 1940-50-tal. Jag köpte två ark. Det får bli små presenter så att jag
kan ge bort flera ståndmässigt inslagna retropresenter. De kostade 5 dollar för två ark, som
vart och ett räcker till motsvarande två pocketböcker.



Ja, de här har jag ju redan visat. Största monetära fyndet.
Stig Lindbergs Tahiti, gräddsnäcka och sockerskål.
De kommer att avyttras, jag samlar inte på Tahiti.
Men det var en rescue mission, delar av ett svenskt kulturarv 
som måste hem.


Några vykort blev det också. Så här såg det ut i Greenville, Pennsylvania i början av
1940-talet (gissning baserat på bilmodellerna, stämpeln oläslig).

Coming up: Tre bildsvep från helgloppisarna i Chelsea, Hell´s Kitchen och 78th street.
Stay tuned...

New Yorks lustigaste klädhängare


Ah, vad har vi här då? Ja, det har jag ju redan avslöjat i rubriken...


En klädhängare. Franskt 1950-tal. Vi befinner oss i en liten antikbutik på Atlantic Avemue
i Brooklyn. Ägaren är fransman...


...vilket förklarade de många skyltarna med fransk text.


Radions ursprung okänt, glömde fråga. Men vilken goding! Zenith.


Diverse, utanför.


En ordlek med franska och engelska. Kul liten butik, en av många
värda ett besök på denna gata. Och ja, det kommer fler inlägg
från Atlantic Avenue.

New Yorks stiligaste hattar


Det finns skyltfönster som drar in en i butiken. Som det här. JJ Hat Center på 310 5th Avenue,
New York City. "Ni bara måste gå in!" sa en man med keps som just kom ut därifrån
med ett lyckligt leende på läpparna. Och Rutger hade ju länge önskat sig en hatt...


Här fanns ju några att välja på.


En sådan här?


En äkta Stetson? Hm. Vi frågade butikens mest förtroendeingivande herre
till råds. Vad kunde passa?
 

Han plockade fram en svart Borsalino, ångade den, stukade till den och Rutger gick ut ur
butiken som en man som bär hatt på sin person.


Är man en äldre jordbrukare, eller vill se ut som en, finns även ett stort utbud av kepsar.


Sherlock was here? Och Don Draper förstås.


JJ Hat Center säger sig vara New Yorks äldsta hattbutik. Grundad 1911,
på den här adressen sedan tjugo år. Om du går in, räkna nästan med att
bära hatt när du kommer ut.

New Yorks snyggaste blomställning


Åhhh, alla dessa saker man inte kan ta med på flyget - och som man kanske
därför åtrår mer än sådant man ser på hemmaplan? Fast den här ställningen
för blomkrukor är ju helt fantastsik, eller hur? Så fin den skulle vara
på landet. Kanske bredvid lusthuset. 85 dollar, skulle förmodligen kunna
prutas ner till åtminstone 70.
Men man prutar inte på handbagagemåttet...

New Yorks snyggaste bardisk


Inte långt från butilken som har New Yorks snyggaste lampa ligger Signum, som har
New Yorks snyggaste bardisk. 1950-tal, i setet ingår två stolar. Den ena i paret står 
och hänger vid bardisken.


Tja, varför inte slå till på ishinken också.
Signum hade en helt underbar blandning av semiantikt
och nytt. Fler bilder kommer så småningom.

New Yorks snyggaste lampa


Tillbaka i New York, på nya antikäventyr. I dag gjorde Rutger och jag Atlantic Avenue,
Brooklyn. Där ligger antikbutikerna på rad. Den här lampan var det finaste jag såg i dag.
Det är som om en strut med stjärnor skymtar under skärmen.


Amerikansk, formgivare okänd.


Skärmen går att vrida så att lampan
får olka utseenden.


Tur att den skulle vara svår att få med hem på planet. Annars vore
jag sisådär 425 dollar fattigare nu. Fast... kanske är lampan det enda jag
ska shoppa under resan? Och få den hemfraktad...?

Salta killar på Authentiques (NYC-butiker del IV)


Letar du amerikansk kitsch från 1950-och 60-talet? Då har du kommit rätt när du går in genom
dörren till Authentiques Past & Present. Varje hyllmillimeter i den lilla butiken är fylld med
prydnadssaker, lampor, glas, vykort och annat smått och gott. Som söta salt- och pepparströare
i hundratals fantasifulla varianter.


Jo, allt på bilderna är ströare. Ångrar att jag inte köpte barnvagnarna.


Men - det galna clownparet står numera på stringhyllan hemma i köket.


Här ska minsann kryddas efter noter!


Flamingon, en typisk amerikansk 50-60-tals-markör.


Sjöjungfrun är en annan.  Nu har vi lämnat ströarhyllorna, motvilligt.


Hos Authentiques dök de upp i många olika skepnader, flamingona, sjöjungfrurna
och så klart....


... 50-talshunden nummer ett, pudeln!


Men Authentiques är också känd för sitt fina urval lampor
från 1950-60-tal. De här var mina favoriter.


Taket var fullt av lampor (men fotoljuset dåligt...).


Lampfötter med lyxkitschkänsla.


Glasvaser, 1960-tal.


Vad är hetaste retron just nu, frågade jag Robert Pusilo, den ene i ägarparet
och före detta kostymdesigner för film och tv. "Bland 30-somethings med designintresse
är glas med silverdekor eftertraktat". berättade han.
En trend som kommer hit?


En internationell trend - att tycka om glada saftglas från förra seklets mitt.


Mer glas! De här vackra röda kopparna stod i skyltfönstret. Har inte min uppslagsbok om
amerikanskt pressglas till hands, men gissar att de kan vara av märket "Fire-King".


Fina uddaglas.


Glaskoppar från fabriken Hazel-Atlas, i mönstret "Capri dots", 1960-tal.
Nästa gång jag besöker Authentiques ska jag ha läst på om amerikanskt glas,
man ställer bättre frågor då.


Servettställ. Inga fler frågor.


Så här års är butiken fylld med julsaker. Jag tycker att de små husen är så fina...



... så jag tog ett par kort till.

'
Vintagekulor all the way, baby. $ 2,50/styck. Jag vet att
somliga retrobloggare hade gått i spinn här och köpt korgvis.


Authentiques Past & Present heter butiken (hemsida med adressen fab-stuff
här) eftersom man också säljer en del nyproducerat, till exempel julsaker i gammal
stil. Busvasst utbud, ruskigt trevliga handlare.
Adress: 255 West 18th Street, New York, NY.


Klicka på bilden så får du en rundtur i butiken, som så här års heter
The Chelsea Christmas Shop.

Hey, vintage lovers - ett litet bildsvep (NYC-butiker del III)


På väg ut från Pippin Home, där jag köpte min resväska, kunde jag inte låta bli att gå in i deras
vintage- och smyckesaffär Pippin Vintage Jewelry och titta. Vintage är ju inte min grej, men de
hade sådana vackra och roliga arrangemang att jag ändå plåtade litet.
Så, varsågoda, vintage lovers - ett bildsvep för er!








Smycken, hattar, väskor. Och ....




... rara små vovvar! Flera av dem hade Ej till salu-lapp.


Pippin Vintage Jewelry, West 17th street.

Och New York-inläggen är inte slut än... ytterligare en butik kommer att dyka upp här.
Stay tuned...

En New York-diner du inte vill missa


Framröstad som "en av Ameirkas sex kitchigaste restauranger" och med hamburgare
som ger dig kraft att promenera 40 blocks till. Nej, Trailer Park Lounge & Grill
på W23 st, nära 8th Avenue, vill du sannerligen inte missa.


Ju mer neon-info desto bättre. Nu går vi in!


In i mörkret. Kameran suckade, men blev så förtjust i miljön att den ändå gjorde sitt bästa.
Varför heter krogen Trailer Park Lounge? Tja, vad tror nì?


"Welcome to our tiki bar", står det på en skylt i lokalen. Hula-hula-flickor,
bambuinventarier och romdrinkar är några av de saker man ska hitta i en riktig tiki bar.
Det gör vi här.


Den här sena eftermiddagen hängde de här typerna i baren, ett gäng norrmän smörjde kråset
längst in i restaurangen, och så var det Rutger och jag.


Hamburgare toppad med chili, sweet potatoe fries och jalapeños.
Vi är väldigt långt från Sibylla nu.


Ketchup och senap i snygga flaskor.


När man har beställt tittar man sig med fördel omkring. För det finns mycket att titta på....


Har man beställt in en strawberry daiquri för mycket, till exempel, min favoritdrink, blir man
kanske lugnad av den här gamla förstasidan. 


Det är verkligen mörkt här, men en pudel omgiven av kulörta ljusslingor lyser upp vilken lokal som helst.


Ölreklam...


... och mer ölreklam.


Stolarna har litet annat stuk än hemmavid.


Påminner starkt om ett bilsäte.


Stället har bara funnits i tio år, men barstolarna ser insuttna ut.



Man kan ta en strawberry daiquiri till, och tänka "klart man ska husvagn".


Kanske.


Nej, nu kammar vi till oss...


... och tar en fyra-posers-karta bilder på utvägen (fast i dag var maskinen "out of order").


Ute på gatan blinkar vi mot det skarpa dagsjuset och längtar redan tillbaka in.


Alltså, missa inte Trailer Park Lounge när du är i New York. Öppet hela året.
(Tack för tipset, Anders Tengner, som i förra numret av Antikvärlden
delade med sig av en busvass retro/antikguide till New York.)

Och här hittar du ett inlägg från en annan härlig diner,
The Comfort Diner på E45 st.

Guld, silver och en mässingselefant (NYC-butiker del II)


Letar du efter ett matsalsmöblemang utöver det vanliga? Det finns hos Showplace Antique Center
i New York. Inomhusmarknadens två plan med småbutiker var stängda när vi var där, en onsdag,
men på tredje plan, "Showplace on 3" fick vi vårt lystmäte av vackra och roliga föremål.
Just silvermöblerna glömde jag be min assistent Rutger att notera priset på, men till resten av bilderna
får ni prisuppgift. Dollarn står när detta skrivs i runt 6,80 SEK.
Okay, håll i er...


Om du kör silver i matsalen, kanske en litet guld skulle göra sig i budoiren? Art deco-soffan
i läder har en prislapp på $ 5 500. En fotograf som skulle plåta Uma Thurman ville hyra soffan,
men säljaren nobbade. Ingen övertalning funkade, säljaren var rädd för slitage. Fotografen var
nära att bryta ihop, berättade damen som höll koll på tredje våningen och själv var generös
med fototillstånd: "Fotografera som ni vill, det här är en enda stor lekplats."


Elefanten i brons för "bara" $265 kändes som ett fynd. Vilken present det hade
varit till min syster, som samlar på mässingsdjur. Vad skymtar vi i bakgrunden?


Jo, en "Swedish vintage chair" för $3 200. Och framför den Hans J Wegners
"Y-stol" eller "Wishbone Chair" som är det engelska namnet, pris: $.1 500.
Saftigt pris för Y-stolen, och känner någon igen den svindyra "svenska vintage-
stolen"?


Italiensk taklampa i mässing, $4 200.


Ett italienskt paraplyställ skulle vi kunna tänka oss i hallen. Litet otympligt på flyget, dock,
och så var det ju det där med priset. $1 100 respektive 850.


En liten stenhuggare i marmor, någon? $ 1 800.


Blandningen på The Showplace var halsbrytande rolig. Noshörningen är en 50-talsbänk
i läder av Dimitri Omersa. $18 500 får man ge, men då är bänken också i en ovanlig
extra large storlek. Företaget Omersa finns ännu, det har noshörningen som logotyp,
och man kan beställa små och stora djur i läder. Noshörningen matchas fint av de svarta
vinylfåtöljerna, sex stycken för $5 800.


Man kan tycka att lamporna är dyra i antikbutikerna på
Upplandsgatan, Sthlm, men kanske inte jämfört med
The Showplace. Den här italienska trion får man pytsa
upp $3 000 för.


Golvlampan, 1950-tal, från italienska Arte Luce betingar ett pris av $6 500.
Och då slår vi väl också till på en klassiker som går ton i ton med en av lampskärmarna?
Harry Bertoias "Diamond Chair", $2 750.


Det dubbla soffbordet, "mid century" var väldigt snyggt, men väldigt belamrat. $3 750 för bordet.


Det var litet svårplåtat just på grund av den höga belamringsgraden. Men kanske urskiljer ni
de två busvassa bordslamporna med svart s-formad fot och rislampeliknande skärmar.


Skrivbordet, $1 095, uppgavs vara svenskt. Någon som känner igen det?
Jag blev nästan litet förnärmad, å mitt lands vägnar, över det låga priset. 
Bara en tredjedel av vad några italienska taklampor i plåt kostade.


Assistenten vilar, stödd mot brittiskt klädskåp, $1 800. Ett riktigt fynd!


Rutger föll för den vackra kvinnan. Men jag avstyrde köp (omkring 4 000 svenska kronor) genom
att påvisa omfattande krackelyr. Puh!


Bokstöd av för mig tidgare okände amerikanske formgivaren Ben Seibel (1918-85).
Fick mig intresserad av hans design. $475 för paret, som är busvasst 1950-tal.


Åh, så snygga! Ljusstakarna, "circa 1950s" i mässing
hade gärna fått följa med hem. $485.


Kan det bli roligare än att vakna upp till den här fågelsången?


Hallå där, Tusen Vaser! Är det rimligt att ta $250 för det främre paret
västtyska vaser?


Vad vore väl ett amerikanskt finantikställe utan en av Eames "Lounge Chairs"
(förgrunden)? Men vad ser vi mer i bilden...?


Jo, ett italienskt sideboard, $6 500...


... och en italiensk 60-talsfåtölj som skulle trivas i samma hem som guldsoffan
och stenhuggarpojken. Och finansieras ur samma typ av plånbok. $9 000.


Milo Baughman designade gungstolen, $ 2800...


... och bordet som jag hade gissat var art deco, men som är mid century. $ 2 450.
Milo Baughman har jag dålig koll på, ytterligare ett namn som läggs till kolla upp-listan.
Det är ju det som är så roligt med att gå i antikbutiker, hemma eller utomlands, att lära sig
nya namn och företag som man sedan kan fördjupa sina kunskaper om.


Ett anonymt men väldigt trevligt sideboard. Anonymiteten till trots: $2 950.


Hans J Wegners allra raraste skapelse. "Bamse" kallas over there "Papa Bear".
Och kostar mer också. $ 10 500.


"Art deco Nude lamp". So sweet. $1 850.


Industriformar. Helt enkelt.


Den här vikskärmen med tre sektioner är 1950-tal och råcharmig, tycker jag. "Bara" $1 400.


Nu var vi mätta på intryck, info och nya formgivarnamn. Anteckningsblocket
var fullt. Så vad den blåvita lampan som ser ut som ett flöte kostade eller
var den är gjord vet jag inte. Men söt är den.


Inomhusmarknaden Showplace var ett av tipsen i Anders
Tengners New York-guide i förra numret av Antikvärlden (11/2011).
Jag rekommenderar verkligen guiden, beställ ett ex av det
numret här om du ska till New York och vill ha tips på
loppisar och antikbutiker.

Och så kan du ju följa Femtiotalsjakten. För det kommer fler
inlägg från New York. Stay tuned...

Loppislördag på W25th street


Två garageloppisar, en utomhusloppis och flera antikbutiker. Sista dagen, en lördag,
i NYC tillbringade jag på 25th street mellan 5:e och 7:e avenyn. Här kommer ett bildsvep!



De tjusiga 1950-talsdamerna är vaser.


Jag letade förstås amerikanskt 50-tal. Shakerna med cocktailrecept skulle vara från tiden,
enligt säljaren. Dockbarnvagnen litet äldre. Det var problemfritt att plåta på loppisarna, alla handlare
sa ja och flera tackade dessutom för att jag frågade först.


Bokstäver till din basebolljacka.


En söt kalender, där månaderna har varsin lucka à la adventskalendern. Bakom luckan finns
månadens datum.


Jag såg inte så mycket vintagetextilier, bortsett alla
kläder, förstås. Men en säljare i ett av garagen hade
handdukar och tyger.


Det här var min favorit. Men handduken med brödkavlar var tyvärr både lagad (om än gammaldags
snyggt lagad) och hade för många fläckar. 12 dollar skulle säljaren ha. Det fick hon av mig -
för en annan handduk med jultryck. Prismässigt så kändes garaget närmast sjunde gatan billigare,
och det andra litet mer sofistikerat och därmed dyrare. Många föremål saknade prislapp.


Handduken med bröllopsfotot var rolig, eller hur? Säljaren berättade att hon
brukade kunna få tag i hur mycket vintagehanddukar som helst, men numera
är det svårare.


Svamphandduken påminde om svenska med liknande tryck.


Med en månad kvar till jul fanns det hur mycket julsaker som helst att lägga vantarna på.
Flickan med paketen och de sjungande gossarna var enligt säljaren 50-tal.


En dollar styck för ljuvliga amerikanska julkort från förr. Jag brukar ju visa gamla tiders
julkort inför jul. I år kommer Femtiotalsjaktens julhälsning att vara amerikansk.


Julgranskulor, julgransstjärnor och fåglar i glas fanns i parti och minut. Ofta i originalförpackning.


Vid ingången till det "enklare" garaget låg ett litet finare ställe med danskt, svenskt och italienskt.
För visst är väl hunden Lisa Larsons? Eller? (Ingen märkning, och ingen prislapp, och ingen handlare
på plats.)


Ett set med sex ljusstakar kostade 100 dollar (strax under 700 kronor). Enligt säljaren skulle de
vara märkta "Dansk". Någon som känner igen dem? Ruggigt snygga, tycker jag. Men efter att vi på
morgonen tryckt in alla shoppade kläder, skor och böcker i resväskorna så kunde jag bara glömma att
fylla på med ett gäng ljusstakar också.
UPPDATERING: Ljusstakarna är av J.H.Quistgaard, berättar Hust i en kommentar. Tack!


Fast den här hade kanske Rutger gärna sett i vårt kylskåp, vi har väldigt olika
ostsmak. Men burken var litet för låg. Sades vara sent 1950-tal, pris 20 dollar.


Stolen som önskade sig en annan dyna var en i ett par.


Åh, vad fina bokmärken, tyckte jag och vände på kartan...


... som inte var en bokmärkeskarta.


Programmet från världsutställningen i Chicago 1933 kostade då 25 cent,
nu 18 dollar.


Montern med vintagepälsar förgylldes av sittgruppen, 1960-tal, stilen kallas "Hollywood regency".


Som godis. Och här kommer mer i rosa....




Stället med den blekrosa necessären hade också...


... en tidig rakapparat för damer.


När jag hade plöjt igenom garagen...


... tittade jag in antikbutiken bredvid.


Sa jag skobutik? Nej, amerikansk antikbutik.


Bedårande köksklockor från 1930-talet, märke "Sessions".


Bara en prydnadspanter, trodde jag. Men såg sedan att den var urholkad på
baksidan där det satt en glödlampa. Handlaren berättade att de här lamporna
gjordes cirka 1949-54. De första tv-apparaterna hade ett sådant starkt sken att man
måste ha en lampa ovanpå. "När man efter ett tag fått ordning på tv-skärmarnas sken
slutade lamporna att produceras, de är alltså allihop från en perod av bara fem år".


Alltså dessa amerikanska ytterfoder från 1930-60-tal, med djur och blommor i grönt, laxrosa,
gult... Efter en vecka började jag bli riktigt förtjust i dem.


Allra sista stoppet. Gatuloppisen, samma gata litet längre bort, mellan sjätte och femte avenyn.


Nu hade Rutger anslutit, och vi gjorde tlllsammans tummen upp för de udda stolarna. 10 dollar/styck.


Den ljusblå skrivmaskinen av märket Royal hade charm
och slitna knappar.


Registreringsskyltar fanns på varenda loppis. Kanske borde man köpt en till den kommande
"emalj- och andra skyltar"-väggen här hemma. Det får bli nästa gång.


Men en vovve följde i alla fall med hem. 10 dollar, nedprutad från 15.
Blir fin i köksfönstret.

På W25th mellan 6:e och 7:e gatan, denna loppisgata på helgerna, 
ligger också The Showplace antique & design centre. Nästa inlägg blir därifrån,
då lägger vi på ett par nollor på priserna.
Stay tuned....


2 x lunch på The Comfort Diner


Googlade New York och 50s diner. Fick bland annat upp The Comfort Diner på East 45th st.
Bland recensionerna var det de här raderna som lockade mig: "It's like walking into a 50's diner
without the kitch of Johnny Rockets or the racism of going to an actual diner in the 50's."


Kö vid lunchtid, men vi fick ändå snabbt en plats längst
in i den avlånga lokalen.


Vid bordet bakom Rutger hölls affärslunch. Vi försökte tjuvlyssna, men det gick inte för ljudnivån
var hög. Istället beundrade vi inredningen, med lamporna som ser ut som baklysena på en amerikanare.


Kanske satt han och valde mellan en Grilled Reuben eller en Honey Dipt´
Southern Fried Chicken?


Jag tog en Tuna Melt med fries, coleslaw och saltgurka,
Rutger örtkryddad kyckling med "a heap of roast garlic
mashed potatoes". Coleslaw och potatismos var de godaste
jag ätit.


Sedan kaffe, förstås, och blåbärspaj. Yum!


Vår servitris kom ihåg oss när vi dök upp igen i dag. Hon berömde
Rutgers val av rätt, Parmesan Crusted Chicken, och rekommenderade
sedan efterrätten som fick mig att tro att jag "died and gone to heaven".
The Comfort Diners cheesecake med chokladtäcke avgjorde saken
- här vill jag fira min nästa födelsedag.


Efter lunchrusningen - stiltje. Ett besök här rekommenderas, som ni förstår. Det är inte ett
äkta 1950-talshak från tiden, men det har känsla och ruskigt god mat.
Meny och öppettider finns på The Comfort Diners hemsida.

Tjusigt på 17:e gatan (NYC-butiker del I)


Tjusigare övernattningsväska än så här hittar man inte. Den runda skapelsen
från 1960-talet stod hos vintage- och antikbutiken Pippin Home på 17:e gatan, NYC.


Märket är American Tourister, och skicket finfint. Jag borde ha bett att få se
insidan också. Kanske går jag tillbaka och köper den i morgon. Fast 75 dollar
vill jag inte ge...


Hittade den här annonsen på nätet. Note to self: Kolla vad flygvärdinnornas
i tv-serien "Pan Am" har för väskor, skulle kunna vara de här. Företaget American
Tourister köptes upp av Samsonite, men finns kvar som märke.


Några fler bilder från Pippin: Ytterligare en resväska, och en barnstol från 1930-talet.


Hållare för hushållspapper.


En glad spargris, 1950/60-tal.


En ledsen vovve.


1940-talsstolar.


Men nu var det dags att röra sig mot hotellet. Rutger stod tålmodigt och väntade. Pippin Home
var femte och sista stället vi besökte denna dag. På samma gata som Pippin kollade vi in två
loppisbutiker (thrift stores).


Här är vi på en av dem, Housing Works (där Rutger hittade en skön fåtölj). Retromöbler blandat
med Ikea, ljusstakar från 2005 blandat med 1940-talstallrikar - ja, det var som hemma på Myrorna,
ungefär. Fast med snyggare golv.


Härlig affisch hos Housing Work! Den andra loppisbutiken,
Angel Street, hade mer porslin och glas och färre möbler, men
där tog jag ingen bild.


Pippin Home, West 17th street, är framför allt en vintage- och smyckesbutik.
Men som trogna FJ-läsare vet är inte det min tepåse. Resväskor är så långt jag
sträcker mig när det gäller vintage...

Vi besökte alltså ytterligare två antikbutiker. Inlägg därifrån, med drivor av bilder,
kommer så småningom. Stay tuned...