Extra! Extra! Här avslöjas servisens namn!


I förra inlägget berättade jag om kopparna jag hittade på Återvinningsfesten
i går. Jag kände inte till den rara servisens namn. Men nu har både säljaren själv och antikhandlare
Magnus på Mabjo kommenterat och de berättar att servisen heter "Regina".
Modellen är formgiven 1959 av Walther Garstecki och dekoren har Brita Mellander ritat,
meddelar Magnus. Tänk att "Regina" är en fentiotalsservis!
Jag älskar detta - när min blogg lever och kan uppdateras tack vare kunniga läsare. Det tog inte
ens tolv timmar att få svar.
Tack till er båda!

Och när man har namn på formgivare öppnar sig en värld på nätet. Läs om porslinsmuseet i Karlskrona
i en utmärkt artikel hos Smålandsposten, där vi får veta att Garstecki fick pris för "Regina" 1960.
 
I bakgrunden: Grand (Arthur Percy, Gefle) , Amanita (Helmer Ringström, Gefle)
och Mon Amie (Marianne Westman, Rörstrand).

Söder från sin bästa sida


I går visade Söder upp den charm som folk påstår att stadsdelen har men som jag inte
riktigt uppfattar - i vanliga fall. Men i går sken solen och jag smälte, inför sjätte upplagan av
Återvinningsfesten. Den går ut på att de boende i kvarteren kring Hornstull ställer upp loppisbord
utanför porten och säljer sina gamla prylar. En del saluförde också kaffe och kakor, eller våfflor
med tillbehör.


Jag var på väg till jobbet men hann med en snabbtitt. Mycket barnkläder
och leksaker var det, men här och var fanns sådant som min blick fastnar vid.
Här kommer ett litet bildsvep.
















Vid "intressantaste bordet" (där försäljaren och en kund påstod sig ha varit inne
på min blogg - jag blir alltid lika förvånad, och smickrad, när folk känner till
Femtiotalsjakten) gjorde jag ett fynd. Fyra koppar och sex fat, finfint skick,
märkta Upsala Ekeby och Karlskrona. Jag är svag för de där Karlskrona-öronen.
Sedan tidigare har jag en assiett, som jag faktiskt försökte sälja på byloppisen i helgen men som
nu kommer in i värmen igen.
Vad heter servisen? Jag vet att någon bloggare nyligen skrivit om den.

UPPDATERING: Det var Clinen på bloggen Clinens Ljuva Femtiotal som skrivit om servisen, som hon
har komplett med kanna och allt. Hon har gjort inte mindre än tre trevliga inlägg om Servisen Utan Namn
här och här och här.
UPPDATERING II: Kolla nästa inlägg, där vi får veta servisens namn ("Regina") av säljaren
och en antikhandlare.

Trevlig fortsättning på veckan!

Femtiotalsjaktens retroguide del I (Sthlm + Sundbyberg)


I dag är det Stora retroguide-dagen. Vi är ett gäng bloggare som tipsar om våra favoritställen
- tillsammans skapar vi en guide till retro-Sverige som alla kan ha nytta av i sommar.
Jag har inte försökt göra någon heltäckande guide, bara listat ställen där jag gillar att hänga och som jag
tror att andra också kan ha nöje av att utforska.
Min guide består av en tio-i-topp-lista och tre rundor. Listan är en tio-i-topp över mina favoritställen i Stockholm. Rundorna är en Sundbybergsrunda, en Väddörunda och en Nordupplandsrunda.
I dag kör jag del I: Stockholmslistan och Sundbybergsrundan.
Nästa söndag del II: Väddörundan och Nordupplandsrundan.

Alla som gör en retroguide: Berätta i en kommentar så gör jag en länklista i slutet av inlägget.

FEMTIOTALSJAKTENS RETROGUIDE - STOCKHOLM:


1) Upplandsgatan. I begynnelsen var Upplandsgatan. Den första av Empire-Amelies
och mina antikrundor begick vi här. Och jag återvänder hela tiden. Från Odenplan ner
till Norra bantorget hittar du ett tiotal antik- och second hand-butiker i alla prisklasser
(eller, nej, ingen på loppisnivå). Pausen tar du på Nybergs kafé, om du inte vandrar
bort till Ritorno på Odengatan 80-82.

 
 
Fyra favoriter på Upplandsgatan. 1. Domino. Här brukar jag titta på lamporna,
många och vackra. Borde ha köpt den fina blå Bamse-fåtöljen jag såg där för två år sedan,
har inte kommit över den än. 2. Bacchus. Missa inte: Den långa hyllväggen knökfull med
retroporslin i finaste skick. 3. A&F Antik. Liten butik, alltid med kreativ skyltning som
får mig att stanna och titta (och köpa - bra priser här). 4. Funkisboden. Litet för sig,
längst ner mot Norra bantorget, ligger boden med allt från rustika slagbord till
60-talslampor. UPPDATERING: Funkisboden är nedlagd.


2) Café Valand, korsningen Surbrunnsgatan/Sveavägen. Ett klassiskt 1950-talskafé,
med samma inredning och ägare (!) som när det öppnade. Ägg & ansjovissmörgås,
kondisbitar och skylt i fönstret som berättar att "kaffet är klart". Missa inte!
Inlägg från Valand med fler bilder hittar du här.

3) Retro etc, Folkungagatan 65. Söderbutiken Retro.etc är mitt tips om du vill
hitta en rolig present. De har en skön blandning av 1950-70-talsgrejer
och nyproducerad retro, bland annat Lotta Kühlhorns snygga saker.


4) Magazin 13, Roslagsgatan 13. Stor källarbutik packad med
möbler, lampor, porslin, glas, roliga småsaker. Min favorit på Roslagsgatan.
Här köper jag något varje gång. Min hallspegel kommer från Magazin 13, liksom flera
Helmer Ringström-tallrikar, köks-stringhyllan i furu, ett par retrosolglasögon 
med mera med mera. Jag brukar också titta in på Kenth Lindström Moderna och Antika
på nummer 7, Mästerby Antik på nummer 9 och några av de andra butikerna
på den här antikgatan.


5) Wenner-Gren Center, Stockholms vackraste skyskrapa.
Eftersom du naturligtvis lyder mitt råd att besöka Sundbyberg
och därmed tar buss 515 från Odenplan så ser du 1960-talsskrapan från
bussfönstret. Kanske går du av bussen och lyckas ta dig in på
(fest)våning 24. Här ett inlägg därifrån.


6) Konditori Kungstornet, Kungsgatan 28. Här har generationer fikat före eller efter
biobesöket, sedan 1934. Övervåningen är så gott som intakt 1950-tal. Jag fikar
alltid en trappa upp, i rummet längst in. Här ett inlägg från Konditori Kungstornet.


7) Modernity, Sibyllegatan 6. Min favorit på Östermalm.
Till Modernity går jag för att titta på designklassiker jag annars bara ser i böcker
och tidskrifter. De är föredömligt försedda med uppgifter om namn,  formgivare
och årtal. Alltid trevligt bemötande trots att det är uppenbart att jag inte
kan lägga upp 50 papp för ett bord.


8) Gröndal, förort. ABC-staden Vällingby i all sin ära, men är du intresserad
av 1900-talsarkitektur - ta en tur till Gröndal. Stjärnhusen på bilden är de mest
omskrivna, men hela Gröndal bjuder på vackra hus, från förra sekelskiftet till
1980-tal. Inlägg från Gröndal hittar du här. 1950-talsfik har de också.


9) Kungsholmen Antik & Kuriosa, Hantverkargatan 47. En salig blandning
i två våningar. Filmaffischer, tyger, 50-talsstolar, keramik, raketlampor -
underhållande! 

10) Östra stations järnvägsrestaurang, Valhallavägen 77. Sveriges finaste
järnvägsrestaurang? Antagligen. Den öppnade 1932, inredningen är
intakt och samma familj har drivit Östra stations järnvägsrestaurang sedan 1935.
Järnvägen - det är smalspåriga Roslagsbanan vars tåg utgår från Östra.
Inlägg från restaurangen här.

SUNDBYBERGSRUNDAN:

 
 
Kanske äter du lunch på Östra, och promenerar sedan Valhallavägen-Odengatan ner till
Sveavägen och hållplatsen för buss 515 till Sundbyberg. Kanske hoppar jag på bussen
när den passerar Råsunda. Det gör jag rätt ofta, jag tycker mycket om Sundbyberg, staden
som ser ut som småstäderna gjorde innan kedjorna drog in. Sumpan är en vänlig stad med små
personliga butiker, massor av kvarterskrogar och ett riktigt bra fik.
Och så fyra loppis/antikställen. Häng med!


1) Stockholms stadsmission, Sturegatan 24. Här börjar vi loppisrundan. Snyggt skyltat,
rätt mycket trevligt porslin och en övervåning med kläder. Trevlig kaféhörna med ekologiskt urbud.
Vänlig personal, som nästan överallt i Sundbyberg. Butikens hemsida här.


2) Loppisgallerian, Sturegatan 35, ligger tvärs över gatan. Direkt till höger när man
kommer in ligger en retrobutik med mycket roligt 1950-70-tal och hyfsade priser.
Sedan: Massor av bord, hyrda av försäljare som är där varje dag eller ibland (då säljs
sakerna av informationsdesken). Här hittar jag alltid någonting, som Gefleservisen Rondo,
en månadshandduk av Ingrid Carling och Mon Amie-koppar. En hel del möbler har de också.
Priserna ligger mellan loppis- och antikbutikspris men man brukar kunna pruta litet...


3) Myrorna, Sturegatan 36. Man gör ju inga fynd på Myrorna längre, brukar
vi retrobloggare klaga. Men här i Sundbybergsbutiken hade jag kunnat
göra ett. Det var i vintras, byrån kostade 175 eller 275 kronor (jag har förträngt den ringa
summan). Jag tänkte "jag tittar in igen om en stund", ville plöja de andra butikerna också, tänkte
inte på att man kan betala och hämta senare. När jag kommer tillbaka efter en timme är byrån såld.
Till vem? Vet inte, men en exakt likadan står och är så underbart fin i SvD:s hemmahosreportage
hos vintageexperten Elsa Billgren, kolla här, det är den med röd galon och snedställda
handtag. Och - jag har sett fler intressanta möbler i den här Myrornabutiken.


4) Cafe Boulevard/"Boullan", Esplanaden 17.Nu tar vi kafferast! Boullan har
gott bröd och stora bakelser till betydligt lägre priser än fiken inne i Stockholm.
Modern inredning, men gemytlig stämning.


5) Antikt & Kuriosa, Vegagatan  14.
Ett par hundra meter från Boullan ligger den lilla
källaren, som har en rara blandning av riktiga antikviteter och
kuriosa. . I veckan hittade jag en oemotståndlig
såskanna här, Rörstrands "Wasa", för 30 kronor och i vintras
en söt ljuslykta.

Sist men inte minst.....


... Sundbybergs museum, Fredsgatan 4. 1950-talsutställningen som jag skrev
om här pågår fortfarande. Museet har tyvärr begränsade öppettider, bara vardagar,
men enligt deras hemsida kan man boka in sig även andra tider.

Bonustips: Om du ändå är i Sundbyberg, ta pendeltåget en station till Spånga.
Promenera tio minuter till Skogängsvägen 59 och Erikshjälpens loppis.
Öppen (just nu)  tisdag, torsdag, lördag. Stor loppis, låga priser. Fyndställe.

ÖPPETTIDER har jag med flit utelämnat eftersom de har en tendens
att ändras ganska ofta. Men...
Googlekarta med alla ställena utmärkta finns här:
Femtiotalsjaktens retroguide: Stockholm och Sundbyberg

Se även Femtiotalsjaktens retroguide del II (Väddö + Norduppland).

FLER GUIDER:
Porslin och Nostalgi ger oss Göteborgsguider. Del I här.
En sakletares bekännelser ger oss guiden till retro-Östergötland.
Porslinsbloggen ger oss guider till Gävle och Sandviken.

Duggregn, sol, duggregn, moln, moln, duggregn, regn, ösregn...


Det började bra, med uppklarnande himmel runt klockan nio. Och faktiskt sol ett tag.
Jag dukade upp ett retrobord...


... och ett till....


... och ett till...


... och ännu ett. Och på en av grannarnas bord...


...dukades det också upp litet retro, som ett sött fat
med rosor.


Sedan droppade det in loppisbesökare. Mest pensionärer, som redan på 1970-80-talet slängde
ut det vi kallar "retro" men som noterat orden "300 äggkoppar" i annonsen. Jag hade ingen
aning om att äggkoppar fortfarande är stort - men det är det. En dam hade precis skaffat ett par
nya hyllor och utökade i dag sin samling på 1 000 äggkoppar med 90 stycken (!) från mitt bord.


Och sedan började det regna, och regna, och regna.
Allt färre bilar svängde in på åkern. Klockan 15 gav vi upp. Och jag insåg
först när grannarna börjat packa ned sina osålda saker att jag glömt plåta byloppisen
medan det var liv och rörelse.  
Men trots dåligt väder och liten försäljning av annat än äggkoppar så var det kul.
Kanske blir det en bakluckeloppis nästa lördag...

PS. Dagens hehe för alla er som brukar skriva ilsket om handlare som försöker sno
fynden för(e) amatörerna: En timme före utsatt tid svänger en man som det lyser
"handlare" om förbi vår rätt oupplockade loppis. Men mosaikbordet (se bild 4) står framme.
Han frågar om priset. Jag drar till med 150 kronor, vet att han inte betalar det.
Senare säljer jag det för 75 kronor till en av byns nya sommargäster som ser till att det
lyser i ett hus även vintertid, ett hus som stått mörkt under hela min levnadstid.
Sådant känns bra.



300 äggkoppar: Ge oss bra väder!


Väderbesvärjelserna fortsätter. I skrivande stund, kl 06.45, har det inte börjat regna
men hotfulla moln lurar borta över Norrtälje. Men vi grannar har bestämt oss för att sätta
upp partytält och ha presenningar i beredskap. Vi kör vår byloppis, även om det börjar regna litet.
300 äggkoppar väntar på att ställas upp på ett bord, ska bli spännande att se vilka som blir
sålda...

Loppis eller läsning? (Helgtips)


Grrrrrr... säger jag om det regnar i morgon lördag när vi ska ha byloppis. Men mulet och 10 grader
är okay, för då kanske alla kommer till vår loppis istället för att sitta i solstolen hemmavid?

Det händer mycket denna helg:
I Hornstull, Sthlm, äger Återvinningsfesten rum på söndag kl 10-16. De boende kring Hornstull har loppis
utanför sina portar. Låter väldigt kul, tycker jag.
I Risinge, utanför Gimo i Norduppland, firar Risingeboden 20-årsjubileum lördag-söndag kl 11-15.
"Extra många 20-kronorsfynd" utlovas. Följ skyltarna från Preem-macken i Gimo.


I Göteborg är det nostalgifestival på Nostalgicum, som verkar vara
ett kul ställe, ett inlägg med ett par bilder därifrån ser du här.


Sedan kan man ju alltid sitta inne och uggla och läsa en bok
eller bra bloggar. Regnar det i morgon ska jag trösta mig med att göra
årets första rabarberpaj, på egna rabarber, och läsa ikapp på favoritbloggarna.
Till exempel Husmorsskolan, som är helt i en egen klass.
Där lär man sig massor, och bilderna är så fina.
Nu senast fick jag nys om Michael Millers tyger med retrotryck,
i det här inlägget.

Fler tips? Berätta under kommentarer! Redan har ett tips om loppis i Vasastan kommit in.

Trevlig helg!

Nu vill man ha solstolar igen - eller hur?


Ja - sommar, sol och plaststolar från 1950- och 1960-talen vill man ha nu. De här är gjorda
på KWA, 1961, och fanns hos Magazin 13 för ett tag sedan. 5 000 kronor begärde de för
fyra stolar. Två röda, två gula.


KWA gör fortfarande trädgårdsstolar, några är riktigt retrofina. Den här heter
"Pasta", jag ville ha den redan förra sommaren och tja, vi får se i sommar...


 
Några som varit med några somrar. Plåtade i en skånsk trädgård av min
väninna Monet. 1940-50-tal, 1960-tal, 1950-tal är mina gissningar.


Två oidentifierade godingar från Kistamässan.

Tidigare inlägg med trädgårdsstolar och solstolar:
En plats i 50-talssolen och Stolar med stil

Låt det inte regna


Skyltarna är fixade, åkern är gräsklippt, loppisprylarna prismärkta, bord norpade från
andras grovsophögar så att det ska finnas tillräckligt många till alla sakerna, grannens barnbarn
har en plan för bullbaket till Kafé Gubbhörnan.
Åh, vädergudar, låt oss får uppehållsväder på lördag!

Lovely party cakes, lovely ads


När jag forskade i hur amerikanska 50-talskök inreddes ramlade jag över ett knippe ljuvliga
annonser för kakmixer och jelly-puddingar. Åren är 1948-51, och medan vi i Sverige serverar
mjuk pepparkaka eller gräddtårta när vi får främmande ser party cakesen ut så här i Amerika.
Enjoy!


"... and 8 luscious little look alikes". Awwwwww!


Cranberry cream icing. Mmmmmm...


Glamourdessert gjord på mix.


Kolla, världens första ryatårta! Eh, nähä, det var coconut frosting.


Fruktkaka fanns i Sverige också, men naturligtvis var inte våra lika höga eller lika
"stuffed". "Över två tredjedelar av varje kaka är frukt och nötter".


Hm... Jell-O må vara "super-smooth", men jag känner ingen (tror jag)
som gillar eller har gillat Jell-O.


Läser högt för mig själv, med "a Southern twang": For that real buttery-brown flavor,
och tror nästan på att Tutti Frutti Jell-O är jättegott.


Pretty Enough for a Party!

Vilken av bakverken och puddingarna tyckte du såg godast ut?

En till, så har jag en trio Trio

 
God morgon, måndag! I lördags skrev jag om mitt förstoringsglas med lampa.
I kommentarerna fanns för och emot nagg. Själv kan jag leva med nagg som
knappt syns, bara jag vet om det när jag köper saken. Fatet på bilden har två pyttesmå
nagg, jag tycker ändå att jag gjorde ett fynd när jag fick det för 35 kronor.
På Myrorna dessutom (den på Adolf Fredriks kyrkogata, Sthlm) där man sällan gör fynd.
Vasen köpte jag på en mässa för 40 kronor.


Serien, som är ganska vanlig och gillas av många, heter Trio, av Hjördis Oldfors, Upsala-Ekeby.
Det här fatet med etiketten kvar fanns hos Eriksdals antik för ett tag sedan,
för 800 kronor. Två andra delar Trio ser du i ett inlägg hos Porslinsbloggen.
Hur många delar finns det?

Trevlig fortsättning på veckan!

Grattis, Jiges, 60 år!


Klädbutiken Jiges i Ånge fyller 60 år i år och firade jubileet
med mannekänguppvisning av kläder från 1950-80-talet en afton i början av maj.
Man fyllde Folkets hus i Ånge - 200 platser - och extrastolar fick ställas in.
I dag ska ni få se bilder från visningen och litet butikshistoria.


Annica från Jiges berättar:
"Visningen blev en succe, folk fick minnesbilder från hur deras
föräldrar eller de själva var klädda. Butiksnamnet Jiges kommer ifrån min farfar
Johan-Gustaf Jansson, Han kallades alltid JG - uttalat Jige."


"Han började som handelsresande som det hette då med konfektion, kostymer
och hattar.Sedan startade han butik med herrkläder, eftersom har vi utökat
med damkläder och skor."


"Vi är inne på 4:e generationen som jobbar där nu. Mamma jobbar kvar
fast bara lördag och lite extra hon är 76 år, pappa sköter fortfarande en del
pappersjobb, han fyller 82 i år."


"Jag är inne på 34:e året i butiken och min äldsta dotter har varit
där i 10 år och min yngsta började i våras."


Bilderna är tagna av fotograf Pelle Nilsson. På hans
hemsida ljungandalen.se hittar ni fler bilder från Jiges visning,
bland annat långklänningar från 1970-talet och axelvaddar från
1980-talet. Missa inte!


Annica: "Den ena neonskylten är från affärens början, den andra beställde vi
till när vi öppnade dam för 25 år sedan. Vi har bara bytt ut några rör under åren,
 annars är den intakt.Jag har lovat kunder att inte byta ut neonskylten. De tycker att den
"hör till Ånges city", så länge det finns delar och allt håller så får den sitta kvar."

Jiges är ett äkta 1940-50-talsnamn, skapat av två initialer.
I Sundbyberg finns herrmodebutiken Kåges Herr, som fyllde 50 förra året.
I Aneby hittar vi HåGes herr- & gosskläder, i Kristinehamn Ellges garn & handarbeten
och förstås - i Ullared Gekås (Gunnar Karlsson).
Och i Roslagens huvudstad Norrtälje fanns när jag växte upp bosättningsaffären Peves.

Det är tjusigt med initialnamn på affärer, och ännu tjusigare att fira sitt jubileum
med sådan stil som butiken i Ånge gjorde.
Grattis, Jiges, 60 år!

Retroguiden en vecka försenad


Bloggarparet på Porslin och Nostalgi och jag hade ju ett upprop för ett tag sedan, där vi
uppmanade andra bloggare att vara med och skapa en stor retroguide. Idén är att om alla gör
varsitt inläggg om sina favoritställen (loppisar, antikbutiker, fik med mera) och sedan länkar härs
och tvärs till andras inlägg så har vi plötsligt en retroguide som vi alla kan dra nytta av i sommar.
Vi satte 23 maj som publiceringsdatum. Nu visar det sig att vi själva inte hinner göra klart våra
retroguider till i morgon... Men nästa söndag kör vi.
Häng på! Berätta om dina favoritställen i din del av Sverige!

Hur synar du "fynden"?


Salte Peter är ett loppisköp som inte riktigt var det fynd jag först trodde.
Men visst är han fin där på hyllan (det är min kökshylla, ska tilläggas, inte en loppishylla även om
man kan tro det)?


Jag såg lagningen redan i affären, efter att ha vridit och vänt på burken. Jag förstod ju att
något  var fel, eftersom den "bara" kostade 100 kronor. Anita Nylunds Jie-burkar brukar vara betydligt
dyrare. Men jag har köpt andra saker i tron att jag gjort ett fynd, och sedan upptäckt nagg/spricka
först vid hemkomsten. Vis av erfarenheten har jag införskaffat ett finfint litet redskap.
Det hade snabbt avslöjat Salte Peters lagning där i loppisdunklet.


Förstoringsglaset med belysning hittade jag i en bokhandel.
Det finns alltid med i min väska, liksom ett måttband
och listan på alla dekorer som Helmer Ringström skapat.
Förutom att avslöja lagningar så är förstoringsglaset bra när det bara finns
ett litet svårläst hörn kvar av en etikett, till exempel.

Hur gör du för att se alla knappt märkbara skavanker på "fynd"?

Läs också ett intressant inlägg hos En sakletares bekännelser, som resonerar
kring detta med dolda fel.

"Göra dumma saker"? (Helgtips)

Reklamskylten sitter på väggen i det nattöppna kaféet på Tideiusgatan, Söder, Sthlm.
"Gör dumma saker fortare". Tja, kanske i helgen? Vad tycker ni? Ska vi?

Trevlig helg!

Fler Edmundbord – och en ny teori


Det finns många bord signerade Edmund därute, men ingen information. Jag köpte ett
1950-talsbord med kakel för två år sedan och har sedan gjort ett par inlägg om mysteriet Edmund. 
Nu har tre andra Edmundägare hört av sig till mig - uppenbarligen är mina inlägg det enda
som skrivits om dessa bord. Och här kommer ett inlägg till, med fler bilder på vackra bord.
Och kanske har det tillkommit någon FJ-läsare sedan sist, som kan berätta något om Edmund?


Här är Annas Edmundbord. Hon hittade sitt på Helsingborgs auktionsverk
för några år sedan. Bordsskivan liknar den på mitt bord (som finns sist i inlägget).


Och här har vi Marias Edmundbord, som hon fått efter sin mormors bror.


Marias bord är mer 1960-tal i stilen.


Och så Evas Edmundbord, som tyvärr saknar två kakelplattor men har ett spännande
mönster. Denne Edmund har samma stuk på bordsskivan som Annas bord...


... men det har andra ben.

  
Och jag undrar igen: Är det Edmund, eller Edmünd? Jag har googlat båda varianterna på svenska, 
engelska och tyska - men hamnar bara på min egen blogg.


Det här bordet plåtade jag i en antikhandel vid Mariatorget. Ytterligare en variant.
Handlarens gissning var att borden är svenska, eftersom kvaliteten inte är så hög - och man inte
importerade så enkla möbler i en tid då det fanns möbelsnickerier i var och varannnan stad.  


Signaturen på handlarens bord.


Det strama Edmundbordet med "blixtlås" har jag visat tidigare, det fanns också i en antikhandel
i Stockholm, men jag tar med det även i detta inlägg. Så har vi ett helt gäng Edmundbord samlade! 
En tanke jag fick när jag grubblade över Edmund/Edmünd häromdagen var denna:
Borden är så olika i stil. Tänk om det var så att Edmunds kakel såldes till möbelfabriker/snickerier? 
Att man kunde köpa till exempel 18-plattors eller 27-plattors dekorkakel i olika mått att sätta
på de bord man tillverkade? Det kanske inte finns några Edmundbord, bara bord med Edmundkakel?


Tja, det var en teori. Och här är mitt eget bord, köpt i Hallstavik. Ytterligare
en variant, med hylla undertill. Liksom alla som äger ett Edmundbord 
tycker jag väldigt mycket om mitt bord.
Vet du något om Edmund/Edmünd? Berätta!
Äger du ett Edmundbord? Mejla en bild så kan jag uppdatera det här inlägget med ditt bord.
(Bilden: Kaklet på Marias Edmundbord.)

Snart är det byloppis


Byloppisen närmar sig och i helgen rotade jag därför på logmagasinet efter saker att sälja.
En del av skörden: Ett bord med 50-talsben, en grön 70-talslampa, en orange 60-70-talslampa och en
60-talslampa med trasig skärm. Den sistnämnda hade jag planer för...


Jag hittade en mycket vacker rosaröd skärm på en loppis nyligen. Så jag putsade glaset
och monterade den nya skärmen. Så långt kommen bestämde jag mig för att jag gillar lampan så mycket 
att den inte ska säljas. MEN, när jag sätter i kontakten så flimrar bara glödlampan till. Sedan - ingen reaktion. Suck. Lampan åkte ut på logen för några år sedan, och jag hade för mig att den bara brädats av en
ny lampa och faktiskt funkade.
Note to self: Måste lära mig dra ny el. Kan ni andra sådant?


Skrivbordslampans etikett. Någon som känner igen den?
T-1 och Twist står det. Twist torde syfta på att lampan kan vridas åt alla håll.


Aj, så oskarpt. Men jag ville visa konstruktionen där hyllan
hålls på plats av ring runt stolsbenet och liten vingmutter. 
Rar detalj.


Morfar byggde logen på 1920-talet. Det finns fortfarande lådor jag inte
gått igenom ordentligt, uppe på magasinet. Som att ha en egen loppis där man
kan göra fynd... varje år! Förra våren visade jag litet bilder från magasinet och lidret.

 
I lördags hittade jag bland annat min systers gamla psalmbok från småskolan. 
Visst är omslagspapperet fint? Sent 1950-tal.


Psalmboken är illustrerad av Kerstin Frykstrand, hon som gjorde de fina månadsbilderna till
KFUM/KFUK:s väggalmanackor och söta veckodagstallrikar (finns i detta inlägg) med mera.


Behöver vädras. Den här mattan/väggprydnaden med en mindre kompis
låg längst ner i en koffert. Men den är i perfekt skick, tack vare tät påse.
1940-50-tal? Finns det köpare på en sådan här?


Flickornas julbok, en potatispress (?), en uppbruten sparbössa, en kvarn (fin!)
och Det Bästa från december 1961. UPPDATERING: Lökhackare ska det vara, inte potatispress,
meddelar kunnigare personer i kommentarer...


Det Bästa var det bästa "fyndet", på grund av alla sköna annonser,
Åhhh, Hans-Agne Jakobsson. De där blå glaskuporna, så vackra!

Tja, vi får väl se om orangea lampan, kvarnen och 50-talsbordet
får nya ägare på byloppisen. "Det Bästa" hamnar i mitt referensbibliotek.
Nu hoppas vi bara på uppehållsväder lördagen den 29 maj...

Elvis portad från FJ-läsarnas fik!


"Don´t be cruel" ber Elvis förtvivlat. Han vill också hänga på det trivsamma fiket med
enkla trästolar, små kanelsnurror - och pannbiff med lök för lastbilschaufförer.
Men när frågan ställs vad ni vill ha och inte ha på ett 50-talskafé - ja, då är Femtiotalsjaktens läsare
obevekliga: Släpp inte in Elvis!
"Dra inte in Elvis överallt, även om han känns 50-tal."
"Har sett alltför många kitschiga Elvisgrejer totalt ruinera i övrigt trivsamma nostalgiställen."
"Jag skulle försöka komma ifrån den där "retrokänslan... dvs nytryckta affischer med gamla reklammmotiv, väggklockor med Elvis/Marilyn Monroe-motiv".
"Inga Elvis-tavlor."

Vad tycker du? Fortsätt kommentera förra inlägget,
"Vad måste finnas på ett 50-talskafé?"


"Vad måste finnas på ett 50-talskafé?"


Agata behöver vår hjälp! Så här skriver hon i en kommentar:
"Jag går i tankar av att öppna ett 50/60-talskafé... Jag har ju visserligen en del kunskaper
om vad det spisades förr, men vad tycker du/ni måste finnas på ett 50-talskafé och vad får
absolut inte serveras - jag vill att det ska vara så genuint som möjligt!
Hjälp mig!"
Agata

Så - kom igen nu, alla Femtiotalsjaktens läsare!
Hjälp Agata!

(Bilden är tagen på Svenssons café på Frösön)

Syttende mai


God morgon, måndag! I dag är det sjuttonde maj och vi firar våra norska vänner. Det vimlar
ju inte av norska saker i svenska butiker, men hos Bacchus antik plåtade jag de här
charmiga kopparna.


Jag gissar sent 60-tal eller 70-tal? Kanske vet Tingleter,
min norska favoritblogg, besked?

För där hittade jag i alla fall svaret på vem
som formgivit Elvira. "Turi design" betyder att
Turid (Turi) Gramstad Oliver, Figgjo Flint,
är upphovskvinna. Här visar Tingleter servisen
Daisy av Turi.

Äldre inlägg med norska saker:
Nordisk lördagsblandning

Ha en skön syttende mai!

Vykort från Berlin (gästinlägg)


Var ska slevarna vara om inte i grytan?!
Son och sonhustru, arkitekt och stadsplanerare till yrket, letade bostad åt sig och barnen för några
månaders arbete i Berlin. Det finns mycket att välja på i Berlin, men de fastnade för en stor och ljus
lägenhet i Hansaviertel, i västra delen av Tiergarten, nära floden Spree.


Hansaviertel bombades sönder och samman under andra världskriget. I mitten på 1950-talet
beslutades att bygga upp stadsdelen på nytt. Ett 50-talet arkitekter inbjöds att rita bostadshus och gemensamhetslokaler inför en stor “bomässa” 1957, Interbau. Förutom inhemska arkitekter deltog många
av de stora internationella namnen: Aalto, Gropius, Niemeyer, Jacobsen, le Corbusier...


Biblioteket Hansabücherei ritades av Werner Düttmann. Byggnaden var först informationscenter 
för Interbau. Året därpå, 1958, började det användas som bibliotek.


Husen färdigställdes 1957-61 och har till största delen bevarats och underhållits i sitt ursprungliga skick.
Huset med röda balkonger på norra sidan och blå på den södra ritades av de svenska arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelsson. I den östra gaveln ligger ett café, som till stor del har bevarat sin ursprungliga interiör.


 

Ta S-bahn till Bellevue eller U-bahn till Hansaplatz och vandra runt i kvarteret och gläds
åt de vackra husen och miljöerna. Avrunda gärna med en kaffe i caféet på Altonaer Strasse 3
eller en lunch i Kunstakademie – som också byggdes till Interbau och förutom den goda
maten är värd ett besök för sina ofta spännande utställningar, rekommenderar
50-talsjaktens utsände i Berlin.


Och kolla! Här ÄR ju vykortet. Det är JJ som bidrar med kortet från tiden, ett gästtillägg till gästinlägget.
På Retroforum, under Arkitektur, hittar ni info om den busvassa "parkbänken".



Lisa Larson - den utställningen får vi för katten inte missa


Keramikern Lisa Larson, sommaren 1959. Nästa lördag öppnar utställningen
"Lisa Larson" på Gustavsbergs porslinsmuseum. Jag är dålig på att gå på utställningar.
Och har faktiskt inte ens varit på Gustavsbergs porslinsmuseum. Men "Lisa Larson"
får jag inte missa. Det blir en halvdagsutflykt till Gustavsberg framöver.
(Foto: Lisa Larsons arkiv)


Ingen tvekan om vem som gett de här katterna formen. Jag börjar gilla Lisa Larsons saker allt mer. 
Hon debuterade 1955, detta fantastiska år, på Gustavsberg med just djurfigurer. Lisa Larson är fortfarande verksam, vid 79 års ålder. Imponerande.
Museet utovar "ett generöst urval av hennes älskade ”seriefigurer”, men också många exempel
på hennes unika produktion – alltifrån tidiga verk från ungdomsåren till nyligen producerade alster från 2009".
(Foto: Bertil Wreting) 


"Stina med katt" heter den här underbara
figuren från 1958. Kolla kattens min!
(Foto: Bertil Wreting/Nationalmuseum)


Två äggkoppar är mina enda Lisa Larson-föremål.
De jag helst skulle vilja ha är ABC-flickorna.

Utställningen "Lisa Larson" invigs lördagen den 22 maj och pågår
till den 24 oktober. Läs mer hos Gustavsbergs Porslinsmuseum.

En låda Lotus och en ovanlig (?) Pärlan


Jojo, det lönar sig tydligen att göra som ni andra, hänga på låset när loppisarna öppnar.
I dag stod min väninna P och jag utanför Vätö IK:s klubbhus i Nysättra kl 9.59 och sedan
gled vi snabbt in genom dörren och jag försökte scanna av alla bord samtidigt. "Du var som en
målstyrd robot", sade P efteråt och det tar jag som en komplimang - skulle inte ni?
Det första jag fick syn på var "Lotus", 10 assietter, 12 tallrikar, för 100 pix. Några av dem naggade, men
väldigt litet knivmärken. Fynd!


Jag höll en föreläsning för P (som fick alla Lotus till sin nyinköpta husvagn, man försöker
ju prångla in 1950-talet även i vännernas hushåll) om Bibi Breger som ritade dekoren Lotus (1958-70)
för Gustavsberg. Läs mer om Bibi B hos Form 1900.


Gräddkannan i grön Safari (Helmer Ringström) i perfekt skick måste med hem. 30 pix. 
Men har du någonting i gul Safari så byter jag gärna bort den. En marmeladburk utan lock, 10 pix,
märkt Sweden och 593. UPPDATERING: Burken är från Töreboda keramik, meddelar JJ.
Och längst bak....
 

... en sak ur serien "Pärlan", Reijmyre. Ni har sett de små ljuslyktorna, men har
ni sett den här betydligt större varianten? Det hade inte jag, och tjugo minuters googlande ger
inget svar. Det känns som om något fattas - ett inlägg av något slag eller ett lock?
Och är det en stor ljuslykta - eller vad?


UPPDATERING: Hittade en kompis till loppisfyndet i en låda
på landet.

Dagens näst bästa fynd var skottkärran för 50 kronor som jag hittade på en annan
av Norrtäljetraktens otaliga loppisar denna dag. Även den present till P, som själv fyndade
en rejäl spade från Fiskars för 40 kronor. Det är roligt att ha en anledning att spana efter annat
än bara 50-talsprylar och porslin!

I stället för


Egentligen hade jag planerat ett jätteintressant inlägg här, men så gjorde jag en massa
andra roliga saker i går istället för att blogga. Och nu är klockan snart ett på natten och åtta ska jag
upp för att återigen (andra gången på två veckor, det börjar bli en vana) hänga på låset när en
närbelägen loppis öppnar.
Så det blir en bild, bara. På vasen Florence från tyska Bay, Importvasen märkt Dec Brazil (mer om den
längst ner i det här inlägget) och ljusstaken ur serien Trio av Hjördis Oldfors/Upsala-Ekeby.

God Kristi himmelfärd-loppisjakt önskar jag er!

Shoetime!


Se, sådan stil hon har, 50-talsflickan som dansar och ler. Förklaringen får vi här:


Hon dansar fram genom livet i Yankers -57! "De snyggaste ´plattisar´ som någonsin
lyckliggjort tonåringar." Design: Katja of Sweden alias Katja Geiger (1920-). "Utmärkande för Katja
of Sweden-produkterna var en raffinerad enkelhet, i linje med den skandinaviska formkulturen"
(Källa: Wikipedia). Läs mer om henne där!


Yankers -57-flickan har capribyxor, 50-talssnygga solglasögon och en liten modern moped.
Och jobbar som sekreterare. Är det kanske en Remington hon skriver på?
Jag gillar de här pedagogiska annonserna med små illustrationer som visar situationer där produkten
används, typiska för 1950-talet. I ett tidigare inlägg ser du en annons för köttkonserver, i liknande stil.
Visst är de fina?

Rea på Remington


En quiet-riter stod där på återbruksaffären häromdagen och tittade tyst och bedjande
på oss kunder. Nedsatt från 50 till 15 kronor. Ingen vill längre ha en gammal skrivmaskin,
hur tyst den än skriver.


En gång i tiden, kanske i början av 1960-talet, var den åtråvärd,
gestaltade en dröm om författarskap. Var det en Remington reseskrivmaskin som farbror
Melker i Saltkråkan satt och hamrade på? Åh, jag var frestad att ta den med
mig hem, rädda den. Men jag vet ju - Quiet-Ritern skulle aldrig bli använd.
Hoppas någon annan...

Bonusinfo: Allt vi vill veta om gamla skrivmaskiner finns på den här sajten. 

Gröndals kondis har blå prickar


God morgon, måndag! I går berättade jag om mitt och Empire-Amelies utflykt till Stockholmsförorten Gröndal. Vi inledde besöket i sköna Gröndal med en fika på Lundbergs konditori. Kaféet öppnade 1946.
Det mesta av inredningen är kvar, som ni ser. Jag glömde fråga om panelen med de blå
prickarna och fyrkanterna är från 1946, men gissar att det är så. Stilfullt.


60-årsfirandet var altså för fyra år sedan. Åhhh, forna tiders logotyper.


Hur lätt hade det inte varit att riva ut serveringsbänken och sätta in något
nytt och "fräscht"? Konditoriet är och har uppenbarligen varit i goda
händer, since 1946.


Ett par vackra trägalgar - små detaljer gör så mycket för helhetsintrycket.


Rödrutigt golv, blank tröskelplatta (eller vad det heter),
dörrens gångjärn och svarta nederdel. Rutmönstrat glas.
Skönhet!


Neonskylt, naturligtvis. Och tvärbanans hållplats Gröndal ligger hundra meter bort. Ett välbevarat
fik som kan nås med spårvagn - det kallar jag klass. 


Jag vill verkligen rekommendera ett besök på Lundbergs. Tänk bort 70-talsstolarna
och njut av allt annat.


Kanelbullarna, till exempel. Relevant att nämna är
också Lundbergs facila priser. Vi tog en kaffe, en thé, en kanelbulle,
ett wienerbröd och en potatisbakelse
(ljuvlig!). Det kostade sammanlagt 79 kronor.


Sedan tar ni naturligtvis en promenad i den här trivsamma förorten, som är en provkarta
på 1900-talets arkitektur. För litet inspiration ltitta på bilderna i gårdagens inlägg och läs på
litet före i länkarna jag tipsar om.

Trevlig fortsättning på veckan!

PS. 20 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, hittar du under Kaféer.

Gröna sköna Gröndal


Hur har jag kunnat missa Gröndal? frågar jag mig efter mitt första besök i förorten strax väster
om Söder. Så fort vi gått av spårvagnen blev mitt sällskap på utflykten i fredags, Empire-Amelie,
och jag förälskade i arkitektur och atmosfär.


Stjärnhusen i Gröndal är berömda, ritade av arkitekterna Leif Reinius och Sven Backström
och uppförda i mitten av 1940-talet. Tre lägenheter per plan byggdes kring trapphuset och
ljuset kommer in från tre håll. 


 
Husens exteriör är anslående, med sin vackra form och starka färger.
Som alltid i bostadsområden uppförda på 1940-50-talet har man byggt följsamt
efter naturen.


Gissiningsvis var det från början butiker i lokalerna med de vackert utformade
skyltfönstren. På den lilla torgliknande platsen framför huset bytte husmödrar kanske några ord
innan de hastade hem för att laga middag. I dag är här kontorslokaler.

Inbillade jag mig, eller var ovanligt många hus i Gröndal - gröna? Det här
tog skönhetspriset med sin mustiga mossgröna nyans.


Baksidan bjöd på småpampiga balkonger och en Grythyttangrupp.


Vid åsynen av Gröndalsvarvet stannade vi häpet till. Det var länge sedan vi såg någonting så snett
och vint. UPPDATERING: Under Kommentarer berättar Anders S intressant om varvets historia.


En man jag kände på 1980-talet brukade säga "Det fixar båtklubben". Jag trodde
att det var ett vanligt uttryck, tills jag själv använde det en gång i början av 1990-talet och möttes
av oförstående blickar och "Vilken båtklubb?". Då jobbade jag i Östergötland och tänkte att det
kanske var ett stockholmskt uttryck. Men efter att ha testat det på många, många människor
och bara blivit förstådd bara av en eller ett par så inser jag att det nog inte är så vedertaget.
Men ni fattar, eller hur?
"Problem?"  "Äh, det fixar båtklubben".


Nordströms Trä har en skylt i trästil.


Port till ett av terasshusen på Gröndalsvägen. Gröndal visade sig vara
em provkarta på förra seklets alla decenniers arkitekturstilar. Jag hade läst in mig
slarvigt och trodde att det bara var stjärnhusen som var intressanta.


 
Men här fanns allt, från stjärnhus, punkthus och lamellhus till tegelkaserner
och korrugerad plåt-fasader. Och en fågelstuga med initial.



Och imposanta villor från förra sekelskiftet, eller "det riktiga sekelskiftet", som vår
vän Herr K säger. Gröndal var poppis som sommarstugeområde redan på 1700-talet.


Husen fanns där före Essingeleden...


... med sina glasverandor och fina detaljer. I efterhand läser jag nu mer
om sköna Gröndal och inser att det finns mycket mer än det Empire-Amelie
och jag såg under vår korta utflykt. Kanske är Gröndal den stadsdel som samlat
på ganska liten yta har flest lyckade exempel ur varje byggepok? Jag misstänker att det är så.


Du som vill ha en kort faktaartikel om Gröndal, läs Stockholms Stadsmuseums
beskrivning av Gröndal.
Du som liksom jag vill göra en dagstur hit och spana av barnrikehus, kåkstadslämningar och villakvarter 
skriver ut denna pdf och tar med dig. Det är en ypperlig skrift om Gröndals historia, skriven av Ingela
Blomberg och Eva Wehlin-Fürst och med foto av Nino Monastra, utgiven av Stockholmshem 1999.
(Bilden: Beckers färgfabrik flyttade 1902 till Lövholmen. Det är där som konsthallen Färgfabriken huserar. Ytterligare en anledning till utflykt. Porten torde vara ingång till Beckers kontor, uppe i Gröndal. )
UPPDATERING: Marcus tipsar i en kommentar om filmen "Nya Gröndal - den fula ankungen som blev en svan", på SVT Öppet Arkiv. Tre minuter reportage från 1952, om den nya stadsdelen "präglad av trevnad
och fylld av sjudande liv". Missa inte!


Nästan som en stuga på landet. Gröndal var verkligen kärlek vid första ögonkastet.
Så kommer du hit: Tvärbanan från Alvik eller buss från Liljeholmen.

  
Sedan... åkte vi in till Roslagsgatan, och fyndade varsitt par retroglasögon.
Empire-Amelie (t v) tolkar sina solisar som "30 år sedan punken
och Kings Rd i London", jag mina som "Elton John 4-ever".
Vi hittade solglasögonen på Magazin 13.


I morgon på Femtiotalsjakten: Lundbergs konditori - fiket från 1946.

Bara en söt annons...


... så här en mulen lördagseftermiddag i maj. Det är 1950-tal och Husqvarna tillverkar
allt från symaksiner till borstar.


Hittade du någon delfinborste på loppisrundan i dag?

Vi gick till Stadsmissionen


I dag gjorde Empire-Amelie, min väninna med en begynnande 1800-talsvåning, och jag
en utflykt till den trivsamma förorten Gröndal. Reportage därifrån kommer på söndag.
Bland annat besökte vi Stadsmissionen, stans största.
Jag fick tji vad gällde fynd - men imponerade stort på E-A när jag kunde pricka in vilka muggar
i deras hyllor som var brittiska. E-A köpte ett par böcker och teburkar. Roligast var borden med skor.
Runt hundralappen skulle de ha för bland annat de här busvassa 60-talssandaletterna.

Här är bonaden jag letar efter

Den här pappersbonaden satt på köksväggen hos min morfar. Jag beskrev den i ett tidigare inlägg,
och Josephzohn berättade att han plåtat bonaden i ett utedass. Bilden är lånad från hans blogg.
Bonde med traktor, bondhustru med barn som kommit ut till åkern med kaffekorg, en Saab
kör på vägen, insjön är vacker i bakgrunden. Fint.
Jag hoppas hitta reklambonaden någonstans, gärna i ett litet bättre skick än den på bilden...
Ett helgtips? Kanske att bakluckeloppisen på Täby Galopp har säsongspremiär i morgon lördag?
Jag har faktiskt aldrig varit där, men ska försöka hinna med ett besök i år.

Trevlig helg!

Ester har lätt att få kompisar


Ester heter kaffekoppen som jag brukar grabba när jag tar en fika på Ovansundets café
i Nysättra. Ester är från Rörstrand och har någon gång i tiden tappat bort sitt fat. Men ingen
fara - hon har hittat fatet Vera från Gefle istället!

 
Ester och Vera. Esters originalfat ser du hos Svenskt porslin.


Nyligen hittade jag en annan vilsekommen fatlös Ester, en tekopp, på loppis.
Också hon hittade snabbt ett nytt fat att bli kompis med, i köksskåpet. Hjärter från Gefle 
ser ju ut att gilla Ester, inte sant?

Här är det kväll i köket, och Ester småpratar med 
skålen Colores från Gustavsberg. Bimbo från Rörstrand
tjuvlyssnar.
Vad handlade det här inlägget om egentligen? 
Kanske om att en udda kopp som är fin alltid passar in
någonstans, med eller utan fat?
Jo. Så är det.

UPPDATERING: Apropos kökshyllan med bården - när kom det vita häftstiftet,
undrar Larsson.  Liksom han minns jag de guldfärgade. På häfsttiften som fäster
väggskyddet i fanérväv har jag numera pillat bort det vita plastöverdraget för att få
"originalutseende" på stiften.

Sex loppisar före frukost (del II)


Loppis? Ja, hos begagnade bilar-firman Dag Fredriksson Bil AB utanför Norrtälje finns också 
en loppisbod. Men först beundrade jag Grållen från 1949, som just sålts, och en Volvo PV444
från 1950-talet, som är till salu. Jag gillar traktorer, du får se fler om du kollar in inlägget
"Har du traktor är du kung". 


Renoveringsobjekt.


Efter skönhetsupplevelsen ute på gården tittade jag in i loppisboden. Fint stilleben!


Jo, visst har jag förstärkt färgen litet. Funderade på att slå till och köpa
väggklockan, vill ha en sådan till köket i lyan. Men 250 pix fick mig att tveka.
Nu när loppisarna åter står som spön i backen börjar jag bli litet snålare - har ni märkt 
den tendensen hos er själva? Man tänker "nja, den där kan jag hitta mycket billigare
någon annanstans".


En busvass plastkasse stod och lurade i en hylla.
Pris: 100 kronor. 


Här blev det affär. Ytterligare ett underlägg till min samling, 
för facila 30 kronor.


Åhhh, alla dessa bodar och lador som nu öppnar efter vintern! Efter Allehanda Ting hos bilfirman
blev det en uthusloppis till. Min rekordrunda - sex loppisar före frukost - avslutades med en sväng 
in på övervåningen i ett stall. Men där varken köpte jag något eller plåtade.

Sex loppisar före frukost


Jag gillar lador, jag gillar loppisar. Alltså gillar jag Returskänken i Norrtälje,
en av stoppen på min rekordrunda i lördags. Sex loppisar före (en sen) frukost hann jag med.


På Returskänken hittade jag i trängseln ett förkläde (se förra inlägget), och den här tekannan
från brittiska Arthur Wood. Lagad pip, därav det facila priset av 20 kronor. Tänkte presenta
Empire-Amelie med den - om hon vill ha den. Annars får den ingå i min samling av brittiskt porslin.


Inne i ladan var det litet för trångt och knökigt att komma fram.
Men det bjöds denna premiärdag på fika och det odlas växter i rabatten 
utanför ladan. Trevligt. 


Nu är vi hos Pinsgtkyrkans second hand i industriområdet Görla
utanför Norrtälje. Runt hörnet väntar en kö med cirka 30 personer,
klockan är 09.58. Jag vänder på stolen och konstaterar att jo, det är
Ilmari Tapiovaaras "Fanett", Edsbyverken, tidigt 1960-tal. Litet sliten,
men prismärkt endast 20 kronor. Klockan 10.04 inne i loppislokalen ser
jag en dam med stolen under armen och en nöjd fyndarmin. 
Själv får jag inte plats med fler stolar. Fast jag borde ha köpt den här...
eller hur?


Dock blev jag inte fyndlös. Detta trevliga fat från Schramberger Majolika Fabrik
i perfekt skick kostade också en tjuga. 1950-60-tal, gissar jag. Pingstkyrkans
loppis på Braxenvägen är trevlig, och jag har en känsla av att den som kan mycket
har chans att fynda rejält bland glas och porslin.


Några hundra meter bort på Gäddvägen skulle det vara bakluckeloppis
men där stod en ensam kvinna med sin baklucka. Sju bilar var anmälda,
lördagens trista snålblåst hade väl skrämt sex av dem att stanna hemma.
Inomhus var det loppis på övervåningen. 


Även där var det glest med bord. Men jag hittade en Ornaminmugg 
av Stig Lindberg för en femma. Den kunde väl inte få stå kvar? Muggen trivs
ihop med ett av förra sommarens favoritfynd, den norska kaffepannan.


Nu är vi i Lohärad! Vid bygdegården är det loppis första lördagen i månaden, maj-september.
Jag utnämnde den till 2009 års roligaste loppis. Och funderar på att själv köra baklucka här 
på Lohäradsloppisen i juni. 


De här lamporna köpte jag inte, men fascinerades av. Decennium? Tillverkare?
UPPDATERING: Aj, aj, aj. Lampornas upphovsman är Hans-Agne Jacobsson, Markaryd,
meddelar Kattching och Kulturgryningen. Borde köpt? Men den passar inte in hos mig,
så jag hade sålt den vidare. Bättre då att någon 60-talsfantast hittade den litet senare
på dagen och blev lycklig - eller hur?


Man kan aldrig få för många underlägg (eller vaser, gräddkannor, fat med solgult
mönster etc etc). Det här stabila med mosaik gav jag en tia för och plåtade på
ett satsbord som jag hittade på loppis häromåret.


Till sist en vas, märkt Import och Brazil. Här tillsammans med tre "pie funnels"
från London (läs mer om "pajtrattar" här). 20 pix kostade vasen.
The StarChief har en skål ur samma serie som vasen. Kolla in den och annat
kul på hans blogg!
UPPDATERING, kommentar från Porslinsbloggen:
"Snygg! Dock tror jag inte  att det är en brasilansk skål, denna dekoren är en "kopia" på dekoren
"Kairo" från tyska Ilkra. Min gissning är att denna också är (öst)tysk, det var framför allt i de båda
tyska staterna som denna typ av föremål med liknande dekorer tillverkades. Enligt en kännare var det
oerhört vanligt att fabrikerna kopierade varandras former och dekorer."
En likadan, nyligen såld på Tradera här.

Aha - jag hade missat "Dec" i märkningen under, Dec som i dekor. Tack för upplysande kommentarer
om Hans-Agne-lampan och "Brazil". Vad kul det är när alla hjälper till med sin kunskap!


UPPDATERING II: Från bloggaren på Love Literature and Gardening får jag
bild på en Dec Brazil-skål som hon hittade på loppis för omkring 20 år sedan.
Används som snacks-fat.

I morgon blir det ett inlägg från lördagsloppis nummer fem!


Den loppistid nu kommer...


God morgon, måndag! I helgen slog många nya loppisar ut i Roslagen. Jag hann med sex 
stycken på lördagsförmiddagen, for omkring i min lilla bil och njöt av våren och alla skyltar
med "Loppis". Hittade inga riktiga fynd, men några roliga småsaker.
Vasen för fem pix kommer att bli en favorit. Det rutiga förklädet för en tia köpte jag för att
testa om ett tyg i den rutstorleken och de färgerna skulle passa som gardin i köket på landet
(och ja, det skulle det).
I morgon blir det fler bilder från lördagsraiden.

Trevlig fortsättning på veckan!

I huvudrollen: Amerikanska kök


I dag tar vi köksvägen till 1950-talets Amerika. Det blir kromade stolar med galonsits,
formicabord och diskbänkar med fönsterutsikt. Precis som i annonsen, alltså. Delightful!


Chromcraft!


Det finns många skäl att följa tv-serien "Mad men". Ett är interiörerna från tidigt 1960-tal.
Här är vi hemma hos familjen Draper, vars kökstapet fascinerat mig oavbrutet från episod
ett och framåt. Den liksom köksinredningen i trä är typsik för amerikanska kök från tiden.
(Foto: AMC:s Mad men-sajt)


Även hemma hos en av Don Drapers älskarinnor är tapeten mönstrad. Don skymmer
tyvärr diskbänken, som nästan överallt verkar ha placerats framför ett fönster - med
gardiner. Ofta kafégardin, här istället gardin med kappa. Snygg kökslampa.


Bild ur en favoritfilm, "Broarna i Madison County". Den är romantisk, sorglig och vacker
- och många scener utspelar sig i ett fantastiskt kök. Det klassiska amerikanska 50-talsbordet med
formica-skiva, de galonklädda stolarna med snyggt böjda kromade ben, det rutiga linoleumgolvet! 
Dinettens placeringen i mitten av det stora köket! Tapeten! Awesome.


Starka känslor i köket, en sommarnatt 1965. Och en diskbänk med
gardinförsett fönster i bakgrunden. Meryl Streep och Clint Eastwood fick inga
Oscars. Scenografen som skapade köket borde definitivt ha fått det.


Formica hette företaget bakom det slitstarka, spillvänliga och brandsäkra laminatet som fick sitt
stora genombrott i 1940-50-talens kök. I Sverige hette motsvarigheten Perstorpsplattan (numera tillverkad
av Formica Skandinavien, och omdöpt från Perstorp Original till Formica Original Bänkskiva, läs mer här.)


Daystrom kallade sin laminatskiva för "Daystromite"...


... och här ytterligare en variant, "Arvin De Luxe Dinette Set" har
en bordsskiva i "Arvinite". Men "Formica", efter företaget med originalprodukten,
blev samlingsnamn för laminaten som blev en av decenniets största inrednings-hits.


En "dinette" till, för det snygga bordsunderredets skull.


Och ett dinette-hörn. Jag har tagit hjälp av min amerikanske vän B när jag gjort
det här inlägget. Citerad text som följer är hans.
"En del kök hade barstolar och som en bardisk, där man främst satt vid frukost (se Formica-
annonsen). Annars försökte man få till en frukostalkov i anslutning till köket, eller i ett hörn."


Your best kitchen values ever, lyder annonsens hela rubrik.
"Nya diskbänkar ersatte de gamla tunga i porslin som hade funnits med sedan 1920-talet.
Arbetsytorna i köket kläddes med formica, lätt att rengöra - och tjusigt."


Kitchen with a future, är artikelrubriken till den här bilden från 1949 eller 1950.
"Och där på formican stod den automatiska kaffebryggaren, en modernitet som innebar att det
alltid fanns nybryggt kaffe. Förr kunde besökare som tittade förbi bjudas på te, men nu var det
bara kaffe som gällde, serverat av hemmafrun med den nya bryggaren i handen.
 

Drömköket hade ett tvättrum, ett "utility room", i anslutning.


"Efter andra världskriget kom baby-boomen. En tvättmaskin toppade alla småbarnsfamiljers
önskelista - det här var på den tiden man använde tygblöjor... Den första tvättmaskinen att slå
igenom på bred front tillverkades av företaget Bendix. I hemmen kom tvättmaskinen sedan helt enkelt
att kallas "the bendix", oavsett vilket märke man hade köpt."
( Precis som man sa "formica" för laminatskivor av alla fabrikat, och som britterna säger 
"hoover" om dammsugaren - efter tillverkaren Hoover.)


I den här annonsen för tvättmedlet "La France" nämns "the Bendix".


"1950-talet var decenniet då alla stoltserade med skinande ny köksutrustning. Tidningsannonserna
visar upp glada familjer samlade i köket kring maskiner som man inte ens kunnat drömma
om under krigsåren."


"De gamla trötta våffeljärnen, av just järn, (numera hett eftertraktade
samlarobjekt) fick ge plats åt elektriska diton."


The new 1950! General Electric var ett företagsnamn
som återfanns på många av de nya prylarna, och spisarna.


"De utslitna brödrostarna ersattes med nya där brödskivorna hoppade upp
- automatiskt!" Automatic var ordet för dagen. Här skrev jag om andra 1950-talsord
i amerikansk engelska.


Lyckan - en toastmaster. Kanske till och med en som rostade
fyra skivor samtidigt?


Tillbaka till Mad men, och Peggy Olsens mammas kök. Det står en blänkande brödrost
på bordet. Men i övrigt ser detta inte ut som "a ktichen with a future" utan ett arbetarklasskök
ii en av New Yorks mindre glamorösa förorter. Jag har verkligen svårt att följa
konversation och handling när den utspelas i amerikanska kök från 1940-60-tal.
Här  sveper blicken över kökskåpen med de lustiga kvadratiska lådorna, och jag försöker få en skymt
av diskhon. Porslin eller rostfritt stål? Golvet - av linoleum? Och kylskåpet - var är kylskåpet?


"Golven lades i lättstädat linoleum, ibland med gummiundersida för att spara fötter och rygg
på den som arbetade i köket långa dagar (och kvällar)."


Frukostalkov, check. Diskbänksfönster med piffig gardin, check. Formicabänk (här heter
skivan "Marbletone"), check. Linoleumgolv, check.  


Mycket av det jag visat i inlägget gäller ju även för Sverige. Perstorsplatta, linoleumgolv,
kylskåp och spisar gladde även svenskarna under detta decennium, se inlägget "Lyckliga familjen".
Men det skiljer ju en del, i stil - och i tid. Alla annonser utom Formica (1952) i det här inlägget är
tagna ur Ladies Home Journal från 1948-50.


Så här såg inte svenska spisar ut 1950. New Pushbutton Cooking!


Och så var allting större, modärnare. Visst ville man visa upp sina nya
fantastiska vitvaror.


Stort frysfack! Djupa hyllor! Hygienska lådor!


Här skymtar vi Peggy Olsens eget kök. Åh, vad jag tycker att hennes lilla lya är fin.
Återigen - det blir svårt att följa handlingen. Finns det fler som är som jag och blir hänförda när
när köksinterörer dyker upp i amerikanska filmer? Det är just de amerikanska, inte brittiska
(jo, litet förresten), franska eller tyska. Peggy har en mindre modell av de rara 50-talskylskåpen,
och hon har en enkel dinette-stol. Och grått golv, precis som jag i min lya!


"Många familjer fortsatte att steka en del mat i de gamla stekpannorna av järn (ägg och bacon
blir godast så!). Jängrytorna och -stekpannorna var överlevare från krigsåren,
då det rådde brist på metall." Meryl Streeps rollfigur "Francesca" använde både järnpanna
och vad som ser ut som en emaljerad gryta av Kockumstyp.


Well, that´s all, folks! Och nästa gång du ser en amerikansk film från eller om
1950-talet - glöm inte att kolla om dinette-stolarna är Daystrom eller Arvon!

TIPS för dig som vill se mer av amerikanska retrokök, i annonser:
Vintage Ad Browser. Runt 100 000  annonser, varav cirka 350 under rubriken
Household ads from the 1950s.

UPPDATERING: En underbar artikel från Daily Mail om några brittiska kvinnor som valt att leva
1930-, 40- och 50-talsliv, tipsar Cicci om. 50-talskvinnan har ett härligt kök. Cicci har en härlig blogg.


Posta en kommentar så blir jag glad!
(Postlåda från Mahvelous mailboxes.com)