Nu åker allt udda ner i lådor


En Salte Peter med en liten spricka, "Kryss"-assietter eftersom jag inte kan samla på alla
serviser, en "Bollar"-såskanna stämplad med finska namnet "Hattara". Gladmönstrade Lidabruk-tallrikar,
salt- och pepparset med gula plastlock, okända enkronorskoppar som en gång fick följa med hem.
Nu åker obönhörligen uddagrej efter uddagrej från köksskåpen ner i "Till loppis"-märkta lådor.

 
Vi går skilda vägar. Jag till en ny lägenhet. De till byloppisen i sommar 
- eller till Antikvärldens dag i höst. För första gången har jag bokat ett bord
på tidningens stora antik & kuriosa-loppis i Solnahallen, inspirerad
av Randiga Tråden som medverkade förra året.
Dit kanske jag tar med de sex veckodagstallrikarna (söndag fattas)
av Kerstin Frykstrand.
Är ni fler bloggare som anmält er?

Nya ansikten på Kistamässan


Det roligaste med gårdagens Antik & kuriosa på Kistamässan var alla nya utställare, som åtminstone
jag inte sett på mässorna förut (kan ha missat, förstås). Uthuset i Bjärsjö hade roliga saker,
som blomkrukan med lamprosor...


... en riktigt fin plastbandslampa för 1 500 kronor....


... och en spegel med belysning och röd plast. Härligt!


En av de tjusigaste montrarna hade Antik, textil & Kuriosa inrett. Vintage all the way, baby.


Åhhhhh, vilken cykel. Det ska vara en gammal cykel i år, så jag hoppas den funkade och att någon fick
den med sig hem. Fanns hos Sjöbodens Antik, för 1 500 kronor.


1930-tal?


Det var färre påskgrejer än jag hade förväntat mig, häromåret svämmade mässan över av
pynt. Äggen hos Östh Hem & Kuriosa var nygjorda med nytryckta gammaldags bokmärke,
ljuvliga. 60 pix/st.


Östh hade också det lilla charmiga skrivbordet, för endast 450 kronor har jag
för mig. En rar monter, var så även på Älvsjömässan.


Snusmumriken och Misan hade sällskap hos BJS. Dockorna såldes
under 1950- och 60-talen och är eftertraktade samlarobjekt. Utställaren hade
mycket roliga Mumingrejer, bland annat de välkända muggarna...


... där säsongsmuggarna är de som kostar mest.
Den här fina gick på 900 kronor.


Tyget "Vågor" av Stig Lindberg fanns hos Saker man minns från Brunnbäck
utanför Krylbo.


Hos Jan Gustafsson fanns mycket smått och gott för 50-talsfantaster. Gardinerna
sukatde jag litet efter, som alltid med den sortens gardiner.


Nu kommer vi till mässtammisarna. Framtids Antiken sålde Börje Lundbergs Elvisbok,
som har omslag från en Hemmets Veckotidning...


... och det blir höga stilpoäng för att det numret
av HV fanns till salu. 900 pix.


Den andra av 50-talets två största ikoner och en ljuvlig färgmatchning hos Apollo Antik
(som också har en av Stockholms vackraste butiker).


Smyckeskrin? Dagbok i jätteformat? Nej....


... ett gammalt fotoalbum. Åhhh, så vackert!
Fanns hos Antikboden i Västertorp för 500 pix.


Mitt i Prick! Så heter glasserien av Catharina Åsélius-Lidbeck för Gullaskruf, 1967.
Prydde en hylla hos Designhörnan i Södertälje.


Och här är Mitt i prick i den andra färgställningen.


Jag gjorde några roliga inköp, som Z-fåtöljen i förra inlägget,
en svart katt, hyllpapper och en Jie-burk. Men tyvärr
hittade jag inte en enda Helmer Ringström-dekor som jag inte
redan har. Vände på alla okända tallrikar...
Det här är Gefles "Remi", hos Antikboden i Västertorp.

Bloggarträff hade vi också, trevligt som vanligt, tiden flyger iväg.
Roligt att prata, och se andras fynd.


Utmattad efter fjärde mässan på raken


Puh! Antikmässan i Älvsjö, Retromässan i Münchenbryggeriet, antikmässa i Birmingham
och i dag Antik & kuriosa på Kistamässan. Jag är utmattad och mässtrött.
Så det blir en tidig sänggång och blogginlägg i morgon istället.
Madonnan fanns hos Vivan-Alida.


Ett fynd vill jag visa i alla fall. Z-fåtöljen ritades av Bengt Ruda för NK:s
serie "Triva". Tyget antyder tidigt 1960-tal, fastän jag trodde att "Triva" var
en 50-talsserie? Jag fick den för 1 200 kronor hos Vrigstad Antikcenter.
Är mycket nöjd.

PS. Bildsvep från mässan redan nu hos Porslinan.

Mot ny adress - med ny gammal tapet


Jo, jag ska faktiskt lämna min 50-talslya. Rutger och jag har fått en våning (som man sa förr när det
skulle låta fint) och ska flytta ihop. Tapeten på bilden följer med. Vi såg den hos en antikhandlare
i London som berättade:
"Den här tapeten satt på nattklubben Top Hat i London. Huset med nattklubben bombades och
brann ner under blitzen 1941. Men mannen som tapetserat Top Hat på 1930-talet hade tagit med sig
ett 20-tal överblivna rullar hem. De låg bortglömda i källaren tills han gick bort för något år sedan och hans
son hittade dem. Sonen sålde dem till mig. Nu har jag bara fyra rullar kvar, de andra har jag sålt."


Och nu har han bara två kvar. För vi köpte naturligtvis ett par rullar
av "Putting on the Ritz", som ska bli fondvägg eller göra hallen glamourös.
Vår lägenhet återkommer jag till när det börjar bli inflyttningsdags i maj, juni.
Men att huset är byggt 1957 kan jag ju berätta redan nu.


För ganska exakt två år sedan letade jag originaltapet
från 1950-talet till min lya. Jag hittade den här, "Geometriskt mönster",
hos underbara Handtryckta tapeter på Långholmen, Sthlm.


Visst är det svårt att skiljas från lyan - jag tycker verkligen så mycket om den.
Men livet går vidare, i en trerummare. Naturligtvis hoppas jag att hon eller han som
köper min lägenhet ska vilja behålla tapeten. "Råsundas sötaste retro-etta"
kommer ut på marknaden om några veckor. Jag kommer att länka härifrån
till annonsen.

Men brittisk plast får vänta lite...


Blev förtjust i den här affischen i en antikbutik i närheten av Portobello Rd.
30 pund, tror jag de skulle ha. Man ser att det är plast från 1950-70-tal (väl?),
men känner inte igen grejerna. Affischen är från Victoria & Albert Museums
plastutställning 1990.


På museets hemsida hittade jag faktiskt
affischen, som går att beställa för 25 pund.
Där är den litet fräschare i färgerna.
MEN... en djupdykning i brittisk mid-century-plast
får vänta. Man kan inte greppa allt på en gång.
Porslin och möbler först!


Bloggträff på Kistamässan nu på lördag!


Vart är alla på väg? Jo, till bloggträffen på Antik & Kuriosa, Kistamässan, nu på lördag.
Vi ses i fiket vid garderoben, kl 15.00. De/n som kommer dit först får ockupera så mycket bordsyta
som möjligt, så brer vi ut oss allteftersom. Det gick bra förra gången.
Hoppas många kan hänga på!

Ska jag gå med i SylvaC-klubben nu?


Ibland hittar man lustiga grejer man måste få ta hem och utforska, känna in (som Ernst skulle ha sagt).
Hos Retro Clothing nära Portobello Rd fanns vasen som "talade till mig". "Hållare" för snittblommor
inuti - eller vad är det för något? Fem pund kostade den. Märkt Sylvac, ett företag jag inte kände
till tidigare. Inköp! Hem! Googla!


Vasen ingår i serien Brick, modell 3816, och det finns en rund
rackare också, 3809, som jag hittade hos Retroselect.
The Sylvan Works grundades 1894 och tillverkade prydnadsföremål,
främst djur, och vaser under namnet SylvaC. 1938 köptes Sylvan Works upp
av Shaw and Copestake, som fortsatte produktionen av SylvaC.
Men 1982 var prydnadshundarnas och de halvhemska vasernas
tid över, företaget las ner.


Min vas verkar vara en 70-talare. Det finns en klubb för
SylvaC-samlare, SylvaC Collectors Circle.
Hemsida här. Kanske går jag med.
Fast mer sannolikt är att jag behåller vasen, nöjer mig
med den - och med att ha lärt mig litet grann om ytterligare
ett brittiskt keramik- och porslinsföretag. 

Londonhotell med drömläge


Kanske finaste inköpet under Londonvistelsen? Plötsligt
en eftermiddag stod träskulpturen i fönstret hos loppisbutiken
bredvid hotellet. 50 centimeter hög, priset: 12 pund (125 kronor).


Den är tung, och väldigt vacker.
Några snäpp ovanför kitschnivån.
Tycker jag.


Vi bodde på Holiday Inn Express, Finchley Road. Jag bodde här
även förra året och visste att välgörenhetsloppisen All Aboard
låg dörr i dörr. Dessutom är hotellet fräscht till rimligt pris (cirka 1 000 kr/natt
för dubbelrum), det ligger på promenadavstånd från Hampstead, där jag var 
au pair för 30 år sedan, och buss 31 går både till Notting Hill Gate (Portobello Rd)
och Camden Town. Alltså: Drömläge!


Även den Reijmyreröda vasen fanns hos All Aboard,
för fem pund. Den behövdes till födelsedagsrosorna,
och fick följa med hem till Sverige.


Naturligtvis tog vi en sväng till Camden Town i går på lördagen. Marknaden
verkar växa för varje år. Långt inne någonstans hittade vi The Horse Stables (tror
jag det kallades) och faktiskt några stånd med retroprylar. Mycket gamla
resväskor, en hel del vintagekläder, litet porslin och "bric-a-brac".


Men det närmaste 50-talsporslin jag kunde hitta var terrinen från Barratts,
vars form antyder 1950-60-tal. Japanska dekorer är inte min tekopp dock.


Vilken vovve! Först nu när jag tittar på bilden så ser jag att
det inte bara är en prydnadssak. Det är ju ett pipställ!
Stilpoäng: 10.


Jag gick i dagar och suktade efter ett toast rack. Men som Rutger påpekade,
man vill väl bre det rostade brödet direkt medan det är varmt, inte ställa skivorna
i ett ställ? Fast visst är de ett stiligt frukosttillbehör?


Några vackra klänningar på Camden High Street.


Vi klämde en loppis i Hampstead också, "Jackie´s" på Flask Walk. Tipset fick jag från Londonbloggen
Skinny Latte. Inga fynd här heller, men loppisen hade en bra känsla. Lådor att rota i, och fyndvibbar.
Vi hade kunnat tänka oss en spegel med guldram, men den var för skrymmande för en flygresa...
Skinny Latte tipsade också om en lördagsloppis i Kilburn och en antikmarknad i Camden Passage,
Islington. Men efter fem dagars aktiv semester orkade vi inte riktigt med dem också.
Och... det kommer fler Londonresor...

Trevlig fortsättning på veckan!

Favoriterna på antikmässan i Birmingham


Kolla, så nöjd han ser ut, den lille badaren från 1910-talet! I montern hos Rita Reeves, Wrexford,
på mässan Antiques for Everyone i Birmingham fanns förtjusande dockskåpsmöbler från 1860-1935.


95 pund (knappt 1 000 kr) har jag för mig att badkaret med badare kostade.
Det funkar också! Man häller vatten i behållarna på baksidan och vrider
sedan på kranarna.


En liten symaskin för dockskåpet.


Och piano med pall.

 
Den montern avr helt klart en av mina favoriter på mässan,
där utställarna annars mest sålde konst och riktigt antika saker.
Mid-century/retro såg vi inte mycket av.


Men stopp - vad har vi här? Är det inte... jo, det var ett fat av Mari Simmulson, Upsala-Ekeby.
Nog den finaste Simmulson jag har sett.


Priset var 375 pund. Fatet var stort, kanske 40-45 centimeter i diameter.
Vad säger ni Ekeby-experter, dyrt eller rimligt?


Bord, 1950-tal, förmodligen skandinaviskt, stod det på lappen. Jag frågade säljaren,
som trodde det kunde vara Tapio Wirkkala. Eller Taaapiou Virr-kaaaala, engelskt uttal.
Stolarna var 30-talare. Tyget som skymtar längst ned i bilden...


...såg ut så här. Ett par bomullsgardiner, 1954, Mary Warren ritade mönstret "Nautilus".
Se hela "Nautilus"  här, på en museisida om brittiska kvinnliga textilkonstnärer verksamma
på 1950-talet. 250 pund för paret våder.


Ruggigt snygga art deco-möbler hade LeStyle25.


Ny kunskap! Vet ni vad de här runda glasbyttorna är för något? Det visste inte jag,
men fick lära mig att det är "match strikers". Tändsticksbehållare, mot vars sidor man tände
tändstickan (den gamla sortens).  Säljaren förevisade.


Litet mer svenskt. Hos Newsum Antiques såg vi
glas av P-O Ström (bilden) och Erik Höglund.


Till sist en keramiktavla från österrikiska Goldscheider, 1930-tal. Liksom
Mari Simmulsons fat kostade detta 375 pund. Fanns hos Newsum.
Vilket hade ni valt?

Inköp på mässan:
Två böcker, som jag återkommer till.
En svart porslinstjur, Beswick 1950-tal (Rutgers val, även den dyker upp senare).
Te-setet från Picqoutware, se tidigare inlägg.

Antiques for Everyone Fair

För 49 år sedan...


I går fyllde jag 49 år, vilket alltså firades med en heldagsutflykt till antikmässa
i Birmingham. Jag är ju nästan född på 1950-talet och eftersom jag växte upp på landsbygden
var ganska många saker fortfarande 50-talsmässiga under min barndom. Jag hittade några kort
när jag gick igenom pappas fotoalbum. Här är jag för 49 år sedan, med mamma
i vårt kök. Kolla hennes klnning, och köksgardinerna! Busvassa, eller hur?


Circa 1965. Vaxduken skulle jag ge mycket för i dag. Notera även ljusblå köksskåp med tickor,
emaljdiskfat, stänkflaskan i fönstret och grytunderlägget på bordet - en stadig träklump 
med perstorpsplatta.


Jag gillade att åka bil då, jag gillar att åka - och köra - bil nu.
Av alla de gamla begagnade Saabar som passerade var det här min
favorit. Saab 95 herrgårdsvagn.

Plötsligt äger jag ett te-set från Picqoutware


Man åker till en antikmässa och tror att man ska komma hem med en 1950-talskopp från
Midwinter. Åker därifrån med ett av Picqoutwares te-set i magnalium och trä. En klassiker
förstod jag av antikhandlaren, som berättade te-setets historia medan jag fotograferade. När hon
berättat klart och jag fotograferat klart hade jag förälskat mig i det klumpiga lilla setet.


Mitt set består av tekannan T6, vattenkannan J6, gräddkannan C6 och
sockerskålen S6 från 1949, men förmodligen på marknaden 1950.
(Bokstäverna står för Tea, Jug, Cream, Sugar.) Och så brickan förstås,
som ursprungligen var för skyltning men som kunderna gillade så mycket
att den fick ingå i setet.


Läs den intressanta historien om företaget som på 1930-talet
gjorde dammsugare i aluminium och sedan började
producera te-set också, hos Picqoutware. Det kom en ny version
av te-setet varje decennium och numera har man tagit
upp produktionen av vissa av de gamla delarna.
Mitt set kostade 75 pund (knappt 800 kronor).

Nej, ni behöver inte tycka att Picqoutware är snyggt.
Men jag tycker att det var en väldigt rolig sak
att få med mig från mässan Antiques for Everyone i Birmingham.
Fler bilder därifrån kommer så småningom.
Stay tuned....

Ian gör ingen besviken


Får jag presentera: Två längder brittisk 1950-talsgardin, inköpta hos favoriten Ian som har
butik högst upp i Alfies Antiques Market. Runt 1 300 kronor gav jag, nerprutat till paketpris
eftersom Rutger köpte en väggklocka (den återkommer vi till i kommande inlägg).
Trådrullar, vaser eller äppelskrutt - vad ser du i mönstret? 


Jag besökte Ians butik för ett år sedan, nu var nästan hela sortimentet
utbytt. Massor av nya, gamla, roliga saker. Jag undersökte lystet om skyltstället
("display stand") gick att montera ner till delar små nog för resväskan.



Det fanns tre stycken, för runt 1 600 kronor styck. Tyvärr var det någon del
på allihop som inte gick att skruva loss. Vilket kul ställ annars, att placera
sina 50-talsgrejer på - och byta "skyltning" litet då och då.
Jag har aldrig sett sådana här ställ i Sverige, har ni?
UPPDATERING: "Loppan i Berlin" upplyser om att detta är tyska blombord,
som kan fås för några hundralappar där.


Midwinter! Jag är ju på jakt efter någon vacker servisdel från Storbritanniens mest spännande
porlsinstillverkare på 1950-talet. Ian hade en hel liten kaffeservis i dekoren "Zambesi"
av Jessie Tait.


Fin, och enligt Ian svår att få tag i. Han sålde inte enstaka
delar utan bara hela servisen.  


Och nu är vi i... Stockholm! Så heter Crown Devons 50-talsservis med renar.
Servisen har blivit ett hett samlarobjekt på grund av tv-kocken Nigella Lawson. Hon har
använt "Stockholm" i sina kokböcker och i tv-program och samlar själv på servisen.


Och visst är den stilig - fast dekoren känns äldre än 50-tal.


Ian hade, trots att han sålt av sin stora samling, en uppsjö av "Stockholm"-delar.
Till och med en väggvas (?).


Ett gipshuvud för varje smak.


Aha! ÄNNU en rutmönsterservis. Jag har tidigare stött på fyra stycken,
två brittiska, en norsk och en svensk Jie, inlägg här. Den här servisen
tillverkades av Alfred Meakin (ej att förväxla med J&G Meakin, som stod
bakom ett av de andra, snarlika, rutmönstren).


Aloha! Här går det undan, nu är vi på Hawaii.


Tjusigt set, eller hur?


Till sist, en väska med sysaker.
Jo, vi köpte alltså en väggklocka hos Ian, och en tapet så speciell
att den får ett eget inlägg.

I morgon fredag står mässan "Antiques for everyone" i Birmingham
på schemat. Stay tuned.... och trevlig helg så länge!

En avstickare till Brasilien


I dag gjorde vi en avstickare till Brasilien. Jag har längtat tillbaka till Alfies Antiques Market i Marylebone
ända sedan jag var där för drygt ett år sedan. En av butikerna i antikgallerian som lockade är Decoratum,
som har fler brasilianska 1950-talsmöbler än jag sett någon annanstans. Fåtöljerna med fotpallar
är gjorda i Sao Paulo, 1950-tal, "in the style of Franco Albini".


De brasilianska 50-talarna har en egen elegans.


Förra året fanns här flera fantastiska möbler av Giuseppe
Scapinelli, i dag såg jag bara den här kombon. Radiogrammofonen
och lampan från 1955/59. Som en liten ubåt i trä med periskop.


Vad har vi här då?


Stolen är brasilianskt 50-tal, formgivaren John Graz. Tyget heter Orange,
från Fornasetti. Fler intressanta tyger från Fornasetti hittar man här. Priser
på omkring 1 500 kr/metern....


Två stolar med galonsits av Percival Lafer, Rio, 1952/55. Intressant
artikel om familjeföretaget Lafer hos Orange & Brown.


Karneval! Här lärde jag mig ett nytt ord på engelska...


... "marquetry", som betyder intarsia. Soffbordet från 1950-talet har ingen formgivare men går
ändå löst på 1 950 pund (ung 20 000 kronor).


Även barskåpet är anonymt, Brasilien 1950-tal, men ack så snyggt.

Jag tog även bilder på italienska, franska och brittiska möbler hos Decoratum
och en annan butik. De dyker upp på bloggen vad det lider.
Stay tuned....

Äkta emalj eller nyproducerade kopior?


Portobello Road, tisdag. Många av butikerna på gatan har öppet även när det inte är marknad.
Utanför en står en rar samling emaljföremål i mycket fint skick.


Hinken till vänster har Kockumstämpel. Den är i nyskick.


"Super quality". Tja, kanske stod det så
på sådant som exporterades? Men varför "enamelle"
och inte "enamel", när resten är på engelska?
UPPDATERAD: Nej, men "enammeled" står det förstås.
Tack, ni som påpekade det.
"Mer emalj inne i butiken", berättade en skylt,
så vi gick in...


Där fanns det en hel hörna med emalj. Bland annat kastrullen av det brittiska märket "Judge".


Och ännu mer Kockumsmärkt! Söta koppar, eller hur?


Vi blev litet stolta, sådär som man kan bli när man hittar något svenskt utomlands.


Den tjeckiska emaljen var härlig. Jag blev förtjust i den lilla blå "tunnan" med de röda handtagen.
12 pund (ung. 130 kronor). Som hittat. Mjölkflaskan bakom kostade 38 pund.


Och till de gammelrosa tjeckiska kopparna fanns en bricka! 
Men... alla dessa etiketter.... märkligt att de fanns kvar på så många av muggarna...





Tjeckisk, österrikisk och japansk (!) emalj. Polsk fanns det också, och svensk
då. Om emaljgrejerna på Portobello Road är original så är det fantastiskt kul.
Det som fick oss att undra var 1) etiketterna, som känns som om de kunde vara
tryckta på samma fabrik någonstans, 2) att det stod en sådan där Kockumskopia-
mugg med Made in China i "samlingen" och 3) att vi hittade ett thailändskt tidningsurklipp
i en av de tjeckiska muggarna.... 


Tja, vad säger Femtiotalsjaktens kunniga läsare?
Stötte vi på en intressant internationell samliing emalj
- eller är det mesta nyproducerat?


BONUSBILD: Den söta handväskan för 25 pund som definitivt inte är fejk,
och som jag övervägde att köpa som prydnadsföremål.


Well, well, well... what have we here?


Jo, Sandersons tapet Dandelion Clocks (se inlägg förra veckan) som kort med
kuvert. Kanske finns de i Sverige också, men eftersom jag inte sett dem tidigare
blev det en glad överraskning första dagen i London. Idag: Antikrunda kring Notting Hill,
Westbourne grove, Portobello Road - och håll tummarna för att jag hittar
något snyggt från Midwinter.
Stay tuned....

Bästa 50-talstipsen för sommarfesten


God morgon, måndag! Min syster och jag brukar ha stor sommarfest på landet ungefär vartannat år.
Efter att väderleken två gånger gjorde en mirakelvändning, från sexton dagars ösregn till uppklarnande under
fredag eftermiddag och skinande sol under lördagen, började vi förlägga festen andra lördagen i juli. Vår tur
med vädret fick nämligen en förklaring, en av gästerna hade klurat ut hur det ligger till: American Car Show
i Norrtälje (två mil söder om vår fest) hålls alltid den lördagen. Och inte ens vädergudarna vågar mucka
med raggarna...
Nu har boken kommit ut som ska göra årets sommarfest till succé:
"Rockagrilly. Sommarmat för 50-talsvänner".


Här får vi hela festfixarkonceptet. Från minituös planering ("förbered ett lekrum
så ungarna inte är ute i onödan och skadar lacken på bilarna") till recept ("en efterrrätt
som kan anpassas till aktuellt bilmärke, i alla fall bilar med små runda, snygga baklyktor").
Roligt så man börjar fnissa när man läser, användbara festtips och massor av snygga
och kul bilder. Bra sommarpresent till retrovännen som "har allt".
Peter Mannerfelt är redaktör, Helen Eriksson har layoutat. Förlag: Retromega.
Förra året kom Retromega med "Reseguide till 50-talet" och för något år sedan
gav de ut klassikern "50-talets bästa vänner.

I dag reser Rutger och jag till London. Därför kan det ta någon dag tills nästa
inlägg. Men då blir det brittisk retro för hela slanten. Stay tuned...
Och trevlig fortsättning på veckan! 

Rapport från Retromässan


Lördag, Münchenbryggeriet, Söder, Sthlm. Retromässa. Här blir jag kär. Inte i den vackra ryan eller
stolarna av Verner Panton...


... utan i Bruno Mathssons stol "Pernilla 2" från 1964. Flätat läder, original.
Jag cirklar runt den där stolen flera gånger under eftermiddagen.
Vill ha den.


Till sist provsitter jag, och bävar. Har bestämt mig för
att jag köper sgtolen om den är skön att sitta i, trots priset, 11 500 kr.
Den är... inte skön. Eller, det är den säkert, men inte just för en person
i min längd eller med min rygglängd. Jag blir både besviken och lättad
på samma gång.


Nästa habegär drabbar mig hos Wanjas Vardagsrum. Bordet i jakaranda är desigmat av Svante
Skogh, som ritat mitt skrivbord. Det är så snyggt. 6 500 pix för stol och tillhörande
fyra stolar.


Ringarna gör möbeln. Men jag gillar
inte stolarnas klädsel. Så jag passar här också.
Men bordet - aj, så fint.


Wanjas Vardagsrum hade också ett snyggt skrivbord, från Lelångs Möbelfabrik i Bengtsfors.


Här blev jag imponerad. Stadsmissionens remake-avdelning hade en monter med roliga möbler.
De tar hand om möbler, kläder och annat som är för trasigt för att säljas och ger sakerna en make-over.
Lampan med rosorna har en skärm av ett gammalt klänningstyg. Fler snygga byråer hade de också...


... och av dem var den här den roligaste. Insektsbilderna är klippta ur en gammal bok.
"Inspirerad av Josef Frank", hade det kunnat stå. 2 400 kronor och om det här hade varit min
inredningssmak hade jag slagit till. En vacker, unik möbel.


Kassar av kasserat tyg. Remakes grejer finns i vissa av Stadsmissionens
butiker i Stockholm och de har en egen butik i Kulturhuset.
Den måste jag besöka.


Allt ljus på författaren till boken om Ateljé Lyktan, "Ljuset ska vara vitt och lysa fritt", Johan Jansson.
Jag slog till efter att ha bläddrat och beundrat bilderna, och fick boken signerad.


Här gjorde någon ett relativt fynd. Stolen "Mademoiselle", av
Ilmari Tapiovaara för Edsbyverken brukar gå för mer än 1 100 kronor.
Såldlapp på stolen redan en timme efter öppning.


Här slog jag till. Förra sommaren hittade jag en liknande tvättpåse i antikbutiken
i Orrefors. Den har råd om hur man tar bort olika typer fläckar. Den här har anvisningar
om tvätt- och stryktemperatur för olika material. Charmiga är de, och jag
använder den första som tvättpåse. 200 pix, hos Fint från förr.


Domino slog till med många vackra lampor.


Hos Lauritz.com kunde man tävla. Gissa vad George Nelsons soffa Marshmallow går för, vinn
en Eames-stol. Jag gillade skrivbordet av samme designer bättre än soffan i tamgrönt.


Lasette har alltid snyggt i montern. Luxuslampor och Kerstin Hörlin-Holmqvist-
fårtöljer.


Någon har en vacker klänning i sommar. Den försvann
från galgen under eftermiddagen.


Och jag, jag har ett kul set med fruktknivar! Vi var några bloggare (Form55, Gilas Grotta,
Porslinan, DollyBirdRetro och jag) som träffades i fiket, och av Form55 fick jag setet i present.
Tack! Det var som vanligt roligt med bloggträff, vi pratade "det går ju knappt att fynda någonstans
längre" och "man skulle ha en egen retrobod" och liknande ämnen (känner ni igen dem?).


Till sist, om Retromässan, den första som företaget bakom Vintagemässorna arrangerar:
- Kul utbud. Verkligen ren retro, dvs 1900-tal med tyngdpunkt på 1950-70-tal. Men...
- För lång kötid in. Det var litet "dansafton i Folkets hus" över insläppet. Det gick inte fort.
Kön ringlade halvvägs upp till Hornsgatan i flera timmar efter öppning. 
 - Trångt. Obehagligt trångt i det mindre rummet.  


Vad jag förstår så är tanken bakom en retromässa inne i stan att locka urbana innerstadsmänniskor
med pengar, de som kanske räds en färd långt ut till förorterna Älvsjö eller Kista.
Okay - målet uppnått, för jag har aldrig sett så många hipsters med 70-talsskägg och stora glasögon
på någon av de andra mässorna. Så jag gissar att retromässan kommer igen,
då förhoppningsvis i större lokal.
Eller med större fläktar :-)

Retromässan fortsätter i morgon söndag.

UPPDATERING:
PORSLINAN bjuder på bildkavalakd från retromässan.
GILAS GROTTA likaså.
Och även DOLLYBIRD RETRO.

Retromässan

Mot Retromässan!


I dag är det Retromässa i Münchenbryggeriet i Sthlm.
Jag är snart på väg dit, för några timmars fyndjakt och en bloggträff.
Rapport från mässan kommer i kväll.
Stay tuned....

En inställd antikrunda...


.. är också en antikrunda. Häromdagen skulle min väninna Empire-Amelie och jag ut
på en av våra antikrundor, det vill säga springa runt och kolla antikbutiker och loppisar.
Men E-A fick förhinder och jag gjorde en runda på egen hand. Hos Magazin 13 på Roslagsgatan
såg jag dagens vackraste pjäs, en kombinerad grammofonspelare och barskåp-möbel.
Grammofon och radio ska fungera perfekt. 6 000 kronor kostar drömmöbeln.


Här brukar jag köpa retro-solglasögon. Förra sommaren
hittade jag en modell som jag trivdes så oerhört bra med.
I vintras lyckades jag trampa sönder dem. Men jag tyckte
mig minnas att det fanns fler exemplar av den modellen....


...och yep! Så här glad är jag nu, eftersom jag sejfade och köpte tre par.
Jag rekommenderar Magazin 13 (som har flyttat från Roslagsgatan 13
till dito nr 19) om ni vill ha tag i retrosolisar för en hyfsat billig penning.
Mina kostade 100 pix/st.


Kenth Lindström Modern & Antik på samma gata hade Bengt Rudas
1950-talsstol ur NK:s Triva-serie. 2 400 kr stod det på prislappen.


En kaffe och en biskvi på Valand, Surbrunnsgatan,
är ett måste när man är i krokarna.


Titta, "Tema"! Hos Stadsmissionen på Hagagatan fanns andra hälften av min
Ikeabokhylla från 1955, som ni ser här. 2 000 kr skulle de ha. Jag passade
den här gången. 


Om jag hade haft smala fötter... Åh,så tjusiga.


Vad tycker ni om färgkoordination? Själv tycker jag att det går överstyr när man som
hos Stadsmissionnen på Hagagatan och Myrorna i Sundbyberg, för att ta två exempel,
samlar allt blått porslin på en hylla, allt gult på en annan osv. Hellre Gustavsberg,
Rörstrand, Gefle, Jie osv istället.


Synkronicitet i Homes & Antiques "svensknummer"


I förrgår skrev jag om Sandersons 50-talskollektion, som jag fick syn på
i skyltfönstret hos Flügger. I dag hittar jag årets snyggaste annons hittills
i senaste numret av min favorittidskrift "BBC Home & Antiques". Annonsen ser ut
som en annons gjorde, säg 1958. Jag flämtar av beundran, bara typsnittsvalet
är värt fem strutlampor av fem i betyg.



Sedan visar det sig att detta är ett riktigt "svensknummer". Stig Lindberg
är en formgivare värd att hålla ett öga på, tycker en av experterna
i engelska Antikrundan. Marianne Westmans "Picknick" och andra handdukar
med retrotryck nämns på en plocksida, och säljs i Storbritannien genom New House Textiles.
Och så ett hemma hos-reportage om svenska formgivaren Gunnel Sahlin
som bor i en fint renoverad gammal skola.

Nu ska jag börja prenumerera, för det är svårt att få tag i BBC H&A.

En hel uppsättning Lotus


... fanns hos Hamnladan i Norrtälje i helgen. Vilken härlig apelsingul färg, tänk att öppna köksskåpet
och se de här fyra - det vore en humörhöjare. Serien "Lotus" är designad av norska Grete Prytz Kittelsen
för fabriken Cathrineholm.


De var i fint skick också. 200 pix/del. Då kan man antingen välja att tänka att
1) det är ett högt pris för ett ställe som kallar sig loppmarknad
2) 800 kronor för en sådan snygg uppsättning är ju inga pengar om man jämför
med vad det kostar att köpa nya saker som inte är hälften så vackra.

Se massor av "Lotus" som en dansk samlare visar här.

Brittiska tapeter - yes, please


Stanna! skrek jag åt taxichauffören när vi härom natten passerade Flügger färg på Torsgatan.
I skyltfönstret hängde tapeter som bara kunde vara brittiskt 50-tal, eller mycket begåvade retrokopior.
Jag tänkte Lucienne Day, inlägg här. Ringde butiken nästa dag och fick veta att det är Sandersons
50-talskollektion. Den röda och svarta tapeten heter "Mobiles", och är ett mönster från 1952 av
Marian Mahler, en annan av Storbritanniens framstående formgivare på 1950-talet.


Mönstret påminner mycket om Lucienne Days
klassiker "Calyx" från 1951. Se "Mobiles" och "Calyx"
och andra härliga 50-talsmönster av Day, Mahler
med flera hos The Textile Museum.


Jag kollar Sandersons brittiska hemsida och hittar
"Dandelion Clocks" (maskrosbollar) som syns till höger på första
bilden i inlägget. Men jag ser ingen uppgift om formgivare.
Kanske är det ett nytt mönster?


Lucienne Day gjorde en annan "Dandelion Clocks", den ser ni längst till höger på det här uppslaget
i BBC Home & Antiques.
UPPDATERING: Även Ljuva Femtiotal satt och kollade snygga tapeter i går, se hennes inlägg här.


Och snart ska Rutger och jag till London! Därför blev jag extra glad
över försmaken av brittiskt mid-century. Vi ska bland annat
åka på antikmässa, kolla in Alfies Antique Market och jag tänkte
kolla om de brittiska kedjorna gör som Hemtex, Åhléns
med flera och kör en massa retro.
Uppladdning inför Englandsresan: "The Little Stranger"
("Främlingen i huset") av Sarah Waters, som skrev succén
"Nattvakten". Ruskigt bra, rekommenderas.

En bunt inlägg från min förra Londonresa finns i arkivet,
slutet av februari-början av mars 2010.
Och så Det Stora Inlägget om Brittiskt 50-talsporslin förstås.

Tre loppisar, ett fynd


Gå upp före kl 10 en ledig dag, och stå i kö fast jag inte måste. Bara en lovande loppis kan
förmå mig till det. Men Pingstkyrkans loppis som brukar bjuda på små fynd hade i dag inte enda grej
som föll mig eller Rutger i smaken. Dessutom var det obehagligt trångt, så vi flydde till Tösses för en
semla - och sedan tog vi Hamnladan. Därifrån går jag sällan tomhänt. Vi kunde inte motstå
kryddstället med salt & peppar-fåglarna. Perfekt skick, stämpel Made in Sweden. 100 pix.
Känner någon av FJ:s läsare till tillverkaren?
UPPDATERING: Men, naturligtvis. Kryddstället är Jie, hälsar Clinen.
 


Florakoppar, 50 pix. Rörstrandstallrik "Karneval", 20 pix.
Gefletallrikar "Sparta" och "Safari" (båda Helmer Ringström-dekorer),
halvrisigt skick, 10-20 pix. Naggat men snyggt saltkar, "Import", 125 pix. 
("Karneval" är ruskigt lik Gustavsbergs "Lotus" av Bibi Breger, inte sant?)


Sista stoppet på loppisrundan blev nyöppnade "Returskänken", som tidigare hållit hus i ladan mittemot
Rodengymnasiet om somrarna, men som nu har butik på Roslagsgatan. Kul blandning av grejer, fika,
grammofonmusik från tiden (eller tiderna).


Först trodde jag att det var Helmer Ringströms vackra
dekor "Tellus" i grått. Men det är Arabias "Seita Arctica"
från 1980-talet.


Jag köpte en gammal Rörstrandstallrik till min väninna Empire-Amelie,
och Året Runts Hemkalender från 1958. Är det inte en Stig Lindberg-kopp
hon dricker ur?

Hur gick lördagens loppisrundor för er andra?

En kamera går i pension


Nu ska bilderna bli skarpare! Här är min nya kamera, litet mer avancerad än min gamla.
Olympus XZ1-1 heter nyförvärvet, som ska ha ett "förvånansvärt ljusstarkt objektiv". Det
passar bra i skumma loppislokaler. Dessutom ser den litet retro ut, tycker jag.


Trotjänaren som nu går i pension. Tack för tre flitiga år, lilla
Samsung! Nu får du vila och slippa kämpa i flera sekunder varje gång
du ska få till skärpan i en makrobild... Men du får följa med som back-up
på mässor och resor.

Tyget är en 1950-60-talsgardin som är litet trasig här och där
och som jag om jag vore en händig person hade sytt kuddöverdrag
och dukar av...

Trevlig helg!

En bukett stänkflaskor - och min älsklingsgardin


Behövde jag den där senaste stänkflaskan? Den gula med svart lock, som stod på loppisen i Fyris Park.
Nej, men den kanske behövde sällskap? Nu har jag en samling i köksfönstret. Gardinerna är mina
absoluta favoriter. De är så glada och matchar precis vartenda föremål från 1950-60-tal...


... som den norska keramiktavlan från AWF...


... och Sigvard Bernadotte-plastkannan som poserar
på en gardinkappa...


... och allt annat i mitt retrokök!

Bloggträff på Antik & Kuriosa i Kista?


Antikmässor är kul. Bloggträffar är kul. Vi är några som litet löst börjat prata om en bloggträff
Antik & Kuriosa i Kista, lördagen den 26 mars. Någon gång på eftermiddagen, förslagsvis,
så att man hunnit göra ett svep först. Det kunde väl vara roligt?
(Bilden: Borg Designs monter på Antikmässan i Älvsjö. Brunmurrigt at its best.)